Risk! Vad är acceptabelt?

Tycker mig minas att liknande trådar kan varit på tapeten här i forumet men tyckte att denna artikel var ganska bra så jag postar den. Känns extra aktuell med tanke på vad som hände i veckan på Broad Peak.


http://www.adventure-journal.com/2013/03/in-defense-of-taking-risks/

Det här är ett sådant där känsligt ämne som bara skapar "nätaggressioner". Försöker man hävda att man bör ta hänsyn till nära och kära även i sin klätterutövning och anpassa risknivån efter det så får man alltid höra att man förespråkar inskränkning av DEN STORA FRIHETEN.

seon sa:

Det här är ett sådant där känsligt ämne som bara skapar "nätaggressioner". Försöker man hävda att man bör ta hänsyn till nära och kära även i sin klätterutövning och anpassa risknivån efter det så får man alltid höra att man förespråkar inskränkning av DEN STORA FRIHETEN.

Klicka för att se resterande...

Om man på något sätt har folk i sin närhet som man betyder något för så självklart skall ha dem i betänkande
och i synnerhet om man har barn! Forskning har visat att om en förälder avlider innan ett barn fyller 10år så har det avsevärd påverkan i negativ bemärkelse på barnets utveckling. Sedan så har det inte någon betydelse hur man dör
Rökning, fetma, klättring, trafikolycka så håll er vid liv är mitt tips!
Sedan skall man självklart ha kul och leva ett bra liv, gärna då innehållande klättring i alla dess former samt mc och bilkörning på och utanför banan! (Ja jag är en miljö bov)

Acceptabelt är den risk som man kan tänka sig att utsätta sig för i utövandet av sitt liv. Är bergen viktigare än barnen blir man nog ingen bra förälder ändå. Man ska göra det man lever för. Liv har man bara ett men det finns gott om människor.

Edit: Själviskt är att inte låta andra dö för något de brinner för. Jag tycker det är vackert och kommer alltid tycka det. Sen ligger ju alltid en baktanke där att det är bra för livet i sin helhet när en människa dör.

luktafotogen sa:

Edit: Själviskt är att inte låta andra dö för något de brinner för. Jag tycker det är vackert och kommer alltid tycka det. Sen ligger ju alltid en baktanke där att det är bra för livet i sin helhet när en människa dör.

Klicka för att se resterande...

Tänkte inte skriva i den här tråden, men jag har slagits av hur många gånger jag ändå har hört personer ändra uppfattning efter att de själva varit tillräckligt nära döden, eller haft någon nära som dött. DVS de har "vetat riskerna, och varit villiga att ta dem", tills det faktiskt blivit uppenbart för dem vad riskerna verkligen innebär.
Jag tycker det är märkligt naivt, och har ju också i såna sammanhang hört hur folk ändå försvarat sin tidigare inställning, trots att de har ändrat sig och framöver inte tänker göra samma saker som de tidigare gjort.

Men vem vet, jag kanske också nån gång hamnar i ett läge då jag ångrar vilka risker jag accepterat, även om jag tycker att de är välavvägda i nuläget.

Nu hänger jag inte med

luktafotogen sa:

Acceptabelt är den risk som man kan tänka sig att utsätta sig för i utövandet av sitt liv. Är bergen viktigare än barnen blir man nog ingen bra förälder ändå. Man ska göra det man lever för. Liv har man bara ett men det finns gott om människor.

Edit: Själviskt är att inte låta andra dö för något de brinner för. Jag tycker det är vackert och kommer alltid tycka det. Sen ligger ju alltid en baktanke där att det är bra för livet i sin helhet när en människa dör.

Klicka för att se resterande...

Varför skulle man vara en dålig förälder bara för att man gillar att klättra?

Risker är ju subjektivt. För mig som inte dyker tycker jag det verkar onödigt att hålla på med samtidigt så tycker jag inte par som dyker är oansvariga föräldrar.

Vad som är viktigast går inte att värdera för alla och det är vad jag skulle vilja kalla det för en "rörande måltavla" (moving target). I olika lägen är olika saker viktigast.

Jag tror att erfarenhet och målsättning avgör vad man tycker är "värt risken". Så funkar det för mig sedan ska jag villigt erkänna att jag klättrar dåligt om folk ringer eller mailar när jag ska klättra så jag brukar försöka skärma av mig. Då kan jag fokusera och då känner jag mig tryggare.

luktafotogen sa:

Acceptabelt är den risk som man kan tänka sig att utsätta sig för i utövandet av sitt liv. Är bergen viktigare än barnen blir man nog ingen bra förälder ändå. Man ska göra det man lever för. Liv har man bara ett men det finns gott om människor.

Edit: Själviskt är att inte låta andra dö för något de brinner för. Jag tycker det är vackert och kommer alltid tycka det. Sen ligger ju alltid en baktanke där att det är bra för livet i sin helhet när en människa dör.

Klicka för att se resterande...

Faller på att barn inte har den förmågan att se det vackra i att se sin förälder dö, sedan så spelar det inte någon roll om man är en dålig förälder att gå bort (DÖ) är det sämre alternativet enligt psykologerna som nu skall vara sakkunniga i frågan!
Även de runt omkring oss har bara ett liv och vi kanske ingår i deras plan för livet!

Klättra stora berg är en del av mitt liv, men det finns ingen romantik i att dö i bergen att klättra berg däremot! =)
Synd bara att jag valt att göra det med en flintskallig kille istället för ett något vackrare kvinnligt sällskap, man är en riktig looser när man funderar på saken!

Var och skall självklart leva sitt liv som man finner bäst, utan att skada andra då!

trolltind sa:

Var och skall självklart leva sitt liv som man finner bäst, utan att skada andra då!

Klicka för att se resterande...

Frågan är vad "skada andra" innebär i detta fall?

//Per

E9climbing sa:

Varför skulle man vara en dålig förälder bara för att man gillar att klättra?

Klicka för att se resterande...

Nej men om man prioriterar klättringen över barnen så är man nog inte alltid en bra förälder. Sen är trots allt inte all klättring stöpt i samma form, åka ut och sportklättra på en solig klippa eller klättra ett 8000m berg på vintern har ju lite olika riskprofil trots allt. Det första fallet är väl ungefär lika farligt som att gå ut på krogen en kväll medan det andra som bekant har en rätt hög risk. Speciellt om man är östeurope verkar det som.

HannesG sa:

Speciellt om man är östeurope verkar det som.

Klicka för att se resterande...

Ursäkta men detta inlägg är Off Topic.



Om man ska göra saker ingen gjort tidigare så ökar riskerna. Många klättrare från Östeuropa är pionjärer och är till stor del en orsak till att klättringen i Himalaya populariserats så mycket. Deras stil var länge omodern och är det till viss del fortfarande men ingen kan säg annat än att dom öppnat ögonen för många andra när det gäller att se vad som är möjligt.

Låt oss nu inte trassla in detta i tråden. Så ursäkta för detta OT inlägg

Mina personliga tankar om risk

Posta min tankar på min blog.

http://e9climbing.blogspot.fr/2013/03/i-think-its-wort-risk.html

@E9 Climbing:

Visst kan småbarnsföräldrar klättra i berg. Dock behöver dom inte nödvändigtvis bestiga 8000 meters toppar utan syrgas eller pyssla med svår frisoloklättrng på lös klippa.