Nya tragedier på Everest

Min gode Hulk,

trots att jag antar att du är medveten om vilken risk du löper var gâng du korsar en trafikerad gata, och trots att en stor del av befolkningen pà denna jord har det svârt, sâ tror jag nog trots allt att du vore tacksam om nâgon vänlig själ skulle vara hygglig nog att hjälpa till lite om du en vacker dag oförhappandes skulle bli överkörd. Till exempel.

Att inte hjälpa en medmänniska som befinner sig i uppenbar nöd och pâ armlángds avstând är en total brist pâ inlevelsefârmâga, fantasi, medmánsklighet och vanligt folkvett.
[Ändrat av Malindo 2006-06-02 kl 18:24]

Hur individualistisk man än är och hur mycket pengar man än satsat så tycker man ju ändå att det borde finnas en slags medmänsklighet. Särskilt på en sån här extrem och utsatt plats. Och det är väl det jag menar när jag tycker att det gått för långt.

Men som sagt de flesta av oss här vet inte under vilka omständigheter det hela inträffade.

solidaritet är fint

Visst skall man vara tacksam för den hjälp man får, men därifrån till att kräva att andra ska riskera sina liv för att reparera ens egna misstag är ett långt steg att ta. När man utan att ha varit på plats kritiserar klättrare som agerat "oetiskt" tenderar retoriken ofta att bli av typen "och 40 egoistiska klättrare gick förbi en döende kollega och lät honom dö i sin ensamhet." Så ser det förmodligen inte ut i praktiken. Kan man hjälpa någon utan att utsätta fler personer för dödsfara tror jag att de flesta klättrare gör det.

Men som expeditionsledare är det kanske inte självklart - ska jag riskera mina kunders eller guiders liv för att rädda någon som inte ingår i min expedition och som jag egentligen inte ansvarar för? Ska jag göra det varje gång någon råkar ut för problem, och ska jag göra det för alla oavsett hälsotillstånd, väderförhållanden och hur arrogant de betett sig? Den kund som betalt en expedition för att ansvara för sitt toppförsök förväntar sig rimligen att få full uppmärksamhet, istället för att gruppen utarmas i rescueförsök med utanförstående. Nettoresultatet kan ju även bli att dödssiffran stiger eftersom man riskerar även sin egen grupp när man avdelar resurser för att rädda andra. Det är förmodligen inget lätt beslut att fatta, och absolut inte så självklart som det förefaller när populärmedia skriver om händelsen i efterhand.

Solidariska värderingar är fina när man inte behöver leva upp till dem i sitt dagliga beteende. Och om det nu är solidaritet man vurmar för kan man fråga sig varför man ska investera sin tid och sina pengar i ett så pass självförverkligande projekt som att bestiga berg.

Re: solidaritet är fint

hulken; sa:

Solidariska värderingar är fina när man inte behöver leva upp till dem i sitt dagliga beteende. Och om det nu är solidaritet man vurmar för kan man fråga sig varför man ska investera sin tid och sina pengar i ett så pass självförverkligande projekt som att bestiga berg.

Klicka för att se resterande...

Att rädda en döende människa trodde jag gick över allt annat.

Men återigen vi vet för lite om hur det hela gick till.

Re: Re: solidaritet är fint

S Johansson; sa:

Att rädda en döende människa trodde jag gick över allt annat.

Klicka för att se resterande...

Det gör det ocksà fortfarande för en del, som tur är.

Jag hàller inte med om resonomanget att om man betalt en massa pengar sà gàr toppbestigningen över alla andra mâl. Kunden ár INTE kung i dessa lágen. Enda giltiga anledningen att inte hjálpa till skulle eventuellt vara den att en hjälpinsats skulle áventyra övrigas liv. men detta borde opcksà vara den enda punkten där tvivel om hjälp eller inte hjálp borde förekomma.

Skulle fö. personligen anse det vara mer självförverkligande att rádda en medmánniska till livet án att bestiga en topp.

Berget stàr kvar.., inte sâ ett mánniskoliv.

Re: Re: Re: solidaritet är fint

Malindo; sa:

(---)
Skulle f.ö. personligen anse det vara mer självförverkligande att rädda en medmänniska till livet än att bestiga en topp.

Klicka för att se resterande...

Det tycker nog de flesta. Baserat på det ser jag två möjliga bakgrunder till händelsen:

1. På grund av faktorer som vi inte känner till, och som media inte redovisar, så var det inte möjligt att rädda den döende klättraren utan att utsätta även räddarna för uppenbar livsfara. Alltså är det en icke-fråga. Det tror jag är det mest sannolika.

Eller, det kusligare alternativet:

2. Det uppstår en "target fascination" inriktad på bergstoppen som gör att toppbestigningen blir överordnad allt annat. Självförverkligandet i att bestiga toppen överskuggar även behållningen av att rädda ett människoliv. Det är obehagligt, men också väldigt intressant. Vad händer med den mellanmänskliga moralen när de personliga målen växer sig tillräckligt starka?