Det är en systemkamera jag kör med.
Utfrätta färger
- Trådstartare Noob
- Start datum
Om du inte vill jobba med filer så får du välja vilken del av bilden som skall vara rätt exponerad. I ditt bildexempel är ju bergväggen det intressanta. Där kan man jobba med exponeringslåset som förmodligen funkar genom att du komponerar bilden, trycker avtryckaren halvvägs för exponeringsavläsning, där efter komponerar du om bilden och trycker resten av vägen.
Dvs, fyll sökaren med bergväggen, tryck avtryckaren halvvägs sår att få rätt exponering och lås exponeringen genom att hålla avtryckaren halvvägs nere. Därefter komponerar du om bilden som du vill ha den. Då kommer himlen bli ljus men den del du vill skall ha bra exponering bli bra, ex bergväggen. Spotmätning kan på ett enklare sätt göra samma sak.
Förresten, vilken kamera har du?
Detta är också ett problem om du menar med minsta bländare, lägsta bländartal typ 2,8. I landskapsmotiv är det bättre att lägga sig på en högre bländare, typ 8-11. Dels pga ljuset i dager som minimerar överexponering pga för mycket ljus. Dels vill man ha mer skärpedjup i landskap vilket man får med en högre bländare.
Mycket har sagts, jag vill lyfta fram en aspekt till - efterbehandlingen. Lika lite som kameran kan veta hur du vill att exponeringen skall vara - lika lite vet den hur du vill att färgerna skall vara. I lägen liknande den din klippvägg brukar jag göra så här: Exponera så att himlen har en smula täckning (inte är helt vit). Det kan du göra genom att kontrollera histogrammet eller genom att slå på "högdagervarning" (heter det åtminstone i min canon 40d). Fotograferar du i RAW-format brukar ganska mycket av skuggorna kunna lättas upp. Åtminstone mitt öga är mer känsligt för utfrätta högdagrar (himlar) än mörka skuggor. Här är ett exempel som kanske inte är helt i linje med utsidans profil men som visar hur stor skillnad lite bearbetning i en raw-konverterare kan göra:
Först RAW-bilden konverterad med standardinställningar (ganska likt hur en JPEG-bild direkt från kameran skulle sett ut). Förgrunden är underexponerad, färgerna känns inte alls så mättade som vid fotograferingstillfället. Himlen har fått en blå-magenta-orange ton.
Den andra bilden är betydligt närmare vad jag upplevde och en betydligt trevligare bild. Detta är samma exponering, samma raw-fil som den andra men med medvetet val av konvertering av raw-filen.
/Albin
Först RAW-bilden konverterad med standardinställningar (ganska likt hur en JPEG-bild direkt från kameran skulle sett ut). Förgrunden är underexponerad, färgerna känns inte alls så mättade som vid fotograferingstillfället. Himlen har fått en blå-magenta-orange ton.
Den andra bilden är betydligt närmare vad jag upplevde och en betydligt trevligare bild. Detta är samma exponering, samma raw-fil som den andra men med medvetet val av konvertering av raw-filen.
/Albin
Bilagor
Jag har troligen, och av misstag, konsekvent använt spotmätningen, och då nästan alltid på någon punkt som är mörkare än "genomsnittt" i bilden. Filter vill jag undvika för att slippa ha med mig mer än absolut nödvändigt. Känns också som att det är vettigare att lära sig fotografera ordentligt först - med allt vad det innebär.
Kameran är en Olympus E-420.
Jag menar högsta bländartal, men tänkte vid fototillfället fel och använde konsekvent lägsta...
Jag hoppade över de bitarna i manualen. Dags att läsa den igen märker jag
Bild nr 2 är fin. Från Danviksbron?
Olympus E-420 är en fin kamera!
Du har fått många bra tips redan. Här får du ett till: köp en lärobok i fotografins grunder. Det spelar ingen roll om den är 40-år gammal; grunderna för exponering, ljusmätning och förhållandet mellan bländare, slutartid och ljuskänslighet (iso) gäller fortfarande. Kan man den grunden så förstår man mycket bättre hur kameran beter sig under olika ljusförhållanden.
Sen lite om bländarterminologi..
Större bländare = lägre bländartal t ex f/2.0
Mindre bländare = högre bländartal t ex f/11
Och vad är då f? Jo, det är objektivets brännvidd i mm och f/2.0 är helt enkelt en formel för att beräkna objektivets ljusinsläppande öppning i mm.
Ett ljusstarkt tele som jag använder en del är t ex Canons 135mm f/2.0. När man fotar med största bländare, dvs 2.0 så är bländaren = 135 mm/2.0 = 67,5 mm. Om jag bländar ner till f/8 så är öppningen 135/8=16,8 mm.
Bländartalet utgår ifrån 1 och förändras med roten ur 2 i varje steg. Det innebär vissa "standardtal" för bländaren t ex f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11 osv..
Det ser ju kryptiskt ut men har sin förklaring. I varje helt steg halveras ljusinsläppet i kameran och det är då fiffigt att kameran anger bländaren på det sättet; en halvering av ljusinsläppet innebär nämligen att man måste fördubbla slutartiden.
På gamla "hederliga" kameror ser man detta tydligt; på tidratten står t ex 1 1/4 1/8 1/15 1/30 1/60 1/125 1/250 1/500 1/1000 och på objektivets bländarring skalan ovan t ex f/1,4 f/2,0 osv. Varje steg, oavsett om det är bländaren eller tiden, innebär en halvering eller fördubbling av kamerans ljusinsläpp.
Om du fotar på t ex iso 100 och kameran anger f/4 och 1/100 sek så ger det samma exponering som om du ställer in f/5,6 och 1/50 sek. Ändras bländaren så måste tiden (eller iso) ändras.
Nu blandar jag inte in ljuskänsligheten (iso) men det har samma påverkan och på filmtiden var ofta filmen angiven till 25, 50, 100, 200, 400, 800 osv ASA (el ISO); det råder alltså en treenighet mellan bländare, slutartid och ljuskänslighet.
(ASA, ISO, DIN är bara olika standardiseringar för att ange ljuskänslighet och numera används nästan uteslutande ISO = international organization for standardization.)
På moderna digitalkameror så är inte allt lika uppenbart. Kameran exponerar i 1/2 eller 1/3 steg och ISO ställs ofta automatiskt. På sätt och vis så är det ju enkelt och smidigt men man missar samtidigt lätt grunderna.
Det kan verka lite klurigt men en förståelse för hur kameran exponerar är fundamentalt viktigt. Läs igenom den här artikeln på fotosidan. Den är bra för att förstå grunden och läs särskilt avsnittet om Exponering en bit ner och sätt dig in i exemplet med hinken.
http://www.fotosidan.se/cldoc/3485.htm
När det gäller bländaren så påverkar den en annan väldigt påtaglig faktor, nämligen skärpedjupet. En stor bländare ger ett kort skärpedjup, en liten bländare ger ett större skärpedjup. Detta använder man kreativt på olika sätt; fotar man t ex porträtt så kanske man vill ha ett kort skärpedjup för att få en suddig bakgrund medan man när man fotar landskap vill ha ett längre skärpedjup i bilden.
Dessutom så presterar de allra flesta objektiv bäst rent optiskt när man bländar ner dem en aning (typ f/8).
Ytterligare en sak som gäller motljusfotografering är att motljusegenskaper skiljer mellan olika objektiv och tyvärr är det ofta också korrelerat till objektivets prislapp.
Du har fått många bra tips redan. Här får du ett till: köp en lärobok i fotografins grunder. Det spelar ingen roll om den är 40-år gammal; grunderna för exponering, ljusmätning och förhållandet mellan bländare, slutartid och ljuskänslighet (iso) gäller fortfarande. Kan man den grunden så förstår man mycket bättre hur kameran beter sig under olika ljusförhållanden.
Sen lite om bländarterminologi..
Större bländare = lägre bländartal t ex f/2.0
Mindre bländare = högre bländartal t ex f/11
Och vad är då f? Jo, det är objektivets brännvidd i mm och f/2.0 är helt enkelt en formel för att beräkna objektivets ljusinsläppande öppning i mm.
Ett ljusstarkt tele som jag använder en del är t ex Canons 135mm f/2.0. När man fotar med största bländare, dvs 2.0 så är bländaren = 135 mm/2.0 = 67,5 mm. Om jag bländar ner till f/8 så är öppningen 135/8=16,8 mm.
Bländartalet utgår ifrån 1 och förändras med roten ur 2 i varje steg. Det innebär vissa "standardtal" för bländaren t ex f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11 osv..
Det ser ju kryptiskt ut men har sin förklaring. I varje helt steg halveras ljusinsläppet i kameran och det är då fiffigt att kameran anger bländaren på det sättet; en halvering av ljusinsläppet innebär nämligen att man måste fördubbla slutartiden.
På gamla "hederliga" kameror ser man detta tydligt; på tidratten står t ex 1 1/4 1/8 1/15 1/30 1/60 1/125 1/250 1/500 1/1000 och på objektivets bländarring skalan ovan t ex f/1,4 f/2,0 osv. Varje steg, oavsett om det är bländaren eller tiden, innebär en halvering eller fördubbling av kamerans ljusinsläpp.
Om du fotar på t ex iso 100 och kameran anger f/4 och 1/100 sek så ger det samma exponering som om du ställer in f/5,6 och 1/50 sek. Ändras bländaren så måste tiden (eller iso) ändras.
Nu blandar jag inte in ljuskänsligheten (iso) men det har samma påverkan och på filmtiden var ofta filmen angiven till 25, 50, 100, 200, 400, 800 osv ASA (el ISO); det råder alltså en treenighet mellan bländare, slutartid och ljuskänslighet.
(ASA, ISO, DIN är bara olika standardiseringar för att ange ljuskänslighet och numera används nästan uteslutande ISO = international organization for standardization.)
På moderna digitalkameror så är inte allt lika uppenbart. Kameran exponerar i 1/2 eller 1/3 steg och ISO ställs ofta automatiskt. På sätt och vis så är det ju enkelt och smidigt men man missar samtidigt lätt grunderna.
Det kan verka lite klurigt men en förståelse för hur kameran exponerar är fundamentalt viktigt. Läs igenom den här artikeln på fotosidan. Den är bra för att förstå grunden och läs särskilt avsnittet om Exponering en bit ner och sätt dig in i exemplet med hinken.
http://www.fotosidan.se/cldoc/3485.htm
När det gäller bländaren så påverkar den en annan väldigt påtaglig faktor, nämligen skärpedjupet. En stor bländare ger ett kort skärpedjup, en liten bländare ger ett större skärpedjup. Detta använder man kreativt på olika sätt; fotar man t ex porträtt så kanske man vill ha ett kort skärpedjup för att få en suddig bakgrund medan man när man fotar landskap vill ha ett längre skärpedjup i bilden.
Dessutom så presterar de allra flesta objektiv bäst rent optiskt när man bländar ner dem en aning (typ f/8).
Ytterligare en sak som gäller motljusfotografering är att motljusegenskaper skiljer mellan olika objektiv och tyvärr är det ofta också korrelerat till objektivets prislapp.
Senast ändrad:
Grundproblemet i såna här sammanhang är ju att kameran inte vet hur ljust/mörkt motivet är utan antar (som David har förklarat) att motivet är i genomsnitt 18% grått.
Normalt hud eller en gräsmatta brukar tas som exempel på motiv som är 18% grå.
Sen tillkommer ju problemet med färger. Våra ögon är duktiga på att "kompensera", men en digitalkamera måste ha rätt vitbalans för att färger ska bli rätt. Men vitbalansen beror inte på motivet utan på det ljus som faller på motivet. Och det kan ju kameran normalt inte veta. (Jag vill minnas att det finns kameror som har en ljussensor på ovansidan som känner ljusets färg och ställer rätt vitbalans, men de flesta kameror har det inte.)
Vitbalansen kan man många gånger (i alla fall på systemkameror) ställa manuellt genom att rikta kameran mot något som verkligen är vitt (ett vitt papper t.ex.).
Så, man måste alltså tala om för kameran hur ljus/mörkt motivet är och vad det är för färg på ljuset. Först då kan kameran exponera rätt.
Normalt hud eller en gräsmatta brukar tas som exempel på motiv som är 18% grå.
Sen tillkommer ju problemet med färger. Våra ögon är duktiga på att "kompensera", men en digitalkamera måste ha rätt vitbalans för att färger ska bli rätt. Men vitbalansen beror inte på motivet utan på det ljus som faller på motivet. Och det kan ju kameran normalt inte veta. (Jag vill minnas att det finns kameror som har en ljussensor på ovansidan som känner ljusets färg och ställer rätt vitbalans, men de flesta kameror har det inte.)
Vitbalansen kan man många gånger (i alla fall på systemkameror) ställa manuellt genom att rikta kameran mot något som verkligen är vitt (ett vitt papper t.ex.).
Så, man måste alltså tala om för kameran hur ljus/mörkt motivet är och vad det är för färg på ljuset. Först då kan kameran exponera rätt.
Kameran är bra, betydligt bättre än fotografen. Den är så liten att den faktiskt kommer med. Huset i en ficka, ett eller två objektiv i en eller två andra fickor.
Manualen är däremot inget vidare. Jag föredrar ordentliga och systematiska beskrivningar av viktiga funktioner, som t ex de olika exponeringsmetoderna, men manualen är mer en användarhandbok som beskriver hur man tar olika typer av bilder. Informationen är fragmenterad och besvärlig att ta till sig. Manualen är dessutom ofullständig, den beskriver helt enkelt inte alla funktionerna. Det finns t ex ett program som använder sig av anti-rörelseoskärpa men det står ingenstans var man kan slå på och av den funktionen om man vill plåta manuellt eller med något av de övriga programmen.
Bländaren har jag inga problem att förstå (bländartalet anger hur många bländaröppningar på rad som går in i objektivets diameter, lätt at fatta, lätt att komma ihåg). Problemet i det här fallet var tillfällig sinnesförvirring eller nåt åt det hållet
Kan inte riktigt fatta att jag försökte öka skärpedjupet med lägre bländartal. Men det är väl sånt som händer nybörjare.Diskussionen är bra, precis vad jag hoppades på. Och resulterar för mig i det jag innerst inne redan visste - att jag måste lära mig grunderna och sedan tillämpa dem flitigt. Av en ren slump har jag faktiskt en ca 40 år gammal bok om fotografins grunder hemma
Tack för de fina länkarna!
För de med fotointresse och tycker att färgerna blir fel tipsar jag om X-rite Color Checker passport.
Det finns ett gråkort för att mäta vitpunkten (inte 18% grått, men inte helt vitt). Vitpunkten skall alltså sättas manuellt. Vidare finns en färgkarta som skall fotograferas med rätt exponering och bästa möjliga vitbalans.
Raw/DNG filen laddas i en applikation som identifierar färgkortet och skapar sedan en färgprofil för kameran.
Färgprofilen sparas i Adobe LR eller PS. Bilder från ett tillfälle med samma ljussättning kan använda samma profil.
Med en bra kalibrerad och profilerad bildskärm blir färgerna på färgkartan lika som färgkartan i handen. Givetvis måste skärmens färgtemperatur och ljuset i rummer vara lika för att matchningen skall upplevas optimal.
Jag har haft lite svårt att få färgerna att stämma, men CCP blir resultatet mycket bättre.
Tar du en bild på gråkortet eller färgkartan vd varje fototillfälle? Jag läste på X-rits hemsida men förstår inte tillvägagångssättet.
Arneri nämner en sak i förbifarten som också är en viktig del i kedjan och det är en bra bildskärm som är kalibrerad och profilerad. De bästa är hårdvarukalibrerbara skärmar som man mäter upp med t ex gretag macbeth i1 (finns flera men det är den jag använder). Såna skärmar tillverkas främst av Eizo, LaCie och Nec (och någon till) men kostar rätt mycket men jobbar man mycket med bilder så är en bra skärm en bra investering. Med en dålig skärm så blir det annars väldigt mycket mer chansartat. Nu menar jag inte att man behöver köpa en Eizo ColorEdge för 10-15000 eller mer, men är man intresserad av foto så är skärmen en faktor man ska tänka på (och om man inte vet att skärmen visar rätt så är det nästan ingen idé att hålla på med "småpill" av färger).
Vill man få ut det mesta ur kameran bör man även fotografera i raw-format och arbeta i en vid färgrymd som AdobeRGB eller ProPhotoRGB och konvertera till 16-bitar. Sen när man är färdig med bilderna som man vill ha dom kan man sen konvertera till jpeg och sRGB (som man bör använda för webbruk) eller behålla dom i t ex AdobeRGB om man ska skicka till lab.
Det är en hel vetenskap, Noob, men väldigt stimulerande!
Vill man få ut det mesta ur kameran bör man även fotografera i raw-format och arbeta i en vid färgrymd som AdobeRGB eller ProPhotoRGB och konvertera till 16-bitar. Sen när man är färdig med bilderna som man vill ha dom kan man sen konvertera till jpeg och sRGB (som man bör använda för webbruk) eller behålla dom i t ex AdobeRGB om man ska skicka till lab.
Det är en hel vetenskap, Noob, men väldigt stimulerande!
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.