Larma räddningstjänsten i onödan.

plast sa:

Det är inte bara självklart, du är till och med skyldig enligt lag att larma (Lagen om skydd mot olyckor, kap 2 § 1)

Klicka för att se resterande...

Det enda jag hittar är:
1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.

Där är man skyldig att "om det är möjligt" varna dem som är i fara. Men bara "vid behov" tillkalla hjälp. Så det är ganska diffust skrivet. Hur vet man om det behövs hjälp?

mathias sa:

Kostnaden för falsklarm ÄR betydligt högre än för standby. Det dör nämligen rätt många människor i onödan för att resurserna är upptagna på "falsklarm" istället för att bilarna står i garaget. Både vad gäller Ambulancer och annan räddningstjänst.

Ringer du en ambulance för att du har brutit armen så kanske inte någon annan får lika snabb hjälp vid en hjärtinfarkt, tänk på det.

Klicka för att se resterande...

Såklart, kommer ambulansen från England så blir det ju dyrt.

Skulle vara kul att se en källa som visar att det verkligen dör "rätt många" människor just på grund av fel-larm. Jag tycker inte det är ett falsklarm när uppringaren har anledning att tro att det är en nödsituation. Ett falsklarm är när någon uppsåtligen lurar ut räddningstjänsten.

Det är ju faktiskt upp till larmcentralen att prioritera.
Om de anser att det är OK att skicka en ambulans för ett armbrott så beror det antagligen på att de vet att det står en till i beredskap.
I exemplet i första inlägget skulle jag tro att det rör sig om en insats med en eller två mindre fordon, ett båtsläp och 4 man från räddningstjänsten plus en ambulans.
Om det uttömmer ortens resurs beträffande akuta insatser så är det ju olyckligt, men det vore än mer olyckligt om det var ett verkligt tillbud och inget gjordes.

nermander sa:

Det enda jag hittar är:
1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.

Där är man skyldig att "om det är möjligt" varna dem som är i fara. Men bara "vid behov" tillkalla hjälp. Så det är ganska diffust skrivet. Hur vet man om det behövs hjälp?

Klicka för att se resterande...

Står du med en 5Kg pulversläckare i näven och radhuslängan har tagit sig ordentligt så inser de flesta att de behöver hjälp.
Och tvärt om, spred sig lövhögsbranden en halvmeter utanför och du står med trädgårdsslangen i näven o bra ös på vattnet så ska du inte ringa.
Sunt förnuft är tillåtet att använda, alltid.

gundj sa:

Sunt förnuft är tillåtet att använda, alltid.

Klicka för att se resterande...

Och när jag på 500 m avstånd ser nån åka fram till en råk och hoppa i?

nermander sa:

Och när jag på 500 m avstånd ser nån åka fram till en råk och hoppa i?

Klicka för att se resterande...

Ring 112.....

Tidigare citat från Teknikern:

Sen en annan fråga, hur ska man göra för att göra klart för omgivningen att vistelsen i vattnet är målet med hela utflykten? Ringa 112 innan man hoppar i och meddela att alla larm som kommer in för just den aktuella koordinaten är falska?


I ljuset av vad som hittills skrivits i tråden tror jag att det helt enkelt är lämlpligt att du gör som du skrivit ovan, eller på annat sätt gör det tydligt att du över eller roar dig så att ingen misstar det för att du i själva verket råkat ut för en olycka.

Att den som larmar tar reda på så mycket som möjligt, i samband med larmandet är ju också en rätt naturlig sak, den som svarar på 112 brukar ju ställa en del frågor så men får ofta chansen att precisera eller reivdera sina ursprungsuppgifter.

nermander sa:

Och när jag på 500 m avstånd ser nån åka fram till en råk och hoppa i?

Klicka för att se resterande...

Tjaaa, vad tycker du själv?

Om jag skulle se att personen rättar till simglasögonen och sen gör ett snyggt svanhopp skulle jag nog avvakta något...

Det troliga är dock att man inte reagerar förrän plasket, och då skulle jag utgå från att det kan vara ett tillbud, vilket inte i alla lägen innebär ett larmsamtal som första åtgärd, men sånt där måste ju var och en göra en bedöming av... Att ringa 112 när nån ligger och plaskar i en isränna kan ju inte utan vidare betraktas som överilat i alla fall.

gundj sa:

Tjaaa, vad tycker du själv?

Klicka för att se resterande...

Eftersom jag är scoutledare och van vid att vi spelar upp olika nödsituationer för våra scouter som träning så skulle jag aldrig ringa 112 på så vaga grunder, jag skulle ta mig närmare och se vad det egentligen handlade om.

(En bil i ett dike, rök från motorhuven, en person bredvid bilen som blöder kraftigt från pannan, en som ligger bredvid och inte rör sig och en tredje som irrar omkring i skogen är ett autentiskt scenario från en scouttävling. Rökmaskiner och teaterblod är nästan "standardrekvisita" Fast där står det ju då oftast ett par funktionärer intill också.)

Som redan framkommit så finns det ju alltid många omständigheter runtikring som inte kommer med vid de enkla frågeställningarna som i princip har gjorts i den här tråden.

Dock måste man ju säga att det är omdömesgillt att inse att om man ägnar sig åt en aktivitet som till väsentliga delar liknar ett nödläge (där en betraktare kanske inte har möjlighet att se hela händelseförloppet), så bör man vidta åtgärder för att förhindra potentiella missförstånd.

Lite grann liknar ju det att man inte ska använda nödraketer annat än när man verkligen vill påkalla hjälp. Man kan ju annars hävda att man övar, eller bränner av raketerna för att bäst-före-datum passerts, och att den som larmar fört borde ha tagit reda på om det verkligen är nån fara å färde. Inte en helt rättvis jämförelse, men i slutänden är det väl så att alla bör göra vad man kan för att inte missförstånd och falsklarm ska ske.

nermander sa:

Eftersom jag är scoutledare och van vid att vi spelar upp olika nödsituationer för våra scouter som träning så skulle jag aldrig ringa 112 på så vaga grunder, jag skulle ta mig närmare och se vad det egentligen handlade om.

Se där, sunt förnuft, bilda dig en uppfattning om läget. Skulle det nu inte gâ att komma närmare utan risk för eget liv elelr att det tar för lâng tid sâ överlâter man beslutet ât räddnigstjänsten.
Man gâr inte hem o tar en virre o väntar pâ vad nyheterna ska säga.

(En bil i ett dike, rök från motorhuven, en person bredvid bilen som blöder kraftigt från pannan, en som ligger bredvid och inte rör sig och en tredje som irrar omkring i skogen är ett autentiskt scenario från en scouttävling. Rökmaskiner och teaterblod är nästan "standardrekvisita" Fast där står det ju då oftast ett par funktionärer intill också.)
Âtminstonde i polisdistriktet hemmavid vill polisen att man föranmäler den typen av övningar, särskilt om det sker pâ allmän plats. Det finns en "förvarningspärm" hos vakthavande polis där det skall finnas info om övningen.

Klicka för att se resterande...

OT: kul grej som hände en gâng. Vi hade övning med ett antal räddningshundsekipage pâ en offentlig men inhägnad avskild plats och hade inte anmält detta till polisen.
Mitt i vâr träning dyker ett antal polisfordon upp med blâljus, sirener o fult pâdrag. ut kommer ett hundekipage och sätter iväg in i "vârt" omrâde. det visade sig att polisen oxâ använde omrâdet för övning Nu är vi noga med o koordinera övningarna.

Om jag på 500m avstånd såg någon gå genom isen (oklart varför) skulle jag larma:

• om personen var ensam därute
• om jag själv inte hade möjlighet att komma till undsättning utan att utsätta mig för allvarlig fara
• om personen inte snabbt tog sig upp för egen maskin eller med hjälp av andra.

Om jag väl larmat skulle jag stanna kvar och se hur det utvecklar sig. (åtminstone)
Skulle det visa sig att personen skrattande kliver upp på andra sidan rännan och åker vidare skulle jag givetvis ringa upp räddningstjänsten igen och berätta att faran verkar vara över.