Fjällräddning, pris?

Huruvida man skall tvingas att betala eller ej beror ju på kunskap

För några somrar sedan läste att några kajakpaddlare gått runt vid Franska stenarna på Nämdöfjärden och sedan ringt sjöräddningen då de uppenbart inte fixat att tömma kajakerna på klippan vilket förvånade mig för sånt skall man bara klara om man ger sig ut. Jag paddlade själv i närområdet samma dag och så kraftig var inte sjögången att man inte borde ha kunnat fixa detta själva. Men har man inte kunskap och erfarenhet så...

Gick för övrigt själv runt i en kraftig surf (1,5 m sjögång...) in mot Björnö på samma fjärd i juni i år - men lyckades med hjälp av kamraträddning komma i kajaken igen. Å andra sidan så har jag och mina vänner nött detta moment till leda så jag låg inte i vattnet mycket mer än någon minut trots sjögången.

Sensmoral:
Se till att lär dig så mycket av allmänt friluftsvett och säkerhetstänk att du kan klara dig själv i alla väder. För...

Visst är det härligt att det finns en samhälleligt organiserad räddningstjänst men:
- Bara att den finns betyder inte att den kommer att kunna rädda dig i tid - det kan ju finnas andra som behöver hjälpen bättre och
- Du blir beroende av andra i din färd och det begränsar i vart fall mig mentalt.

Men visst är det härligt att de finns - räddningsgubbar och gummor.

Paddla lugnt
Vänligen/Dag

Utlänningar då?

Hej!
Jag vill gärna aktivera den här tråden igen.

Har läst alla inlägg och skulle gärna vilja veta om man som utlänning måste betala en svensk fjällräddningsinsats med fullt SAR-pådrag, alltså helikopter och sök-/bärgningspersonal.
Finns det klara regler för sådant?
Jag förutsätter att vederbörande befinner sig i ett nödläge och inte bara har gått vilse eller hamnat i allmännt tuffa förhållanden.

Oj oj... Hur har jag kunnat missa den här tråden

I alla fall, jag jobbar ju med de här frågorna så jag ska försöka reda ut några frågetecken (även om det också dykt upp några nya som jag måste kolla imorrn ). Jag vill också lägga till att jag inte är någon jurist, men har ändå hyfsad koll på Lagen om skydd mot olyckor (LSO) som är den lag som styr det som har med räddningstjänst att göra i Sverige (dock inte sjuktransporter, där är Hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsens föreskrifter och dom har jag dålig koll på). Du hittar förresten LSO här

Det första som gäller är att räddningstjänst alltid är "gratis" (dvs det betalas via skatten), dvs om uppdraget som genomförs är att betrakta som räddningstjänst i lagens mening (mer om det längre ner) så får inte den ansvariga myndigheten ta betalt. Däremot så kan man ta betalt i andra sammanhang (exempelvis så har en del kommunala räddningstjänster infört att de tar betalt för falska automatiska brandlarm för att minska antalet sådana). Just frågan om utländska medborgare gjorde mig lite osäker eftersom jag inte kan hänvisa till en viss paragraf där jag vet att det står, men jag är rätt säker på att det inte kan spela någon roll. Det står nämligen i kap 1§1 i LSO att lagen gäller "människors liv" och inte exempelvis svenska medborgare eller något liknande.

Men, i alla fall, definitionen vad som är räddningstjänst är det som du hittar i 1 kap 2§ i LSO. Där finns fyra kriterier (står på rad 5 och 6) som alla måste vara uppfyllda för att staten eller kommunen ska ta ansvaret för räddningsinsatsen.
1. Behov av ett snabbt ingripande
2. Hotade intressets vikt
3. Kostnaden för insatsen
4. Omständigheterna i övrigt.

Här måste då göras en värdering av den som tar emot larmet på den ansvariga myndigheten (vilken myndighet som ansvarar för vad hittar du i kapitel 4 i LSO och kapitel 4 i Förordningen om skydd mot olyckor. DEt kan även tilläggas att kommunen ansvarar för all räddningstjänst som inte faller inom något av det som staten ansvarar för, kolla i kapitel 3 §7). Första kriteriet är ganska enkelt att reda ut, är detta något som kräver att räddningstjänsten snabbt kommer på plats, eller spelar det ingen roll om man kommer inom 5 minuter eller 5 timmar? Därefter måste kriterium 2 vägas mot nr 3. Kostar insatsen mer än vad man rädda? Detta är ju mest aktuellt när det kommer till egendomsräddning. När det handlar om att rädda liv så kan man ju inte säga vad ett liv är värt (Även om vägverket har försökt i sin nollvision med en 19 miljoner kr för ett liv...). Exempelet som var här ovanför kring när polisen drar igång ett eftersök efter en försvunnen person är bra. (Polisens ansvar går ju då in under kap 4 § 4 i LSO) Omständigheterna i övrigt kan handla om några specialfall som att kanske har larmaren möjlighet att lösa det själv (kanske har man en egen räddningstjänst på industrin som brinner?). Är detta uppfyllt så är det alltså det offentliga som betalar, och då finns det även en räddningsledare som bestämmer hur länge det offentliga är ansvariga och när ansvaret återgår till den enskilda personen.

För att ge ett konkret exempel så kan vi ta detta med att räddningstjänsten rycker ut och plockar ner katter i träd. Då kan man fundera på om det är räddningstjänst i lagens mening. Finns det ett behov av snabbt ingripande? Nja, kanske om katten suttit där väldigt länge. Vad är kostnaden för insatsen kontra det hotade intressets? Om det handlar om en fantastiskt dyr avelskatt så kanske vi kan säga att kriterie 2 och 3 uppfylls, men inte annars, och sedan så kan man fundera poå om inte kattägaren kan klara av att få ner katten på egen hand. Däremot så kan den kommunala förvaltningen som ska utföra räddningstjänst enligt LSO (oftast kallad "Räddningstjänsten, Brandkåren, Brandförsvaret") ändå åka ut och göra det, men inte som "räddningstjänst" i lagens mening. UTan istället så kan man exempelvis ta betalt, eller ändå göra det som någon goodwill-åtgärd.

Titta gärna på vad LSO och FSO säger, där finns detta beskrivet, men sedan så måste ju detta alltid anpassas till situationen.

Tack ska du ha för ditt mycket utförliga svar!
Det finns alltså en ganska stor sannolikhet att det inte görs någon skillnad mellan svenska och utländska medborgare.
Jag väntar med intresse på ditt nästa inlägg, du tänkte reda ut några frågetecken som fanns kvar resp. dök upp.

Dessa fyra kriterier som står i lagtexten verkar vara lite oskarpa. Hur akut måste det bli? Hur heroiskt måste man vara? Var går gränsen mellan dumdristigt hjältemod och taktiskt tänkande?
Ska man liksom halta förbi Mikkastugans nödtelefon eftersom det löser sig nog? Ska man halta tills man stupar för kungen och fäderneslandet och hamnar i ett riktigt akut läge?
Det är såklart tillspetsat och smått överdrivet, men...

Om man överdriver, medvetet eller omedvetet, sin skada - vad händer då när räddningstjänsten kommer och upptäcker att det där var nog inte så farligt trots allt. Säger de då "tack och hej nästa tjej" eller plockar de med dig hem trots att de kanske anser att du nog kan ta dig hem för egen hand (läs fot).

EU lika för lika

sachsaren sa:

Hej!
Jag vill gärna aktivera den här tråden igen.

Har läst alla inlägg och skulle gärna vilja veta om man som utlänning måste betala en svensk fjällräddningsinsats med fullt SAR-pådrag, alltså helikopter och sök-/bärgningspersonal.
Finns det klara regler för sådant?
Jag förutsätter att vederbörande befinner sig i ett nödläge och inte bara har gått vilse eller hamnat i allmännt tuffa förhållanden.

Klicka för att se resterande...

I en infoskrift från försäkringskassan (sjuk uomlands eller möjligen skrf från försäkringsbolaget) har jag läst att man som EU-medborgare (eller ev ESS) så har man rätt till samma vård och liknanade om lokala invånare i det EUlandet. Så t ex en fransman med brutet ben i svenska fjällen åker grati helikopter precis som en svensk medan både jag och fransmannen betalar egen helikopterfärd i franska alperna.
Här är FK's info
http://www.forsakringskassan.se/irj...ad/Sjuk vid tillfällig vistelse utomlands.pdf

/Patrik

Bra att veta, tack för alla uppgifter.

Är fortfarande intresserat av hur pass illa det "måste" vara för att få gratis hjälp.

Med tanke på att en helikopterhämtning kostar skattebetalarna typ 100 000 kr så bör man ju tänka efter både en och två gånger innan man ringer. Tyvärr ser man ju att dagens mobiltelefoner för att folk ringer och "beställer" en ambulanse för minsta lilla. Varje gång ambulansen gör en "onödig" utryckning så riskerar man att någon som bättre behöver den inte får akut hjälp. Mobilen gör det liksom för enkelt att ringa till SOS istället för att be någon på gatan köra personen i fråga till sjukan. Ambulansen har blivit en taxirörelse...

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=900042,00.html

Hej igen!

Nu har jag pratat med en kollega på jobbet som just nu håller på att lägga sista handen vid en bok om just hur LSO skall tolkas och där stor vikt läggs just vid räddningstjänstbegreppet och vad det egentligen innebär.

För det första så är det ingen skillnad på om det är en svensk, norsk, grek, irakier eller nya zeeländare. Är du i nöd får du hjälp inom Sveriges gränser (eller i de vatten mellan Sverige och andra länder där man kommit överens om var gränsen går mellan ansvaret, exempelvis mitt ute i Bottenhavet) under ledning av den myndighet som ansvarar för den typen av räddningstjänst som du behöver. Det var som jag misstänkte (nu pratar vi alltså räddningstjänst enligt LSO, när det gäller sjukvård etc har jag ingen koll)

Jag frågade även min kollega om det här med eventuell kostnad i efterhand och han kunde inte påminna sig om något fall som han hört talas om.

När det sedan handlar om vad som definieras som räddningstjänst så ska det ju finnas möjlighet för tolkningar. Det vore nästan värre om vi haft en lagstiftning som sa att tre brutna fingrar 3 mil från närmsta väg, men inte 2 fingrrar. Nu är det upp till den ansvariga myndigheten att bestämma om det är räddningstjänst eller inte enligt de fyra kriterierna i varje enskilt fall.

Men man kan ju ändå föra ett allmänt resonemang kring de här frågorna. Ofta vid en larmsituation så sker ju ett samtal mellan den som larmar och någon på SOS Alarm, polisens ledningscentral eller vilka det nu blir. Där finns ju en möjlighet till sållning, sedan så kan man ju inte chansa egentligen, utan finns det möjlighet till fara för liv och att man måste agera snabbt så är ju kriterierna uppfyllda. Visar det sig sedan när man kommer på plats att läget var mindre allvarligt när någon utomstående kunde bedöma det hela så har jag mycket svårt att tro att någon blir kvarlämnad. Läget är kanske i det läget inte att betrakta som räddningstjänst enligt lagens mening, men den myndighet som är där för att hjälpa gör det som good-will-insatser eller vad man ska kalla det. Här är ett exempel där insatsen inte kan klassas som räddningstjänst i lagens mening, men där den kommunala förvaltningen för räddningstjänst ändå utförde det hela. Man kanske kan se det som ett sätt att upprätthålla förtroendet för det allmänna? Ett annan bedömning hittar ni här. DEt är ju viktigt att komma ihåg att en av grundtankarna med LSO är att den enskilde personen (eller företaget) alltid är den som i grunden är ansvarig för sig själv, men att det då i vissa specialfall kan bli fråga om en räddningsinsats i lagens mening och där då detta tillfälligt sätts ur spel.

Här är ett exempel på just fjällräddning som är intressant att diskutera. Omdömet hos den här personen kanske inte var det bästa, men de "räddande" myndigheterna kan inte göra någon värdering av "klantskallighet". Vad jag kan se så är nog de fyra kriterierna uppfyllda här. Det är eventuellt upp till polisen sen att utreda om något brott har begåtts, men att sätta sig själv i en livsfarlig situation på grund av bristande omdöme är vad jag vet inte straffbart

Artikeln med ambulanserna i Uppsala här ovanför är också intressant. (Dessutom är det ett faktafel i inledningen, räddningstjänsten är inte den som sköter ambulansen, utan det är landstinget, enligt Hälso-sjukvårdslagen) Det är ju en svårt problem det här, man vill ju inte att folk ska undvika att larma när det faktiskt behövs, samtidigt som man får räkna med att det även kommer att följa med några fel när man försöker vara så generös som möjligt.

Men jag vill ändå avslutningsvis lägga till att det är bättre att larma en gång för mycket än en gång för lite, tveka inte om du tror att en räddningsinsats kan behövas.

plast sa:

Men jag vill ändå avslutningsvis lägga till att det är bättre att larma en gång för mycket än en gång för lite, tveka inte om du tror att en räddningsinsats kan behövas.

Klicka för att se resterande...

Bra. Lugnande. Vettigt.
Tackar än en gång!

Ja, ringer man och med flit överdriver sin situation för att man är lite trött eller tycker det vore ballt att åka helikopter så riskerar man att straffas för brottet falskt larm. Det är väl så man reglerar att den skattefinanseriade räddningen inte missbrukas...


Brb 16:15

15 § Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning föranleder onödig utryckning av polis, kommunal organisation för räddningstjänst, ambulans, militär, sjöräddning eller annat organ för allmän bevakningstjänst, döms för missbruk av larmanordning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2003:780).

Det som lämnar en så obehaglig känsla efter sig är ju att det faktiskt är och förblir fullständigt subjektivt vad som bedöms som rimligt eller inte.
Tydligen händer det inte så sällan att folk hämtas med helikopter när de "bara" har ont i fötterna eller knäna eller liknande, något jobbigt skavsår eller så. Om det nu klassas som räddning vet jag inte, men de får åka med helikopter.
Fråga mig inte efter konkreta fall, det är bara mitt intryck efter allt jag har sett och hört och läst.

Åtminstone tror jag inte att någon någonsin har nekats helikoptertransport eller att vakthavande polisen svarade att vederbörande skulle bita ihop och skärpa sig och kämpa på och vara lite mer viking eller tänka lite mer på farfar i Kurskslaget eller liknande.