Ännu ett fall.......

kan väl passa på att berätta om de två klättrare som i våras skidade upp från Suorva till Sarek. Slog upp tältet under någon fjället eoch begav sig upp på en toppvandring. Vädret slog om och de måste ta sig ned. Men, vädret var så dåligt att de inte hittade tältet igen. De blev tvungna att tillbringa natten ute i snöstormen och letade förtvivlat efter tältet.
Senare nästa dag tog de beslutet att GÅ tillbaka mot Suorva ( skidorna var ju vid tältet).
De klarade strapatserna, pga god fysik osv.......
Efteråt frågad de mig om de gjorde rätt som gick tillbaka..... och svaret är ju ja, de lever ju !!!
Nu skall det finnas ett övergivet tält någosntans på fjället, som bl.a polisen letat efter. Om någon av Er som var med läser detta kan ni ju höra av Er.

Vad kan man säga om detta då ?

Ja, samma som tidigare, En GPS hade kanske räddat situationen......

Ja, ja men bättre upptränat lokalsinne, läs större vana vid att röra sig i naturen, dvs det gamla hederliga sättet, vilket inte heller det är någon garanti. GPS i all ära, men att sätta sin tilltro och hopp till enbart tekniska prylar lockar fler gröngölingar att utsätta sig för risker. Har inte och kommer inte att skaffa mig en GPS för turer i nordisk miljö, eftersom jag anser att jag inte behöver den. Andra får göra som de vill.
F ö kommer liknande olyckor alltid att inträffa. GPS, palmtops och mobiltelefon är inga garantier för en säker utfärd, de kan både gå sönder och få slut på batteri.Dessutom om så vore, vad vore då utmaningen och tjusningen i att befinna sig i naturen?

-Bara för säkerhets skull som backup, säger kanske somliga. Varför inte ha med sig ett helt Fjällräddningsteam, några i helikopter, bandvagn och fyrhjuling just in case.
Nu vet jag inget om just denna historia eller dessa herrar, så det är möjligt att det teoretiskt hade hjälpt. Jag tycker bara att det är fel att lovorda mer teknik och prylar, när folk bevisligen bedrev friluftsliv pre dessa underverk.

/K

carvingkimbo; sa:

-Bara för säkerhets skull som backup, säger kanske somliga. Varför inte ha med sig ett helt Fjällräddningsteam, några i helikopter, bandvagn och fyrhjuling just in case.
Nu vet jag inget om just denna historia eller dessa herrar, så det är möjligt att det teoretiskt hade hjälpt. Jag tycker bara att det är fel att lovorda mer teknik och prylar, när folk bevisligen bedrev friluftsliv pre dessa underverk.

/K

Klicka för att se resterande...

Instämmer fullt o helt!!
Älskar den sköna sarkasmen i ditt inlägg, kör hårt!
/Jakob

Håller med. Det handlar inte om utrustning utan om handlingar.
Att lämna sitt tält på vinterfjället utan att ha både livrem och hängslen känns som att bjuda in problem.

Jag vet inte om jag är feg, men lämnar jag mitt tält på sommarkalfjället ser jag till att alltid ha en kompassriktning rakt mot det, alternativt "fångstlinjer" i terrängen. En bäck märker man även om det är tjocka.

Men på vintern är det såklart svårare. En GPS hade i det här fallet kanske varit det bästa sättet (enda sättet?) att säkert kunna lämna sitt tält med möjlighet att hitta det även vid dåligt väder.

En rätt hopplös diskussion kanske med den riskerar ju att bli lite fånig i stil med att "jag tycker det är onödigt att ha dunjacka, bara man hittar till tältet snabbt nog så fryser man ju inte ihjäl".

Naturligtvis är det subjektivt och upp till var och en att sätta gränser för vad som är nödvändigt. Dock kan man ju konstatera att både telefon och GPS nu är så pass lättburna, till skillnad från exv bandvagnar, att man kan ifrågasätta om dessa ska lämnas hemma av princip.

Det viktiga i frågan är val antagligen i vilken ordning man prioriterar sin utrustning och sina färdigheter. Man ska t ex inte ha en GPS istället för vett i huvet osv. Där går vettet före, men utesluter å andra sidan knappast GPS. Att batterierna kan ta slut är sant, men å andra sidan kan ju en skida gå av...

Personligen ser jag GPS:en mest som en leksak, men i vissa fall är den förstås oerhört nyttig.

Kan förresten berätta att vid en olycka tidigare i år så hittade inte helikopterpiloten till berget trots att positionen uppgavs i koordinater. Piloten var inte bekant med det koordinatsystemet (som återfinns i Stockholmsföraren). Där känns det dock som att det var färdigheterna som fallerade - åtminstone en GPS brukar ju gå bra att ställa om för massor av olika koordinater. Piloten hade väl rimligen en GPS, men kanske tittade på kartan - som hade annat koordinatsystem.
Piloten hittade så småningom och kunde då konstatera att han varit där och hämtat klättrare förr...

Inte hopplös diskussion

Jag tycker att den typen av frågeställning är mycket intressant.

Fallet med det borttappade tältet är ett av de bästa argumenten för en GPS som man har med sig och har lärt sig behärska.

I väldigt många andra situationer så har man oerhört mycket mindre nytta av en GPS men vana vid den får man först när man tränar. Nyttan att hitta tillbaka till vägen eller stigen när man plockar svamp kanske inte är så jättestor men det är bra att träna för en riktigt kritisk situation.

Att minimisäkerhetsutrustningen i de flesta sammanhang är kompass är säkert de flesta överens om.

I det akuella fallet kanske en bra cch kalibrerad höjdmätare + noggrann kompasskurs samt att tältets position var väl inpejlad innan vädret blev sämre hade räckt för att hitta tältet?

Thure

Kanske

Fast i tillräckligt vidriga vinterförhållanden så vetetusan om ens GPS räcker. Man ser ju inte tältet förrän man går in i det. Och fysisk och psykisk stress ökar osäkerhet om vad som är rätt och fel och upp och ner.

Men det är klart, har man placerat tältet så att man har "ledstänger" som leder en rätt så är man väl nästan hundra med en GPS...?

Själv hade jag burit med mig en spade och en vindsäck på toppbestigningen i det aktuella fallet.

Håller med Martin N att man ska kompassriktning när man lämnar tältet/stugan och studera terrängen runtomkring samt att handlingarna avgör.
Jag tycker också att man måsta ha respekt för vädret - dimma och snö är "dubbelt" så farligt på fjället/havet som hemmavid, för väderomslagen kan vara så snabba. Vi har varit med om tjocka både på Östersjön och fjället. Så fort vi såg fronten komma tog vi upp alla kompasser och kartor vi hade, tog kurs och referenspunkter. Sedan gäller det att kunna planera om och inte chansa. En tävlingsmänniska som jag har svårt att låta bli att "prova lite", vilket inte alltid är så smart.
På Östersjän var det bara att gå iland och ta en fika, efter någon timme försvann tjockan. På fjället var vi mitt i en rasbrant och ganska nära lägerplatsen. Vi var tre som höll kursen oberoende av varandra efter mycket korrigeringar, diskussioner och godispauser kom vi ner (vi var vrålhungriga redan innan tjockan kom).
För övrigt betraktar jag karta och kompass som en del av byxorna när jag ger mig ut.
/Stina

Det finns alltid........

..... de som är varken för eller emot, de är tvärs emot.
Efter att dels privat och dels i tjänsten under många år använt mig av GPS navigering i olika sammanhang blir jag bara ledsen när jag hör en del uttala sig.
Vi har under många fjällräddningsövningar och fjällräddningspådrag i skiftande väder och terräng använt oss av GPS för finliret. Vi har hämtat hem folk genom att enbart köra med GPS-ruter som vi lagt in i förväg. Om man kan med GPS och kan nyttja dess möjligheter så är det ett förträffligt instrument.
Naturligtvis så måste ju ALLA som skall ge sig ut i terränglådan ha vissa elementära baskunskaper. Den delen kan man ju inte köpa.
Det finns naturligtvis en del poänger i tidigare inlägg, tekniken kan inte ersätta erfarenhet eller sunt förnuft, men tekniken, och det kan vara. mobiltfn, GPS, kompassen, nödraketen livlinan, satelit tfn, snittseln, kan i vissa situationer, vara livs-avgörande.
Att tex kunna lämna en mer eller mindre exakt position på en nödssälld eller skadad sparar mycket lidande och inte minst resurser och pengar.
Tyvärr tycks många tro att det är någon sorts rättighet man har att uppträda hur som helst, göra vad man vill osv och det är samhällets skyldighet att sen ställa allting till rätta. Kosta vad det vill...
Jag efterlyser en lite med ödmjuk inställning i dessa alvarliga diskusioner. Det finns många fullständiga noviser som läser dessa inlägg och tyvärr på detta sätt skaffar sig "erfarenheten".
En del har ALL tänkbar teknik med sig medans andra försöker utmärka sig genom att berätta hur lite prylar man har med sig, hur långt man går, hur högt man klättrat osv.......
Kom ihåg att det finns en del som riskerar sina egna liv för att hämta hem andra nödställda, och när det skall behöva ske helt i onödan är det tragisk.....

GPS

Ett trevligt svar (KIM) tack Hans

Personligen tycker jag gps är ett utmärkt hjälpmedel som jag dock inte använder särskilt mycket när jag är ute. Oftast behöver man bara karta och riktmärken i naturen för orienteringen och ibland kompass för att kontrollera väderstreck.
Störst nytta av gps har jag haft under en tvåveckors paddlingstur längs lainioälven då man med gps´en snabbt kunde kolla positionen på älvbeskrivningen så att man inte råkade på nån otrevlig överaskning runt kröken.
Går jag ifrån tältet på nån längre tur så brukar jag även spara positionen för säkerhets skull. Sen använder jag karta, kompass och naturens riktmärken som vanligt men blir det sikt som ärtsoppa så är det inte så lätt att ens med karta och kompass hitta rätt tillbaka hur erfaren man än anser sig vara och då är det skönt att ha en position för tältet lagrad. Sen kan ju naturligtvis tekniken fallera, batterierna ta slut, kartan blåsa bort eller kompassen gå sönder.
Att många litar för mycket på gps´en är dock en annan fråga enligt mig.

/D

I GPS eller inte diskussionen kan jag berätta att min sambo, som dittills endast sett GPS:en som en lite dyr leksak för prylgalna, fick en helt annan uppfattning efter vår senaste tur.

Vi gick i Ammarfjället, långt från alla leder, på väg mot en liten sjö där vi tänkt tälta. Men den dåliga sikten blev allt sämre och när man såg endast 20 meter framåt var det väldigt svårt att från kartans 100 000-del identifiera några som helst kännemärken.

Visst hade vi med endast de traditionella hjälpmedlen, karta och kompass, som naturligtvis också följde med på turen hittat fram till vårt mål. Men det hade inneburit att vi nog fått ägna någon timme till i hällregnet. Farligt var det väl knappast i det här fallet, men synnerligen otrevligt.

Och ska man tillbaka till något så litet som ett tält så kan det många gånger vara bra med ett så exakt instrument som en GPS. Också i bra väder är fjällkartorna inte gjorda för orientering som är noggrannare än på något 100 meter när (om man nu inte slagit upp tältet vid något väldigt tydligt terrängföremål). Och börjar det skymma eller om det blir dimma så kan det vara lite svårt att se ett grönt tält på det avstånd som man kan orientera sig till.