Fjällräddningspådrag - Rätt utrustning
- Trådstartare avslut1008
- Start datum
Nordesjö; sa:
Ja men det hjälper väl inte om sikten blir så dålig att man inte ens klarar att följa en markerad led? Om sikten är så dålig så hjälper det väl inte att man har karta och kompass om man inte ens ser när man tagit sig tillbaka till leden? Då är det ju bara att stanna som gäller.
nermander; sa:
Stanna är bra.
Men om man vet hur terrängen ser ut, ungefär var man är och vilket håll som är vilket, kan man ha valet att faktiskt ta sig åt ett vettigt håll.
Är man till exempel på en bergstopp kan man hitta en sluttning att ta sig nedför så att man kommer ut ur dimman.
Det är ju inte alltid man balanserar på en meterbred bergskam med tusenmetersstup omkring sig.
Det är inte kartan och kompassen i sig som är det viktiga, utan att de medföljs av koll och sunt förnuft.
Och då kan man faktiskt övervinna nollsikt - om omständigheterna tillåter.
Har man ingen karta, ingen kompass, ingen sikt och ingen koll kan man BARA stanna.
Vilse vid Skierfe.
Hej,
jag har också gått vilse nån gång där uppe strax nedanför Skierfe. Det var mitt på dagen och nog ingen dimma, men på vägen ner missade jag leden fastän jag hade kompass och karta med mig och därtill alla sinnen på helspänn.
Det ligger några år tillbaka nu och jag har lite svårt att rekonstruera varför jag hamnade i smeten. Men faktum är att jag till slut befann mig på en väggliknande sluttning som blev allt brantare så att jag till slut gick ner på alla fyra och kröp uppför sluttningen på knäna och händerna eftersom jag hade en tung packning på ryggen och var skiträdd att tappa balansen bakut. Om detta hade hänt hade ingen och inget kunnat fånga upp mig.
Varför jag inte vände? Ingen aning. Kanske därför att det verkade vara för sent när jag fick inse att sluttningen nästan var en vägg.
Jag kommer ihåg att jag nästan kunde se ner i Rapadalen när jag tittade tillbaka (vilket jag försökte undvika för yrselns skull), dessutom fanns där någonstans under mig en liten fjällbäck som forsade över ett stup och sedan ner till dalen, ljudet av det nedstörtande vattnet ökade min räddsla ytterligare. Denna bäck är inte med på fjällkartan men platsen och "väggen" där jag kröp måste ha varit någonstans mellan 6:an (av höjduppgiften 1106) och M:et (av Måskoktjåhkkå).
När jag hade kommit upp på fjället såg jag leden nästan med en gång.
/Georg
[Ändrat av sachsaren 2004-08-30 kl 13:37]
Hej,
jag har också gått vilse nån gång där uppe strax nedanför Skierfe. Det var mitt på dagen och nog ingen dimma, men på vägen ner missade jag leden fastän jag hade kompass och karta med mig och därtill alla sinnen på helspänn.
Det ligger några år tillbaka nu och jag har lite svårt att rekonstruera varför jag hamnade i smeten. Men faktum är att jag till slut befann mig på en väggliknande sluttning som blev allt brantare så att jag till slut gick ner på alla fyra och kröp uppför sluttningen på knäna och händerna eftersom jag hade en tung packning på ryggen och var skiträdd att tappa balansen bakut. Om detta hade hänt hade ingen och inget kunnat fånga upp mig.
Varför jag inte vände? Ingen aning. Kanske därför att det verkade vara för sent när jag fick inse att sluttningen nästan var en vägg.
Jag kommer ihåg att jag nästan kunde se ner i Rapadalen när jag tittade tillbaka (vilket jag försökte undvika för yrselns skull), dessutom fanns där någonstans under mig en liten fjällbäck som forsade över ett stup och sedan ner till dalen, ljudet av det nedstörtande vattnet ökade min räddsla ytterligare. Denna bäck är inte med på fjällkartan men platsen och "väggen" där jag kröp måste ha varit någonstans mellan 6:an (av höjduppgiften 1106) och M:et (av Måskoktjåhkkå).
När jag hade kommit upp på fjället såg jag leden nästan med en gång.
/Georg
[Ändrat av sachsaren 2004-08-30 kl 13:37]
Re: Vilse vid Skierfe.
Jag har skrivit på annat håll också, verkar vara två trådar igång om samma händelse. Min poäng är att det bästa man kan göra inte är att sitta och gnälla på internet om man tycker detta är genuint upprörande. Man borde istället: 1. lugnt och sakligt råda sina medmänniskor att ta med karta+kompass, inte ta onödiga risker etc.. samt: 2. inse att misstag kan göras av alla under i princip alla omständigheter, vilket Georg själv vittnar om här ovanför.
Det är lätt att sitta hemma och tycka att andra beter sig idiotiskt och att bara man själv borde få göra vissa saker, men det är svårt att erkänna när man varit ordentligt klantig. Skierfeparet gör ju åtminstone detta. Vilsna fjällvandrare kommer naturligtvis alltid att förekomma.
MvH
sachsaren; sa:
Jag har skrivit på annat håll också, verkar vara två trådar igång om samma händelse. Min poäng är att det bästa man kan göra inte är att sitta och gnälla på internet om man tycker detta är genuint upprörande. Man borde istället: 1. lugnt och sakligt råda sina medmänniskor att ta med karta+kompass, inte ta onödiga risker etc.. samt: 2. inse att misstag kan göras av alla under i princip alla omständigheter, vilket Georg själv vittnar om här ovanför.
Det är lätt att sitta hemma och tycka att andra beter sig idiotiskt och att bara man själv borde få göra vissa saker, men det är svårt att erkänna när man varit ordentligt klantig. Skierfeparet gör ju åtminstone detta. Vilsna fjällvandrare kommer naturligtvis alltid att förekomma.
MvH
Säkerhet.......
Det är trevligt att se vad snabbt det blir en stor höna av en liten fjäder.
Men, det här är ju ett viktigt ämne och skall inte skojas bort. jag trodde att de allra flesta som besöker skog och mark, fjäll eller hav har en kompass i sin ficka.....men jag tog visst fel, det finns de som tom anser att det inte behövs.
En kompass hade i det här fallet, med dimma och skitväder varit till stor hjälp. Vet man bara åt vilket väderstreck man skall gå för att komma fram till t.ex kungsleden, en sjö eller annat så spelar det ingen roll om det är hur tät dimma som helst, så hittar man alltid till en ev ledstång. Men, det förutsätter att man har en aning om var man är från början, är man öster eller väster om stigen osv.
Min dröm, som ansv för fjällräddningen i Jokkmokks fjällvärld, är ju att alla som beger sig ut i naturen har en GPS med sig OCH kan använda den OCH kartan.
Oj Oj vad pengar och kanske liv också, vi skulle spara.
man måste ju komma ihåg att det är inte alltid vars och ens ensak hur man beter sig i olika situationer, eller hur man är rustad osv.... Vi måste tänka på de som skall ut och söka rätt på ev vilsegångna, i skitväder, farliga platser, osv.. deras liv är ju också värdefulla.
En bra, enkel GPS kostar dryga 1000-lappen och är enkel att lära sig, inga finesser och få knapptryckningar, .......perfekt.
Det är trevligt att se vad snabbt det blir en stor höna av en liten fjäder.
Men, det här är ju ett viktigt ämne och skall inte skojas bort. jag trodde att de allra flesta som besöker skog och mark, fjäll eller hav har en kompass i sin ficka.....men jag tog visst fel, det finns de som tom anser att det inte behövs.
En kompass hade i det här fallet, med dimma och skitväder varit till stor hjälp. Vet man bara åt vilket väderstreck man skall gå för att komma fram till t.ex kungsleden, en sjö eller annat så spelar det ingen roll om det är hur tät dimma som helst, så hittar man alltid till en ev ledstång. Men, det förutsätter att man har en aning om var man är från början, är man öster eller väster om stigen osv.
Min dröm, som ansv för fjällräddningen i Jokkmokks fjällvärld, är ju att alla som beger sig ut i naturen har en GPS med sig OCH kan använda den OCH kartan.
Oj Oj vad pengar och kanske liv också, vi skulle spara.
man måste ju komma ihåg att det är inte alltid vars och ens ensak hur man beter sig i olika situationer, eller hur man är rustad osv.... Vi måste tänka på de som skall ut och söka rätt på ev vilsegångna, i skitväder, farliga platser, osv.. deras liv är ju också värdefulla.
En bra, enkel GPS kostar dryga 1000-lappen och är enkel att lära sig, inga finesser och få knapptryckningar, .......perfekt.
avslutad210712
Gäst
Nu handlar det här om en händelse som fått stora proportioner (och det med all rätt). Förhoppningsvis lär sig de inblandade något och förhoppningsvis lär sig andra något också.
Men med handen på hjärtat - hur många andra tror Ni det finns som går utan karta, kompass eller GPS i fjällen. Anledningen till att det inte uppmärksammas är att det i 99,99% (eller vad nu siffran kan vara) av fallen aldrig händer något. Och visst mötte vi två "vandrare" vid kaffedalen som inte hade någon karta eller kompass och som skulle gå runt singitjåkka enbart på vår beskrivning hur de skulle gå. Trodde faktiskt att de drev med oss för i min sinnevärld går man bara inte utan någon form av hjälpmedel. Fast att man har karta, kompass och tom gps innebär fortfarande inte att man kan använda dem till att hitta rätt.
Men med handen på hjärtat - hur många andra tror Ni det finns som går utan karta, kompass eller GPS i fjällen. Anledningen till att det inte uppmärksammas är att det i 99,99% (eller vad nu siffran kan vara) av fallen aldrig händer något. Och visst mötte vi två "vandrare" vid kaffedalen som inte hade någon karta eller kompass och som skulle gå runt singitjåkka enbart på vår beskrivning hur de skulle gå. Trodde faktiskt att de drev med oss för i min sinnevärld går man bara inte utan någon form av hjälpmedel. Fast att man har karta, kompass och tom gps innebär fortfarande inte att man kan använda dem till att hitta rätt.
Att gå efter kompass med väldigt begränsad sikt är svårt eftersom man inte kan ta ut några riktpunkter i terrängen.
Och även om man har kompass så är det ju viktigt att veta var man är, så om man går efter principen "När jag inte vet var jag är så stannar jag och går tillbaka" så spelar det ingen roll ur säkerhetssynpunkt om man har kompass eller inte. Däremot blir det kanske skillnad på hur ofta man inte vet var man är.
Problemet är när man vägrar erkänna att man inte vet var man är utan fortsätter framåt i tron om att "Snart är vi nog rätt". Och det påverkas inte det minsta av vilken navigeringsutrustning man har.
Och även om man har kompass så är det ju viktigt att veta var man är, så om man går efter principen "När jag inte vet var jag är så stannar jag och går tillbaka" så spelar det ingen roll ur säkerhetssynpunkt om man har kompass eller inte. Däremot blir det kanske skillnad på hur ofta man inte vet var man är.
Problemet är när man vägrar erkänna att man inte vet var man är utan fortsätter framåt i tron om att "Snart är vi nog rätt". Och det påverkas inte det minsta av vilken navigeringsutrustning man har.
Het debatt det här!
Och jag kan naturligtvis inte låta bli att skriva något.
Inte ens de ”erfarna” här på Utsidan har kunnat komma överens om Fjällsäker kör med skrämselpropaganda eller inte på tidigare trådar (var någon tråd om att Sarek inte är värre än någon annanstans för ett år sedan).
Min mening är att vildmark (och Sarek i synnerhet) INTE är en ”walk in the park”. Detta inte minst pga de snabba väderomslagen som Sarek bjuder på. Få som inte råkat ut för det förstår faran.
Även om Saxarens inlägg om egen erfarenhet kanske är det bästa sättet att få en och annan att vakna i tid, så tycker jag nog att Peter Palagyis inlägg om självmordskandidater också har sitt berättigande. En del som litar på sin egen förmåga (mer eller mindre oberättigat) behöver ett brutalare uppvaknade om att det faktiskt inte bara handlar om att vara någon timme sen till middagen.
Peter Nermander är inne på att stanna ofta är det bästa, vilket det naturligtvis många gånger är. Men många strängar på sin lyra är bättre, varför det är bra att ha en plan B. STOP (Stanna-Tänk-Orientera-Planera) tycker jag är bra. Det viktigaste med stanna är ju inte att stanna tills vädret försvinner (även om det som sagt ofta är mycket bra) – det är istället att inte göra något överilat.
Kompassen hjälper dig att göra helt om (om du har vettig chans att hitta målet, dvs kanske inte ett ledröse några 100 m bort). Den förhindrar att du går i cirklar (eller bara avviker markant från rätt riktning), ÄVEN om det inte finns riktpunkter i terrängen (vilket naturligtvis förenklar). Den kan dock locka dig att gå iväg någonstans, då ”du vet rätt riktning”. Sedan har vi ju det där som Kalle Brösth var inne på – ledstång. Har man tänkt i förväg skall det vara mycket till för att missa typ Rapaätno med en kompass i näven. GPS är väl bra, men den drivs att batterier (problemet blir än värre i kyla).
Att tänka klart är kanske det viktigaste (mat, vatten, ingen panik), för utan det har man vare sig nytta av kunskaper eller tekniska hjälpmedel.
Till sist en sann liten historia från Afrika beträffande ”a walk in the park”.
Turisten: Är det ok att jag ger mig ut och joggar?
Guiden (mycket sarkatiskt): Självklart! Det här är Serengeti National Park – fullt av lejon, så varför skulle du inte ge dig du ut och jogga?!
En halvtimme senare tvärbromsar en RangeRover med synnerligen ilsken förare och undrar vem i helvete som gett den här idioten rådet att ge sig ut och jogga??!
Förresten, varför inte ta en till? Nedströms lodgen satt en skylt med ”Förbud för gäster att passera pga krokodilerna”. Självklart såg inte de två fiskarna någon krokodil så de åkte vidare. Tillbaka till middagen skröt de om det bra fiskafänget längre nedströms, varvid personalen påpekade det där med skylten och fick svaret: ”Jamen de låg ju bara och sov på den ena stranden”. Nästa dag bestämde sig fiskarna att de skulle sätta sig på den stranden där krokodilerna inte var. Vilket gick utmärkt. Så även tredje och fjärde dagen. Men femte dagen kom bara en av fiskarna tillbaka, för en av krokodilerna hade noterat vid vilka buskar de brukade sitta!
Take care
Och jag kan naturligtvis inte låta bli att skriva något.
Inte ens de ”erfarna” här på Utsidan har kunnat komma överens om Fjällsäker kör med skrämselpropaganda eller inte på tidigare trådar (var någon tråd om att Sarek inte är värre än någon annanstans för ett år sedan).
Min mening är att vildmark (och Sarek i synnerhet) INTE är en ”walk in the park”. Detta inte minst pga de snabba väderomslagen som Sarek bjuder på. Få som inte råkat ut för det förstår faran.
Även om Saxarens inlägg om egen erfarenhet kanske är det bästa sättet att få en och annan att vakna i tid, så tycker jag nog att Peter Palagyis inlägg om självmordskandidater också har sitt berättigande. En del som litar på sin egen förmåga (mer eller mindre oberättigat) behöver ett brutalare uppvaknade om att det faktiskt inte bara handlar om att vara någon timme sen till middagen.
Peter Nermander är inne på att stanna ofta är det bästa, vilket det naturligtvis många gånger är. Men många strängar på sin lyra är bättre, varför det är bra att ha en plan B. STOP (Stanna-Tänk-Orientera-Planera) tycker jag är bra. Det viktigaste med stanna är ju inte att stanna tills vädret försvinner (även om det som sagt ofta är mycket bra) – det är istället att inte göra något överilat.
Kompassen hjälper dig att göra helt om (om du har vettig chans att hitta målet, dvs kanske inte ett ledröse några 100 m bort). Den förhindrar att du går i cirklar (eller bara avviker markant från rätt riktning), ÄVEN om det inte finns riktpunkter i terrängen (vilket naturligtvis förenklar). Den kan dock locka dig att gå iväg någonstans, då ”du vet rätt riktning”. Sedan har vi ju det där som Kalle Brösth var inne på – ledstång. Har man tänkt i förväg skall det vara mycket till för att missa typ Rapaätno med en kompass i näven. GPS är väl bra, men den drivs att batterier (problemet blir än värre i kyla).
Att tänka klart är kanske det viktigaste (mat, vatten, ingen panik), för utan det har man vare sig nytta av kunskaper eller tekniska hjälpmedel.
Till sist en sann liten historia från Afrika beträffande ”a walk in the park”.
Turisten: Är det ok att jag ger mig ut och joggar?
Guiden (mycket sarkatiskt): Självklart! Det här är Serengeti National Park – fullt av lejon, så varför skulle du inte ge dig du ut och jogga?!
En halvtimme senare tvärbromsar en RangeRover med synnerligen ilsken förare och undrar vem i helvete som gett den här idioten rådet att ge sig ut och jogga??!
Förresten, varför inte ta en till? Nedströms lodgen satt en skylt med ”Förbud för gäster att passera pga krokodilerna”. Självklart såg inte de två fiskarna någon krokodil så de åkte vidare. Tillbaka till middagen skröt de om det bra fiskafänget längre nedströms, varvid personalen påpekade det där med skylten och fick svaret: ”Jamen de låg ju bara och sov på den ena stranden”. Nästa dag bestämde sig fiskarna att de skulle sätta sig på den stranden där krokodilerna inte var. Vilket gick utmärkt. Så även tredje och fjärde dagen. Men femte dagen kom bara en av fiskarna tillbaka, för en av krokodilerna hade noterat vid vilka buskar de brukade sitta!
Take care
Stanna ofta? Nej, jag är inne på att så fort man är osäker på var man är skall man gå tillbaka till den punkt där man senast var säker på var man befann sig. Man ska alltså hela tiden hålla koll så man kan backa.
Följer man en led och tappar den så ska man tillbaka till där man sist såg att man var på leden. Man ska inte försöka hitta leden igen längre fram eller åt sidan.
Följer man en led och tappar den så ska man tillbaka till där man sist såg att man var på leden. Man ska inte försöka hitta leden igen längre fram eller åt sidan.
nermander; sa:
Poängen med karta och kompass är att man inte behöver någon led.
Man vet ganska bra var man är genom att bedöma hur långt man har gått från utgångspunkten. Avståndet får man fram genom att räkna sina steg. Utgångspunkten känner man till eftersom man har karta med sig och ser till att följa med.
Mvh,
//J
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.