Att transportera skadade

Det är ju ett väldigt hypotetiskt resonemang och mycket beror ju på vilken utrustning man har med sig samt vilken som finns att tillgå (Träd, slanor etc). Jag tror inte mycket på att bära personen. Inte om det rör sig om längre sträckor. I Nepal så är inte sträckorna så långa, särskilt inte om det rör sig om höjdsjuka och det är nedför. Att bära en 80 kilos person några längre sträckor tror jag därför inte är möjligt. Inte om man är ensam i alla fall och även om man är fyra och bär en bår, så bär man inte gärna några längre sträckor.
Sen beror det ju väldigt mycket på vilken skada personen råkat ut för och i de allra flesta fall så tror jag det bästa är att skicka i väg någon för att hämta hjälp och samtidigt vårda den skadade. Skador och sjukdomar är väldigt uppstressande för den drabbade och därför tror jag det är bättre att försöka hålla personen lugn och varm. Om man ponerar att det inte finns hjälp att hämta får man väl i så fall försöka transportera den drabbade och då är kanske någon form av släde att föredra.

/D

Grunden för all hjälp till en skadad i en sådan här situation är ju L A B C där "L" står för livsfarligt läge.
Det kan vara en yttre påverkan som medför fara eller en fysisk skada på personen.
Om det är ett yttre hot så är läget klart, flytta den skadade innan hjälp anskaffas alt. flytta den skadade till hjälpen.
Om det är en skada som är livshotande så är det förmodligen i de flesta fall snabbare att gå själv till närmsta telefon eller hjälpstation och därifrån dirigera hjälp till den skadade.
Att flytta ikring en skadad ska man ju endast göra i absolut nödläge.

Intressant.......

... och bra att en del får dessa frågeställningar innan man beger sig upp på fjället. Eftersom jag har en del erfarenhet från bl.a fjällräddningen så vet jag att detta med att bära en skadad i t.ex Jokkmokksfjällen är i det närmaste omöjligt. Kanske klarar man av det en ytterst kort sträcka men mycket tveksamt om man bär en fullvuxen man på ryggen i fjällterräng mer än någon enstaka km per dag. Hur lång tid tar det då att färdas ex vis 2 mil ?
Prova hemma, ta frun på ryggen och dra ut i skogen, eller be henne ta dig på ryggen..... skrik eller var medvetslös...... hur långt orkar hon (innan hon skrattar ihjäl sig) ?
Tror att det allra bästa är att så fort som möjligt försöka ta sig till närmaste hjälptfn, larma och sen bege sig tillbaka till den skadade.
Viktigt är ju att hålla sig ajour med var hjälptfn finns och var man själv är......
Är man flera i ett sällskap så skicka gärna löpare till de TVÅ närmaste hjälptfn därför att den ena kan ju faktiskt vara ur funktion......

Har dock varit med om händelse där en i ett sällskap på tre blev sjuk och utmattad. Ingen av de två kompisarna vågade gå ensam efter hjälp och ingen vågade vara ensam med den sjuke. De lämande honom ensam i tältet och gick båda efter hjälp. När hjälpen kom fram, larmad av en annan vandrare via närmaste hjälptfn, var mannen i tältet död.
Hur skulle de ha gjort i stället ?

Det finns några enkla prylar att ha med sig som KAN ha en stor betydelse för utgången.
1. Några röda nödrakter, modell "penna" vikt kanske 1 hg ( är man flera så dela på bördan)
2. GPS.

När man hamnar i nöd så använd en raket, det kan finnas någon som ser den och larmar tex fjällräddningen eller kan komma till undsättning. Fjällen är fulla av folk under vissa tider. Hoppas bara att de som ser en röd raket begriper att det är just en NÖD-raket och att någon där behöver hjälp.
Spara en raket tills man hör att ev flyg är nära.

GPS;n en bra för att fastställa den exakta positionen där den sjuke/skadade finns, mycket viktig info när man väl kan larma tex fjällräddningen/ 112.
Många eftersök försenas i onödan därför att den som larmar inte kan ange en exakt position dit hjälpen skall komma. Kom också ihåg att när man larmar via en hjälptfn så sänd alltid ditt meddelande även om du inte tror att någon i andra änden hör dig. Dom kanske hör dig men du inte dem.
Är man väldigt ängslig och osäker, så vandra i större grupper eller i närheten av förläggningar. Fjällvistelsen skall vara mysig och behaglig och man skall inte hela tiden gå och oroa sig för vad som kan hända, hur man skall göra osv.... även om ett säkerhetstänkande är nog så viktig i den miljön.

Akuta transporter

Intressant tråd!

Jag skulle tro att "släpmetoden" är det mest användbara. Försvaret har som sagt en pryl kallad "bårmatta" som i princip är ett liggunderlag med remmar och bärhandtag, den är ypperlig för att släpa eller bära en skadad i säkerhet. Men ett vanligt liggunderlag borde också fungera. Om man har med sig spännremmar kan kan kanske rigga någon slags remsystem för att kunna dra den skadade på mattan.

Man skulle också kunna bära en skadad i sovsäck, om man är ett par stycken och fixar någon form av bärhandtag. En fördel då blir ju att den skadade hålls varm. Dock saknar ju sovsäcken stadga, antagligen en olämplig metod vid frakturer och liknande eftersom den skadade kommer att ligga som i en hängmatta.

Brandmanslyft och dylikt är förstås smidigt, men jag tror som sagt att det är svårt över längre sträckor. Om man ska transportera en skadad en längre bit krävs någon form av bår.

Naturligtvis bör man se till att förbereda den skadade på transport så gott det går. Ett benbrott måste spjälas före transport, annars kommer transporten att bli outhärdlig. Bäcken-, lårbensfraktur och dylikt kräver en helkroppsfixering, vilket är svårare men kanske går att fixa med rullde liggunderlag. Om den skadade har rygg- eller nackskador har du problem. Här kanske man kan använda en ryggsäcksmes för att fixera ryggen? Det finns också en militär metod för att kapa till en nackkrage av liggunderlagsmaterial, det finns säkert någon gammal plutonsjukvårdare här ute som minns hur det går till!

Avslutningsvis finns det faktiskt hopfällbara bårar som är relativt lätta och smidiga att ha med sig, kanske något att fundera på för högriskmissioner?

Be careful out there!

Benbrott och transport

Bigffot rattar ambulans och hade följande erfarenhet "Ett benbrott måste spjälas före transport, annars kommer transporten att bli outhärdlig. Bäcken-, lårbensfraktur och dylikt kräver en helkroppsfixering,".

Min erfarenhet, dock inte av bäcken och lårbensfrakruter (bara ben, armar, nyckelben, revben), är att det sällan gör nämnvärt ont de första timmarna. Skadechocken gör att det inte känns så farligt (däremot är man orolig för att man är skadad). Med andra ord - behöver du bara transportera en kortare sträcka, så se till att få det gjort inom någon timme.

Jag minns från min militärtjänst att det var tungt att bära bår, trots att det var en riktig bår, och även när man var 4 som bar samtidigt. Vi bar i och för sig i minst sagt rask takt, men å andra sidan inte några mil. Det är ju inte bara vikten; man ska ju bära och gå i takt (inte av militära skäl...) och då troligen i någon form av terräng.

Med hyfsad "bår" och MINST två som bär känns det realistiskt att transportera i någorlunda omfattning. Jag själv rätt stor och väger närmare 90 pannor. Jag kan lyfta och bära de flesta, men bara kortare sträckor, även om det faktiskt nästan känns som det är lättare att bära någon på ryggen än att bära bår. Om jag vore ute med någon som väger t ex 60 kg så är det mycket begärt att den personen på egen hand ens ska kunna flytta mig en kortare sträcka.
Då får man hoppas att det går att ligga kvar och att mobiltelefoner eller andra system fungerar så bra som möjligt.
Att ha bår med sig vid lite mer äventyrliga exkursioner, och när man kanske är fler än 4 låter dock som en bra ide, och nåt som sällan syns i utrustningslistorna.

Logistik

Bästa "båren" är nog en fungerande telefon att kalla på hjälp med. T ex en NMT 450 eller en satellittelefon. Det finns också rena nödsändare som sänder till satellit och alltså skall fungera även på nordpolen http://www.globetrotter.de/de/shop/detail.php?mod_nr=kq_06011&GTID=e58807a480b65bd2cfe0fd21796921f7

Här en kortare länk om ovanstående inte fungerar
http://www.globetrotter.de/pdf/handbuch/471.pdf

Thure

Transportering...

http://www.everestnews2004.com/4002expcoverage/ski8000dis19.htm

Frakturer och fixering

Det ska sägas att jag själv aldrig haft oturen att bryta något (vilket antingen gör mig till en försiktig eller till en fjunig äventyrare, välj själv!). Dock har jag hört samma sak som kaninen säger, att benbrott etc inte gör fullt så ont som man skulle kunna vänta sig. Min tanke var att en "släpförflyttning" borde medföra att saker far omkring och slår i marken, det är ju inte alls lika stabilt som en bår eller ambulanstransport. Detsamma gäller antagligen med en primitiv bår (med "hängmattsfaktor"). Då tror jag att en spjälning är en enkel åtgärd som gör lidandet mindre, för ett brutet ben som hoppar omkring och/eller slår i marken måste väl göra djävulskt ont? Med hyfsat material går det rätt snabbt att sno till en spjälning, skulle tro att det är värt det om den skadade ska släpas.

Har brutet nåt så obetydligt som ett nyckelben själv bara, och det gjorde inte särskilt ont (jag lyckades simma till båten som kört över mig). Jag befann mig dock i iskallt vatten och tror också att nån form av chockbedövning underlättade det hela, för jag hade fått en rätt skaplig smäll.

Dock har jag varit med om att en vän brutit underamen efter ett fall, och det gjorde tydligen förtvivlat ont i princip ända tills det var opererat. Antagligen varierar det från fall till fall även om det kanske är vanligare med mindre plågsamma fall.

Har nämligen även en kamrat som efter oförståndig kälkåkning inte klagade nämnvärt trots öppet lårbensbrott och lång ambulansresa till Umeå. Han hade dock intagit en viss volym analgetikum (alkohol)i preventivt syfte...

Frakturer och fixering

Självklart är det ingen nackdel med spjälning, så länge det finns bra material i närheten så är det bara att spjäla på. Men rusa inte iväg någon km för att att hitta raka fjällbjörkar (finns sådana;-)), om det nu skulle vara på kalfjället.

Vid många benbrott bryter de rätt rejält för att få benet i rätt läge på sjukhusen. Det känns så där mycket. Slag och stötar (i sidled) mot den skadade kroppsdelen brukar inte heller vara så farligt så länge du har skadechock. Men får du en rejäl smäll som pressar ihop benändarna (speciellt om skadechocken släppt), så kan man hålla sig för skratt....

Det är i vart fall mina erfarenheter av 9 (?) egna benbrott och 11 st som jag varit orsaken till på mina lagkompisar.

P.S: Vid ett bröllop där samtalet kändes trögt, visade sig att en gäst var sjuksköterska på ortopeden, varvid jag väckte viss uppmärksamhet genom att utbrista "Trevligt, där är jag stamkund...".

Re: Frakturer och fixering

Duracellkaninen; sa:

Det är i vart fall mina erfarenheter av 9 (?) egna benbrott och 11 st som jag varit orsaken till på mina lagkompisar.

Klicka för att se resterande...

Ultimate fighting, Bungyjump utan gummilina, North Shore tävling med MTB eller vad håller du på med?