Under mina år i fjällen har jag alltid träffat på ungefär lika många okunniga vandrare varje år. Jag märker ingen större skillnad mellan förr (60-talet) och nu. Jag har många gånger förundrat mig hur bra dom har klarat sig – men Gud skyddar ju både barn och dårar.
Samma sak med skadade människor. Inte heller där märker jag någon större skillnad. Jag har väl tagit hand om 40-50 människor under årens lopp som råkat illa ut på olika sätt och som inte klarat att ta sig hem själva. Fördelningen verkar vara ungefär 50/50 mellan erfarna och oerfarna, dvs att oerfarna skadar sig oftare än vad erfarna gör – och det bör ju peka i en viss riktning.
Förr läste man böcker, gjorde några fjällvandringar för att lära sig mer – och därefter gick man in i Sarek. Jag tycker att det är en klok princip. Men, numera finns bättre utrustning, bättre mat, osv – och det underlättar en hel del. Har man sunt förnuft klarar man att vada över svåra vad – eller avstå från att vada just där och just då.
Har man sunt förnuft så klarar man även att hantera oväder och skador – för i princip är det ju ganska enkelt, som Martin Fjäderlätt säger, regnar det så ta på regnstället. Är du hungrig så ät, osv. Enkelt och logiskt.
Jag brukar säga att man skall hålla sig: torr, varm och mätt – då klarar man nästan allt som kan hända på ett bra sätt.
Men visst, jag har sett fjällvandrare som i blåst och regnväder med bruksanvisningen i frusna våta händer försöker sätta upp ett fjälltält för första gången i sitt liv, det brukar vara kul att titta på.
Varför övar man inte på att sätta upp sitt nya fjälltält i rejäl blåst, kyla och regnväder hemma på gräsmattan? Dom få som verkligen övar – varför övar dom i solsken och vackert väder?
Thomas
Samma sak med skadade människor. Inte heller där märker jag någon större skillnad. Jag har väl tagit hand om 40-50 människor under årens lopp som råkat illa ut på olika sätt och som inte klarat att ta sig hem själva. Fördelningen verkar vara ungefär 50/50 mellan erfarna och oerfarna, dvs att oerfarna skadar sig oftare än vad erfarna gör – och det bör ju peka i en viss riktning.
Förr läste man böcker, gjorde några fjällvandringar för att lära sig mer – och därefter gick man in i Sarek. Jag tycker att det är en klok princip. Men, numera finns bättre utrustning, bättre mat, osv – och det underlättar en hel del. Har man sunt förnuft klarar man att vada över svåra vad – eller avstå från att vada just där och just då.
Har man sunt förnuft så klarar man även att hantera oväder och skador – för i princip är det ju ganska enkelt, som Martin Fjäderlätt säger, regnar det så ta på regnstället. Är du hungrig så ät, osv. Enkelt och logiskt.
Jag brukar säga att man skall hålla sig: torr, varm och mätt – då klarar man nästan allt som kan hända på ett bra sätt.
Men visst, jag har sett fjällvandrare som i blåst och regnväder med bruksanvisningen i frusna våta händer försöker sätta upp ett fjälltält för första gången i sitt liv, det brukar vara kul att titta på.
Varför övar man inte på att sätta upp sitt nya fjälltält i rejäl blåst, kyla och regnväder hemma på gräsmattan? Dom få som verkligen övar – varför övar dom i solsken och vackert väder?
Thomas
