Fjällvana?

jokkmokk sa:

var ju om den sk fjällvanan är sämre idag än tidigare, och då menar jag, är de vandrare som besöker fjällen i dag mindre vana att vistas i fjällen .

Antalet besökare i fjällen ökar visst, men blir det bara ett besök, typ Fjällräven Classic och sedan aldrig mer.

Har andelen "ovana" ökat ?

Och vem är fjällvan, när kan man kalla sig fjällvan?
Är man fjällvan om man tex, deltar i en STF aktivitet runt en anläggning i fjällmiljö, eller när man gjort en stugvandring efter Kungsleden eller först när man gjort en 10 dagars tur med tält några år i rad...

Stora frågor blir det ...!

Klicka för att se resterande...

Ja, så borde det vara, om antalet besökare ökar både andelen ovana och antalet incidenter.
I mina ögon kan dock inte ovana vara fog för kritik av någon som går i fjällen, alla vana har varit ovana och för att få vana måste man vistas i fjällen och göra alla de nybörjarmisstag som vi alla gjort.

Sen är det ju en annan diskussion huruvida de ovana blir mer benägna att ta sig vatten över huvudet och börja tex gå på glaciär och klättra i berg utan kunskaper. Har den typen av olyckor ökat markant de senaste åren? Jag vet inte, men av döma av den information man kan läsa i tidningar etc tycker jag mig inte kunna se det.

Jag tänkte dra ner på min medverkan på olika forum men, men.. tillbaks på ruta ett.

Eftersom jag ofta brukar vända på saker och ting så undrar jag om det verkligen är så att det sker mer incidenter numera än tidigare. Och den totala mängden är inte så intressant utan hur ser det ut i förhållande till antalet utövare? Utan att ha några belägg för det så tror jag att antalet utövare inom områden som vandring/alpinism/klättring/skidåkning et cetera har ökat väldigt mycket sedan 50-60-70 talet. Det är då också naturligt att det rent statistiskt sker fler olyckor och incidenter. Frågan är dock om vi är mindre fjällvana nu än då? Allvarliga olyckor har skett under lång tid. 70-talets Anariskatastrof t ex, vilken jag personligen kommer ihåg mycket väl då jag var i Storlien med mina föräldrar då det skedde.

Möjligen har andelen oerfarna ökat i takt med att de friluftsorienterade aktiviteterna ökat i popularitet och jag möter varje gång jag är till fjälls oerfarna personer som är på väg ut men de flesta är ute på tämligen riskfria turer längs vanliga leder. Sen finns det naturligtvis de som är mer äventyrslystna och jag tror att det under de senaste decennierna har skett en ökning av utövare inom mer "äventyrsbetonade" aktiviteter som klättring, offpiståkning och toppturer och liknande. Rent spontant tycker jag dock att det sker förvånansvärt lite i Sverige och att vi generellt sett har ett ganska högt säkerhetstänkande. Se bara på lavinincidenter som ligger förhållandevis lågt här och nästan alla som håller på med toppturande och freeride är införstådda med lavinfarorna och ser till att ha sond, transciever och spade med sig. Här har det tycker jag skett en stor förändring sen 80-talet då man inte hade samma säkerhetstänkande vid offpistskidåkning.

I det stora hela tycker jag friluftsutövandet i Sverige håller en ganska låg risknivå och jag har svårt att tänka mig att kostnaderna för fjällräddning överstiger intäkterna som t ex Norrbottens län får från turistindustrin. Man kan ju också sätta det i relation till andra fritidsaktiviteter; varje år förolyckas ju t ex ett antal skoteråkare när de kör ner i vakar, in i trän etc. Snarare tycker jag man ska utveckla turismen ytterligare. Jämför man t ex bergsguider i Sverige och i alperna så är det mer naturligt och ffa billigare att hyra en UIAA-certifierad guide utomlands än i Sverige. Jag var i Andermatt i vintras och det finns en mängd företag i området som erbjuder guidning och priserna är betydligt lägre än i Sverige. Jag tycker att vi borde vara lite självkritiska också och erbjuda fler alternativ för förstagångsbesökare i vår fjällvärld, vilket ansluter till tråden om vandringscentrum. I detta ingår också att det ska finnas fjällräddning. Det är väl snarare så att räddningsresurserna minskat om jag inte har helt fel genom att man nu inte har tillgång till t ex försvarets räddningshelikoptrar på samma sätt som tidigare. Här ligger ju Sverige egentligen på en ganska låg nivå om man jämför hur räddningsverksamheten ser ut i orter som t ex Chamonix.

Men det finns en dubbel botten i diskussionen också. Å ena sidan vill vi ha fler turister och besökare, men å andra sidan så klagar vi på att många oerfarna kommer. Personligen tror jag det är svårt att undvika att fjällräddningen då och då i så fall får hämta ner personer med skoskav eller liknande men det är nog svårt att helt komma ifrån.

emerson sa:

...och för att få vana måste man vistas i fjällen och göra alla de nybörjarmisstag som vi alla gjort.

Klicka för att se resterande...

Möjligt att jag rycker detta påstående ur sitt sammanhang, men efter att ha följt många diskussioner här på utsidan tycker jag att det kan vara på sin plats att påpeka att man med fördel kan skaffa sig behövlig erfarenhet på annat håll än fjället. En vintertur längs skåneleden är oftast tuffare och ger mer erfarenhet än en sommartur längs kungsleden. Jag får intrycket av att många bara vandrar en fjällvandring om året och sen ställer kängorna i garderoben till nästa sommar.

Jag har nog lite svårt för ordet fjällvan kontra friluftsvan. Fördelen med att bygga upp sin erfarenhet runt knuten är att man har betydligt fler turer per år och att man i säkrare omgivningar kan tänja mer på gränserna och testa mer, vilket ger en snabbare erfarenhetsuppbyggnad. De få saker som skiljer fjällen från skogslandet vållar då sannolikt inget problem. Själv gick min och polarens första fjälltur genom Sarek, vilket trots riktigt tjurigt väder inte ställde till några problem tack vare god friluftsvana.

Jag får intrycket av att friluftsvanan numera är sämre hos förstagångsfjällvandraren.

millimeter sa:

ÄR det såhär? Eller är denna verklighetsbeskrivning också bara en skrivbordsprodukt? både 35 kg och neurotisk gramjakt är mycket sällsynta företeelser tycker jag.

Mina föräldrars anekdoter om 60-, 70-talsfjällturer får mig att undra om skillnaden förr och nu egentligen är så stor. Vinterfjäll i jeans men utan solglasögon, ej matsäck på heldagsturen etc. Blåbär fanns det även då, liksom det finns unga friluftshjältar även på 2000-talet.

På forum som Utsidan kan nybörjare varnas för att bestiga Kebnekaise i långkalsongerna, något som annars förekom redan på 1800-talet

Eller släpandet av glasplåtar till storbildsfotografering på Sydtoppen.

Förr var man hård när man gjorde dumdristiga saker. Idag är man skirvbordsråtta?

Klicka för att se resterande...

Jag kanske blev för tillspetsad och därmed otydlig: vad jag syftar på är att det gamla sättet dvs att lära sig friluftsliv hands-on och utomhus under lång tid har ersatts av kort, snabbt och internetkunskap.

...köp hellre ny och bättre grejor än lära sig använda det man har.. .

Men namne då, du om någon vet väl att bättre pryttlar är viktigast ;-), eller.....?

seobserver sa:

Men namne då, du om någon vet väl att bättre pryttlar är viktigast ;-), eller.....?

Klicka för att se resterande...

Ha ha, det är tydligt att jag har gjort för många recensioner här på Utsidan ...

//J

En sak som skiljer nutid frân dâtid är att min generation som var vargungar en gâng i tiden inte hade sâ mycket val annat än att lära sig sakta.

Och när nâgot nytt skulle testas sâ läste man böcker, övade i scouterna eller FF eller fältbiologerna och sedan satte man igâng, oftast ihop med nâgra mer erfarna.

Idag (ser jag hos mig närstâende slynglar/slynglor) fâr man en ide, kastar sig pâ nätet, loggar in pâ ett forum och ställer nâgra frâgor. Gillar man inte svaren sâ skiter man i forumet, köper prylarna som syns mest i flashiga tidningar och ger sig iväg.

I grunden mâste det ju vara bra att fler vill ut, men inte pâ bekostnad av liv o lem och samhälliga kostnader i onödan.

Dags för lite tv-serier som framhâller det fina med mjukstarter.
När gjorde SVT senast en serie som följer en scoutkâr under ett âr?
T o m Lars Monsen tog ju i sâ han nästan storknade när han ledde en grupp funktionshindrade ut i vildmarken.

gundj sa:

En sak som skiljer nutid frân dâtid är att min generation som var vargungar en gâng i tiden inte hade sâ mycket val annat än att lära sig sakta.

Och när nâgot nytt skulle testas sâ läste man böcker, övade i scouterna eller FF eller fältbiologerna och sedan satte man igâng, oftast ihop med nâgra mer erfarna.

Idag (ser jag hos mig närstâende slynglar/slynglor) fâr man en ide, kastar sig pâ nätet, loggar in pâ ett forum och ställer nâgra frâgor. Gillar man inte svaren sâ skiter man i forumet, köper prylarna som syns mest i flashiga tidningar och ger sig iväg.

I grunden mâste det ju vara bra att fler vill ut, men inte pâ bekostnad av liv o lem och samhälliga kostnader i onödan.

Dags för lite tv-serier som framhâller det fina med mjukstarter.
När gjorde SVT senast en serie som följer en scoutkâr under ett âr?
T o m Lars Monsen tog ju i sâ han nästan storknade när han ledde en grupp funktionshindrade ut i vildmarken.

Klicka för att se resterande...

Det är ju också en helt annan prylhysteri idag...förr fanns inte så värst mycket att välja på, på både gott och ont såklart. Då fick man vackert använda sitt Optimus spritkök och lära sig trixen.

Efter några år hade man greppat utelivet lite bättre, lärt sig och dessutom fått en personlig friluftsstil...numera köper man ett koncept och när det inte "fungerar" så köper man ett annat...det finns hur många som helst att välja mellan och sällan tid att gå på djupet med det man har.

Gäller ju mer eller mindre alla varor numera, en generation av i stort sett vad som helst är ju bara några månader, sen kommer nästa "bättre" modell. Hmm, gäller ju inte SAABs bilar förstås ...

Själv tror jag på att vara hälsosamt skeptisk till nya prylar och till "frälsningssoldater", även inom friluftslivet ...och värdet av lågmält och vanligt friluftsliv .

/J

gundj sa:

I grunden mâste det ju vara bra att fler vill ut, men inte pâ bekostnad av liv o lem och samhälliga kostnader i onödan.

Klicka för att se resterande...

har dessa ökat i förhållande till antalet som är ute (och med hänsyn tagen till inflationen) då?

men du har rätt och jag håller med, undrar bara om vi sett en kostnadsökning eller om vi debatterar något som inte finns.

Almgren sa:

har dessa ökat i förhållande till antalet som är ute (och med hänsyn tagen till inflationen) då?

men du har rätt och jag håller med, undrar bara om vi sett en kostnadsökning eller om vi debatterar något som inte finns.

Klicka för att se resterande...

Det vet jag inte, jag bara gissar. Jämför (utan bevis) att varje gång det blir modernt med MC så ökar antalet skador i paritet med antal nybörjare.
Jag antar att klättring och andra aningen mer riskabla sysslor ser samma sak.
Men, jag gissar som sagt bara.

Det vi borde debattera är hur man ska få en naturlig inkörsport till friluftslivet som passar vår livsstil idag.
Scouter m fl är väl en ganska marginell grupp.

Jag tror att det är svårt att undvika att oerfarna personer kommer upp till vår fjällvärld. Vandrings- och äventyrsturism är populärt och vi marknadsför ju vår landsända också som ett frilufts- och äventyrseldorado. Man kan inte förbjuda folk att komma, vilket vi inte vill heller. Och visst kan man diskutera friluftsliv i ett större folkbildningsperspektiv med Mulle och scouter och sånt men alla turister vill kanske inte heller göra friluftslivet till en livsstil, vilket det är för många av oss utan vill kunna besöka fjällvärlden ändå. Här tror jag det finns mycket att göra för turismnäringen i länet; varför finns det t ex inga vandringskartor med leder inritade, kanske graderade och med lite information. Kanske någon folder för de vanligaste områdena med de vanligaste lederna på olika språk?

Jag tror att det många gånger kan handla om ganska små saker som leder till en eskalerad situation där fjällräddningen kanske får rycka ut. Jag tänker t ex på Tarfalapasset. Kommer man i riktning mot Tarfala är det inte självklart hur man ska gå om man inte känner till det. För något år sedan fick fjällräddningen, om jag inte minns helt fel, rycka ut och hjälpa en familj (?) ner där och i september för två år sen ropade jag in en snubbe (sydeuropé tror jag) som var på väg rakt ut på Kebnepakteglaciären. Det var lite dålig sikt då och han förstod inte vart man skulle gå (han var på väg uppåt). Vet man hur man ska gå är det dock inga problem. Hela jojo-leden är ju också rätt avancerad där det finns stora möjligheter att slå sig gul och blå på många ställen.

En vandringskarta med olika graderingar på lederna (t ex grönt till svart) skulle kanske avskräcka vissa. Inte bara avskräcka utan också underlätta vägval. Jag tror många inte riktigt kan sätta sig in i hur det ser ut i terrängen. Det är nog inte alltid man med berått mod ger sig in i farliga situationer utan det blir en konsekvens av en rad faktorer; lite för avancerat vägval pga för lite kunskap, dåligt väder, trötthet, osäkerhet, rädsla t.ex.

Visst, sånt kostar pengar men jag upplever det som att den officiella informationen som tillhandahålls är väldigt knapphändig. Vad finns egentligen mer specifikt? Fjällen.nu? Som svensk finns ju en del böcker att läsa men en novis kanske inte ens vet vem Grundsten eller Abrahamsson är.

När jag var och åkte skidor i vintras så köpte jag en "Freeride map" över området eftersom jag var novis där. På kartan var områden graderade från blå (tekniskt lätt terräng) till röd (extremt svår terräng). Självklart måste man ju bedöma snöförhållanden och annat på plats hursomhelst, men med kartan kunde jag i alla fall se till att inte hamna i riktigt farliga områden. Står man på skidor så kan det ju vara svårt att annars bedöma terrängen nedanför en. För mig som novis där underlättade den och jag är övertygad om att något liknande över våra vanligaste fjällområden skulle vara till nytta.

Med ökad fjällturism så kommer man som sagt att få fler oerfarna ute. Det behöver inte vara fel; det finns ju många fina upplevelser som även de mest gröna kan ta del av men jag tror inte man bara kan skylla på att oerfarna kommer hit utan turismnäringen har också ett ansvar och där tycker jag som sagt det borde finnas mycket att göra.

det finns bara ett sätt att få fjällvana.. exponering

dock har nog den allmänna grundkunskapen om friluftsliv utarmats med försvarets minskade utbildningskullar till nu när allmän värnförmån avskaffats..