Fjällvana?

Jag själv skulle aldrig ge tips till nâgon som skulle kunna innebära att denne försätter sig i en farlig situation. Det betyder att frâgar nâgon mig sâ fâr denne det säkra alternativet.
Kanske inte det bästa / häftigaste men jag sover gott om nätterna.

Eftersom jag inte anser mig tillhöra de mest fjällvana trots scouter, fältbiloger, försvaret, viss katastrofutbildning en hel del tid över trädgränsen mm sâ fegar jag själv oftast och kör den säkra varianten om alternativ finnes. Det är skönt att ägna tankarna ât upplevelsen istället för att klara sig genom dagen.
Marginalerna spar jag till nâgot jävlas.

Risker ja, men ser nybörjaren de risker som föraren undviker? Priset skinnet eller erfarenheten? Valet är oftast såpass enkelt. Min gamle flyglärare hävdade alltid att starta kunde vem som helst göra efter handboken, men landningar krävde instruktör på flp-typen om planet skulle kunna brukas fler gånger, helst lite tur med väder och vind ävenså.
Marginalerna behöver man och att utmana kattens 9-liv överlåter jag gärna till andra, bara jag slipper bära ner dem.

seobserver sa:

Rent allmänt tror jag det. Det är mera prylar än verkstad så att säga. Själv växte jag upp med friluftsliv, året om. Fjällen var bara en förlängning, först från pensionat, dagsturer, sedan tältturer.
Hade jag behövt underhålla min dator då och spelat dataspel hade jag inte läst den klassiska fjällitteraturen etc. Kunskap är ju oftast en vigdning av perspektiven, teori och hands on samt inte minst utvärdering. Det fanns i min bakgrund plats till det mesta.
Unga nu skall upp och besiga Kebenekaise inklusive till och frånresa på 3 dagar, helst kortare. Givetvis via en av de besvärligare vägarna.
Måhända är jag en smula orättvis, men när jag frågade en 23 åring om han ville åka med mig till bergen var hans första motfråga att det måsta vara en 4 dagarstur, inklusive restid...annars hann han inte.
Måntro att han skulle palla vara ivåg 1 månad på en expedition vilka numera är så populära. Själv har jag ännu aldrig varit på någon även om jag rest och vandrat en smula här och där.

Klicka för att se resterande...

Hellre en 4-dagarstur än ingen alls tänker väl många. Fjällen är för en del ett äventyr för andra är det avkoppling men tyvärr lever vi i en relativt stressig värld där man inte har så mycket tid att avvara för vare sig äventyr eller avkoppling. Personlign skulle jag gladeligen vara ute 1-2 veckor någon gång men det är svårt att motivera hemma för familjen. Får väl bli när barnen flyttat hemifrån. Vad gäller vanan tror jag att scouter, Frilufsfrämjandet odl var vanligare förr. Dessutom var det kanske mer Campingsemester är all inclusive i Thailand. Ser bara på FF här i Boden vad svårt vi har att få medlemmar. Alla kan själva de behöver inte vara med i en förening och lära sig genom kunskapsutbyte och erfarenhet utan det funkar bra med att läsa forum oh böcker. Till stor del räcker det säkerligen men att ha provat på att slå upp tält i stark vind, få eld på surved eller testa att äta konstiga saker hemma först gör att man har en helt annan säkerhet även på sin egen förmåga när man väl står där på fjället.

Pratade med en på en butik som säljer friluftsprylar här i stan igår och han sa att det verkar vara fjälltursboom just nu de säljer enorma mängder prylar och folk köper allt i ett svep. Man får ju hoppas att de testar att slå upp tältet hemma först och inte kastar bort instruktionen i jakt på några gram mindre i säcken.

Själv är jag fortfarande fjällnybörjare och lyssnar gärna på erfarna vandrare jag möter så länge de inte skäller på mig för att jag vandrar led ensam och för att jag går fort. När jag känner mig mogen skall jag ge mig ut oledat men än så länge behöver jag mer övning i att orientera mig på fjällen efter karta och kompass så det får vänta. Kebnekaise står på önskelistan men då med någon som kan berget för det gör inte jag.

seobserver sa:

ser nybörjaren de risker som föraren undviker?

Klicka för att se resterande...

Just det upplever jag som problemet med att gå med guide eller någon annan som är mycket mer erfaren än man själv. Man lyfts ut ur beslutsprocessen, och får aldrig någon förståelse för vilka val ledaren faktiskt gör. Det leds alldeles för ofta med "gå här!", och alldeles för sällan med "eftersom väder si och så har vi lavinfara si och så, det är säkrare att gå här än där, nu gör vi det", så nästa gång man är där har man egentligen ingen aning, man bara gör som guiden/ledaren gjorde...

Som sagt, jag tycker bättre om att folk förmedlar kunskap, inte pekpinnar.

guhj sa:

Just det upplever jag som problemet med att gå med guide eller någon annan som är mycket mer erfaren än man själv. Man lyfts ut ur beslutsprocessen, och får aldrig någon förståelse för vilka val ledaren faktiskt gör. Det leds alldeles för ofta med "gå här!", och alldeles för sällan med "eftersom väder si och så har vi lavinfara si och så, det är säkrare att gå här än där, nu gör vi det", så nästa gång man är där har man egentligen ingen aning, man bara gör som guiden/ledaren gjorde...

Som sagt, jag tycker bättre om att folk förmedlar kunskap, inte pekpinnar.

Klicka för att se resterande...

Men då är det en dålig guide/ledare. Jag tycker att kunskapsöverföringen är bland det viktigaste hos en ledare. Men vill man komma åt den kunskapen kanske man måste gå ex en fjällförarkurs hos Friluftsfrämjandet.

Som fan läser bibeln

Jag hänvisar inte kategoriskt till guider, men när man här på utsidan ser vilken typ av frågor en del ställer, och där de själva berättar om sina ringa erfarenhet och kunskap, då skall man ta mig fasen inte upp och springa på Kebnekajse ensam. Börja på någonting annat lättare ELLER ta hjälp av proffs....(som kostar eller inte kostar)

Genom att ta risker så utsätter man sig själv för fara OCH utsätter också andra som skall upp och plocka ned personen i fråga för risker. Det är inte ofarligt att besöka sådan miljö, int ens för alpinister som skall upp och plocka ned folk.
Dessutom kostar varje sådan räddningsaktion en massa slantar i onödan. Om de som ställer till det för sig så att det behövs kostsam hjälp fick betela för det, så skulle det med all säkerhet bli självsanering....

Jag har under mina år inom fjällräddningen varit med och tagit hand om många oerfarna, dåligt utrustade, eller med bra utrustning som de inte visste hur den skall användas. En del hade fått goda råd, en del hade sett något TV-program och en del hade läst böcker. Felet var att de hoppade över lågstadiet och grundskolan och kastade sig med berått mod in på de svårare turerna.

Kanske dessutm påhejade av någon här på Utsidan.....

Skaffa fjällvana

om man inte går ut oerfaren första gången blir det ju aldrig till någon vana längre fram...
Så prova,fråga,"misslyckas lagom" måste man väl få göra.
Det finns ju en hel del "enkla,säkra" sträckor att prova på,grejen är väl att vara smart nog att hålla sej till dem första gångerna.
Att dra iväg på veckoturer eller gröna bandet utan att knappt provat på att övernatta;ja kanske inte så konstigt att det blir pannkaka av det av och till.

Det finns rimligen mer fjällvana personer idag än någonsin och med vana följer ofta en önskan om att utvidga sina fjällupplevelser, tex med glaciär och klättring / bestigningar. Det stämmer i vart fall på mig själv och de personer jag brukar vara i fjällen med. Dessa aktiviteter innehåller risker som aldrig kan elimineras till 100 %, dvs man kan göra allt rätt och det kan ändock sluta fel (med eller utan guide).

Med kalkylerade risker gäller det ju att ha rätt guide och turen på sin sida, det vet man (ev) bara efteråt.... men före är valet fritt.

Ursprungsfrågan...

var ju om den sk fjällvanan är sämre idag än tidigare, och då menar jag, är de vandrare som besöker fjällen i dag mindre vana att vistas i fjällen .

Antalet besökare i fjällen ökar visst, men blir det bara ett besök, typ Fjällräven Classic och sedan aldrig mer.

Har andelen "ovana" ökat ?

Och vem är fjällvan, när kan man kalla sig fjällvan?
Är man fjällvan om man tex, deltar i en STF aktivitet runt en anläggning i fjällmiljö, eller när man gjort en stugvandring efter Kungsleden eller först när man gjort en 10 dagars tur med tält några år i rad...

Stora frågor blir det ...!

En vi stötte på som hade problem med tältet, hade stor fjällvana efter sin egna utsago, han hade åkt skidor 12 ggr i alperna.....så vad som är fjällvana bör nog oxså definieras, jag är rädd för att jokkmokk och undertecknad har en annan definition på fjällvan än vår tältslagare, eller åtminstone vilja tältslagare...

Med stolliga survival visningar på fördumningsburken blir mången lätt "experter" i fotöljen hemma, en helt annan upplevelse än att börja med två dygns horisontellt regn i ansiktet, följt av en morgon i vinterskrud.

Som jag ser det har antalet fjällbesökande ökat och kunskapsnivån ökat enormt i ena änden samtidigt som absoluta rudisar ger sig ut och tar sig vatten över huvudet. Att klaga på att Nallen inte har täckning är enklare än att gilla läget.

Givetvis kommer pliktens borttagande att minska friluftserfarenheterna generellt, även om ni körde lastbil, så bodde ni i tält och lastade-lossade under bar himmel, bara att vara ute länge skapar erfarenhetsmönster.

Häromveckan var jag och tittade på "proffs" som efter debaklande över kartan (GPS fick inte användas) inte visste var de var.... visst var litet bättre förr, i varje fall med orienteringsförmågan.

Så i min bok ger sig fler bättre utrustade matriellt ut i fjällen, (för visst började vi med fel grejor i fjällen engång) men de saknar rätt mycket av det som bärs mellan öronen, tyvärr. Jokkmokk m fl får väl plocka upp dem.

Inga definitionsproblem, Alperna är inget fjäll i skandinavisk bemärkelse.