Klenisar
- Trådstartare 1
- Start datum
Skrytsamt eller inte ?
att tala om att packningen väger ca 25 kg anser jag inte vara skrytsamt. Jag är nog övertygad om att de allra flesta vandrare som ej nyttjar stugor, bär ungefär denna vikt för en tur på 7-10 dagar. Några har bantat ned packningen till strax under 20 kg och ändå kunnat behålla en viss bekvämlighet och nöje. Det är ju t.ex en fråga om ekonomi också. har man råd att köpa det allra senaste köket som kostar det dubbla för att spara några hekto osv....
Vad jag inte förstår är de som tycker att det huvudsakliga är att ta sig en viss sträcka på så kort tid som möjligt och då alltså måste banta ned sin packning för att kunna slå tidigare rekord. Då tycker jag inte man är fjällvandrare.. det liknar då mera en prestationshunger, ett sätt att testa sig själv och sin förmåga. Visst kan man diskutera vad som är fjällvandring, men för de allra flesta är det ju fråga om att uppleva en natur som man inte kommer åt på annat sätt än till fots.
Det finns risker med att vistas i sådan natur, naturligtvis, men med rätt förberedelser osv och med användandet av det sunda förnuftet så är det inga problem. Att ta med sig rätt utrustning är ju kanske det viktigaste.... och hitills så har jag inte sett själv, eller hört någon annan säga att alla de prylar som man nu tar fram inför de tävlingar i fjällen som finns, skulle hålla samma klass som de "vanliga" prylarna. Jmr t.ex sovsäckarna, tälten och kläderna. Att de är i vackra färger, Gore Tex och kostar skjortan gör inte automatiskt att de är lämpade för längre fjällvistelser i varierande väder. Duger kanske när man under en tävling är ute något dygn och är mentalt förberedd på att vara blöt och fusen.
Nå, detta ämne är stort och det finns många många kunniga och erfarna fjällfarare så det finns nog en lite sanning i de allra flesta inläggen här. Det viktiga är ju att var och en trivs under sin vistelse i fjällen och att man kommer hem med trevliga minnen och vill återvända, med kanske annan packning nästa år, lättare eller tyngre är vars och ens ensak, eller hur?
att tala om att packningen väger ca 25 kg anser jag inte vara skrytsamt. Jag är nog övertygad om att de allra flesta vandrare som ej nyttjar stugor, bär ungefär denna vikt för en tur på 7-10 dagar. Några har bantat ned packningen till strax under 20 kg och ändå kunnat behålla en viss bekvämlighet och nöje. Det är ju t.ex en fråga om ekonomi också. har man råd att köpa det allra senaste köket som kostar det dubbla för att spara några hekto osv....
Vad jag inte förstår är de som tycker att det huvudsakliga är att ta sig en viss sträcka på så kort tid som möjligt och då alltså måste banta ned sin packning för att kunna slå tidigare rekord. Då tycker jag inte man är fjällvandrare.. det liknar då mera en prestationshunger, ett sätt att testa sig själv och sin förmåga. Visst kan man diskutera vad som är fjällvandring, men för de allra flesta är det ju fråga om att uppleva en natur som man inte kommer åt på annat sätt än till fots.
Det finns risker med att vistas i sådan natur, naturligtvis, men med rätt förberedelser osv och med användandet av det sunda förnuftet så är det inga problem. Att ta med sig rätt utrustning är ju kanske det viktigaste.... och hitills så har jag inte sett själv, eller hört någon annan säga att alla de prylar som man nu tar fram inför de tävlingar i fjällen som finns, skulle hålla samma klass som de "vanliga" prylarna. Jmr t.ex sovsäckarna, tälten och kläderna. Att de är i vackra färger, Gore Tex och kostar skjortan gör inte automatiskt att de är lämpade för längre fjällvistelser i varierande väder. Duger kanske när man under en tävling är ute något dygn och är mentalt förberedd på att vara blöt och fusen.
Nå, detta ämne är stort och det finns många många kunniga och erfarna fjällfarare så det finns nog en lite sanning i de allra flesta inläggen här. Det viktiga är ju att var och en trivs under sin vistelse i fjällen och att man kommer hem med trevliga minnen och vill återvända, med kanske annan packning nästa år, lättare eller tyngre är vars och ens ensak, eller hur?
Re: Skrytsamt eller inte ?
Jag tycker förstås det är värdefullt att utbyta erfarenheter;
även om jag inte anammat UL, vilket jag senare ska förklara,
så har jag tagit till mig en del tips, och framförallt
blivit uppmärksam på detaljer som jag inte ens
tänkt på. T ex: varför har jag haft en 2.5 hg tung handduk
när jag vad jag kan minnas ALDRIG använt handduk på tältläger
(jo, kanske till att torka av kondens) och den samtidigt
bara blir blöt och tung vid en stugnatt (det är ju inte ens trevligt,
men p g a stugans läge ibland nödvändigt, att tvaga kroppen
inomhus).
Av bara farten hittade jag mer att fila på
delvis med sikte på framtiden, bl a den stora vandring jag
hopaps göra nästa år, med bl a stora mängder kartor
och stegjärn och annat som väger.
Nu verkar jag inta en mellanställning i de här diskussionerna.
Jag har verkligen inte bråttom; ju mer jag använder tältet,
desto fler och längre pauser unnar jag mig.
Det finns platser där varje form av förflyttning känns för
snabb!
Istället verkar jag ensam här om att fundera över vikten FÖR ATT ÖVERHUVUDTAGET KUNNA GENOMFÖRA NÅGON VANDRING
ALLS. 1998 opererade jag höger häl efter långvariga besvär.
1999 fick jag diskbråck och har sedan dess mer än 1.400
morgnar gymnasiserat mot en upprepning. Nu har jag fått en förkalkning på vänster häl och det blir nog en ny operation.
Skadan känns vid stark belastning, branta övergångar
och långa etapper. Det ger en del att tänka på. Sådan
eftertanke har under de senaste 4 somrarna
räddat åt mig 111 vandringsdagar, en uppfylld dröm (Korsika)
och mina två bästa långturer någonsin (Alperna 21 dagar, Pyreneerna 19) och jag hoppas på 12 till.
Så å ena sidan måste jag minska belastningen
(men inte bara vikten; jag tror mig veta att jag behöver
bärsystem).
Å andra sidan får inte enstaka väderkatastrofer,
som t ex i Pyreneerna 1996 (det var väl nedåt minus fem
ett par dagar) kullvälta en tur som jag planerat i månader och
som kräver 36 timmars tågresa att ta sig till. Det är därför
jag kan vilja ha upp till 5 lager på överkroppen och det är
därför jag än så länge håller fast vid ett slutet
tvåväggars tält (är det NÅN som kan tala om
hur mycket varmare ett GoLite Lair är än omgivningen?)
För 12-13 dagar i Norge ger mig mina 17.5 kg sannolikt tillräckligt
med säkerhet, värme, näring och hygien.
Efter dagens testrunda tror jag detta
är taket!
il C.
jokkmokk; sa:
Jag tycker förstås det är värdefullt att utbyta erfarenheter;
även om jag inte anammat UL, vilket jag senare ska förklara,
så har jag tagit till mig en del tips, och framförallt
blivit uppmärksam på detaljer som jag inte ens
tänkt på. T ex: varför har jag haft en 2.5 hg tung handduk
när jag vad jag kan minnas ALDRIG använt handduk på tältläger
(jo, kanske till att torka av kondens) och den samtidigt
bara blir blöt och tung vid en stugnatt (det är ju inte ens trevligt,
men p g a stugans läge ibland nödvändigt, att tvaga kroppen
inomhus).
Av bara farten hittade jag mer att fila på
delvis med sikte på framtiden, bl a den stora vandring jag
hopaps göra nästa år, med bl a stora mängder kartor
och stegjärn och annat som väger.
Nu verkar jag inta en mellanställning i de här diskussionerna.
Jag har verkligen inte bråttom; ju mer jag använder tältet,
desto fler och längre pauser unnar jag mig.
Det finns platser där varje form av förflyttning känns för
snabb!
Istället verkar jag ensam här om att fundera över vikten FÖR ATT ÖVERHUVUDTAGET KUNNA GENOMFÖRA NÅGON VANDRING
ALLS. 1998 opererade jag höger häl efter långvariga besvär.
1999 fick jag diskbråck och har sedan dess mer än 1.400
morgnar gymnasiserat mot en upprepning. Nu har jag fått en förkalkning på vänster häl och det blir nog en ny operation.
Skadan känns vid stark belastning, branta övergångar
och långa etapper. Det ger en del att tänka på. Sådan
eftertanke har under de senaste 4 somrarna
räddat åt mig 111 vandringsdagar, en uppfylld dröm (Korsika)
och mina två bästa långturer någonsin (Alperna 21 dagar, Pyreneerna 19) och jag hoppas på 12 till.
Så å ena sidan måste jag minska belastningen
(men inte bara vikten; jag tror mig veta att jag behöver
bärsystem).
Å andra sidan får inte enstaka väderkatastrofer,
som t ex i Pyreneerna 1996 (det var väl nedåt minus fem
ett par dagar) kullvälta en tur som jag planerat i månader och
som kräver 36 timmars tågresa att ta sig till. Det är därför
jag kan vilja ha upp till 5 lager på överkroppen och det är
därför jag än så länge håller fast vid ett slutet
tvåväggars tält (är det NÅN som kan tala om
hur mycket varmare ett GoLite Lair är än omgivningen?)
För 12-13 dagar i Norge ger mig mina 17.5 kg sannolikt tillräckligt
med säkerhet, värme, näring och hygien.
Efter dagens testrunda tror jag detta
är taket!
il C.
Soppor som smaksättning!
Du kan vara lugn. Pulversopporna använder jag bara till smaksättning av pasta, couscous och potatismos. Pulversoppor är ju i princip en blandning av diverse torkade livsmedel och kryddor och sådana i t.ex. pastan kan fås att smaka riktigt bra.pehac@mai.liu.se; sa:
Re: RE: den svenska eliten
När jag läste detta påmindes jag om mina funderingar förra året
och varför jag ännu inte förmått mig till en UL-packning.
Jag slog upp Golites hemsida som jag gjorde förra året.
Ryggsäckens kapacitet
(översatt från ounces) är drygt 13 kg (minns inte exakt).
Få se nu. Min Norgepackning, med 12 matransoner,
är just nu 17.5 kg.
Nu drar vi bort ryggsäcken och byter Akto mot Golite Lair
(vilket jag verkligen tvekar att göra av kända skäl).
Jag är nu nere i 14.5 kg. Då tittar jag på UL-alternativ
(kosing, kosing) till min nuvarande utrustning.
Regnskydd, -0.1 hg
Sovsäck, -0.3 hg (att det finns 400-gramssäckar 0/-5
hade jag aldrig anat!)
7 stycken 50 000-kartor över Skarvheimen (med största tvekan!)
-0.3 hg gissningsvis; vandringskartan "räcker".
Sen tar det stopp. Eller, rättare, det blir ett gnetande med gram som
jag inte riktigt kan förmå mig till, med så osäker utgång,
för det är långtifrån säkert (och andra har påpekat det också)
att min rygg kan bära drygt 13 kg i
en sådan säck (jag har måst byta
från en gammal tjeckisk päronsäck till
en 45 liters med bärsystem för kortare resor till huvudstaden,
varvid bagaget kanske är 10 kg!!).
Det kan tänkas att
det går en kvalitativ gräns vid 9-10 vandringsdagar. 12 dagar
är MYCKET mer än 7.
Den tur du beskriver var tydligen i UK (sandaler!)
och inte mer krävande än att du klarar dig på mindre än 600 gram
mat om dagen; om jag läst rätt (och det tycker jag är det
mest sensationella) består ditt regnskydd endast av en mycket lätt
jacka; det skulle jag inte lita på i fjällen.
Jag blir förstås avundsjuk
på den som bara behöver hålla reda på 40 pund (var det?)
i sedlar och två kort. Min reskassa förra året
vill jag inte nämna, men under fem veckor gjorde jag
av med över 2.000 euro, låt vara att mycket gick åt
på shoppingrundor i Paris efter turerna. Det är på
dessa resor jag behöver ngt
liknande den här avhånade axelremsväskan som bara
en ytterst finurlig och väl utrustad ficktjuv kan ta
ifrån mig (på min senaste resa passerade jag
fyra stora järnvägsstationer och tunnelbanan
i Paris, vilket förresten är en historia i sig själv).
Nu ska jag säga att det är lätt att läsa fel. Jag har svårt
för dessa extremt detaljerade packlistor; man hittar inte
saker därför att folk delar in allting på andra vis.
Jag skriver korta listor med artiklarna i grupper, alltefter
användning, ungefär en punkt för varje packpåse.
Då glömmer jag heller ingenting.
il C.
jarlmoden; sa:
När jag läste detta påmindes jag om mina funderingar förra året
och varför jag ännu inte förmått mig till en UL-packning.
Jag slog upp Golites hemsida som jag gjorde förra året.
Ryggsäckens kapacitet
(översatt från ounces) är drygt 13 kg (minns inte exakt).
Få se nu. Min Norgepackning, med 12 matransoner,
är just nu 17.5 kg.
Nu drar vi bort ryggsäcken och byter Akto mot Golite Lair
(vilket jag verkligen tvekar att göra av kända skäl).
Jag är nu nere i 14.5 kg. Då tittar jag på UL-alternativ
(kosing, kosing) till min nuvarande utrustning.
Regnskydd, -0.1 hg
Sovsäck, -0.3 hg (att det finns 400-gramssäckar 0/-5
hade jag aldrig anat!)
7 stycken 50 000-kartor över Skarvheimen (med största tvekan!)
-0.3 hg gissningsvis; vandringskartan "räcker".
Sen tar det stopp. Eller, rättare, det blir ett gnetande med gram som
jag inte riktigt kan förmå mig till, med så osäker utgång,
för det är långtifrån säkert (och andra har påpekat det också)
att min rygg kan bära drygt 13 kg i
en sådan säck (jag har måst byta
från en gammal tjeckisk päronsäck till
en 45 liters med bärsystem för kortare resor till huvudstaden,
varvid bagaget kanske är 10 kg!!).
Det kan tänkas att
det går en kvalitativ gräns vid 9-10 vandringsdagar. 12 dagar
är MYCKET mer än 7.
Den tur du beskriver var tydligen i UK (sandaler!)
och inte mer krävande än att du klarar dig på mindre än 600 gram
mat om dagen; om jag läst rätt (och det tycker jag är det
mest sensationella) består ditt regnskydd endast av en mycket lätt
jacka; det skulle jag inte lita på i fjällen.
Jag blir förstås avundsjuk
på den som bara behöver hålla reda på 40 pund (var det?)
i sedlar och två kort. Min reskassa förra året
vill jag inte nämna, men under fem veckor gjorde jag
av med över 2.000 euro, låt vara att mycket gick åt
på shoppingrundor i Paris efter turerna. Det är på
dessa resor jag behöver ngt
liknande den här avhånade axelremsväskan som bara
en ytterst finurlig och väl utrustad ficktjuv kan ta
ifrån mig (på min senaste resa passerade jag
fyra stora järnvägsstationer och tunnelbanan
i Paris, vilket förresten är en historia i sig själv).
Nu ska jag säga att det är lätt att läsa fel. Jag har svårt
för dessa extremt detaljerade packlistor; man hittar inte
saker därför att folk delar in allting på andra vis.
Jag skriver korta listor med artiklarna i grupper, alltefter
användning, ungefär en punkt för varje packpåse.
Då glömmer jag heller ingenting.
il C.
Re: Re: RE: den svenska eliten
http://www.phdesigns.co.uk/minimusb.html
De har en del andra lätta säckar samt dun- och liteloftkläder också.
/Fredrik, som ska försöka göra en liten sammanställning över lätta ryggsäckar.
En annan, mindre känd, superlätt säck kommer från brittiska PH Designs (PHD):pehac@mai.liu.se; sa:
http://www.phdesigns.co.uk/minimusb.html
De har en del andra lätta säckar samt dun- och liteloftkläder också.
/Fredrik, som ska försöka göra en liten sammanställning över lätta ryggsäckar.
Re: Re: RE: den svenska eliten
Tillbaka i kontoret efter en absurt skön helg.. England har en värmebölja utan dess like..
Vettiga synpunkter Peter, för att försöka svara.
Om sandaler; Jag vet inte om jag har tåligare fötter än andra, men jag har sportsandaler i stort sett jämt, såväl i stad som i natur. Jag hade mina Nike ACG när vi vandrade/scramblade med packning i Dolomiterna i Italien, med mycket stenig och ojämn terräng. Jag hade sandaler när vi gick upp med packning på Ben Nevis senast, via CMD areten som är ganska trixig. Och jag spelade basket på asfalt i två timmar i går kväll i sandalerna också, men då är det gränsfall.. Sandaler passar nog långt ifrån alla, men en viktig poäng är att ju lättare packning du har, desto mindre blir behovet av stödjande skor! En svensk fjällvandrare med 25-30 kilo på ryggen behöver nog grova kängor för att inte riskera trötta anklar och vrickade fötter, men med vikter under 10 kilo klarar sig många med vanliga löparskor eller lite grövre varianter anpassade för stenig terräng. En till positiv bieffekt blir då att du går med mindre ansträngning, kanske uppemot ett halvt kilo försvinner ju från varje fot, som du inte behöver lyfta tiotusentals gånger under en vandring. Och även om sandaler/löparskor blir fort blöta vid regn, så torkar de också fort, men om man trampat ner sig rejält med Lundhagskängor eller liknande tar det lång, lång tid innan de är torra.
Om mat och min kalkylering på 600 gram per dag; Det gör iofs mig inte mycket om jag går ner några hekton under en vandringstur, det hämtar man igen kvickt hemma med en pizza och några öl.. Men med lättare packning minskar kaloriåtgången betydligt! Enligt ett test i förra numret av Trail visade de tex med två personer som bar på 5 kilo resp. 15 kilo under en dagsvandring i jobbig bergsterräng, att den med tyngre packning hade hela 40% högre kaloriförbrukning! Kan lägga in några rader från det intressanta testet här om någon vill, men kontentan är glasklar: Lättare packning = väsentligt minskat behov av bränsle till kroppen. Jag har inget emot enkel meny när jag är ute, min lunch eller middags meny brukar bestå av potatismos eller snabbnudlar, knaperstekt bacon, lite mjukost för smak och fett. Kanske en näve russin till efterrätt. Som frukost & mellanmål blir det ofta muslibars eller liknande. "Start" är heller inte så dumt att knapra på.
Om regnskydd; Min lätta jacka tål några skurar och lättare regn utan problem, dock ej ihållande spöregn. Kepsen används förstås vid regn för att styra undan vatten från ansiktet. Personligen tycker jag inte om att gå med regnbyxor, blir nästan hellre blöt om benen då byxorna torkar fort, men visst, för vandring i Sverige under hösten skulle jag troligen ta en grövre jacka och möjligen regnbyxor.
Om reskassa; Om jag har förbetalt biljetterna klarar jag mig bra med enstaka sedlar plus visakortet. Numera kan du handla med visakort i stort sett alla affärer i hela Västeuropa, inga problem att betala mat eller andra inköp i Alperna med kort. Självklart kan jag ta ut kontanter på vägen om det krävs, men jag gillar ej att ha för mycket pengar på mig som kanske tappas bort.
Ryggsäcken, Golite Gust, klarar för övrigt 15 kilo utan problem, förutsatt att du packar rätt. (Har inte haft så mycket i den ännu, men läst flera recensioner om detta och fått det bekräftat från Golite.) Det räcker bra för mig då jag inte ens för 14 dagar ute ska ha fler kilon än så. Liggunderlaget släpper man ner först och låter det rullas upp inuti säcken, sedan sedan är det bara att packa innanför liggunderlaget som styvar upp säcken bra.
/Jarl
Tillbaka i kontoret efter en absurt skön helg.. England har en värmebölja utan dess like..
Vettiga synpunkter Peter, för att försöka svara.
Om sandaler; Jag vet inte om jag har tåligare fötter än andra, men jag har sportsandaler i stort sett jämt, såväl i stad som i natur. Jag hade mina Nike ACG när vi vandrade/scramblade med packning i Dolomiterna i Italien, med mycket stenig och ojämn terräng. Jag hade sandaler när vi gick upp med packning på Ben Nevis senast, via CMD areten som är ganska trixig. Och jag spelade basket på asfalt i två timmar i går kväll i sandalerna också, men då är det gränsfall.. Sandaler passar nog långt ifrån alla, men en viktig poäng är att ju lättare packning du har, desto mindre blir behovet av stödjande skor! En svensk fjällvandrare med 25-30 kilo på ryggen behöver nog grova kängor för att inte riskera trötta anklar och vrickade fötter, men med vikter under 10 kilo klarar sig många med vanliga löparskor eller lite grövre varianter anpassade för stenig terräng. En till positiv bieffekt blir då att du går med mindre ansträngning, kanske uppemot ett halvt kilo försvinner ju från varje fot, som du inte behöver lyfta tiotusentals gånger under en vandring. Och även om sandaler/löparskor blir fort blöta vid regn, så torkar de också fort, men om man trampat ner sig rejält med Lundhagskängor eller liknande tar det lång, lång tid innan de är torra.
Om mat och min kalkylering på 600 gram per dag; Det gör iofs mig inte mycket om jag går ner några hekton under en vandringstur, det hämtar man igen kvickt hemma med en pizza och några öl.. Men med lättare packning minskar kaloriåtgången betydligt! Enligt ett test i förra numret av Trail visade de tex med två personer som bar på 5 kilo resp. 15 kilo under en dagsvandring i jobbig bergsterräng, att den med tyngre packning hade hela 40% högre kaloriförbrukning! Kan lägga in några rader från det intressanta testet här om någon vill, men kontentan är glasklar: Lättare packning = väsentligt minskat behov av bränsle till kroppen. Jag har inget emot enkel meny när jag är ute, min lunch eller middags meny brukar bestå av potatismos eller snabbnudlar, knaperstekt bacon, lite mjukost för smak och fett. Kanske en näve russin till efterrätt. Som frukost & mellanmål blir det ofta muslibars eller liknande. "Start" är heller inte så dumt att knapra på.
Om regnskydd; Min lätta jacka tål några skurar och lättare regn utan problem, dock ej ihållande spöregn. Kepsen används förstås vid regn för att styra undan vatten från ansiktet. Personligen tycker jag inte om att gå med regnbyxor, blir nästan hellre blöt om benen då byxorna torkar fort, men visst, för vandring i Sverige under hösten skulle jag troligen ta en grövre jacka och möjligen regnbyxor.
Om reskassa; Om jag har förbetalt biljetterna klarar jag mig bra med enstaka sedlar plus visakortet. Numera kan du handla med visakort i stort sett alla affärer i hela Västeuropa, inga problem att betala mat eller andra inköp i Alperna med kort. Självklart kan jag ta ut kontanter på vägen om det krävs, men jag gillar ej att ha för mycket pengar på mig som kanske tappas bort.
Ryggsäcken, Golite Gust, klarar för övrigt 15 kilo utan problem, förutsatt att du packar rätt. (Har inte haft så mycket i den ännu, men läst flera recensioner om detta och fått det bekräftat från Golite.) Det räcker bra för mig då jag inte ens för 14 dagar ute ska ha fler kilon än så. Liggunderlaget släpper man ner först och låter det rullas upp inuti säcken, sedan sedan är det bara att packa innanför liggunderlaget som styvar upp säcken bra.
/Jarl
Re: Re: Re: RE: den svenska eliten
Det sista var ju intressant att veta,
Dock kvarstår ju problemet med min rygg
och dess dokumenterade behov av
stadigt bärsystem. Jag borde
förstås låna en sådan där säck
och pröva om den fungerar för mig.
Ja, nog har du speciella fötter, jag har slutat använda sandaler
utomhus överhuvudtaget
efter att förbannat de tillfällen jag använt sådana
i skog, på berghällar, etc. med otrevligt resultat. Om nu inte ordet
"sandaler" har en vidare betydelse än jag kan föreställa mig.
Det som tycks betyda mest i alpina sammanhang är sulans
styvhet och det är det som väger.
Allra helst skulle jag pröva ett par
trevliga Eccoskor jag har hemma, c:a 1 kg,
men om de spricker ovanpå? Det jag fruktar mest av klenare
utrustning är ju inte vrickade fötter, förfrysning eller svält
till döds, utan *avbrott.*.
Senast i Alperna lämnade jag iaf de stegjärnsfasta hemma,
de väger otroligt nog 2 kg (även om det inte riktigt känns
så). Jag visste nästan säkert att alla pass till 2.700 skulle
vara snöfria och det var de, med ett undantag, en brant
nordsida med tydliga steg i tydlig slinga i snön.
Av andra inlägg har framgått att genuint stegjärnsfasta
skor (för järn av den snabba typen) ofelbart blir tunga.
Så trist när man kanske använder järnen en eller två
gånger på en tur.
Regnkläder. Jag brukar också undvika byxorna.
Jag kan behöva dem kanske en gång varannan
tur, för att inte frysa. Vinterkläderna jag hade
i Alperna nyss behövdes aldrig, men hur vet man det?
Ett vinterutbrott i Pyreneerna för 7 år sen fick mig att
dra på mig praktiskt taget ALLT jag hade med, t ex fyra lager
på överkroppen, elelr om det var fem.
När det gäller pengar
(självklart har jag aldrig returbiljett när jag reser)
kan det tänkas att en del har hänt
men det var mycket man inte klarade
med kort för bara något år sen.
Jag tror du har en överdriven uppfattning
om graden av civilisation i de bebyggda trakter jag passerar
i Sydalperna. Utbudet i en epicerie eller negozio
får en ibland att undra vilken verklighet,
elelr tid, ägarna lever i.
Men det hör också till charmen, att det inte finns
så många St. Anton, Wolkenstein, St.Moritz eller
Cortina etc. i dessa trakter.
När det gäller maten och enerigåtgången så är det värt att
påminna om att jag inte är i närheten av de där
25-30 kilona.
Min startvikt i Alperna var 16 kg, inom tre dar var
vikten 14 och sen aldrig mer över det. Och UL-alternativ
hade kapat kanske 2 av dessa, högst 3, dvs. inte ens 25
procent.
Eftersom jag
gått stugvandringar med minimal packning vet jag
att det är höjdskillnaderna
som betyder mest för energiåtgången.
När det gäller Norge ska jag nu till Skarvheimen för andra
gången. För 12 dagar är min startvikt minst 2 kg mindre
än för tre år sen, men jag har ökat maten med nästan ett kilo!
il C.
jarlmoden; sa:
Det sista var ju intressant att veta,
Dock kvarstår ju problemet med min rygg
och dess dokumenterade behov av
stadigt bärsystem. Jag borde
förstås låna en sådan där säck
och pröva om den fungerar för mig.
Ja, nog har du speciella fötter, jag har slutat använda sandaler
utomhus överhuvudtaget
efter att förbannat de tillfällen jag använt sådana
i skog, på berghällar, etc. med otrevligt resultat. Om nu inte ordet
"sandaler" har en vidare betydelse än jag kan föreställa mig.
Det som tycks betyda mest i alpina sammanhang är sulans
styvhet och det är det som väger.
Allra helst skulle jag pröva ett par
trevliga Eccoskor jag har hemma, c:a 1 kg,
men om de spricker ovanpå? Det jag fruktar mest av klenare
utrustning är ju inte vrickade fötter, förfrysning eller svält
till döds, utan *avbrott.*.
Senast i Alperna lämnade jag iaf de stegjärnsfasta hemma,
de väger otroligt nog 2 kg (även om det inte riktigt känns
så). Jag visste nästan säkert att alla pass till 2.700 skulle
vara snöfria och det var de, med ett undantag, en brant
nordsida med tydliga steg i tydlig slinga i snön.
Av andra inlägg har framgått att genuint stegjärnsfasta
skor (för järn av den snabba typen) ofelbart blir tunga.
Så trist när man kanske använder järnen en eller två
gånger på en tur.
Regnkläder. Jag brukar också undvika byxorna.
Jag kan behöva dem kanske en gång varannan
tur, för att inte frysa. Vinterkläderna jag hade
i Alperna nyss behövdes aldrig, men hur vet man det?
Ett vinterutbrott i Pyreneerna för 7 år sen fick mig att
dra på mig praktiskt taget ALLT jag hade med, t ex fyra lager
på överkroppen, elelr om det var fem.
När det gäller pengar
(självklart har jag aldrig returbiljett när jag reser)
kan det tänkas att en del har hänt
men det var mycket man inte klarade
med kort för bara något år sen.
Jag tror du har en överdriven uppfattning
om graden av civilisation i de bebyggda trakter jag passerar
i Sydalperna. Utbudet i en epicerie eller negozio
får en ibland att undra vilken verklighet,
elelr tid, ägarna lever i.
Men det hör också till charmen, att det inte finns
så många St. Anton, Wolkenstein, St.Moritz eller
Cortina etc. i dessa trakter.
När det gäller maten och enerigåtgången så är det värt att
påminna om att jag inte är i närheten av de där
25-30 kilona.
Min startvikt i Alperna var 16 kg, inom tre dar var
vikten 14 och sen aldrig mer över det. Och UL-alternativ
hade kapat kanske 2 av dessa, högst 3, dvs. inte ens 25
procent.
Eftersom jag
gått stugvandringar med minimal packning vet jag
att det är höjdskillnaderna
som betyder mest för energiåtgången.
När det gäller Norge ska jag nu till Skarvheimen för andra
gången. För 12 dagar är min startvikt minst 2 kg mindre
än för tre år sen, men jag har ökat maten med nästan ett kilo!
il C.
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.