Fjällvandra inte solo

Vädret viktigast

johanl; sa:

Det vore intressant att få höra solovandrare berätta om hur de gör riskbedömningar och om de ökar säkerhetsmarginalerna, inte bara ett svar av typen "självklart är man försiktigare", utan mer beskrivande och analyserande.

Klicka för att se resterande...

Det beror helt på vad man gör och hur man är utrustad. Den viktigaste faktorn är utan tvekan vädret. Dåligt väder är det farligaste. Det som är trivialt i fint väder kan bli en skräck tur i dåligt väder. Vissa turer bör man avhålla sig från i dåligt väder, och det gäller i särskilt hög grad om man är ensam.

Utrustning är naturligtvis också centralt, att man klarar dåligt väder utan att bli nedkyld, att man har karta o kompass, etc, etc.

Sist men inte minst basalt fjällvett, att inte ge sig ut på snötäckta glaciärer, att vara försiktig i viss terräng, att kunna vända i tid, att anpassa det man gör till den utrustning man har.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

Det gäller att ha rätt sällskap

Hutt; sa:

Betänk att du litar på din kompis och när du sedan råkar illa ut så håller han inte måttet.

Klicka för att se resterande...

Jo, det är sant, jag är hellre ensam på berget än tillsammans med någon som gör fel saker som ökar farorna istället för att unkomma dem. Man ska välja sällskap och kunna lita på dem man går med. Det är ännu viktigare när man klättrar.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

Re: Re: Hur farligt är det egentilgen...?

johanl; sa:

cnygardh; sa:

Jag upprepar frågan.... Hur farligt är det egentilgen...? Kan någon i detta forum påminna sig när en ensamvandrare i Sarek eller Keb senast har omkommit?
MVH ///Claes

Klicka för att se resterande...

Två tyskar under 2001. Av någon anledning fungerar det inte att lägga två länkar efter varandra, därför finns den sista länken längst ner i brevet...


[Ändrat av johanl 2003-06-24 kl 15:27]

Klicka för att se resterande...

Men det är ju inte intressant att veta att två solovandrare dött. Det framgår ju inte vad skidåkaren dog av. Dog han för att han var ensam?

I anarisolyckan frös 7 (?) personer ihjäl tillsammans, kan man säga då att tysken ovanför Svarta sjön frös ihjäl för att han var ensam?

Hur ska man bedöma lavinolyckan vid Silverfallet år 2000? Dog telemarksåkaren för att han var ensam eller för att han ignorerade varningar från ortsbefolkningen? Betänk att sveriges största lavinolycka ägde rum på samma plats ett 20-tal år tidigare, jag har för mig att det var 6 personer som strök med den gången.

Mannen som hissades ner i en spricka på en glaciär och dog under pågående glaciärkurs, hade han inte sällskap?

För mig verkar det snarare som att det finns en koppling mellan vissa faktorer i bergsmiljön och svåra olyckor. Laviner, glaciärer och jokkar, snöbryggor kräver kunskap och försiktighet. Klättring förutsätter ju sällskap med omdöme för att säkring ska kunna ske vid fall.

Därmed inte sagt att olyckor inte kan inträffa vid vandring som är avhjälpbara med sällskap men mycket svårare att tackla ensam. Men min åsikt efter många fjällturer är att man genom förnuftiga val och kunskap om sina fysiska begränsningar kan påverka säkerhetsmarginalen på ett sådant sätt att en solotur blir en ren njutning och inget livsfarligt äventyr.

Därmed inte sagt att det är riskfritt, men livet är nu en gång så beskaffat att det aldrig kommer att vara helt riskfritt.

Ytterst vänliga hälsningar,


J

Bra sammanfattat Johan!

Att påstå att ensamvandring är farligt därför att man kan ramla ner i glaciärsprickor, är ungefär som att påpeka att det är farligt att köra bil därför att det är lätt att sladda av vägen i 180 knyck.

Alla här verkar överens om att det handlar om att anpassa turen efter förutsättningarna, och i så fall går väl glaciärturer, klättring som kräver inkbytning m.m. bort för de flesta under en ensamvandring. I en mer sansad debatt skulle man kunna diskutera en rad andra vettiga anpassningar oxå.

Vänligast
/Per

fson; sa:

Att påstå att ensamvandring är farligt därför att man kan ramla ner i glaciärsprickor, är ungefär som att påpeka att det är farligt att köra bil därför att det är lätt att sladda av vägen i 180 knyck.

Klicka för att se resterande...

HUVUDET PÅ SPIKEN!!

Precis vad jag försökte uttrycka i mitt tidigare ironiska inlägg om att inte göra nånting ensam över huvud taget.

1. Solovandrare är jämförelsevis inte någon särskilt olycksdrabbad grupp
2. Det finns inga allmänna bevis för att solovandrare förbereder sig dåligt och är dåligt insatta i risker och konsekvenser

Så HUR kan just detta framkalla så många starka känslor?

Dessutom finns det många exempel på situationer där grupptryck medfört enorma risker och konsekvenser.

Nä, nu lämnar jag denna vedervärdiga tråd.

Varför så starka känslor?

[/QUOTE]

Precis vad jag försökte uttrycka i mitt tidigare ironiska inlägg om att inte göra nånting ensam över huvud taget.

1. Solovandrare är jämförelsevis inte någon särskilt olycksdrabbad grupp
2. Det finns inga allmänna bevis för att solovandrare förbereder sig dåligt och är dåligt insatta i risker och konsekvenser

Så HUR kan just detta framkalla så många starka känslor?
[/QUOTE]

Instämmer gärna i att frågan är varför det upprör så mycket, men från en annan synvinkel. Nämligen, varför bli så upprörd av att någon vill påpeka att denne inte anser solo vara rekommendabelt (för newbees)?

Packvikter

ipg289h; sa:

OK, bortser man från det faktum att en ensam vandrare är tyngre och klumpigare, eftersom den som är ensam måste bära mer

Klicka för att se resterande...

Detta är inte ett faktum, det är fel. Jag har noga vägt min packning och skulle inte tjäna något viktmässigt på att vandra i sällskap. Enmanstältet väger hälften av tvåmanstältet, lilla köket 25% av stora, osv.

Ensamvandringens risker

Den stora risken med att vandra ensam, brukar jag tänka mig, är att snava och vricka/bryta fot eller ben. Det är inte särskilt orealistiskt. Har man då otur får man sitta och vänta ett bra tag på att någon passerar. Under den tiden blir man törstig, hungrig och frusen. Något som jag inte vet är om man faktiskt fryser eller törstar ihjäl också, eller om man kan uppbåda tillräckliga krafter för att krypa tillbaka till tältet. Jag tänker inte ta reda på detta heller Men händer det något, så är det nog det..

Förebyggande åtgärder är naturligtvis att gå på rimligt trafikerade ställen (t ex "rekommenderade färdvägar" på fjällkartan, där möter man någon människa om dagen), medföra visselpipa och ha hyfsad packning även på dagsturer under en längre vandring.

Re: Varför så starka känslor?

Duracellkaninen; sa:

Instämmer gärna i att frågan är varför det upprör så mycket, men från en annan synvinkel. Nämligen, varför bli så upprörd av att någon vill påpeka att denne inte anser solo vara rekommendabelt (för newbees)?

Klicka för att se resterande...

Vad snackar ni om egentligen?? Jag tror inte att jag någonsin sett ett inlägg där man rekomenderar nybörjare att solovandra. Tvärt om så påpekas det alltid att man ska vara erfaren för att göra det. Erfarenhet behöver dock inte bara betyda fjällvandring utan friluftsliv i allmänhet: vana att vandra, tälta, hantera stormkök, hålla sig varm och torr, känna sina begränsningar, mm. Men självklart så bör man inte solovandra första turen i fjällen (om det inte är typ Kungsleden)
///Claes
Nygårdhs Irrfärder i Fjällen: http://w1.855.telia.com/~u85511943/

Hehe, känslig fråga!

För mig handlar det mycket om planering. Man skall alltid veta att det är en fördel att vara flera och när man är ensam måste man kunna hantera allt själv.

Det viktigaste man skall göra när man vandrar ensam är att MEDDELA FÄRDVÄG innan på den fjällstation man lämnar eller hos någon anhörig.

Det andra är att man skall se till att man har tillgång till nödvändig utrustning lätt tillhand om olyckan skulle vara framme. För att ge ett exempel om man går på skidtur med pulka över glaciär bör man spänna fast en dagspackning lättillgängligt på skacklarna med mat, dryck och förstärkning som man kan komma åt om man skulle ha oturen att trilla igenom någonstans. Man bör också ha med signaldon som nödraket eller visselpipa.

Om man gjort en bra färdväg och följer denna bör hjälp vara ca 24-48 timmar bort och om man har tillgång till dagspackning bör man klara sig bra även om olyckan är framme.

Jag tycker inte man skall avstå solofärder p g a risk. Men det är klart att om du aldrig har varit i fjällen skall man undvika att gå själv och utanför leder. Speciellt på vintern.

Brutna ben och vandring

Smärttröskeln är verkar vara rätt individuell. Jag vet att jag fixar att fortsätta med brutna ben. Jag vet andra som ligger hemma sömnlösa med samma skada. Det är sällsynt att skadan blir så mycket värre (såvida benbitorna inte tittar ut) - det är mer en fråga om att det gör ont.

Ett tips är dock att förflytta dig medan du fortfarande har skadechocken. Då gör det inte så ont - men risken att du gör något klantigt ökar då hjärnan inte är riktigt vaken.

Överlevnadskurs

Man kanske skulle börja ha utbildning i hur det är att vara riktigt nödställd.

Man sätter upp tältläger coh sen bryter man ena benet på den/de som går kursen, eller stukar en fot på dem.

Avgiften tas ut efter hur stor skada man åsakar personen. Ju mer de vill bli skadade ju mer kostar det. =)

Sen dumpar man personen x antal meter från tältet och naturligtvis är man en bit ut så att det inte är allt för många som kommer förbi.

Hela tiden finns det en instruktör med som övervakar och mot rimlig ersättning ger tips om hur man skall lösa problemen som uppstår.

På detta sätt får man veta hur mycket smärta man tål och man lär sig klara av en nödsituation.

Någon som vill gå denna kurs?
Patric B vill du vara instruktör?

/Mattias