Hur hög är en våg?

srpp sa:

http://www.kajak.nu/bilder/bilder2005/skumstocken/index4.html

Se bilderna 2854, 2855 och 2856 på ovan länk.

Så kan det gå med hyvsad vind, uppgrundning och ett rejält lekhumör.
Kajak.nu-Erik vid kameran.
Clapotis-Johan just i en Clapotis.

Klicka för att se resterande...

Um, det kan man kalla vågor
Fina bilder

fraewu sa:

Finns det någon västkustpaddlare som kan berätta hur den hanterar hastigt omväxlande väder med stark vind?

Klicka för att se resterande...

Så här tänker jag:

Vi har oftast ett par öar mellan det öppna vattnet (som inte är Atlanten utan bara Kattegatt/Skagerak) och oss själva. Det är ju det behagliga med skärgård. Klart att det finns undantag där man "måste" ut vid horisonten. Klart att det blåst tokigt även i skydd av skärgård. Klart att vi har sett kajaker välta till följd av vind & vågor.

Men oftast blir man "bara" blöt, man löser det hela med räddningskoncept och ombyte... Någon har säkert blivit skärrad och försiktigare, men min bedömning är att det all-in-all inte är en så stor fråga.

Är man i hemmahamn ger man sig kanske inte ut. Är man ute på en ö så är det oftast medvind till skydd. Är man i hemmahamn men provar att ge sig ut så blåser man tillbaka in i skydd om man ger upp (som jag i lördags).

Vågorna i biildserien ovan ligger på ett ställe där det grundar upp kraftfullt, samtidigt som det "trattar ihop sig" lite. Just där vill man kanske inte vara om man inte vet vad man ger sig in på. Vet man det är det toppenkul! Det finns andra ställen på västkusten och på blekingekusten (säkert också ostkusten) som är kända för returvågor eller spegelsjö (motsats till spegelblank). Där vill man kanske inte heller vara vid fel tillfälle...

Nu passar det mig att vara en "försiktig" paddlare när det gäller i vilket väder jag ger mig ut i, det var så förut och lär så förbli men jag vill gärna upp till vad som var min normalnivå. Lite blåst är inget problem, nu börjar jag känna min (nya) kajak och att den är gjord för att hålla för mer. Att paddla i 15 sekundmeter över midsommar får sägas vara en bra erfarenhet för egen del. Jag har absolut ingenting emot att leka, tvärtom är det himla roligt och det lär en också känna ytterligare en dimension av sig själv och kajaken.
Särskilt roligt blir det när man befinner sig rätt nära hemmet och inte behöver oroa sig för att hela packningen blir våt. Överlevnadskex-gröt någon?! Något ombyte kläder bara och så paddlar man hem. Jag har ju blivit en säkerhetsberoende men vi sparar det.

Här kommer en bild från ungdomarnas kvällsträning för två veckor sen. Viken är 1000 meter i den riktningen det blåser från och vattendjupet är ca 2 meter där de är. SMHI hade 14/19 vid Gustaf Dahlén och det stämde nog ganska bra även inne hos oss. Kompisen skulle ut med jobbarkompisar i segelbåten men de låg kvar vid bryggan och tittade fascinerat på vindmätaren. 14/19 är alltså medelvind över 10 minuter och byvind i m/s. I de värsta byarna slet sig sjok loss från vågtopparna och då brukar det ligga nära 20 m/s.

Jag håller med Arneri att det inte är paddlingsbart (på ett vettigt sätt) i de här vindhastigheterna. Man måste hålla i paddeln så hårt och är ändå på väg att blåsa ikull ibland. Var ute i de vindarna förra året men vände och "seglade" hemåt.

"Det finns folk till allt" är ett talessätt bland ett par kompisar. Med det menar vi att med rätt utrustning för tillfället, kunskap och erfarenhet och lite stollighet så kan man utsätta sig för nästan vad som helst. Själv väljer jag alltså att inte utsätta mig för de här vindarna...

Man bör ju liksom ta omdömet med sig när det blåser så mycket...
Och i övrigt också faktiskt. Det där att det finns folk till allt, det är oftast de som helst plötsligt sitter med skägget i brevlådan...

Force 8 (kuling) är nog starkaste vinden jag varit ute i. (Se bild nedan) då var det kämpigt att ta sig ut från land med luftkajaken (Vinden rätt in mot stranden) och man fick hålla hårt i paddeln. Men det var kul! Fast om vinden ligger i längre, flera dagar, kan ju vågorna bli högre även om vindstyrkan är lägre. Blir väl surfvänligare vågor också.

Var ute en tur i mellandagarna i Ålands skärgård söder om Mariehamn. Blåste väl ca 13 m/s. Vi var mycket noga med vägval, vilket är fördelen i skärgård. Finns ju nästan alltid en väg i relativt lä. Var en passage med lite vågor. Passerade fort. Ser inga egenvärden i att vara ute i vågor, men det är något man blir tvungen att hantera när man är ute. Väder slår om. Har ju hänt ett antal gånger att man varit ute i väder och tittat tillbaka ut när man väl kommit iland och undrat om man verkligen är riktigt klok, hehe. Hittills har jag inte vält (ta i trä).

Som allt annat. Omdöme och känna sina egna begränsningar. Sedan måste man ju flytta fram sina gränser också.

Ok kan väl sammanfatta så här långt att de 4 dm som vi var ute i var nybörjar vågor.

Vi hade ju möjlighet att välja den här gången så det blev så lite oskyddat vatten som möjligt. Vad jag förstår så klarar kajaken rejäla vågor sen är det upp till mig! ( edit: har en Necky Narpa btw )

Man vill ju flytta fram sina gränser för rätt var det är så sitter man där när man mer eller mindre måste passaera en övergång och då vill man ju åtminstonde känna sina gränser.

Det verkar ju vara en vane sak till viss del. Är det nå speciellt att tänka på vid kamraträddning i vågor högre än säg en halvmeter?

Ibasto

Ibland kan 4 dm vågor vara besvärligare än 1 meters eftersom de större också är mycket längre. Man slipper då det konstanta vickandet och hinner få flytet i paddlingen - kan planera paddeltagen i vågorna.

Jag har fått problem en gång (jo jag blev blöt i håret) när det var vågor som inte var så imponerande.
Då var det gamla vågor (dyningar) plus nyare vågor som var på väg att öka i våghöjd. Sammantaget så var det inget stort problem. De var relativt långa och höjden inget problem i sig. dock var riktningen inte den bästa, sned medsjö, kanske 45 grader.

Det första problemet var väl möjligen att när det finns olika vågor så blir det överlagrade vågor som ibland sammanfaller till överraskande besvärliga.

Det verkliga problemet var dock att jag paddlade längs en brant klippstrand, och det blev mycket effektiva reflexvågor, i nån slags sned medsjö från andra sidan.

Summasummarum var ett system av vågor som var nästan omöjiligt att hålla reda på och förutse, samt att det då och då kom vågor som var lite överraskande för att de var en förstärkning av flera samverkande vågor.

Jag gick runt och det var oerhört irriterande (Lat: N 58º 44' 38.09"
Long: E 17º 52' 33.46" på ett ungerfär), men jag kunde ju med viss förvåning konstatera att kamraträddning gick utmärkt bra. I någon mån fick man väl passa på när det inte kom stora vågor.

Ingen som hade stått på stranden skulle antagligen ha blivit särskilt imponerade, vågorna var ju inga såna där fräcka varianter som gör att man får lust att surfa, utan såg nog från land rätt harmlösa ut. Medelhöjden på dessa vågor var kanske under en meter.
Jag hade antagligen klarat mig bättre om jag paddlat dubbelt så långt från stranden, eftersom just reflexvågor enligt min erfarenhet brukar vara jobbigast.

Ibasto sa:

Är det nå speciellt att tänka på vid kamraträddning i vågor högre än säg en halvmeter?
Ibasto

Klicka för att se resterande...

En kajak har inga direkta begränsningar så länge de flyter. Så länge vågorna ej bryter är det inga större problem med kamraträddning. Större problem är dock vinden som oftast vill lägga kajaken med bredsidan mot vind och vågor.

Personligen tycker jag att det är ett onödigt risktagande att gå ut i vatten som en grupp inte behärskar. En kamraträddning utsätter hela gruppen för onödiga risker. Här återkommer det som nämndes i en tidigare tråd. Pga säkerhetsutrusning tar vissa kanotister större risker än ifall de skulle varit utan. Vissa grupper tar större risker än ifall de skulle varit ute själv. Detta beteeende är inte helt ofarligt vilket några av långfärdsskridskoolyckorna har visat. Gruppen kan lösa kniviga situationer, men ifall flera i gruppen behöver hjälp, kan hela gruppen vara i fara.

Så varför inte träna paddling i besvärliga förhållanden där riskerna är låga och du enkelt kan ta dig iland ifall något händer som gör att du måste avbryta paddlandet.

Arneri sa:

Större problem är dock vinden som oftast vill lägga kajaken med bredsidan mot vind och vågor.

Klicka för att se resterande...

Jag håller med Erik.

Med ett litet tillägg:
Om det blåser som tusan så är problemet snarast? oftast? eventuellt? att man vid själva kamraträddningen håller på att blåsa i mot land. Jag har personligen fått lägga bogsersystem på duon som kämpade med kamraträddningen får att de inte skulle blåsa in mot uppgrundning, större vågor och klippor (som potentiellt hade gjort livet lite surare för såväl personer som utrustning).

Detta har hänt mig en endaste gång - vid ett tillfälle då vi verkligen skulle funderat en extra gång på om vi överhuvudtaget skulle vara just där...


I övrigt: själva kamraträddningen har (som vi övat en del) klarats galant i de värsta miljöer.