Skalkängor i högalpin terräng?

Nu är goda (och snabba) råd dyra!
Jag ska ner till Höga Tatra nästa vecka, och precis då kraschar mina trotjänare till kängor!
I fjällen har jag alltid använt skalkängor, men i Tatra är jag uppe i riktigt högalpin terräng där det mest handlar om scrambling och via ferrata, såhär års på våt granit och inslag av snö (jag har med microspikes).

Nu står jag med mina lika åldriga Lundhags Jämtkängor som enda alternativet. Jag är stadig på foten, kan snöra åt skorna så de i alla fall inte vrider sig runt vid skråpassage etc, men de ger ju inte lika mycket kontakt och kontroll. Sulan är dessutom "väl använd" med misstanke om att visa sig hal på våt klippa.

Min fråga till detta ärade forum är alltå:
Är det någon, som gått i nordiska skalkängor i den sortens terräng? Vad har ni i så fall för erfarenheter?

PS Hoppa över rådet "köp nya alpinkängor". Jag är en extremt ankfotad skavsårsspecialist med skostorlek 37. Även om jag ville begå dumheten att åka iväg med icke ingångna kängor, är urvalet lika med noll. Mina gamla var specialtillverkade i Zakopane. Jag ska naturligtvis försöka restaurera dem där alt. beställa nya, men det löser ju inte det akuta problemet.

Opp med tråden!
Är det verkligen ingen som prövat Jörn/Lundhags i högalpin terräng?

Själv har jag aldrig använt liknande skor (förutom i lumpen då) men har sett folk vandra exponerat i Alperna med sådana skor. Så länge det inte är klättring då styv sula och tå är A & O ser jag inga problem. En vän till mig knatade upp för Elbrus med ett par ofodrade lundhags med sockor och det gick ju bra...

I väntan på att någon med mer adekvat erfarenhet svarar: Jag har "scramblat runt" i högalpin terräng i Lappland, och även alpinklättrat vintertid med mina lundhagare. Jag tycker dom funkar tillräckligt bra -eller snarare: för mig är dom lika obekväma oavsett om jag går i dalgångar eller uppe bland stenarna. Stegjärn sitter ju inget vidare, men det går. Så jag skulle personligen inte se detta som ett hinder om jag hade tid och möjlighet att sticka ner till Slovakien

Tack för uppmuntran, den behövs! Se nedan. Det har precis regnat, frusit och sen snöat 30 cm ovanpå.
På mina gamla mjuka Lundhagare är stegjärn snarast farligt, men microspikes brukar funka fint.

Feedback

Sådärja - då kan jag rapportera, att det gått både bra och dåligt att ränna runt i de snöiga passen och uppför de vassa granitklipporna med gamla Lundhags Jämtkängor. Tidvis (dock restriktivt) bestyckade med "UL-stegjärn", jfr diskussionen på
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=68117

Det var ju inte nån extrem "klätterkänsla" i skorna, men smidigare än jag trodde. Sulan var också betydligt halksäkrare än jag befarat. Skafthöjden kunde inte ersätta gaiters i den ibland meterdjupa snön, men var trevlig att ha många gånger annars. Vattentätheten var initialt ok - skorna gav upp en enda gång, efter två timmars sparkande uppför en norrvänd isig jättesnöränna plus en timmes nedfärd i blötsnö på södersidan. Samt efter att de blivit nerslitna, se nedan. Och så var det ju kul att förklara principen med den skandinaviska skalkängan för alla storögda polacker

Däremot var hållbarheten en överraskning åt andra hållet. Detta är trotjänare jag vårdat ömt, nyligen sulat om efter 20 års tjänst, men i övrigt fjällvandrat många tiotals mil i - vår, sommar och höst, huvudsakligen på kalfjället inkl snö - utan nåmnvärd åverkan. Men Tatra blev för tufft - jag kom hem med många djupa småsprickor i cellgummits tåpartier (som började ta in vatten de sista dagarna), släpp i gummikanten, rejält avskavt läder vid sömmar och veck, deformerade snörningshakar och nästan helt nedslitet mönster i nya fina Skywalk-sulans tå- och hälkanter.

Då ska jag kanske påpeka, att jag har hyfsad teknik och inte hasar runt på klipporna med vare sig skosidor eller andra kroppsdelar . Det är nästan helt och hållet klättrandet och sparkandet i den isiga, djupa snön, som står för förödelsen.

Slutsats 1: ge fasen i is- och snöblandad högalpin terräng om ni är rädda om era Lundhagare/Jörnkängor.
Slutsats 2: nu behöver jag både nya fjäll- och alpinkängor...
Slutsats 3: efter en sagolikt vacker tur med 10 dagars molnfri himmel utan en vindpust och med sikt ända till Krakow tänker jag inte klaga på ovanstående