Var kan man köpa biologiskt nedbrytbart toapapper?

Skogsägarna blir glada om man skiter i skogen.Gödsel.
Har varit ute 40 dygn, tror du jag skulle hålla på att bära på min skit mellan statligt godkända skitdumpställen?
 
Toapapper av återvunnet papper bryts ned långsammare än "nypapper" påstås det i husvagns/båtkretsar.
Stämmer, se min post #12 i denna tråd. Bra exempel på att det inte alltid är så självklart vad man menar med "bra miljöval". I detta fall kolliderar två var för sig vällovliga miljö-delmål (lokal nedbrytbarhet och total resursförbrukning) med varandra.
 
Angående att ta med, gräva ner eller rent av lämna avföringen och toalettpapper mer eller mindre öppet på marken anser jag det vara en fråga om var man befinner sig.
På högtrafikerade leder, som till exempel Jämtlandstriangeln eller (delar av) Kungsleden bör man ta med sig avföring och papper, eller gräva ner den, gärna gå ett par hundra meter från leden när det är dags.
Går man på sällan trafikerade leder där det passerar några hundratal eller något tusental personer per år kan det räcka att gå några tiotal meter från leden, sprida ut skiten lite med en pinne och gömma pappret under en sten eller rot. Avföring bryts ned väldigt fort i jämförelse med papper.
Går man i avsides terräng utanför led där det kan gå månader eller år innan någon annan passerar anser jag att avföringen kan lämnas på ytan utan vidare, samt gömma undan toalettpappret som i förra exemplet.

Toalettpappret kan och bör dock brännas, men endast under förutsättning att det kan göras på ett säkert sätt.

Detta är mina personliga tankar, och också att hellre överarbeta än underarbeta vid toalettbesöken. Alltså, utgå hellre från att tiotusen personer passerar den lilla omärkt stigen du befinner dig på än att du utgår ifrån att några hundra personer per år passerar den vältrampade och gott markerade leden.
 
Apropå bränna pappret säkert så läste jag på nåt amerikanskt forum en ramsa i stil med "Poo, pee, puree".

Tanken var väl att "pee"-steget skulle släcka det brända pappret från "poo"-steget, och det sista steget syftade till att sprida ut det hela och göra det mer tillgängligt för mikroorganismerna som bryter ner det.
 
Angående att ta med, gräva ner eller rent av lämna avföringen och toalettpapper mer eller mindre öppet på marken anser jag det vara en fråga om var man befinner sig.
På högtrafikerade leder, som till exempel Jämtlandstriangeln eller (delar av) Kungsleden bör man ta med sig avföring och papper, eller gräva ner den, gärna gå ett par hundra meter från leden när det är dags.
Går man på sällan trafikerade leder där det passerar några hundratal eller något tusental personer per år kan det räcka att gå några tiotal meter från leden, sprida ut skiten lite med en pinne och gömma pappret under en sten eller rot. Avföring bryts ned väldigt fort i jämförelse med papper.
Går man i avsides terräng utanför led där det kan gå månader eller år innan någon annan passerar anser jag att avföringen kan lämnas på ytan utan vidare, samt gömma undan toalettpappret som i förra exemplet.

Toalettpappret kan och bör dock brännas, men endast under förutsättning att det kan göras på ett säkert sätt.

Detta är mina personliga tankar, och också att hellre överarbeta än underarbeta vid toalettbesöken. Alltså, utgå hellre från att tiotusen personer passerar den lilla omärkt stigen du befinner dig på än att du utgår ifrån att några hundra personer per år passerar den vältrampade och gott markerade leden.

I princip hela landet och all mark är kulturbygd i bemärkelsen att jakt med löshund förekommer. Hundar är infernaliskt förtjusta i människospillning och grymma på att hitta den.

Bosse
 
Var kan man köpa icke biologiskt nedbrytbart toapapper? Och nästa fråga: varför skulle man vilja torka sig med det i så fall?



Skickat från min iPhone med Tapatalk
 
Huvudregeln är förstås att man bränner papperet. Där jag rör mig är det så gott som alltid riskfritt, även om det kan vara svårt att bränna papperet till ren aska. Resterna begravs sedan med skiten.
Snö eller mossa kan vara ett behagligt alternativ.

På låglandet, där turerna är korta, har jag spade med, men tältar oftast nära ett vindskydd, där det brukar finnas torrdass. I fjällen och de kontinentala bergen är marken oftast så hård att det är lögn att gräva djupare gropar - där använder jag stenar - ibland har man sådan tur att det finns en grop invid en sten, där luftväxlingen kan göra sitt.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.