Kelpie som "friluftshund"

Zvanzen sa:

Dessa två raser var förut samma ras, så de är nog inte allt för olika. Dock stämmer inte din beskrivning av dina föräldrars hund in på min Lapska vallhund. Vilken är pigg, allert, vaken, följsam, arbetsvillig, när det är aktivetet på schemat men som kan konsten att koppla av annars.

Klicka för att se resterande...

Det lät ju klart mer intressant .
Har hört folk beskriva finsk lapphund som "möbler" så jag tvivlar lite på att hon är så otypisk? Dock vet jag inte riktigt, det kanske finns någon uppdelning inom rasen, eller om hon är extrem.

Men mycket handlar ju om individer, och hur vi som ägare formar dem. Att träffa båda föräldrardjuren och bilda sig en uppfattning av deras temprament är ju att rekomendera!

Klicka för att se resterande...

Ska se till att göra det. Känner du till nån uppfödare i närheten av Umeå?

Vad det gäller mygg och knott, har jag märkt att han blivit biten i ljumskerna (där behåringen är minimal) när vi rastat/varit stilla på fjället. Annars har jag inte märkt att det skulle vara något som besvärar.

Klicka för att se resterande...

Det ger ju ändå hunden en chans att rulla ihop sig och därmed klara sig undan det värsta. Min stackars nuvarande vovve blir ju biten överallt...

Fördelar med rasen är att det är en frisk ras. Tassarna håller för hård skare och de har en päls som både värmer och kyler. Lättlärda.

Klicka för att se resterande...

Låter lysande.
Hur är de på att ta sig fram ovanpå skaren? Konstaterade tidigare en vinter att en norrbottenspets och en laika var på en helt annan nivå än min stackars borzoi på den fronten. Där de gick i stort sett obehindrat sjönk hon för varje steg...

Lycka till med ditt val och ditt letande efter rätt individ!

Klicka för att se resterande...

Tack .

Ayrin sa:

Lapsk vallhund låter helt klart som ett alternativ att kolla upp . Med all respekt för springer spaniel och samojed låter det som hundar med mer jakt i sig än jag är ute efter just nu. Jag har som sagt en borzoi, vinthund, vilka beskrivs ungefär som samojeden, dvs en jagande hund som håller en hel del avstånd från sin förare, "mer katt än hund".

Nu fick jag ett helt underbart måndagsexemplar som trivs bäst två steg bakom mig på stigen, lyssnar fantastiskt bra och är extremt förarvek (jag vill gärna ha en aningen hårdare hund nästa gång, den här är det stora silkesvantar som gäller med).

Hur som, det här passar mig lysande, det enda jag riktigt saknar är mindre storlek (hon är drygt 80 cm i manken), bättre päls, starkare tassar och mer motor .

Klicka för att se resterande...

Varnar lite här för att den del lapska kan ha ganska hög jaktlust! Kolla noga att uppfödaren verkligen har koll på detta. Många lapska har heller inga problem med att hålla lite avstånd till föraren, men är ändå följsamma fast på.. eh, lite mer avstånd än en finsk lapphund eller border collie.

Ayrin sa:

Det lät ju klart mer intressant .
Har hört folk beskriva finsk lapphund som "möbler" så jag tvivlar lite på att hon är så otypisk? Dock vet jag inte riktigt, det kanske finns någon uppdelning inom rasen, eller om hon är extrem.

Ska se till att göra det. Känner du till nån uppfödare i närheten av Umeå?

Det ger ju ändå hunden en chans att rulla ihop sig och därmed klara sig undan det värsta. Min stackars nuvarande vovve blir ju biten överallt...

Låter lysande.
Hur är de på att ta sig fram ovanpå skaren? Konstaterade tidigare en vinter att en norrbottenspets och en laika var på en helt annan nivå än min stackars borzoi på den fronten. Där de gick i stort sett obehindrat sjönk hon för varje steg...

Tack .

Klicka för att se resterande...

Rek. att besöka Kläppylets kennel i Skellefteå för Lapsk Vallhund. Finska lapphundar har jag ingen koll på.
Hur de tar sig fram på skaren är lite beroende på tassar och vikt, låt inte någon uppfödare lura i dig att det ska fastna snö mellan trampdynorna för att flyta ovanpå snön - det är skitsnack, fastnande snö har inte mellan trampdynorna att göra och visar på felaktig pälskvalité hos en lapsk. Generellt har/ser lapska inga problem att ta sig fram i snö, skare eller ej.

Raiker sa:

Varnar lite här för att den del lapska kan ha ganska hög jaktlust! Kolla noga att uppfödaren verkligen har koll på detta. Många lapska har heller inga problem med att hålla lite avstånd till föraren, men är ändå följsamma fast på.. eh, lite mer avstånd än en finsk lapphund eller border collie.

Klicka för att se resterande...

Kan vara vettigt att hitta en kennel som kör lite brukshundsmojs med sina hundar misstänker jag. Hunden behöver ju inte direkt vara limmad vid sidan på mig, men viss förighet uppskattas.

Rek. att besöka Kläppylets kennel i Skellefteå för Lapsk Vallhund. Finska lapphundar har jag ingen koll på.
Hur de tar sig fram på skaren är lite beroende på tassar och vikt, låt inte någon uppfödare lura i dig att det ska fastna snö mellan trampdynorna för att flyta ovanpå snön - det är skitsnack, fastnande snö har inte mellan trampdynorna att göra och visar på felaktig pälskvalité hos en lapsk. Generellt har/ser lapska inga problem att ta sig fram i snö, skare eller ej.

Klicka för att se resterande...

Finsk lapphund är nog inte riktigt på min lista just nu.

Snö i tassarna är ett helsicke för min nuvarande hund. Får klippa bort så mycket som möjligt av pälsen under tassarna under vintern, annars får hon ytterst smärtsamma isklovor, så det påståendet är jag också skeptisk till...

Ayrin sa:

Kan vara vettigt att hitta en kennel som kör lite brukshundsmojs med sina hundar misstänker jag. Hunden behöver ju inte direkt vara limmad vid sidan på mig, men viss förighet uppskattas.


Finsk lapphund är nog inte riktigt på min lista just nu.

Snö i tassarna är ett helsicke för min nuvarande hund. Får klippa bort så mycket som möjligt av pälsen under tassarna under vintern, annars får hon ytterst smärtsamma isklovor, så det påståendet är jag också skeptisk till...

Klicka för att se resterande...

Lotta som har Kläppylets har två lydnadschampions, två bevakningshundar (tjänstehundar) samt bruksmeriter . Min äldsta tik kommer från kläppylets linjer, som också är den mest föriga hund jag har.

Tror inte man behöver fundera över förigheten på en lapsk, den finns där på de flesta.

Om du är förbi Dalarna, hojta till via PM så kan jag nog fixa så du får träffa en hög lapska. Vi brukar ha lapska träffar här med en hel del hundar (en hel del är runt 10, liten ras ).

Hur som helst, kul att du är intresserad av rasen! Välkommen med fler frågor .

1) Hmm... Jag vet bara att den Lapska vallhunden blev egen ras år 1966. Så några år har det varit skillda linjer/raser. Jag vet oxå att ett av föräldrardjuren måste vara renvallare för att få/kunna avla fram nya Lapska vallhundar(har iaf varit så, om detta inte är ändrat). Däremot vet jag inte hur det är på den fronten med den Finska Lapphunden.

2) Dessvärre inte, men kolla på rassidan efter uppfödare: http://www.slk.nu/?p=1
och läs mer om rasen.

3) Absolut, jag har inte sett detta som ett problem. Men vet jag reflekterade över detta nån/några gånger. Kanske vi var vid trädgränsen just då, där är ju alltid knotten värre. Ev. kanske man kan stryka på lite myggmedel om man tycker det behövs.

4) Antar att polarraserna är gjorda för att kunna förflytta sig utan större problem på skare.

Bara roligt att svara på det jag kan!

Ayrin sa:

Kan vara vettigt att hitta en kennel som kör lite brukshundsmojs med sina hundar misstänker jag. Hunden behöver ju inte direkt vara limmad vid sidan på mig, men viss förighet uppskattas.

Klicka för att se resterande...

Jag vet en familj med en Lapskvallhunds tik som de inte kunde ha lös för hon rymde. Men så har vi då min kille som vid MH-testet stod stilla och titta upp på mig när trasan flög iväg. Dessa två kanske är ytterligheter men vad jag vill ha sagt är att inte stirra sig blind på raser, för individer i en ras kan vara som natt och dag. Därför är det guld värt att ta sig tid och tänka igenom vilka egenskaper du önskar hos din blivande vän och sedan träffa båda föräldrardjuren (oftast får man ju bara träffa tiken). Plus att allt är en träningsak, lägger du ner lite tid på kontaktövningar, miljöträning och antijakt (om du nu inte vill ha det) så har du en helt fantastisk vän som hänger med på det mesta!

Zvanzen sa:

1) Hmm... Jag vet bara att den Lapska vallhunden blev egen ras år 1966. Så några år har det varit skillda linjer/raser. Jag vet oxå att ett av föräldrardjuren måste vara renvallare för att få/kunna avla fram nya Lapska vallhundar(har iaf varit så, om detta inte är ändrat). Däremot vet jag inte hur det är på den fronten med den Finska Lapphunden.

Bara roligt att svara på det jag kan!

Klicka för att se resterande...

Liten rättelse här, för att få avla på registrerade rasrena lapska finns inga krav på att något föräldradjur ska vara renvallare eller ens gjort anlagsprov, ska man däremot ta in en oregistrerad hund från samerna och registrera den som lapsk vallhund för att kunna använda i avel, så krävs det att hunden man mönstrar in antingen är renvallare själv eller är av renvallande föräldradjur. Det, samt en godkänd exteriörbeskrivning av 2 domare (3 förut, ändrat). Väl inregistrerat hos kennelklubben finns inga sådana krav.
På http://www.slk.nu/?p=122 kan du läsa om de senaste årens inmönstringar, som sådana hundar kallas. I juni detta år inregistrerades t.ex en samehund, Virko. Detta görs för att utvidga avelsbasen. På Finsk Lapphund sker inte längre några inmönstringar, inte i Sverige i alla fall. Dock gjordes en korsparning Finsk Lapphund / Lapsk vallhund år 2000 tror jag, godkänd korsparning av SKK.

Ang. att inte kunna ha lös, mot hundar som aldrig går ifrån husse/matte - Båda ytterligheterna finns hos lapsk. Det är därför bra att träffa båda föräldradjuren samt släktingar först och bilda dig en egen uppfattning .

Ok, ber om ursäkt, måste fått det om bakfoten då

Zvanzen sa:

Ok, ber om ursäkt, måste fått det om bakfoten då

Klicka för att se resterande...

Du behöver inte be om ursäkt! Bara kul att fler är intresserade av lapsk!

Just nu ligger Genetica.se nere men där hittar man mycket bra statistik över mentalbeskrivning av de flesta raser. Och på skk.se hunddata kan man hitta massor av nyttig info om man letar lite.

Problemet är bara att ju mer man läser på och ju mer man lär sig dess mer kräsen blir man.

Beträffande TS och ursprungsfrågan så är A-Kelpies oftast riktigt bra hundar, även om enstaka lite vassare dyker upp.

jaktlabbe!

Måste slå ett slag för jaktlabradoren! Visserligen har dom oftast stor jaktlust men eftersom det ligger i arbetsbeskrivningen för en labrador att de endast ska jaga efter skott är det (oftast) relativt lätt att lära dem att inte jaga. Storleken är behändig (framförallt på tikarna), pälsen är bra (vissa saknar dock tyvärr underull), de är robusta och väldigt trevliga att ha och göra med. Förutom att dom passar bra till friluftsliv, är dom oftast mycket dugliga inom bruks (nordisk mästare i sök är en jaktlabrador tex) och lydnad, för att inte tala om jaktapportering förstås!
Det händer då och då att jag funderar på om det inte vore kul med en annan ras, men efter en stunds tänkande inser jag att det inte finns någon annan ras som ens kommer i närheten av labradoren så länge jag inte vill ägna mig åt något mer specifikt, typ vallning eller skydds. Jaktapporteringen har dessutom visat sig vara jätteroligt och relativt enkelt att träna, man behöver ju varken får, rådjur, eller jaktmarker, det räcker med lite dummies, en visselpipa och på sikt lite skjutna fåglar att ta upp ur frysen!

Har nyss kommit hem från ett par dagar vid Helags med goda vänner och min Kelpie Ebba

Funkade alldeles utmärkt att ha henne i ett litet tält (frånsett det blev lite trångt...)
Blåste rejält så jag kan inte uttala mig om myggfrågan. Hon brukar inte vara känslig men det är lite skillnad hemma och bland riset i fjällen.
Hon gick med klövje lastad med 3,3 kg, hade inte hunnit träna så mycket och tidigare med max 2,7 men det bekom henne inte alls utan hon skuttade i princip hela vägen till stationen (12 km)
Givetvis lite trött på slutet men det var nog lika mycket mentalt efter 9 timmar i bil och nya miljöintryck.

Hon var såklart nyfiken på renarna men hon jagade dom inte alls utan studerade bara.
Lämmlar däremot....Fanns otroligt mycket av dom och att se en liten rusa från buske till buske triggade henne. Gick att bryta naturligtvis men det varade inte länge.