Aga
- Trådstartare undar
- Start datum
Om den är på god väg att växa upp till ett 500 kg lejon så kanske den både tål och behöver det? ;-) Vill minnas att Jan Lindblad visade att större katter (han fostrade två tigrar för den som glömt) ibland kan bara en riktig handfull. Mindre sorters katt får man vara mildare mot. Skämt åsido, jag höll på att dö av förvåning när denna tråd som startade och dog 2004 plötsligt plingade till i min inbox... Särskilt med ett bump-inlägg som det aktuella. Undrar om det inte finns fler knäppa hundägare än knäppa hundar där ute.
/Richard
Jan Lindblad, dog inte han av en tiger, eller minns jag fel?
/Roy
/Roy
JAG slår inte kattungen, det är kattungens mamma Bianca som lappar till barnen, örfilar till sina ungar när de gör nåt fel, så i djurens värld så verkar det fungera bra, men det är klart, de kan ju inte njuta av att slå som vi människor kan....
Hursomhelst så ska man vara boss över vovven, aga väl inte samma som att skrämmas, barerar gör ju hästfolket med sina tungkrossare eller hur de nu fungerar i hästens mun, ont gör det på dem iaf när hästen går åt fel håll. strypkoppel då...? , inget lätt ämne detta, våld mot människor är ju godkänt på rätt sätt, i rätt läge tex inom mentalvården...våld vad det nu kan bestå av är nog nödvändigt i vissa speciella lägen när det inte finns timmar att lägga på att få hunden att sluta bita omgivningens barn kanske...nä, jag vet inte, om Sverige har en lag mot Aga så är det för att alldeles för många gör det på fel sätt, därför drar man för enkelhetens skull alla över en kam o förbjuder Agan, ungefär som Danmark diskuterar om kamphundarna, det finns alldeles för många som skiter i, eller inte begriper sig på hur man sköter o uppfostrar sin hund, alla organisationer, djurvänner, kennelklubbar har haft många år på sig att komma tillrätta med problemen men misslyckats, därför enklare att totalförbjuda kamphundarna, samma med Agan alltså, är jag helt ute o cyklar mina vänner ?, vad tror ni ?
Hursomhelst så ska man vara boss över vovven, aga väl inte samma som att skrämmas, barerar gör ju hästfolket med sina tungkrossare eller hur de nu fungerar i hästens mun, ont gör det på dem iaf när hästen går åt fel håll. strypkoppel då...? , inget lätt ämne detta, våld mot människor är ju godkänt på rätt sätt, i rätt läge tex inom mentalvården...våld vad det nu kan bestå av är nog nödvändigt i vissa speciella lägen när det inte finns timmar att lägga på att få hunden att sluta bita omgivningens barn kanske...nä, jag vet inte, om Sverige har en lag mot Aga så är det för att alldeles för många gör det på fel sätt, därför drar man för enkelhetens skull alla över en kam o förbjuder Agan, ungefär som Danmark diskuterar om kamphundarna, det finns alldeles för många som skiter i, eller inte begriper sig på hur man sköter o uppfostrar sin hund, alla organisationer, djurvänner, kennelklubbar har haft många år på sig att komma tillrätta med problemen men misslyckats, därför enklare att totalförbjuda kamphundarna, samma med Agan alltså, är jag helt ute o cyklar mina vänner ?, vad tror ni ?
Bilagor
Det där med att nypa i örat är väl mest för att vargar lär göra så på sina valpar. Det handlar inte om att nypa hårt. En klänypa nyper antagligen hårdare, på min hund räcker det man att man håller honom i öronspetsen. Tipset kom från brukshundsklubbens ledare på valpkursen. Det andra var att man kan dutta hunden under hakan för att få uppmärksamhet. Inte heller hårt.
Det är mer för att visa sin egen dominans om jag förstått saken rätt. Inte alls för att ge en fysisk bestraffning. Att att trycka ner en hund kunde man få göra om den var allt för uppskruvad men i normalfallet händer inte det så ofta.
/Fredrik
Det är mer för att visa sin egen dominans om jag förstått saken rätt. Inte alls för att ge en fysisk bestraffning. Att att trycka ner en hund kunde man få göra om den var allt för uppskruvad men i normalfallet händer inte det så ofta.
/Fredrik
Tack supergeten !, jag gjorde ett försök att nysta upp dilemmat som är ett känsligt o kontroversiellt område, svart o vitt, rätt o fel, det är inte så att alla vi har samma mognad eller ska jag säga syn på livet o levande varelser, det är då lite fiffigt att totalförbjuda vissa beteenden hos människan fastän en del av oss blir förnärmade o tänker, va faan, jag vet o kan göra rätt, varför ska jag bli förbjuden att...osv...det är väl baksidan av vissa knäppa lagar vi har, baksidan finns alltid tamejfaan, det går inte att säga att de som är kloka ska få göra som de tänkt, men ni som är korkade får inte det...men fy fanken vad mycket det finns att göra för djurens bästa, orkar inte tänka på hur det skulle gå om jag besökte ett vanligt slakteri...då är det nog slutgrillat i Ko/griskrematoriet (läs Weberklotgrillen)...
, så där ser alla, jag har också en baksida som jag inte gillar....en jävla hycklare är vad jag är igentligen...men jag försöker vara någorlunda just om det nu är ngn tröst...så tack ännu en gång Geten !Flockdjur som hundar, hästar och människor svarar ju på impulser från andra individer på ett ganska lika sätt.
Auktoritet är nåt ganska ofrånkomligt, men den kan ju erhållas på olika sätt.
Min son har jag aldrig slagit eller ens knuffat eller klämt på - annat än om vi möjligen "slagits" om en boll eller liknande. Då har vi säkert haft "sportslig" kroppskontakt och båda har skrattat. Eftersom jag har vägt betydligt mer hittills får jag ju se till att moderera "våldet". Det känns nog bra så länge båda skrattar ungefär.
När det gäller hästar så har jag ju inte haft förmånen att rida hästar som jag själv fött upp. Därmed har lite andra spelregler gällt.
När man går in till en häst brukar förstås nummer ett vara att hästen ska göras medveten om det så att den slipper bli överraskad. De flesta hästar jag träffat har redan i boxen kollat lite vem som bestämmer, och det brukar ju ske på ett ganska försiktigt sätt från hästens sida. Det gör att man får chansen att visa att man inte ryggar, och ev tillrättavisa på ett ganska försiktigt sätt. Timingen är dock vital.
Enkelt uttryckt brukar rösthjälper och kroppsspråk vara tillräckligt, men där det inte räcker, brukar jag inte tveka att knuffa hästen ifall den trängs. Trots att jag är så mycket svagare har jag aldrig misslyckats med att "knuffa" hästen åt det håll jag vill. Jag har säker också satt en armbåge i ganashen eller liknande på en häst som slängt med huvudet och nafsat bakom ryggen på mig när jag mekat med sadeln eller liknande. Jag skulle inte ha dåligt samvete för att lappa till den med öppen hand heller. I princip blir det dock knappt hårdare än uppmuntrande klappar som kan ges när man rider.
Hundar är jag rätt dålig på tycker jag. Jag fattar principerna tycker jag, men lyckas inte få hunden att fatta det alla gånger...
Jag brukar kunna vara lite fysisk om jag tycker att jag hinner detta timingmässigt och om det känns nödvändigt, men till detta har nog aldrig hört att jag slagit en hund. Jag är inte kvalificerad att avgöra när det är läge - vilket det nog kan vara. Sen finns det situationer då jag inte skulle tveka, men jag har inte hamnat i en sån situation hittills.
En sits jag hamnade i däremot, en gång, var med fingrarna lite väl långt in i munnen på en bullterrier. Vi hade lekt lite dragkamp men nån trasa, och när det var dags att ta fram en helare trasa så tog hunden nytt tag i den då alltför korta trasbiten, och det blev då i min hand den tog nytt grepp. Den drog glatt vidare, och jag som inte var lika glad sa ifrån i barsk ton. det hjälpte inte, och istället för att lappa till hunden med den lediga handen så ropade jag på husse och han kunde lätt säga åt hunden att släppa. Troligen hade det funkat med en örfil, men med handen redan inne i hundens mun kändes det lite onödigt att testa. Att husse kom, och lyckades, var säkert inte bara en effekt av att han lät annorlunda, men utöver att han var den verkligt högsta auktoriteten så var det förstås lite av en avledning att han kom in i rummet.
Timing är nog lösenordet, och när man behöver ta i fysiskt så har man troligen missat timingen i tidigare skeden...
Auktoritet är nåt ganska ofrånkomligt, men den kan ju erhållas på olika sätt.
Min son har jag aldrig slagit eller ens knuffat eller klämt på - annat än om vi möjligen "slagits" om en boll eller liknande. Då har vi säkert haft "sportslig" kroppskontakt och båda har skrattat. Eftersom jag har vägt betydligt mer hittills får jag ju se till att moderera "våldet". Det känns nog bra så länge båda skrattar ungefär.
När det gäller hästar så har jag ju inte haft förmånen att rida hästar som jag själv fött upp. Därmed har lite andra spelregler gällt.
När man går in till en häst brukar förstås nummer ett vara att hästen ska göras medveten om det så att den slipper bli överraskad. De flesta hästar jag träffat har redan i boxen kollat lite vem som bestämmer, och det brukar ju ske på ett ganska försiktigt sätt från hästens sida. Det gör att man får chansen att visa att man inte ryggar, och ev tillrättavisa på ett ganska försiktigt sätt. Timingen är dock vital.
Enkelt uttryckt brukar rösthjälper och kroppsspråk vara tillräckligt, men där det inte räcker, brukar jag inte tveka att knuffa hästen ifall den trängs. Trots att jag är så mycket svagare har jag aldrig misslyckats med att "knuffa" hästen åt det håll jag vill. Jag har säker också satt en armbåge i ganashen eller liknande på en häst som slängt med huvudet och nafsat bakom ryggen på mig när jag mekat med sadeln eller liknande. Jag skulle inte ha dåligt samvete för att lappa till den med öppen hand heller. I princip blir det dock knappt hårdare än uppmuntrande klappar som kan ges när man rider.
Hundar är jag rätt dålig på tycker jag. Jag fattar principerna tycker jag, men lyckas inte få hunden att fatta det alla gånger...
Jag brukar kunna vara lite fysisk om jag tycker att jag hinner detta timingmässigt och om det känns nödvändigt, men till detta har nog aldrig hört att jag slagit en hund. Jag är inte kvalificerad att avgöra när det är läge - vilket det nog kan vara. Sen finns det situationer då jag inte skulle tveka, men jag har inte hamnat i en sån situation hittills.
En sits jag hamnade i däremot, en gång, var med fingrarna lite väl långt in i munnen på en bullterrier. Vi hade lekt lite dragkamp men nån trasa, och när det var dags att ta fram en helare trasa så tog hunden nytt tag i den då alltför korta trasbiten, och det blev då i min hand den tog nytt grepp. Den drog glatt vidare, och jag som inte var lika glad sa ifrån i barsk ton. det hjälpte inte, och istället för att lappa till hunden med den lediga handen så ropade jag på husse och han kunde lätt säga åt hunden att släppa. Troligen hade det funkat med en örfil, men med handen redan inne i hundens mun kändes det lite onödigt att testa. Att husse kom, och lyckades, var säkert inte bara en effekt av att han lät annorlunda, men utöver att han var den verkligt högsta auktoriteten så var det förstås lite av en avledning att han kom in i rummet.
Timing är nog lösenordet, och när man behöver ta i fysiskt så har man troligen missat timingen i tidigare skeden...
En sits jag hamnade i däremot, en gång, var med fingrarna lite väl långt in i munnen på en bullterrier. Vi hade lekt lite dragkamp men nån trasa, och när det var dags att ta fram en helare trasa så tog hunden nytt tag i den då alltför korta trasbiten, och det blev då i min hand den tog nytt grepp. Den drog glatt vidare, och jag som inte var lika glad sa ifrån i barsk ton. det hjälpte inte, och istället för att lappa till hunden med den lediga handen så ropade jag på husse och han kunde lätt säga åt hunden att släppa. Troligen hade det funkat med en örfil, men med handen redan inne i hundens mun kändes det lite onödigt att testa. Att husse kom, och lyckades, var säkert inte bara en effekt av att han lät annorlunda, men utöver att han var den verkligt högsta auktoriteten så var det förstås lite av en avledning att han kom in i rummet.
QUOTE]Tur att du inte lappade till i det läget! En smäll hade mycket väl kunnat bli;"man hallå kompis, ta i lite då" i hundens upplevelsevärld.
Hos oss smällde det för bara några veckor sedan... En mindre flock lösa brukshundar ville tala om vem som bestämde för vår nyomplacerade lilla tik. Hon var kopplad. "Gängets" unghund fick en lätt smäll i sidan och en hård blick, bullterriertiken, (flockledare) fick en stövel så hon flyttade sig... Deras matte var mycket nöjd med mig!
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.