Drömmen om den store

Dubbla bottnar, har jag märkt att fler än jag har, vad gäller fisket.
När min fågelhund tragiskt gick bort i våras, kände jag inget jaktbegär när fågeljakten startade.
Det blev istället ett förlängt höstfiske för min del.
Tre dar i veckan, bär det iväg direkt från jobbet till strömvattnet. Att stå i totalt mörker, med dunkelt ljus från en fjärran väglampa och lägga ut stora streamers med bara vad man skulle kalla ledsyn, är helt enkelt en otrolig upplevelse. Efter bottnen på ca två meters djup, stryker de förbi, (de riktigt stora) öring och lax. Detta är nåt helt nytt för mitt vidkommande, otroligt spännande.
Klädd som en Michelingubbe mot kylan, måste jag planera fisket på ett helt annat sätt, fria kastvinklar och möjlighet att kunna springa efter fisken, om den far åt det ena eller andra hållet. Inget för de med dåligt mörkerseende, väl värt att provapå, där det är tillåtet.
C&R? jupp
/Björn
 
De stora och små...

ögonblicken är det som kallas livet. Tråkigt att läsa om din jaktkamrat, hoppas att fisket förser dig med lite ny glädje.

För min egen del så är flugspöna för säsongen undanstoppade, men telemarksskidorna framtagna (och för säsongen redan åkta på).

MVH Anders B
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.