Skogsstyrelsen tar paus

Bara för att en skog inte har varit kalavverkad betyder det inte att den ej varit brukad. Förr i tid användes mer mark till jordbruk för att de hade mindre effektiva metoder. Kolla på kartan efter svedje, ronna, rönninge, ryd,red, bränna, brännberg, lite gräs och örter efter en brand var mer värt än skog och med barn som vallade getterna kunde lätt större bränder än vad som var tänkt uppstå. Brand användes även i jordbruket då näringen efter branden kunde avändas för odling några år (svedjeråg)när näringen var slut brände man bara ett nytt område. (Precis som i Brasilien nu)
 
Älvarna var ju fulla av virke för 100 år sen - med stockar av fjällnära skog, vad annars. [...] Det krävs heller inte mer än en snabb blick för att konstatera att den fjällnäraskogen består, som beskrivits ovan med monokultur, av lika gamla granar som alla är lika höga.

Nu måste vi hejda oss igen så att det blir klart vad vi diskuterar. Att säga att fjällnära skog är monokultur är fel.Visserligen finns det sådan typ av fjällnära skog, men det finns ju andra typer också. Skogsstyrelsen skriver om fjällnära skog: "Skogar i fjällnära områden kan delas in i fjällbjörkskog, fjällbarrskog och produktiva skogar. De senare innehåller både långsamt växande skogar och bördiga granskogsmiljöer."

Det är framför allt de de bördiga granskogsmiljöerna av fjällskogen som brukats i större skala, och i gamla tider helst i anslutning till flottningsvägar.

Det som Skogsstyrelsen kallar fjällbarrskog består av gran och/eller tall. Ibland med inslag av löv. Denna skogsmark räknas ibland som improduktiv, och här finns ofta urskogsliknande områden med mycket gamla träd. När skogsägare av rena profitintressen vill avverka sådana områden blir man ju verkligen upprörd.
 
Du har säkert rätt UteMats

Men som det ser ut på den kartan är det ju högplatåer, fjäll och vulkaniska områden som är markerade. Där har det ju varken funnits skog eller bott människor i någon större utsträckning. Skogen som avverkades på Island fanns väl i första hand i de låglänta och bördiga områdena runt kuster och på västra Island?

Jag kollade inte särskilt väl på kartan eftersom jag tog den som ett inlägg avseende vart det fanns opåverkad skog. Det har nog inte skett särskilt mycket påverkan uppe på vulkanerna.
 
Dikning

Vi måste också påminna oss om att inte bara avverkning och svedjebränning påverkat våra skogar. I södra och mellersta Sverige har dikats ut våtmarker i en högre grad än många av oss kan föreställa sig. Enligt min farbror, Ingvar Christoffersson (som skrev bla naturvårdsplan för Kronobergs län, delar av boken "allemansrätt och allemannsvett" samt deltog i arbetet med "Smålands flora"), förlorade västra Småland 70% av sina våtmarker mellan 1860-1940. Ingen liten skogspåverkan. Östeuropa har kvar mycket av dessa marker, vilket påverkar både flora och fauna positivt.
 
Skogsstyrelsen tar paus från nyckelbiotopsinventering i de delar av Sverige där de flesta av de fragment av oskyddade gammelskogar finns. Skogsstyrelsens generaldirektör skriver bl.a. att "Skogsstyrelsen förutsätter att skogsbruket hanterar pausen på ett ansvarsfullt sätt och fortsätter att undanta skogar med höga naturvärden i nordvästra Sverige från brukande även om de inte klassats som nyckelbiotoper".

För att återvända till trådens början. Men kan undra över varför denna paus gjordes. Under mitt besök i Norrbotten helt nyligen frågade jag en skogsägare om detta. Saken är den att det kommit in ett stort antal anmälningar/ansökningar från skogsägare i Norrbotten om att avverka. Detta gäller även skogar med nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen säger att man kan se denna anhopning som en följd av Änok-beslutet. Med andra ord en slags protest från skogsägarnas sida (även om Skogsstyrelsen inte säger just detta rent ut).

Skogsstyrelsen verkar vilja ta sig en funderare över hur man ska gå vidare. Under tiden pausar man med nyckelbiotoperna. Jag uppfattar det som att man vill blidka/lugna de kritiska skogsägarna. Men liksom Tobbe har jag svårt att tro att "räven frivilligt avstår från det öppna hönshuset".

Och sedan undrar man förstås när arbetet med nyckelbiotoperna kommer att återupptas och om Skogsstyrelsen har för avsikt att ta fram en strategi för hur de skyddsvärda skogsbiotoperna ska bevaras.
 
Vi måste också påminna oss om att inte bara avverkning och svedjebränning påverkat våra skogar. I södra och mellersta Sverige har dikats ut våtmarker i en högre grad än många av oss kan föreställa sig. Enligt min farbror, Ingvar Christoffersson (som skrev bla naturvårdsplan för Kronobergs län, delar av boken "allemansrätt och allemannsvett" samt deltog i arbetet med "Smålands flora"), förlorade västra Småland 70% av sina våtmarker mellan 1860-1940. Ingen liten skogspåverkan. Östeuropa har kvar mycket av dessa marker, vilket påverkar både flora och fauna positivt.

Även här i Bergslagen har det hänt mycket de senaste 150-200 åren. Området har beskogas! Falu gruva inmutade all skog inom en radie på 7 mil!
Det som dom inte tog gick järnverken (kolningen) samt betesmarker runt alla fäbodvallar.
Gamla foton visar att landskapet var tämligen öppet.
Beskogningen fortsätter i takt med att små jordbruk läggs ner.
 
Man hör ju ibland protester om avverkning: -urskogen ska bevaras!
Ibland försöker man hävda att den stått orörd sen istiden..

Men sanningen är att "urskogen" finns inte. En stor del av ytorna var avverkade för 100-150 år sedan (se ovan) och har nu nått mogen ålder.
Därefter påbörjas föruttnelsen, i alla fall för granen.
Vid reportage och insändare om bevara skogen, så brukar oftast det bifogas en bild av fjällnära skogar på förkrymta granar, krokiga fjällbjörkar och fallna träd.
Men så ser det inte ut här..

Själv så vandrar jag helst omkring i välskötta skogar, välgallrat och röjt.
Naturskyddsområden kan vara ett elände att ta sig fram i.
Träd ligger i en röra härs och tvärs. Slutligen finns inte ett levande blad under 10 meters höjd.
 
Skogsstyrelsen tar paus från nyckelbiotopsinventering i de delar av Sverige där de flesta av de fragment av oskyddade gammelskogar finns. Skogsstyrelsens generaldirektör skriver bl.a. att "Skogsstyrelsen förutsätter att skogsbruket hanterar pausen på ett ansvarsfullt sätt och fortsätter att undanta skogar med höga naturvärden i nordvästra Sverige från brukande även om de inte klassats som nyckelbiotoper".

Birger Schlaug svarar med "Det är väl ungefär som att säga till räven när stängslet till hönsgården har fallit sönder att hantera situationen ansvarsfullt."

Vi har inte mycket riktig gammelskog kvar här i Sverige och jag tror att så gott som all oskyddad sådan kommer att vara borta om tio år. Är det fler än jag som är oroliga över vad detta medför?

Skogsstyrelsen är en statlig myndighet, då krävs det att man arbetar på ett rättssäkert sätt. Därför har man valt att pausa i de berörda områdena. Just för att skogen i dessa områden växer långsamt och hinner skapa fler och högre naturvärden under en omloppsperiod än exempelvis en blandskog eller granskog i södra Sverige. Då krävs det att man omformar inventeringen för att den skall motsvara resterande landet. Jag är verkligen för att större arealer skog skyddas men jag är inte dummare än att jag inser att för att det ska fungera med miljömål etc så krävs att vi brukar de brukade delarna hårdare och det krävs att vi skattebetalare faktiskt ger markägarna en skälig ersättning.
Det är inte roligt för en småskalig skogsbrukare att få en kall hand på sin pensionsbesparing vilket sker i många fall.

Och varför antar alla att skogsägarna bara är ute efter att skövla? Se hur väl KOMET-programmet fungerade, där skogsägare gavs möjlighet att frivilligtavsätta skog för skydd.

Om du läser på inom området så inser du snabbt att avverkning av alla gamla skogar skulle vara otroligt negativt för arters bevarande, men otroligt positivt för att binda in koldioxid från atmosfären. Det är komplexiteten i ekosystem som gör dessa frågor så svåra att hantera.
 
Brukad skog - positivt

Själv så vandrar jag helst omkring i välskötta skogar, välgallrat och röjt.
Naturskyddsområden kan vara ett elände att ta sig fram i.
Träd ligger i en röra härs och tvärs. Slutligen finns inte ett levande blad under 10 meters höjd.

Jag håller till stor del med. Om man vandrar i en "urskog" så är man nästan tvungen att hålla sig till en röjd vandringsled för att komma fram. Visst behövs urskogen för att visa oss hur det skulle se ut om skogen fick växa fritt men nog är det betydligt enklare att bedriva sitt "uteliv" i en välvårdad brukad skog. Dock är kalhyggen - och särskilt plöjda sådana- inte särskilt mysiga att ta sig fram på. Det är nog en svår balans att få både skogsägarna och friluftsfolket nöjda men kanske vi får finna oss i att nyttan får gå före nöjet ibland.
 
Djupa hyggesplöjningar är ingen road av. Men det finns bra och dåliga metoder på det.
Just i detta fall kan det vara bra om skogsägaren även är jägare så att denne kan uppleva det själv.

Sämsta tänkbara blir det om avverkningen sker på ogallrad skog.
I den täta mörka skogen har en massa arter dött ut, eller tryckts ner, vilket gör att gräset saknar konkurrens när väl ljuset kommer tillbaka. I kombination med djupa fåror så kan man inte bedöma avståndet till marken och det blir ett evinnerligt snubblande.

Jakthundarna får problem med frön som packas in under ögonlocken.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...