Efter att ha avbrutit samarbetet med en PT har jag skaffat en ny, men specifik inriktning på löpning. T ex har vi gått igenom hela mitt styrkeprogram ur löpsynpunkt. Viktigast dock, vid första träffen gick han igenom ett par tekniska punkter, som jag först övade åtskilt, sedan ihop. Allt utomhus, på Stångebrofältet i Linköping, inget löpband, guskelov.
Vad jag verkar ha fått kläm på är frånskjutet. Till en början blev jag väl andfådd på mina löpturer i början, kanske för att ett kraftigare löpsteg också ökade tempot.
Idag körde jag mitt vanliga backpass, 6 ryck. För ett tag sen gick dessa på
c:a 1.03, nu kring 0.58. Ingen känsla av att jag pinnade på mer än tidigare, men väl att jag tog ut steget på ett helt annat sätt. Det verkar lovande, snabbare=gladare löpning (jag vill bli effektivare för att kompensera sjunkande kondition, med stigande ålder).
Jag verkar också ha blivit mer uppmärksam på hållningen, att luta svagt framåt (nästan falla) utan att böja överkroppen. Jag landar alltid på framfoten,
men nu känns det som jag också skjuter ifrån på denna del av foten, så bakfoten verkar bara beröra underlaget mycket lätt.
När vi ses nästa gång vill jag koncentrera på höftens rörelser och "spetsigt knä". Riktigt hur man ska göra där har jag inte fått kläm på, för det känns inte precis ekonomiskt att lyfta knäna högt. Jag försökte begripa vad som står i Reckmans bok,
om att "vinkla upp" höften, men fattade föga. Nå, nästa PT-timme, den 6/4, ska väl skingra mystiken, men kanske nån här kan erbjuda en begriplig förklaring
under tiden.
Vad jag verkar ha fått kläm på är frånskjutet. Till en början blev jag väl andfådd på mina löpturer i början, kanske för att ett kraftigare löpsteg också ökade tempot.
Idag körde jag mitt vanliga backpass, 6 ryck. För ett tag sen gick dessa på
c:a 1.03, nu kring 0.58. Ingen känsla av att jag pinnade på mer än tidigare, men väl att jag tog ut steget på ett helt annat sätt. Det verkar lovande, snabbare=gladare löpning (jag vill bli effektivare för att kompensera sjunkande kondition, med stigande ålder).
Jag verkar också ha blivit mer uppmärksam på hållningen, att luta svagt framåt (nästan falla) utan att böja överkroppen. Jag landar alltid på framfoten,
men nu känns det som jag också skjuter ifrån på denna del av foten, så bakfoten verkar bara beröra underlaget mycket lätt.
När vi ses nästa gång vill jag koncentrera på höftens rörelser och "spetsigt knä". Riktigt hur man ska göra där har jag inte fått kläm på, för det känns inte precis ekonomiskt att lyfta knäna högt. Jag försökte begripa vad som står i Reckmans bok,
om att "vinkla upp" höften, men fattade föga. Nå, nästa PT-timme, den 6/4, ska väl skingra mystiken, men kanske nån här kan erbjuda en begriplig förklaring
under tiden.