För drygt ett år sen började jag jakten på en PT. Jag ville få återkoppling på mina övningar och förslag till effektivisering.
Den första jag prövade var en kvinnlig sjukgymnast på Aktiva Rehab i Linköping. Ett stolpskott . Hon hade ingående idéer om löpning och kondition utan ringaste test; mest tycktes hennes idéer gå ut på att sänka mina anspråk snarare än höja min kondition. Hon föreslog också att jag skulle pröva simning vilket inte precis är någon effektivisering (vintertid har jag kanske en timmes väg till simhallen). Jag märkte även på övningarna att hon utgick från min ålder istället för mina förutsättningar.
I april besökte jag ett litet ställe i stans utkant och blev grundligt testad, Cooper, bålstabilitet, benstyrka, en del annat.
Tränaren lade upp ett program och glömde i vanlig ordning tala om vad jag skulle stryka av befintliga övningar. Det blev några besök fram till december förra året. Jag hade beställt tid för personlig träning, framförallt avseende löpning och kondition i andra former vid svårt väglag vintertid. Hon visste emellertid att jag skadat en axel och påtvingade mig istället massage och diverse sjukgymnastik som jag redan hade genom landstinget. Hon lassade återigen på mig en massa övningsblad som jag direkt efteråt kastade i papperskorgen. Jag kan inte fördra att en sjukgymnast lägger sig en annans arbete.
Man kan hävda att jag var onödigt flat men när jag ville diskutera löpning var hon totalt ointresserad. Då var jag färdig med henne.
Hon hade också tjatat en hel del om min dåliga balans och anvisat diverse övningar, som jag flitigt försökt. När jag testar
mina framsteg är de obefintliga. För det ska dock ingen klandras; hon borde däremot ha varit ärlig nog att säga att jag
var ett hopplöst fall istället för att hyckla att "alla kan" osv. En sjukgymnast ska kunna se sådant.
I februari eller mars prövade jag igen på Feelgood. Jag anvisades en "hälsopedagog", återigen kvinnlig. Hon genomförde
ett cykeltest av min kondition, som visserligen var mycket god för min höga ålder, men gav 5-6 enheter lägre värde än fjolårets test.
Troligen kan testen inte jämföras, jag har nyligen gjort mitt eget Cooper med bättre resultat än förra året.
Några idéer om förbättringar hade hon inte. Hon verkade överhuvudtaget ointresserad och föreslog inte ens nya träffar för forts
satt samarbete. På slutet fick jag ett blad med övningar som mest verkade handla om det jag är bäst på.
Jag hade skrivit en lång redogörelse för min fysiska status och mina aktiviteter och påpekat att jag hade högt övre blodtryck, precis vid den maxgräns som anges av vården. Hon aviserade att hon skulle mäta mitt blodtryck och jag var oerhört glad över att någon äntligen tog mig på allvar. Mätningen visade att det övre trycket var lika högt som vanligt och att det undre stigit med 7 enheter på några få månader. Med detta skulle jag vara nöjd!
Ett sådant beteende kan bara kallas för ett hån.
I mars kontaktade jag World Class och fick en manlig PT i 25-årsåldern. Han gick grundligt till väga, intervjuade mig, tog del av mina beskrivningar och utarbetade ett helkroppsprogram. Han hade fräcka idéer om att jag skulle gå över till framfotalöpning i Fivefingers (Jag använder Inov-8 X-talon 212) vilket är ett stort steg för en 67-åring. Dock går sådana inte att få på mina fötter. Men jag gillade fräckheten, hellre överskattning än dalt.
Han hade genast idéer hur jag skulle vässa ett par av mina övningar
och frågade jag hade han mer. När jag ville att han skulle kolla min löpstil ägnade han 12 minuter att studera mig framifrån och bakifrån i 10-14 km/h och hade värdefulla uppslag - det känns som att mycket går lättare och fortare nu. Jag tror jag äntligen hittat rätt.
Den första jag prövade var en kvinnlig sjukgymnast på Aktiva Rehab i Linköping. Ett stolpskott . Hon hade ingående idéer om löpning och kondition utan ringaste test; mest tycktes hennes idéer gå ut på att sänka mina anspråk snarare än höja min kondition. Hon föreslog också att jag skulle pröva simning vilket inte precis är någon effektivisering (vintertid har jag kanske en timmes väg till simhallen). Jag märkte även på övningarna att hon utgick från min ålder istället för mina förutsättningar.
I april besökte jag ett litet ställe i stans utkant och blev grundligt testad, Cooper, bålstabilitet, benstyrka, en del annat.
Tränaren lade upp ett program och glömde i vanlig ordning tala om vad jag skulle stryka av befintliga övningar. Det blev några besök fram till december förra året. Jag hade beställt tid för personlig träning, framförallt avseende löpning och kondition i andra former vid svårt väglag vintertid. Hon visste emellertid att jag skadat en axel och påtvingade mig istället massage och diverse sjukgymnastik som jag redan hade genom landstinget. Hon lassade återigen på mig en massa övningsblad som jag direkt efteråt kastade i papperskorgen. Jag kan inte fördra att en sjukgymnast lägger sig en annans arbete.
Man kan hävda att jag var onödigt flat men när jag ville diskutera löpning var hon totalt ointresserad. Då var jag färdig med henne.
Hon hade också tjatat en hel del om min dåliga balans och anvisat diverse övningar, som jag flitigt försökt. När jag testar
mina framsteg är de obefintliga. För det ska dock ingen klandras; hon borde däremot ha varit ärlig nog att säga att jag
var ett hopplöst fall istället för att hyckla att "alla kan" osv. En sjukgymnast ska kunna se sådant.
I februari eller mars prövade jag igen på Feelgood. Jag anvisades en "hälsopedagog", återigen kvinnlig. Hon genomförde
ett cykeltest av min kondition, som visserligen var mycket god för min höga ålder, men gav 5-6 enheter lägre värde än fjolårets test.
Troligen kan testen inte jämföras, jag har nyligen gjort mitt eget Cooper med bättre resultat än förra året.
Några idéer om förbättringar hade hon inte. Hon verkade överhuvudtaget ointresserad och föreslog inte ens nya träffar för forts
satt samarbete. På slutet fick jag ett blad med övningar som mest verkade handla om det jag är bäst på.
Jag hade skrivit en lång redogörelse för min fysiska status och mina aktiviteter och påpekat att jag hade högt övre blodtryck, precis vid den maxgräns som anges av vården. Hon aviserade att hon skulle mäta mitt blodtryck och jag var oerhört glad över att någon äntligen tog mig på allvar. Mätningen visade att det övre trycket var lika högt som vanligt och att det undre stigit med 7 enheter på några få månader. Med detta skulle jag vara nöjd!
Ett sådant beteende kan bara kallas för ett hån.
I mars kontaktade jag World Class och fick en manlig PT i 25-årsåldern. Han gick grundligt till väga, intervjuade mig, tog del av mina beskrivningar och utarbetade ett helkroppsprogram. Han hade fräcka idéer om att jag skulle gå över till framfotalöpning i Fivefingers (Jag använder Inov-8 X-talon 212) vilket är ett stort steg för en 67-åring. Dock går sådana inte att få på mina fötter. Men jag gillade fräckheten, hellre överskattning än dalt.
Han hade genast idéer hur jag skulle vässa ett par av mina övningar
och frågade jag hade han mer. När jag ville att han skulle kolla min löpstil ägnade han 12 minuter att studera mig framifrån och bakifrån i 10-14 km/h och hade värdefulla uppslag - det känns som att mycket går lättare och fortare nu. Jag tror jag äntligen hittat rätt.