tainio; sa:
Större delen av långfärdscykling går åt till att cykla platta sträckor. Vägar är finurligt dragna.
Det stämmer möjligen på Danmark och Holland, att det är platt alltså. Men det stämmer inte alls på flertalet andra länder. Populära ställen för långfärdscykling är ofta bergiga.
Vägarna är dragna för motortrafik.
Väljer man då en utväxling, med optimal kadens för just platta sträckor så uppnås maximal effektivitet med enväxlat.
Man får i bästa fall optimal utväxling för slätter. Skillnaden med växel är att man kan få optimal utväxling oavsett lutning, väder och vind.
Om man är intresserad av att spara sina knän och ben rekommenderar jag samtliga att stiga av cykeln och gå en sträcka, uppförsbackar är ett ypperligt tillfälle.
Det är ju en bra idé om man vill ha en dra-cykeln-uppför-backar-semester. Vill man däremot ha en mer normal cykelsemester, där man i princip cyklar hela vägen, utan att få ont i knäna, väljer man att ha en växlad cykel och gärna med ett maximalt spann på växlarna. Här kan man snabbt räkna
http://www.sheldonbrown.com/gears/
Sedan är det som så att de flesta med överbelastade knän är just cyklister med växlar. Det är nybörjare som inte har någon känsla för bra trampteknik och sittställning...då kommer det att göra ont, växlar kommer inte att rädda dig.
— hmm, denna uppfattning är du nog ganska ensam om. Om du kollar vad som skrivits om cykling och onda knän i litteraturen, så är en diametralt motsatt uppfattning förhärskande. En vanligt förklaring till onda knän är just för låg kadens.
Och för de som inte har en susning om att cykla enväxlat så är det ett nybörjarmisstag att trycka på och ta i vid fel tillfälle. Vid motvind sparar man sig, det är förvånansvärt lite tryck på pedalerna som behövs för att ta sig framåt.
Jo, en teknik anpassad för singlespeed kan säkert spara knäna.
Kan man cykla så överbelastar man helt enkelt inte sina knän. Det vore mycket fånigt.
Här har du fel igen. Det finns massvis av folk som kan cykla och som ändå överbelastat sina knän. Jag skrev överbelastat, snarare än överbelastar, för det är som regel inget man gör aktivt eller avsiktligt, snarare är det något man upptäcker i efterhand, när det gör ont, p g a att klämt en massa höjdmeter eller hojat i motvind med för låg kadens. Det är inte en produkt av att de är fånar.
Per
