Svensk död i Himalaya

fraewu sa:

Enligt min åsikt är det mycket OT i den här tråden.
Ursprungligen handlade det om den omkomne, oavsett vad som nu hände, eller inte hände, så/var det var saken handlade om. Allt om ansvar - och idén att det är den som omkommer som ska beskyllas för sin egen död. Det känns verkligen hemskt.
Han var en kunnig och mycket erfaren alpinist/bergbestigare. K2 förlåter inte misstag, ens om de är små. De som klättrar på den nivån är, för det mesta, medvetna om de risker man tar. För vad det är värt så kan man trilla i en trappa och dö.

Klicka för att se resterande...

Det finns väl ingen som läst eller deltagit i den här tråden utan att tycka att händelsen är hemsk. Död och dödsfall är väl bland det mest berörande en mänsklig varelse kan ta del av. Just därför utlöser det reaktioner och behov av att uttrycka sin mening. Eftersom vi alla är olika reagerar vi också olika. Vilka frågor som väcks eller hur olika människor vill bearbeta just sina tankar skiljer sig från person till person. Jag för min del kan tycka att det är minst lika osmakligt med snubbla-i-trappan jämförelser och romantiserande av en bergstopp, när någon faktiskt avlidit.

Jag tror nog vi alla, oavsett om vi kände den omkomne eller inte, ägnar en tanke åt familj och närstående. Samt får oss en tankeställare om hur skört livet ändå är. Mer on topic än så är väl svårt att komma.

Läs inlägg 72 och inlägg 67, det senare inte mitt utan E9Climbing. Det summerar hjärtat av det hela i min mening. Väljer du att missförstå så är det ditt bekymmer. .

"An hour later, at about 8.10am, I received another call from Gerlinde and she sounded shocked. She told me that Fredrik had taken a fall and flew past her. She said she was on her way down to look for him."

"Gerlinde told me that Fredrik had been leading without a rope, and that it was very likely that he had tried to put in an anchor on a rock on the side of the bottleneck, slipped and was unable to hold his fall."

???

Varför klättrar man utan att ha rep mellan sig? För stor viktskillnad på klättrarna?

I gar kvall var vi nagra som satt och pratade om det har med doden och berg. Vid bordet satt flickvannen till en alpinist som gatt bort pa en 8000 metare, och 3 vanner till denna samt min fru. Alla icke klattrare men "annhoriga" och nara vanner.

Klart alla fraga varfor man/jag tar den har typen av risker nar det ar sa uppenbart att man kanske inte kommer hem. Ingen kunde forst utom flickvannen som sa "trotts allt sa gar livet vidare och jag forstar att det ar karleken till bergen som gor det oundvikligt att aka pa expeditioner".

Jag tycker det hela ar jobbigt pa sa satt att jag har en son som jag sa klart vill se vaxa upp och vara en bra pappa till. Samtidigt kan jag inte motsta alla vackra berg. Jag drommer om linjer pa obestigna berg. A ena sidan borde man stanna hemma och det fattar man men och andra sidan blir det helt fel i livet om jag inte kan testa dessa linjer.

Sa man stanger av farorna och fokuserar pa att gora allt sa ratt det bara gar. Man tanker hundratals timmar pa hur olika saker ska hanteras och man tranar och tanker och tanker och planerar. Forberedelser kan eliminera mycket men sa klart inte allt. Jag tror man vet med sig att det kan va sista gangen man ser sina nara och kara och det ar sa klart sorgligt men det sager lite om drivkraften bakom dessa turer och den passion som man drabbats av.

Det ar tragiskt nar vanner dor pa berg men alla vet om spelreglerna.

E9climbing sa:

Jag tycker det hela ar jobbigt pa sa satt att jag har en son som jag sa klart vill se vaxa upp och vara en bra pappa till. Samtidigt kan jag inte motsta alla vackra berg.

Klicka för att se resterande...

Sonens rätt till en pappa då?

E9climbing sa:

Jag tycker det hela ar jobbigt...jag sa klart vill se vaxa upp... jag inte motsta alla vackra berg. Jag drommer...jag inte kan testa dessa linjer.

Det ar tragiskt nar vanner dor pa berg men alla vet om spelreglerna.

Klicka för att se resterande...

"Jag, jag, jag, jag..." Du skriver att du har en son, och det gör mig förbannad! I och med att du skaffade barn så har du tagit på dig ett ansvar som går långt utanför dig och dina behov. Det är klart livet skulle gå vidare även utan dig, men det sätter sina spår kan jag lova dig!

Min egen pappa dog när jag var tre år. Jag har ofta tänkt tanken "tänk om han inte varit där just då...". Jag kan bara fantisera om hur jag kännt det om han hade dött i en så uppenbart farlig situation som ni diskuterar här. Förmodligen nåt i stil med "varför utsatte han sig för den risken när jag fanns?", "varför var jag inte viktigare?".

Det är farligt att leva och man kan inte eliminera alla risker, men för de flesta av oss finns det en gräns för hur långt man ska gå i risktagande. Har man inte barn så ser jag inga problem med att man lever ut sitt ego fullt ut, hur som helst. Den dagen man blir förälder borde den gränsen flyttas...

Känner din son till "spelreglerna"? Har han sagt att han tycker att de är OK?

Kjartan sa:

???

Varför klättrar man utan att ha rep mellan sig? För stor viktskillnad på klättrarna?

Klicka för att se resterande...

En anledning, gissar jag, är ifall det helt saknas säkringar eller andra möjligheter att få stopp på en fallande klättrare.

pjhiller sa:

"Jag, jag, jag, jag..." Du skriver att du har en son, och det gör mig förbannad! I och med att du skaffade barn så har du tagit på dig ett ansvar som går långt utanför dig och dina behov. Det är klart livet skulle gå vidare även utan dig, men det sätter sina spår kan jag lova dig!

Min egen pappa dog när jag var tre år. Jag har ofta tänkt tanken "tänk om han inte varit där just då...". Jag kan bara fantisera om hur jag kännt det om han hade dött i en så uppenbart farlig situation som ni diskuterar här. Förmodligen nåt i stil med "varför utsatte han sig för den risken när jag fanns?", "varför var jag inte viktigare?".

Det är farligt att leva och man kan inte eliminera alla risker, men för de flesta av oss finns det en gräns för hur långt man ska gå i risktagande. Har man inte barn så ser jag inga problem med att man lever ut sitt ego fullt ut, hur som helst. Den dagen man blir förälder borde den gränsen flyttas...

Känner din son till "spelreglerna"? Har han sagt att han tycker att de är OK?

Klicka för att se resterande...

Håller inte med dig för fem öre. Menar du att man skall ge upp sina drömmar och visioner bara för att man blivit förälder? Tror inte David skulle bli en särskilt bra pappa om han skulle få klätterförbud. Är själv far till en liten knatte men skulle aldrig kunna tänka mig att ge upp de saker som jag brinner för. Då skulle åtmindstånne jag skrupna invärtes.

Jag menar så pass farligt är klättring ändå inte. Inte ens på den nivå David är. Ser du ner på klättrare hoppas jag du unviker Sergels torg på natten, inte röker, inte åker inrikes i Ryssland, inte åker RV 40 mellan Göteborg och Borås, inte gör FN tjänst och absolut inte semestra i Thailand osv osv...

gahne sa:

En anledning, gissar jag, är ifall det helt saknas säkringar eller andra möjligheter att få stopp på en fallande klättrare.

Klicka för att se resterande...

Låter logiskt, faller en drar den förmodligen ner båda om inga mellansäkringar finns. I det här fallet låter det som att båda gick osäkrat och då finns det ingen anledning att gå med rep. Sen vet inte jag hur det ser ut på bottleneck och om det finns möjlighet att sätta skruv och gå löpande eller om det är för tidsödande med tanke på seracerna. De flesta expeditioner sätter väl upp fasta rep här men hur de som klättrar K2 i ren alpin stil gör på Bottleneck har jag ingen aning om.

Almgren sa:

Sonens rätt till en pappa då?

Klicka för att se resterande...

Lite OT men jag kan inte låta bli att kommentera det påståendet.

Fullkomligt befängd tanke, för att inte tala om hur politiskt inkorrekt det påståendet är.
Sågverksarbetare har den farligaste arbetsmiljön av alla i Sverige. Skulle då inte sågverksarbetare få skaffa barn? Homoadoptioner är väl ett annat tillfälle där det är kan vara ont om pappor i familjen, också det fullt legitimt och vedertaget scenario.

I min värld så är det bättre med en far som brinner för något och lever sina drömmar än något hibernerande kolli som parkerar i soffan och bättrar på sin diabetes med skräpmat och dokusåpor.. Jag kommer osökt att tänka på ett citat från kultfilmen Highlander.
" It's better to burn out than to fade away" /Kurgan

Plizken sa:

Lite OT men jag kan inte låta bli att kommentera det påståendet.

Fullkomligt befängd tanke, för att inte tala om hur politiskt inkorrekt det påståendet är.
Sågverksarbetare har den farligaste arbetsmiljön av alla i Sverige. Skulle då inte sågverksarbetare få skaffa barn? Homoadoptioner är väl ett annat tillfälle där det är kan vara ont om pappor i familjen, också det fullt legitimt och vedertaget scenario.

I min värld så är det bättre med en far som brinner för något och lever sina drömmar än något hibernerande kolli som parkerar i soffan och bättrar på sin diabetes med skräpmat och dokusåpor.. Jag kommer osökt att tänka på ett citat från kultfilmen Highlander.
" It's better to burn out than to fade away" /Kurgan

Klicka för att se resterande...

Jag håller med. Jag är gift med en man som klättrar och dyker, det senare på hög nivå. Han gav upp friklättrandet och -dykandet för min skull men resten, jag kan inte ta det ifrån honom. Att leva som en halv människa, det är ett slöseri av värdefull livstid. Får vi barn så vill jag att dom ska lära sig att det är rätt att drömma, och att ha passion för någonting och göra verklighet av drömmar. Det är skillnad på att existera och på att leva.

Plizken sa:

Lite OT men jag kan inte låta bli att kommentera det påståendet.

Fullkomligt befängd tanke, för att inte tala om hur politiskt inkorrekt det påståendet är.

Klicka för att se resterande...

Det får stå för dig. för övrigt kommenterade jag inte föräldrakonstellationer i allmänhet utan just ett exemplar. Försök inte övertolka allt nu. Men skaffar man barn har man ett 18-årigt commitment, är man inte beredd på det ska man nog fundera en gång till. Barn är inte en accessoar.