Re: Begreppsutredning
c5j; sa:
dave1; sa:
Jag förstår heller inte upprördheten över de faktiska skador som varg åsamkar då länsstyrelserna utdelar full ekonomisk ersättning samt även kan ge bidrag till förebyggande åtgärder. Vad gäller samerna så understöds en mycket stor del av deras så kallade rennäring av statliga bidrag. Om man skulle låta den lyda under de marknadsmässiga villkor övriga privata näringar lyder under skulle det ske en naturlig självsanering och ett mindre tryck på naturen i renbetesland.
/David
Bra inlägg. Ska bara rätta några punkter.
Jag är snart renskötande same, ska bara fixa min universitetsexamen, så...
1) Vi får ej mer bidrag än någon köttbonde. Dvs slaktstöd.
2) Vi får ERSÄTTNING för rivna djur. Vi får dock ej fullgod ersättning. Vi får ungefär slaktvärdet på en rovdjursriven ren, men en vaja som hade kunnat få kalvar i flera år är ovärdelig. Även en tam härk kan vara värd (om man nu prompt måste ange i kr, ni verkar ju ej kunna värdesätta på nåt annat sätt) otroligt mkt i reda pengar.
2) Vi utövar minimalt tryck på naturen i renbeteslandet. Jämför med kycklingindustrin som utövar extremt tryck på själva kycklingen (och den ingår väl in naturen, iaf sist jag kollade). Detta verkar ni kycklinggrillande människor glömt.
3) Skulle man med "marknadsmässiga villkor" styra renskötseln hade den varit på god väg att gå åt h-vete. Kolla hur den människor idag sköter våran jord. Jo med "marknadsmässiga villkor". Och hur ser det ut att gå? Ganska illa för naturen iallafall.
Förresten heter det Same och ej Lapp. Helt enkelt för att Same är ordet på oss själva.
Tack för ordet.
CJ
Du har i princip rätt vad gäller det rena statliga stödet, eller: "Det statliga stödet till rennäringen administreras av Jordbruksverket och består av ett prisstöd per kilo slaktat kött. För budgetåret 1999/2000 är stödet 9 kr/kg för vuxna djur och 14,50 kr/kg för kalv. Därav går 50 öre till bl a gemensam marknadsföring av renkött. Pengar från samma anslag får användas t.ex. för riksgränsstängsel och renskötselanläggningar för vilka staten har underhållsansvaret, statens del av kostnaderna för redovisning av markanvändningen, riksintressen och marker som är värdefulla eller känsliga för renskötseln, natur- och kulturmiljövården, framtagande av en ny inventeringsmetod för renbetet, övriga åtgärder för främjande av rennäringen som beslutas efter överläggningar mellan staten och rennäringen, samfinansiering av EU-projekt för utveckling av rennäringen."
Det jag grundade mitt kanske lite otydliga inlägg var dock en departementsrapport. Jag citerar: "The poor profitability of reindeer husbandry has been an underlying theme extending over the whole period covered by our study. In the mid-1960’s it was considered to be at an unacceptably low level which is why two official inquiries (in 1968 and in 1980) set out to show the revenue situation of such husbandry. The inquiries resulted in a proposal whose main effect has been to increase various subsidies from public funds in support of husbandry. The level of income is still too low. In 1980, a reindeer owner’s average working income, expressed in 1993 prices, was reckoned to be SEK 18,000. An income study
undertaken by the National Audit Bureau (RRV) in 1993 put the middle income per reindeer husbandry unit at SEK 21,200. If one ignores the smallest units and concentrates only on those with more that two hundred reindeer, the profitability figure improves but the level is still very low. The average earnings for such a unit doubled from about SEK 20,000 in 1980 to SEK 40,000 in 1993. A comparison between income and subsidy made in 1980 establishes that reindeer husbandry received a government subsidy of SEK 3 for every SEK 1 earned as income. If one includes funds
provided to husbandry from revenue sources outside of the state budget the subsidy increases to SEK 4 for every SEK 1 of earned income. An income study relating to 1993 shows that husbandry was provided with SEK 61.7 million from the state budget and
SEK 20.3 million from outside the state budget. When compared with earned income, it reflects a state subsidy of SEK 3 for every SEK 1 of earned income. If one also includes the subsidy which supports the husbandry outside of the state budget (primarily the
Lapp fund and district funds) the husbandry received SEK 4 for every SEK 1 earned as income. The ratio of income/subsidy has also been unchanged since 1980. If compensation for reindeer killed by cars, trains and animal predators and cesium damaged reindeer is taken into account, external provisions (i.e. income not
related to the sale of reindeer products) will be SEK 132.1 million, in other words approximately SEK 137,000 per firm. According to such calculation, reindeer husbandry was subsidised to the extent of SEK 6.5 for every SEK 1 of earned income in 1993."
Min kritik var menad som polemik i denna så känsliga fråga och inte primärt riktad mot rennäringen. Jag menar dock att om lönsamheten ligger på en sådan nivå att rovdjuren hotar den, trots att ersättningar betalas ut, så kanske underlaget för en ekonomiskt hållbar rennäring på dagens nivå inte existerar. Vad gäller ersättningsnivåer kan det ju naturligtvis diskuteras. Kanske skulle en halvering av antalet renskötande företag till 4-500, med en samtidig höjning av ersättningsnivåer för rovdjursdödade renar vara en väg att gå!? Vad gäller din kritik av att använda ekonomiska termer faller det ju redan i och med att det utgör själva grunden till de renskötande samernas avoga inställning till rovdjur. Jag anser att vi ska ha varg och de övriga stora rovdjuren, inte för att de kanske primärt genererar ekonomiska intäkter (fast jag tror att en stor sån potential finns), utan för att jag anser att de hör hemma i och berikar den nordiska faunan och på något sätt måste det gå att kombinera även med samernas rättigheter som ursprungsbefolkning.
MVH
David
