STF har (delvis) förstört Sylarna

Tack LRC för en gedigen återkoppling.

Formen

Under 1900-talets första hälft, och under en period därefter, lärdes den grammatiska kommateringen ut i svenska skolor. Grammatisk kommatering gäller i vissa andra språk, som danska (...), tyska och ryska.

Klicka för att se resterande...

Hahaha, avslöjad som uråldrig Erkänner utan omsvep, att jag för ett litet privat krig mot den förtvinande kommateringen, men får väl snart kasta in handduken

Tack i övrigt för "falkögat"; vi klippte och klistrade och har missat en del. Ska självklart korras. Är också fullt medveten om att alla formateringar (styckebrytningar, långa tankestreck m m) inte fått genomslag vid inklistringen från originalfilen; jag är dock själv väldigt stingslig med hur textdispositionen ter sig rent visuellt och kommer att bevaka detta vid publiceringen.

Innehållet
1. Jag är tveksam. Tycker tvärtom det är till fördel, att läsaren just "kastas in" i resonemanget med ett handfast exempel på de problem vi vill belysa.

2. Beror ju på hur man ser brevets roll. Ett antal kategoriska krav från en tillfällig grupp Utsidare känns inte seriöst som ett första steg och riskerar att passera som sedvanligt gnäll. Tror mer på en text, som öppnar för samtal. Vi vill ju primärt få upp folks ögon på vilka värden som riskerar att gå förlorade utan att det tydligt (och öppet) diskuteras i föreningen. Vi är fria att kräva fram fakta och försöka väcka opinion, men direkta krav på policyändring måste ju vara nästa steg och gå genom föreningens demokratiska struktur: stämma, ombud etc. Förhoppningsvis kan brevet få fler medlemmar att vakna till och initiera en sådan process.

3. Viktigt och angeläget, men frågan är om det inte förtjänar egna aktioner. Som du själv är inne på, kan en sådan fokusbreddning i just detta brev vara både på gott och ont. Detta har redan diskuterats i tråden, och utfallet blev "kill your darlings"-principen .
Jag tycker nog ändå, att fjällstugorna tydligt omfattas av brevets resonemang om gemenskap och inkludering; de nämns också uttryckligen bland "vandrarhem, fjällstugor och fjällstationer /som/ genom åren förkroppsligat dessa ideal".

Hmmm...

LRC, PS punkt 2:

Jag var lite mesig med svaret. Tycker nog, att vi formulerar en tydlig ståndpunkt och en "uppmaning" i slutklämmen?

"Vi vänder oss sammanfattningsvis inte mot att STF introducerar fler alternativ. Vi oroar oss, tvärtom, för att mångfalden håller på att fasas ut till förmån för ett mer exkluderande koncept, som bidrar till det segregerade friluftsliv STF säger sig vilja motarbeta.
Vi önskar och hoppas, att föreningens stolta mål fortsatt omfamnar även måttligt välbeställda nybörjare, barnfamiljer, studenter och förortsungdomar från hem utan friluftstradition."

Kan tänka mig att framhäva denna slutkläm rent visuellt.
Att vi sen (också) efterlyser info är ju sin sak.

joanna sa:

Naturligtvis ska brevet vara öppet att underteckna för andra än STF-medlemmar. Vi har fått frågor om detta, som väckt insikten om att formuleringen i ingressen kan misstolkas. Vi ser till att det blir glasklart i slutversionen.

Klicka för att se resterande...

Löses förslagsvis genom formuleringen fjällvandrare och/eller STF-medlemmar.

F.ö. stort tack för ert uthålliga arbete, ni som jobbat fram texten.
/Cecilia, fjällvandrare och fortsatt STF-medlem

joanna sa:

1. Jag är tveksam. Tycker tvärtom det är till fördel, att läsaren just "kastas in" i resonemanget med ett handfast exempel på de problem vi vill belysa.

Klicka för att se resterande...

Mot detta står risken att fokus förflyttas från problemet till exemplet som sådant. Sylarna må vara upprinnelsen till brevet, men är inte syftet att lyfta fram och problematisera de underliggande orsakerna snarare än att främst resonera kring ett specifikt symptom på nämnda problem? Min spontana reaktion efter att ha läst texten för första gången var att nuvarande formulering -- inklusive punkterna som tas upp nedan -- delvis motverkar detta syfte.

joanna sa:

2. Beror ju på hur man ser brevets roll. Ett antal kategoriska krav från en tillfällig grupp Utsidare känns inte seriöst som ett första steg och riskerar att passera som sedvanligt gnäll. Tror mer på en text, som öppnar för samtal. Vi vill ju primärt få upp folks ögon på vilka värden som riskerar att gå förlorade utan att det tydligt (och öppet) diskuteras i föreningen. Vi är fria att kräva fram fakta och försöka väcka opinion, men direkta krav på policyändring måste ju vara nästa steg och gå genom föreningens demokratiska struktur: stämma, ombud etc. Förhoppningsvis kan brevet få fler medlemmar att vakna till och initiera en sådan process.

Klicka för att se resterande...

Men var inte en stor del av poängen med att bemöda sig att organisera en namninsamling att visa på att det inte bara är en "tillfällig grupp utsidare" som vänder sig mot den upplevda utvecklingen, utan att uppmärksamma STF på att oron, missnöjet och (om man så vill) motståndet är både utbrett och just organiserat?

"Kategoriska krav" är en sak, men är det verkligen att betrakta som sådana att uppmana ledningen för en ideell medlemsförening att agera i linje med sina stadgar, sin historia, sin uttalade målsättning samt sina (existerande och potentiella) medlemmars bästa? "Policyändringen" har väl redan inträffat?

Låt oss tala klarspråk. Texten anklagar -- förvisso indirekt, men likafullt -- STF för att agera i direkt strid med de mål som föreningen själv föresatt sig att främja, eller -- mer kraftfullt, som tidigare nämnts -- att sälja sin själ, bland annat med hänvisning till direkta citat från stadgar och verksamhetsdokument. Att brevet då endast mynnar ut i en försiktigt formulerad förfrågan som i princip kan jämställas med "skulle vi kunna få läsa protokollen från ledningsmötena?" känns... ja, tamt. Kort sagt, slutsatsen står inte i paritet med allvarsgraden i problempresentationen.

joanna sa:

Jag var lite mesig med svaret. Tycker nog, att vi formulerar en tydlig ståndpunkt och en "uppmaning" i slutklämmen?

"Vi vänder oss sammanfattningsvis inte mot att STF introducerar fler alternativ. Vi oroar oss, tvärtom, för att mångfalden håller på att fasas ut till förmån för ett mer exkluderande koncept, som bidrar till det segregerade friluftsliv STF säger sig vilja motarbeta.
Vi önskar och hoppas, att föreningens stolta mål fortsatt omfamnar även måttligt välbeställda nybörjare, barnfamiljer, studenter och förortsungdomar från hem utan friluftstradition."

Kan tänka mig att framhäva denna slutkläm rent visuellt.
Att vi sen (också) efterlyser info är ju sin sak.

Klicka för att se resterande...

Problemet är att detta inte alls upplevs som just slutkläm för tillfället, varken i formulering eller presentation, utan det är efterlysningen som ikläder sig den rollen. En omprioritering är därmed i alla händelser nödvändig om det inte är just efterlysningen som är den viktigaste slutsatsen/ståndpunkten/uppmaningen som brevet vill lyfta fram.

Så länge så ändå är fallet är risken, befarar jag, att effekten av uppropet kommer bli minimal. STF har redan vid ett flertal tillfällen ombetts förklara sig (på Sylarnas Facebooksida, i Turist, i lokalpressen o.s.v.) och vid samtliga tillfällen som jag sett har svaren totalt nonchalerat frågeställarnas farhågor och motargument. Man verkar helt enkelt redan ha bestämt sig för att man har rätt och alla som säger emot har fel och därmed basta -- sant eller inte är det i alla fall så agerandet framstår för en utomstående. Med detta i åtanke känns det tveksamt att endast ställandet av mer eller mindre samma frågor ytterligare en gång skulle generera något annat än samma svar, som inte kan förväntas:

LRC sa:

c) erkänna att nuläget ens utgör ett problem.

Klicka för att se resterande...

Sammanfattningsvis känns det som att uppropet inte tar tillfället i akt att vara mer kraftfullt än det är, med tanke på dels det stora arbete som lagts ned och dels vilka stora värden som faktiskt står på spel. Jag tror att ett för stort fokus på en specifik företeelse och mildheten i uppmaningen tvärtom ökar risken att det hela upplevs som "sedvanligt gnäll" snarare än (början till) en legitim gräsrotsrörelse med såväl sakförhållanden som argument på sin sida.

Med allt detta sagt vill jag också lyfta fram att texten på ett tydligt sätt förmedlar att det inte råder ett motsatsförhållande mellan "dyrt och bekvämt" och "billigt och tillräckligt", utan att det går alldeles utmärkt att likt en kvantpartikel färdas längs båda vägarna samtidigt. Som flera av kommentarerna i tråden visar är det avgörande att denna poäng framgår, utan vilken "gnällfaktorn" riskerar att bli mångdubbelt högre.

LRC sa:

(...) är inte syftet att lyfta fram och problematisera de underliggande orsakerna snarare än att främst resonera kring ett specifikt symptom på nämnda problem?

Klicka för att se resterande...

Du kanske inte menar fullt så bokstavligt, men... svaret är nej. Det är inte vårt jobb. Vi registrerar symptom på en trendkantring och talar om att vi - om det stämmer - anser något viktigt gå förlorat. Att analysera orsakerna till STF:s vägval torde kräva en längre interdisciplinär avhandling

***
I övrigt dock oroväckande, om brevet upplevs som tamt och otydligt. Det finns alltid en risk, att de som fixat och donat ett tag med en text tappar känslan för hur den blir tolkad av "förstagångsläsare".

• Är det fler i tråden, som vid en snabb genomläsning lämnas med intrycket, att brevet (mest) handlar om Sylarnas ombyggnad?
• Är det otydligt, vad som oroar brevskrivarna mer generellt?
• Skymmer punktfrågorna på slutet slutklämmen i föregående stycket?

EDIT: skulle det vara kärnfullare, om man helt enkelt skippar punktfrågorna? Jag kan hålla med om att de inte utgör brevets huvudsyfte.

Skrivelsen och LRC:s synpunkter

Flera här i tråden har jobbat engagerat med framtagandet av skrivelsen och ni förtjänar ett stort erkännande för det arbete ni lagt ner.

Det känns därför lite förmätet av mig att hoppa in här och tycka utan att bidragit till något. Jag gör det ändå men är men något skuldmedveten för det. Så med all respekt för de som deltagit i framtagandet av skrivelsen (framför allt Joanna) och utan att själv varit delaktig måste jag ändå säga att jag håller med LRC i att lyfta kritiken till att omfatta något mer än det som baseras på en ombyggnad av Sylstationen. Så mycket har framkommit i tråden och uttryck om tvivel om vart STF är på väg att det skulle vara att försitta ett gyllene tillfälle att inte framföra det på skarpast möjliga sätt och även omfatta ifrågasättande avseende prisbild på boende m.m.m. Ledningen i STF:s har stora resurser att bemöta kritik/frågor från medlemmar (de måste tåla ifrågasättande) men de har skyldighet (åtminstone moralisk) att besvara relevanta frågor från oroliga medlemmar. Skrivelsen med komplettering av LRC:s synpunkter har så mycket substans och visar på djup insikt om STF:s arbete, medlemmars nyttjande och dess roll för friluftslivet i samhället att den rimligtvis inte kan negligeras av STF´s ledning, den blir svår att avfärda lättvindigt.

En obetydlig anmärkning vad gäller hänvisning till mindre bemedlade kategorier i samhället, "förortsungdomar från hem utan friluftstradition", jag skulle välja att skriva "ungdomar" istället för att inte stämpla någon beroende på var man bor.

joanna sa:

Du kanske inte menar fullt så bokstavligt, men... svaret är nej. Det är inte vårt jobb. Vi registrerar symptom på en trendkantring och talar om att vi - om det stämmer - anser något viktigt gå förlorat. Att analysera orsakerna till STF:s vägval torde kräva en längre interdisciplinär avhandling

Klicka för att se resterande...

Här bör jag nog förtydliga att det är just "trendkantringen" som jag åsyftar när jag talar om "underliggande orsaker" -- att reda ut hela bakgrunden ligger som sagt på metanivå i detta sammanhang. Poängen om symptom kontra sjukdom, om uttrycket tillåts, kvarstår dock -- för att fortsätta metaforen lindrar febernedsättande medel upplevelsen, men botar inte infektionen som givit upphov till sjukdomstillståndet.

Problemet som behöver lyftas är att STF inte tycks anse -- eller inse -- att trenden faktiskt har kantrat, för vilket Sylarna med fördel kan användas som tydligt illustrerande exempel, inte definition.

vandrarman, LRC:

Javisst skulle vi kunna åstadkomma ännu mer. Ambitionsnivån har vuxit med tiden, från en spontan insändare till krav på en genomgedigen kritisk analys och ökande förhoppningar på vad den skall kunna åstadkomma. Mitt eget problem är att jag väger fjäderlätt i sammanhanget, eftersom jag knappt ens passerat några svenska fjällstugor eller fjällstationer sedan småbarnsåren på 90-talet. Därför efterlystes mer återkoppling i tråden, och det var skönt att "tunga krafter" som Fowwe, Christian och Björn ryckte in.
LRC, du hör ju också till de både välformulerade och erfarna. Dina inlägg ger mig personligen lust att höja ribban, men de andra som jobbat med texten får ju säga sin mening först. Samtidigt finns det nog en gräns för tråddeltagarnas uthållighet. Ur den synvinkeln är det trots allt bättre att ett bra nog brev publiceras, än att väntan på det bästa brevet nöter ner engagemanget.

Överlämnar alltså till andra att avgöra om, hur mycket och på vilket sätt vi skall fortsätta redigera texten.

Hmm...
Börjar se rätt enkla sätt att omfördela tonvikterna enligt ovanstående bidragsgivares tankar samt vidga perspektivet i ingressen. Om det är OK för dig, LRC, så skulle jag vilja ta stöd i bl a dina beskrivningar av läget i stugorna och stämningarna bland vandrare, alltså huvudsakligen inlägg #336. Börjar också vara övertygad om att vi helt ska skippa punktfrågorna.

Kan inte jobba med det i kväll, men remisstiden varar ju till den 23/11




...och var det någon som inte förstod, varför arkitekter jobbar dygnet runt inför en deadline och alltid är klara en minut efteråt, så begrunda utvecklingen i mina senaste inlägg. Ingenting är någonsin "klart"; sitter man en stund till, så kan det kanske bli lite bättre

.

joanna sa:

Om det är OK för dig, LRC, så skulle jag vilja ta stöd i bl a dina beskrivningar av läget i stugorna och stämningarna bland vandrare, alltså huvudsakligen inlägg #336.

Klicka för att se resterande...

Varsågod, men kom ihåg att jag talar utifrån egen erfarenhet och att det faktum att folk vid upprepade tillfällen luftat sitt missnöje inom hörhåll för mig inte nödvändigtvis medför att samma sak förekommer annorstädes, eller att de jag träffat genom åren är representativa för fjällturisterna som helhet. Att det verkligen finns ett missnöje som sträcker sig långt utanför detta forums gränser -- och har funnits under många år -- är dock fullständigt klarlagt.

joanna sa:

Börjar också vara övertygad om att vi helt ska skippa punktfrågorna.

Klicka för att se resterande...

Nja, det kan vara förhastat, då "fallet Sylarna" i kraft av sin tydlighet och närhet i tid gott kan nyttjas för att kasta ljus över såväl nuläge som framtidsplaner. Likt boendealternativen/prisnivåerna behöver inte det ena utesluta det andra.

LRC sa:

Sammanfattningsvis känns det som att uppropet inte tar tillfället i akt att vara mer kraftfullt än det är, med tanke på dels det stora arbete som lagts ned och dels vilka stora värden som faktiskt står på spel. Jag tror att ett för stort fokus på en specifik företeelse och mildheten i uppmaningen tvärtom ökar risken att det hela upplevs som "sedvanligt gnäll" snarare än (början till) en legitim gräsrotsrörelse med såväl sakförhållanden som argument på sin sida.

Klicka för att se resterande...

Känner att jag bör bistå Joanna i denna utvidgade diskussion och ge några reflexioner även om jag inte riktigt hunnit tänka igenom varenda detalj i Kalles initierade och innehållsrika inlägg.

Vi i gruppen som skrivit åtog oss ett uppdrag som jag uppfattade som tydligt: Att ge uttryck för oro om en förändrad inriktning/policy med utgångspunkt från ombyggnaden på Sylarna samt begära klargörande och information. (Beroende på STF:s svar kunde man ju sedan fundera på om saken skulle föras vidare, men det var ett eventuellt kommande steg.) Vid arbetets inledning var det en farhåga att krafter höll på att styra STF åt ett icke önskvärt håll - men ingen visshet. Och vi skulle begära av STF att de skulle ge sin syn på saken.

Som jag ser det har vi slutfört detta uppdrag, och den sista önskan om synpunkter (#332) syftade till att försäkra oss om att vi inte missat något väsentligt i just detta uppdrag.

Vad vi nu står inför när det gäller skrivelsen (genom Kalles synpunkter) är dels ett utvidgat uppdrag, dels att det som vi tidigare formulerade som en oro nu ska formuleras som ett ställningstagande om konkret förändring. Visserligen kan mycket i vår text användas även till detta, men som jag ser det är det ett nytt uppdrag vi står inför. Med tanke på hur mycket tid och arbete som redan har lagts ner så är frågan om detta senaste inte borde göras som en ny skrivelse, ett "andra steg". Risken finns att arbetet med att få till den ultimata kanonkulan leder att att den aldrig blir färdig för skott.

Även om jag delar de flesta av Kalles synpunkter i sak så finns det en sak jag har en annan åsikt om: Jag tror inte att vår skrivelse är "tam". Organisationen borde redan vid det här laget inse att skrivelsen förmedlar inte bara farhågor utan också utbredd kritik. Och skulle man inte begripa att eventuella kommande reaktioner från ett betydande antal medlemmar skulle kunna bli betydligt tuffare så är man mer än lovligt hörselskadad.

Jag tror problematiken här är ett helt nytt forskningsområde faktiskt.
Underlagen för kritik och förslag om förbättringar passar väl in på universitet som doktorsavhandlingar.

För att få rejäl kraft i era försök att förändra upplägget så bör ni ta hjälp av doktorander som är intresserade och vars områden är kopplade till detta. Det kommer ge helt sanslöst gediget underlag för alla skrivelser och STF kommer stå som efterblivna om de inte tar detta på allvar.

Frågan är om brevet skall skickas först, eller vänta de år det tar att komplementera med fantastiska underlag och forskning inom området.

Friluftslivet och naturen i vildmarken är faktiskt så viktig att det förtjänar rejäl forskningsaktivitet.