Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Bushcraft Black från Mora är en helt annan kniv än Garberg. Väldigt prisvärd den också.

Skillnaden: Garberg är mer rejäl, tyngre, mer välbalanserad - och mer diskret än Bushcraft Black som har ett mer anskrämligt fodral.

Franska knivar i storlekarna 8,7, 6,6. Två är utav rostfritt stål och två är av kolstål. I just denna typ av kniv föredrar jag helt klart rostfritt stål. Alla fyra är fantastiska knivar att skära med. Slicers I ordets rätta Bemärkelse. Den största har väl något tiotal år på nacken medan den nyaste är den rostfria längst ner på bilden. Den köpte jag i Chamonix denna sommar.

Bosse

Jag skickar några fällknivar till. Alla dessa fick knivar är ju utmärkt storlek att bära i fickan dagligen. Användarmässigt skulle jag säga alla är riktigt bra.
Puma prospector Är inköpt på 1980 talet från Peter hjortberger På fällkniven. Det var Anders Dahlmans skriverier i knivspalten i jaktjournalen som gjort mig inspirerad. Jag vilel förstås ha den kniv som han skrev upp som den absolut bästa fickkniv man kunde äga. Den är numera eftertraktad i samlarkretsar och värd hel del.

Great eastern curlery, TC barlow Äger jag på grund av en gentleman här på forumet. Den är tillverkad 2012 av en av de bästa fällknivs tillverkarna av gamla amerikanska modeller som existerar just nu. Även denna kniv är riktigt svår att ersätta om den tappas.

EKA swede 311 är sedan länge inte längre i produktion. Hittar man en begagnad är den skapligt billig. En representant för de utmärkta skruvade fällknivarna de så länge tillverkade innan de föll ned i mörkret. Just den här köptes kring 1980 och har följt mig på mången tur i ungdomen.

Opinel no 6 har lika högt bruksvärde men är billig samt lätt att få tag på. Just den här köptes i Chamonix men har man inte vägarna förbi Frankrike finns de lite här och där.

Bosse

Nirrebosse sa:

Jag skickar några fällknivar till.

Klicka för att se resterande...

Många klassiska modeller där Bosse. De finns också i min samling, inklusive Prospectorn . Dvs, alla utom GEC-kniven.

På tal om franska knivar så är jag riktigt sugen på den här:
https://www.youtube.com/watch?reload=9&v=CC8gBFvR04c

Den kniven har i princip allt som jag kräver hos en fin allround-fickkniv. Eventuellt skulle jag vilja se ett fånglinehål också men den detaljen kan jag förbise när kniven i övrigt är så bra som den är .

~Paul~

Nirrebosse sa:

Franska knivar i storlekarna 8,7, 6,6. Två är utav rostfritt stål och två är av kolstål. I just denna typ av kniv föredrar jag helt klart rostfritt stål. Alla fyra är fantastiska knivar att skära med. Slicers I ordets rätta Bemärkelse. Den största har väl något tiotal år på nacken medan den nyaste är den rostfria längst ner på bilden. Den köpte jag i Chamonix denna sommar.

Bosse

Klicka för att se resterande...

Mkt fina!

Lädersnörena - finns de bara på de mindre modellerna?

Gällande modifieringar på opinel så borrar jag hålen själv. Borras långt bak och lite högt så de inte kommer in till bladet. Borrar först med tunn borr för att få koll på om det blir rakt. Följer sen upp med 5 mm borr. Jag gillar att ha en kort rem i mina knivar. Lättare att fiska upp dem ur fickan lättare att sätta fast dem i någon krok etc. Personligen tycker jag att denna typ av kniv blir lite snyggare också om man modifierar. Som du ser har jag också gjort easy Grip uttag. Detta för att opinel ibland går trögt av fukt och man behöver större grepp för fingrarna.I Kombination med opinelknack, dvs att knacka nedre bakre hörnet mot något hårt för att få bladet att hoppa ut lite så blir inte styvhet i utfällandes någonsin ett problem. På alla mina Opinel Tar jag också av låsringen och stoppar skaftet i ett Spabad av linolja och terpentin. De får stå där några dagar. Sedan blåser jag allt rent med tryckluft. Väl värt lite tid att göra en opinel vattentåligare om man är ute i friluftslivet. Det är alltid någon av dessa knivar jag tar med mig på utlandsresa eftersom de dubblerar så otroligt bra som köksknivar. Jäkligt ofta man kommer någonstans och knivarna är hemska.

Bosse

Angående borrningen om man är ovan att borra. Bäst blir det om man borrar med säg två millimeters borr. När man ser att man kommit rakt så går man över på en grövre borr. Kommer man lite snett går det att förändra med hjälp av stora borren. När det kommer till stora borren Så borrar man halvvägs från båda hållen För att undvika utslag av trä på ytan. Vill man vara riktigt försiktig Kan man ju också använda ytterligare en borr i mellan storlek.

Vill man bada sin opinel i olja och terpentin måste man ta bort ringen eftersom det annars torkar ihop under den och gör hela skiten ihoplåst. Jag vet detta av egen erfarenhet och behövde värmepistol för att få loss ringen. Bäst fungerar en sån där tång för låsringar eftersom den trycker omvänt.

Bosse

Ja jag är ju hemma och återhämtar mig från magsjuka. För att fördriva tiden tänkte jag visa några gamla fickknivar. Det är de tre med skaft av pärlemo som är själva visningen och den lilla Victorinoxen Är för storleksjämförelse. I vårt gamla samhälle hade nog i princip alla män och kanske en hel del kvinnor en fickkniv. Små knivar med skaft av pärlemon hade hög status. Därav fick dem ofta fint detaljarbete. Just denna typ av kniven kan ju vara väldigt lämplig som fickkniv även i vår tid eftersom reglerna är lite Restriktiva. En kniv av denna storlek hotar ju inte speciellt många ens knivskeptiska människor. En liten kniv är förvånansvärt användbar till mycket i vardagen. Man kan köpa ett riktigt bra hantverk för någon enskild hundring. Just dessa är den största en omärkt tysk som jag fått restaurera litegrann med hjälp utav skruvstädet och läder så att den är tight igen. Mellankniven är en amerikansk robeson som jag till min glädje kunde köpa billigt. Den minsta är en EKA. Den kostade 200, dvs dyrt i sammanhanget, men jäklar vilken välgjord kniv. Gillar man välgjorda knivar och har öga för detalj är detta ett smycke.

Bosse

Två andra lite mera vardasbetonade fickknivar från Eskilstuna. De får båda representera den äldre tidens knivar. Båda har skaft av bakelit och är väl därför från 50 till 60 talet. Är de äldre är det vanligt med skaft av natur material eller av celluloid. Celluloid är det snyggt gammaldags plastmaterial som är riktigt eldfängt samt ostabilt och därför kan gasa ur. Ibland är det perfekta fast dom är gamla och bland är de sämre. Som ni ser har ölet ändrat kork under tiden mellan dessa två knivar. Den första har ju en korkskruv för Gammeldags kork och nummer två har en kapsylöppnare. Verkar som att väldigt många fickknivar behövde kunna öppna öl. Bladet var väl till för att peta i pipan Samt öppna en och annan mjölsäck eller annat trivialt vardagsgöra. Som jag kan minnas det från min yttersta barndom så använder de gamla gubbarna även kniven till att rensa fisk samt småvilt. Man hade ju inte så många saker på den tiden så jag antar att man använder det man hade till det man behövde använda det till. Gamla knivar från Eskilstuna av denna typ är väldigt välgjorda i förhållande till det pris man behöver betala.

Bosse

De Paul. Riktigt vacker fransk kniv. Jag var i Frankrike Under två veckor i somras. Mest gick jag förstås i berg men jag var in till stan vid ett par tillfällen. Hade kniv ögonen öppna men kunde faktiskt aldrig se en kniv av denna sort. Inte ens på finaste gatan i Chamonix. Jag hade verkligen intentionerna att skaffa en riktigt fin fransk kniv under denna resa. Resultatet blev dock att jag kammade noll vad gäller knivar, men kammade fullt vad gäller utsikter över fina berg. Såg också en och annan ström som borde innehållit öring. Franska Berg är verkligen värda att vandra i.

Bosse

Jo, de är fina de där klassiska franska LeThiers-knivarna.

Här är några andra klassiker:










~Paul~

DePaul. Verkar vara likadana EKA 22 vi har. Tyvärr har jag använt min del. Riktigt bra stål i de här. Å andra sidan ökar ju samlarvärdet i din när jag använder min. Och det är ju trots allt du som är den mer trogna samlaren av oss två.

Bosse