balans och inställning

Jag söker en enkel, användbar åkteknik. Om nödvändigt med stavar, som jag dels själv kan använda, dels lära ut till andra, som har problem med skridskoåkningen.

Ja, min åsikt om stavar är ju känd, så det kan vi lämna därhän, eller till någon som gillar att åka med stavar. Säkert kommer någon att kommentera det ändå ;-)

Om man vill bli bättre rent åktekniskt som långfärdsskridskoåkare så är min uppfattning att det gäller att kopiera så mycket som möjligt av hastighetsåkare. Det finns inga som är bättre på att få till effektiv åkning på is. Det tog inte så många varv på ÖIP för mig att inse detta när gamla gubbar långt över 70 år med lätthet gled förbi mig, till synes helt utan ansträngning, samtidigt som jag tog i så jag blev blå i ansiktet av att försöka hänga med.

Titta så enkelt och effektivt kan kan åka. Två holländska tjejer är ute och njuter av naturis före julen http://www.youtube.com/watch?v=1vtgHj6rCEU
Nu är det inte alla som kommer att kunna åka så har bra (inte heller jag) men jag tog detta klippet som exempel på teknik att sträva efter. Självklart kommer man inte att orka åka i den kroppspositionen en hel dag, men om man plockar åt sig en del saker så blir livet genast lättare. Böj på knäna för att bli stabil och öka skärets längd. Kryp ihop så mycket du orkar och kan för att minska luftmotståndet Isättning på ytterskär. Lång glidfas. Maximera sidokraften genom att utnyttja tyngden i kroppen när den faller åt sidan. Lyfta hela skridskoån samtidigt, och sluta för guds skull upp med tåfjutten. Cirkelformad rörelse bakom koppen vid återföring av skridskon

När det gäller teknik för att åka skridskor så är teorin ingen hemlighet, och man kan läsa sig till mycket på nätet. Att få till praktisk hjälp kan vara svårare. Som jag skrivit i något inlägg tidigare så är det en god idé att ta kontakt med en skridskoklubb för att få praktiskt hjälp med undervisningen.

Alla kan ju ha sin definition av "enkel och användbar". Enkel att förstå ? Enkel att lära sig ? Enkel att använda ?

Tekniken för att åka skridskor bygger i mångt och mycket på balans, kroppsposition och timing. Teoretiskt går det relativt enkelt att förstå, men man måste räkna med att det kostar tid och engagemang att lära sig. Jag tror inte på någon 'enkel' genväg där.

Så, nu väntar jag bara på invändningar från Paul ;-)
 
Var kan man hitta någon bra beskrivning av dubbelpushtekniken? Den tycks ju medge bra fart vid stavåkning och är kanske idealisk för åkare, som av olika skäl har svårt att behärska den klassiska långfärdsstilen.

Återigen, tror inte att dubbelpush är vägen att gå. Det är ytterst få (om några) som behärskar den tekniken i Sverige och jag har svårt att se att den är enklare vid stakning än vanlig skridskoåkning, borde snarare vara så att den är svårare. Det är inte en teknik som är gjord för stakning.
Största delen av det som skrivits om den finns här på Utsidan. Sök i forumen efter dubbelpush eller ispush eller dubbelknuff eller doublepush.

Såhär ser den ut på inlines:

http://www.youtube.com/watch?v=QmFZxNEuJH8

-Palle
 
Så, nu väntar jag bara på invändningar från Paul ;-)

Och vad tycker du jag borde invända mot?

Givet din förutsättning "Om man vill bli bättre rent åktekniskt som långfärdsskridskoåkare så är min uppfattning att det gäller att kopiera så mycket som möjligt av hastighetsåkare. Det finns inga som är bättre på att få till effektiv åkning på is." har du naturligtvis helt rätt - i alla fall om man dessutom är beredd att lägga ner mycket energi på att lära sig detta, och/eller lärde sig det i unga år.

Men alla har inte denna förutsättning, eller målsättning. Och detta är inget unikt för skridsko utan förekommer bland i stort sett alla mänskliga aktiviteter. Många går ut på promenad utan någon ambition att bli så snabba och effektiva gångare som möjligt. De flesta bilförare har inga ambitioner att bli mäster-rallyförare (fast alltför många 18-20-åriga ynglingar försöker utan att ha de rätta förutsättningarna - med känt resultat i olycksstatistiken). Och nästan alla som fotograferar har ingen som helst målsättning att försöka bli en ny Lennart Nilsson (som f.ö. tagit även en hel del "vanliga" bilder fast man sällan ser dom i media). Och så vidare och så vidare.... människor är olika.
 
Och vad tycker du jag borde invända mot?

Ungefär som du svarade.

Givet din förutsättning "Om man vill bli bättre rent åktekniskt som långfärdsskridskoåkare så är min uppfattning att det gäller att kopiera så mycket som möjligt av hastighetsåkare. ........

Men alla har inte denna förutsättning, eller målsättning.

Det var ju precis den målsättningen som Hans hade med sin fråga. Han ville lära sig en enkel, användbar åkteknik.:)
 
Kil under klacken?

På slalomspråk kallar man ett liknande fenomen canting, och det går att justera på en del pjäxor. För cyklister finns även små kilar att sätta under SPD-klossarna för att justera fotbladets vinkel gentemot referensytan.

Tack för intressanta tips. Tror du att man kan montera en plast- eller gummikil på yttersidan av fotplattan under klacken, för att vinkla till skridskon 5-6 mm? Man kanske kan ta en bit av de plastkilar som järnhandlarna säljer för snickeriändamål?
 
Vad som måste sägas om och igen

Erik Rosengren har helt rätt. Man kan diskutera skor och bindningar och metaller och stavar hur många inlägg som helst - men har man inte isättningen och frånskjutet är det meningslöst. Nyss hemkommen från en helkväll på Östermalms IP, där jag blev frånkörd av 7- till 70-åringar, inser jag än klarare att förbättrad åktekniken är det främsta medlet att öka trivseln på långfärder.

Filmen med de holländska flickorna är utmärkt; se hur lätt de kommer fram genom att 1. Hålla ihop fötterna vid isättning och 2. göra frånskjuten rakt ut, med maximal tryck på hela skenan. Det skall vara ljudlöst! Man måste också se till att verkligen stå, helst med lätt bakvikt, på den skena som styr - och som ska vara riktad framåt, mot målet, ingen annanstans! - så att man känner att hela kroppen vilar på just denna fot. Kan man balansera 20 meter på en fot och ändå vila med hela kroppen är det bra - helst 100 m. Och ytterligare en sak; i luften gör skridskor ingen nytta. De ska vara på isen så mycket som möjligt. Den låga, dubbelvikta hållningen, så gott som omöjlig för oss mogna stilleben, är ej nödvändig, däremot böjda knän.

Notera även att flickorna kör med fast häl!

Hastighetsåkningen syftar inte bara till att kunna åka fort, utan framförallt till att åka effektivt och harmoniskt, utan spända muskler. Och var lönar sig effektivitet bäst, om inte på dagsturer ute på våra fantastiska sjö- och havsisar? Det är de största stilåkarna som kan köra i tjugo mil vid 60+ ålder!

Förstår fortfarande inte varför man inte har mera åkteknik på långfärdsklubbarna. Eller att man säljer in 55 cm långa skenor, med lögnen att då går det fortare framåt. Då utgör skridskon ett hinder vid isättningen istället för en framdrivande motor!

Erik talar om tid och engagemang. Ja - vid 50+ ålder krävs det oerhört mycket tid och envishet. Vad stora hjärnan fattar går inte in i lilla...En 10-12-åring däremot, kan - med rätt instruktioner - erövra tekniken på några få men regelbundna och tålmodiga istimmar. Men sedan sitter den hela livet ut!

Men om man å andra sidan anammar bara en liten portion av hastighetsåkarnas teknik så har man igen den på långturen tiofalt. Man kan slappna av, njuta mera och aldrig behöver man känna sig bli på efterkälken! Det är njutning på högsta sublima nivå att känna balans, kraft och rytm samverka utan att det frestar det minsta på kroppskonstitutionen.
 
Senast ändrad:
Det var ju precis den målsättningen som Hans hade med sin fråga. Han ville lära sig en enkel, användbar åkteknik.:)

Och ditt svar är att det finns ingen sådan teknik som är enkel att lära sig. Vilket låter rätt rimligt: om det vore så enkelt att lära sig, då borde rimligen nästan alla åka så redan - eller hur?
 
Men om man å andra sidan anammar bara en liten portion av hastighetsåkarnas teknik så har man igen den på långturen tiofalt. Man kan slappna av, njuta mera och aldrig behöver man känna sig bli på efterkälken!

Då är det någon annan som hamnar på efterkälken istället när gruppen kan åka lite snabbare - tills den personen övar upp sin teknik (alternativt slutar åka), då blir det ytterligare någon annan som hamnar på efterkälken när gruppen börjar åka ännu fortare. Processen upprepas, och sedan upptäcker du att du åter hamnar på efterkälken för att grupphastigheten successivt har ökat - och du måste slipa ännu lite mer på din teknik för att inte hamna på efterkälken. Alternativt byta till en långsammare grupp - men det kan förstås upplevas som en prestigeförlust.

Fenomenet med ökande hastigheter med tiden i de flesta åkgrupper är en realitet - läs senaste årsboken från SSSK.
 
Och ditt svar är att det finns ingen sådan teknik som är enkel att lära sig. Vilket låter rätt rimligt: om det vore så enkelt att lära sig, då borde rimligen nästan alla åka så redan - eller hur?

Nej, Paul !
Vad jag sade var ett det inte finns någon enkel genväg.
För att lära sig skridskoteknik måste man öva. Det gäller alla. Hur mycket beror på förmåga och fallenhet. Som Ulf skrev i ett tidigare inlägg så varierar detta, tex mellan olika åldrar.
 
.....
Titta så enkelt och effektivt kan kan åka. Två holländska tjejer är ute och njuter av naturis före julen http://www.youtube.com/watch?v=1vtgHj6rCEU
...;-)

Skön film Erik. Synd bara att första fotografen inte fattat att man skall hålla filmkameran horisontellt.

Första åkaren och andra åkaren har rätt olika stil vilket egentligen alla även duktigare åkare har.

Något jag brukar rekommendera är att åka kompakt och det tycker jag bägge tjejerna här demonstrerar fint.

Håller med om att DP inte är vägen men att åka med lite slingriga ytterskär och två knäpumpningar per skär som Lasse Lison Almkvists ispush är inte fel det blir inte lika stor statisk belastning då.

Thure
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.