Det är ju inte säkert att de reagerade på säkerhetsnivån - de kanske "bara" fann det störande med andra åkare på "deras" is? Min erfarenhet är att skridskoåkning förefaller utlösa ett intressant revirbeteende hos en del människor, särskilt i början av säsongen. Jag misstänker att det har att göra med utvecklingen från exklusiv till folklig aktivitet.
Skridskofascister
- Trådstartare novas husse
- Start datum
Ha ha, Lars Westman skrev för många år sedan en klockren krönika om detta i tidningen Vi. Som jag minns det så mötte han i premiärtider ett par på en "hemlig" premiärsjö i Stockholmstrakten, kvinnan hälsade glatt men mannen var rejält sur för att någon annan förstörde hans premiärupplevelse. Vet att Westman använt ordet jungfruis och det säger kanske en del om detta kanske framförallt manliga beteende.
Själv var jag tacksam för den täta dimman på årets premiärtur som gjorde att man kände sig hyfsat ensam på isen.
-Palle
Långfärdsskridsko
är en social sport och skapar en väldig massa kontakter som man inte skulle få om man inte satt t ex i Stockholms tunnelbana iklädd skridskomundering.
Att någon ser sur ut är faktiskt deras problem och inte den som noterar den sura minen. Möts man på isen och inte redan mött dussintals grupper eller enskilda åkare så brukar jag stanna och utbyta isuppgifter eller i varje fall heja.
Skridskoåkning är en glädjeaktivitet.
Thure
är en social sport och skapar en väldig massa kontakter som man inte skulle få om man inte satt t ex i Stockholms tunnelbana iklädd skridskomundering.
Att någon ser sur ut är faktiskt deras problem och inte den som noterar den sura minen. Möts man på isen och inte redan mött dussintals grupper eller enskilda åkare så brukar jag stanna och utbyta isuppgifter eller i varje fall heja.
Skridskoåkning är en glädjeaktivitet.
Thure
Att hålla piken rätt
Jag har kanske inte så mycket att tillägga egentligen, men finns det inte en annan typ av "skridskofaschism" i det att vissa anser att det bara finns ett sätt att hålla piken.
Flera gånger har jag blivit tilsagd att jag skall hålla piken enligt:
i
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=36372
detta resulterar ofta i att jag försöker tvinga mig in i denna position. Jag är dessutom rätt liten och har korta armar så till en början fick jag inte ens runt armarna om piken. Nu är jag emellertid något mer vig så nu går det.
Men skall man öka farten något och jobba mer med benen så skulle jag vilja pendla mer med armarna och med armarna helt låsta så blir det ju mer en uppåt nedåt pendling och så slår piken i isen med fall som följd.
Och så undrar jag varför bara jag måste åka så här. Alla andra får ju åka som de vill tycks det som. Är inte huvudsaken at man har spetsen framåt?
Jag har kanske inte så mycket att tillägga egentligen, men finns det inte en annan typ av "skridskofaschism" i det att vissa anser att det bara finns ett sätt att hålla piken.
Flera gånger har jag blivit tilsagd att jag skall hålla piken enligt:
i
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=36372
detta resulterar ofta i att jag försöker tvinga mig in i denna position. Jag är dessutom rätt liten och har korta armar så till en början fick jag inte ens runt armarna om piken. Nu är jag emellertid något mer vig så nu går det.
Men skall man öka farten något och jobba mer med benen så skulle jag vilja pendla mer med armarna och med armarna helt låsta så blir det ju mer en uppåt nedåt pendling och så slår piken i isen med fall som följd.
Och så undrar jag varför bara jag måste åka så här. Alla andra får ju åka som de vill tycks det som. Är inte huvudsaken at man har spetsen framåt?
Senast ändrad:
Pikföring
är ju diskuterat tidigare som framgår ovan. Något absolut rätt eller fel finns inte.
Åker man tätt ihop blir det viktigt att inte skada eller irritera medåkarna.
Pikpaketet kan fungera som ett balanshjälpmedel liknande det som lindansare kan använda.
Generellt så bör man sträva efter bra balans och minimala balanskorrigerande rörelser. Men små följsamma balanserande rörelser måste man göra t ex med ryggen. Titta på hur en hastighetsåkare på 400 meters rundbana rör sig.
Piken kan användas som en motvikt t ex så att man får en mer sittande och bättre åkställning.
Om man har spetsen framåt och håller piken ganska horisontellt och riktad i färdriktningen minskar man luftmotståndet.
Utrustningen dvs främst ryggsäck och pikpaket skall generellt sitta nära kroppens tyngdpunkt och inte öka överdrivna pendlingar med armarna som balanskorrigering.
För mig känns piken oftare som en hjälp för balansen än tvärtom. När jag håller piken i färdriktningen har jag mera nytta av den för att hålla balansen än om den sitter tvärs eller snett i förhållande till färdriktningen. Kan man jämföra pikföringen på bra isar med kattens svans?
Thure
är ju diskuterat tidigare som framgår ovan. Något absolut rätt eller fel finns inte.
Åker man tätt ihop blir det viktigt att inte skada eller irritera medåkarna.
Pikpaketet kan fungera som ett balanshjälpmedel liknande det som lindansare kan använda.
Generellt så bör man sträva efter bra balans och minimala balanskorrigerande rörelser. Men små följsamma balanserande rörelser måste man göra t ex med ryggen. Titta på hur en hastighetsåkare på 400 meters rundbana rör sig.
Piken kan användas som en motvikt t ex så att man får en mer sittande och bättre åkställning.
Om man har spetsen framåt och håller piken ganska horisontellt och riktad i färdriktningen minskar man luftmotståndet.
Utrustningen dvs främst ryggsäck och pikpaket skall generellt sitta nära kroppens tyngdpunkt och inte öka överdrivna pendlingar med armarna som balanskorrigering.
För mig känns piken oftare som en hjälp för balansen än tvärtom. När jag håller piken i färdriktningen har jag mera nytta av den för att hålla balansen än om den sitter tvärs eller snett i förhållande till färdriktningen. Kan man jämföra pikföringen på bra isar med kattens svans?
Thure
För den typen av kontakter behöver man inte ens ge sig ut på isarna - det räcker med att klä sig i skridskomundering och sedan kliva på tunnelbanan. Om man skulle göra detta mitt i sommaren skulle de sociala kontakterna troligen bli ännu intensivare....
Det där är finlir.
De mer grövre formerna av skridskofascism visar sig då stakåkning diskuteras. Den har kallats för en "styggelse", "oestetisk", och vissa anser t.o.m. att stakåkare ska bort från isarna helt och hållet. Se t.ex.: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=36690
Om skridskoåkning ska vara en inkluderande gemenskap, då ska självfallet även stakåkare accepteras. Låt var och en åka utifrån sina förutsättningar, och kalla dom inte för en "styggelse" bara för att dom använder en teknik du finner ineffektiv. För som du själv sa ovan: "Något absolut rätt eller fel finns inte" - eller?
Det börjar antydas att fler än jag fått känslan att skridskor lockar fram en del oönskade sidor hos en del utövare, mer än vad som sker vid flertalet andra vinteruteaktiviteter (längdskidor, utförs, isfiske, younameit.com)
För att inte tala om när man skojar om israpporter som kräver "medlemsskap, lösenord, invigningsriter och hemliga frimurarhandslag"!
Detta är en härlig tråd som knyter ihop i alla fall en cirkel ....
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?p=285338
Pröva med att antyda att gruppåkning är en kollektiv verksamhet som passar människor som trivs i grupp - det brukar utlösa oanade aggressioner, snarast fradgetuggande .
( Rätt märkligt faktiskt. Det är väl bra att folk som trivs i grupp får åka i grupp? Varför har just skridskoåkare behov av att framhålla hur individualistiska de är? Även när de åker 30 pers tillsammans och åt samma håll?)
. ( Rätt märkligt faktiskt. Det är väl bra att folk som trivs i grupp får åka i grupp? Varför har just skridskoåkare behov av att framhålla hur individualistiska de är? Även när de åker 30 pers tillsammans och åt samma håll?)
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.