Riskbedömning

Re: Re: Vi måste lära oss något av Ridö!

Brune; sa:

Vilken typ av pikar?

Jag hittade inte ett ord om vilken/vilka ispikar som ledaren och de övriga använde. ...

Klicka för att se resterande...

Jag tycker din fråga är mycket relevant, Per. Kanske handlar det ändå mer om pikteknik än pikar. Själv har jag en pikteknik där jag gärna vill slå igenom isen, inte bara rispa på isytan. Denna teknik är helt omöjlig med pikstavar typ Pikmakarns. Jag har hört att några väldigt erfarna ledare i SSSK använder lätta pikar och kan genom att känna på isytan göra bra bedömningar av isen. Fast jag har ingen aning om hur dom gör och vad de kan utläsa av sina ytobservationer.

dabac; sa:

Den första frågan vid riskbedömning borde kanske vara "håller isen att rädda från?", snarare än "håller isen att åka på?", som den antagligen ofta har varit.

Klicka för att se resterande...

Enda problemet med ditt resonemang är att vi har för lite kunskap om hur den is som går att rädda från är beskaffad. Vilken is som håller eller inte är mycket lättare att avgöra, dessutom är det ju enkelt att testa vid ett aktuellt fall genom att kliva ut på den.
Jag tror att det enda rimliga är att koncentrera sig på om isen håller eller inte, ha goda säkerhetsmarginaler samt undvika vissa specifika farliga situationer (långt ut på tunn is, vårisar, isar som riskerar att brytas upp). Möjligen skall de Kronborgska dåliga stöpisarna läggas till listan av farliga isar.

Re: Re: Isbiten

Peter Kronborg; sa:

Texten i Isbiten:

Stöpisar – en underskattad fara för skridskoåkare?

Jag har åkt långfärdsskridskor sedan 1981. Vid inte mindre än fyra tillfällen har jag varit med om massplurrningar där stora ytor av stöpis (av mig bedömd som bärig, men ändå inte av bästa kvalitet) har gått upp och förvandlats till flak. ...

Klicka för att se resterande...

Tack Peter för att du skrev texten här, jag läste den i Isbiten med stort intresse.
Jag tycker dina observationer är mycket intressanta, samtidigt som de talar emot min magkänsla. Några av de bästa isarna jag åkt på har varit stöpisar och jag under dessa tillfällen inte känt den minsta oro.
Hemligheten ligger kanske i stöpis "inte av bästa kvalité". Kan du utveckla detta?
Handlar det om lufttemperatur (plusgrader), istjocklek eller om stöpets kvalité (mängden luft i stöpet)? Hur bedömmer man om en stöpis är bra eller dålig?

Re: Vi måste lära oss något av Ridö!

MatsP; sa:

Jag tycker det är dags att någon sammanfattar det sagda. Krister V?

Klicka för att se resterande...

Jag tror det är omöjligt att sammanfatta Ridödiskussionerna. De slutsatser man drar av Ridö är högst personliga.

Jag skriver gärna under på ditt "den smala vägen på isen". Det är bra. På min lista har jag även (som tidigare nämnt i denna tråd) "vikten av områdeskunskap" samt "engagera hela gruppen i isbedömningen". Min fru (som också är skridskoledare) har "bara åka skridskor när det är bra is" som ny regel efter Ridö.

Skulle vara roligt att höra vad andra har för konkreta förändringar i sitt förhållande till isbedömning och att leda grupp efter Ridö.

Valsituationer

ställs man hela tiden inför som ledare för en grupp.

Min ambition är att vara mera lyhörd för osäkerhetskänslor hos deltagare och i min egen magtrakt och då välja ett mer defensivt alternativ.

En konkret lärdom från Ridö är att vara mer observant på isar som saknar fäste till land och eller stabil omgivande is.

En andra är att mobiltelefoner inte räckte för att rädda liv vid Ridö. Trots att alla var uppe på isen via räddning inom gruppen och med hjälp från andra grupper så dog två unga personer av nedkylning.
Mobiltelefoner kan ge falsk trygghet.

En ytterligare lärdom är att de svaga partierna till följd av strömmande vatten i Ridösundet inte bara var i den smala passagen utan att det var svagt i ett stort område långt från sundet.

Min stora entusiasm för långfärdsåkning i grupp finns kvar. Jag vill absolut fortsätta att leda i samma utsträckning som tidigare och hoppas på att min arbetssituation civilt och min familj kommer att ge utrymme för mera ledaruppdrag under kommande år.

Thure

Re: Re: Re: Isbiten

kr-val; sa:

Hemligheten ligger kanske i stöpis "inte av bästa kvalité". Kan du utveckla detta?
Handlar det om lufttemperatur (plusgrader), istjocklek eller om stöpets kvalité (mängden luft i stöpet)? Hur bedömmer man om en stöpis är bra eller dålig?

Klicka för att se resterande...

Tack Peter för att du publicerade artikeln här. Jag har tidigare spekulerat i att underfrätta stöpisar är luriga och beter sig på detta vis och åtminstone 2 av dina fyra beskrivna händelser stödjer detta och kanske även de övriga 2. De två gånger jag har varit med om liknande händelser har det också varit på strömutsatta områden. Ofta ger isen ifrån sig ett "ihåligt" ljud. En underfrätt stöpis med ihåligt ljud borde alltså kunna vara en stöpis som inte är av bästa kvalitet.

-Palle
[Ändrat av Palle_Z 2006-11-07 kl 11:03]

Re: Re: Re: Re: Isbiten

Palle_Z; sa:

Ofta ger isen ifrån sig ett "ihåligt" ljud. En underfrätt stöpis med ihåligt ljud borde alltså kunna vara en stöpis som inte är av bästa kvalitet.

-Palle
[Ändrat av Palle_Z 2006-11-07 kl 11:03]

Klicka för att se resterande...

Jag har märkt dethär samma, ljudet är riktigt "annorlunda".