Vakman - kastlina

Hur kastar ni med "smålinorna"?

Har endast erfarenhet av hansalinan och "sjöscoutstävlingsmodellen" (flagglina och sandfylld läder påse). Dessa kastar man med ett pendlande underhandskast, vilket jag tycker ger bra längd och precision. Från vak har jag aldrig kastat. Kastar ni "smålinorna" på samma sätt eller överhand, typ tennisboll?

Vad är vinsten med en mindre lina? Spontant tycker jag att det skulle ge en sämre kastpendel = med min kastteknik, kortare och med mindre precission. Att man vill ha den lättare kan jag förstå fullt ut, om man ändå har tillräcklig tyngd i form av verktyg eller annan man ändå måste släpa på.


/Erik
 
43 kronor/m

Hittade i en katalog från år 2004 en lina 3 mm’s lina ”Marlow Excel D12” som flyter. Brottgräns 1038 kg. Vikt 0,6 kg/100 m. Kostade dock 43 SEK/meter om jag förstår det hela rätt.

Nu drar jag mig tillbaka från denna diskussion ett tag, då jag har 8 st för dagen nya Tyvek kartor liggande och Friluftskartan Pro att kolla.

Per
 
Min kastar jag med underhandskast efter utvärdering i helgen. Kan kastas om som en klassisk "sjöscoutstävlingsmodell" om man vill komma längre. Från vak överhandskast, har funkat OK (>5 m) men inte bra (<10m vill jag minnas).

Jag vill ha en liten och lätt lina för ha den på bärremmen på bröstet.

-Palle
 
Re: Hur kastar ni med

Berneflott; sa:
Vad är vinsten med en mindre lina?

Lättare att få tag i den och kasta den speciellt från vak. Linan måste ha viss vikt i påsen eller höljet för att den skall gå att kasta en andra / tredje gång.

Slungkast fungerar då bra. Vid första kastet så kan man kasta som man skulle gjort med en tennisboll eller liknande.

SSSK-ledarna hade en linkasttävlilng för typ 8 år sedan. Lilla Möjalinan från Skyllermarks var då överlägsen i precision och kastlängd.

Thure
 
Re: 43 kronor/m

Brune; sa:
Hittade i en katalog från år 2004 en lina 3 mm’s lina ”Marlow Excel D12” som flyter. Brottgräns 1038 kg. Vikt 0,6 kg/100 m. Kostade dock 43 SEK/meter om jag förstår det hela rätt.

Det där är en riktigt lyxlina, ren Dyneema med PU-överdrag. Kan nog funka bra men lite overkill, en liknande lina är denna:

http://www.poly.se/shared/produkter/170.htm

Detta är ungefär som att köra spectra utan hölje som vissa lättviktslinor gör (gjorde?).

-Palle
 
Eftersom jag jobbar med landets telenät så händer det att jag studsar upp på tak och i stolpar då och då. När jag är på tak har jag ett 10mm dynamiskt rep.När jag är i telestolpe/mast så måste man kunna plocka ner en annan skadad, då har man en speciell plomberad påse på rumpan. http://www.linjedon.se/personlig_utrustn.htm 5mm kärnmantlat rep, det räcker för att fira ner en medvetslös människa från en stolpe. Självklart borde man plombera kastlinor också alternativt överdimmensionera och sätta bäst före datum på dom. Jag har själv hängt fritt i luften på 5mm och jag kände mig inte det minsta orolig, det är garanterat inte den svagaste punkten i en räddningssituation.
En ide är kanske att dom organiserade klubbarna i sverige går tillsammans och ger tex Petzl i uppdrag att ta fram ett rimligt system till skridskoåkarna, dom har ett imponerande labb och mycket erfarenhet av klättring/räddning/fallskydd.
 
Hansalinan

Hanslinan må vara klumpig och kanske inte viktoptimerade, men jag har fått många vittnesmål från verkligt skarpa lägen, och då framhävs ofta att hansalinan fungerade mycket bättre än de flesta andra konstruktioner. Har man sett liv hänga på en skör tråd, väljer man lätt bort fiffiga viktoptimeringar, framför mer robusta konstruktioner.

Jag tror att det visst går att göra bättre konstruktioner än Hansalinan, men att många försök till detta håller inte måttet. Jag har själv byggt ett antal egna linkonstruktioner – och många har fungerat dåligt i praktiken.

Viktiga egenskaper hos linan:
1. Linan ska vara lätt att kasta (det krävs bl.a. en ordentligt kasttyngd).
2. Kastpåsen ska kunna glida långt på isen (påsen ska bestå av ett glatt material)
3. Linan ska inte sjunka (det räcker inte med att kastpåsen flyter, linan ska vara tillverkad av flytande material – en sjunkande lina ökar risken att trassla in sig)
4. Linan ska inte trassla (troligen har det styva materialet i Hansalinan en mindre benägenhet att trassla än mer mjuka linor).
5. Linan ska inte gå av (linbrott är inte ovanliga, men beror kanske mest på att linan är skadad).
6. Öglan ska vara enkel att greppa med stelfrusna händer (öglan måste vara stor och ”öppen”).
7. Linan ska vara enkel att göra kastklar från vaken (karrdborreförslutning är inte optimal).
 
I forskningens tjänst

cyklade ut till Pikmakarn igår efter jobbet bara för att upptäcka att Vakman-modellen var slutsåld.

Pikmakarn meddelade att han troligen inte skulle ta hem fler av denna modell då han fått en hel del klagomål på dess funktion.

De mest uppenbara bristerna var några av de som Johan Porsby nämde ovan, nämligen att den var svår att kasta och att öglan var för liten för att enkelt få in en vante.

Jag avfärdar denna modell som ett stickspår i evolutionen av kastlinor.

Många bra och intressanta synpunkter angående själva linan. Kjells förslag att kontakta till ex Petzel för att få lite fart på utvecklingen låter som en bra idé. För att bevisa klubbarnas köpstyrka kan väl paralleller dras till Tyvekkartan? Om jag inte minns fel fick den tryckas om både en och två gånger för att stilla efterfrågan inom klubbarna.
 
Re: I forskningens tjänst

mikva; sa:
cyklade ut till Pikmakarn igår efter jobbet bara för att upptäcka att Vakman-modellen var slutsåld.

Pikmakarn meddelade att han troligen inte skulle ta hem fler av denna modell då han fått en hel del klagomål på dess funktion.

De mest uppenbara bristerna var några av de som Johan Porsby nämde ovan, nämligen att den var svår att kasta och att öglan var för liten för att enkelt få in en vante.

Jag avfärdar denna modell som ett stickspår i evolutionen av kastlinor.

Många bra och intressanta synpunkter angående själva linan. Kjells förslag att kontakta till ex Petzel för att få lite fart på utvecklingen låter som en bra idé. För att bevisa klubbarnas köpstyrka kan väl paralleller dras till Tyvekkartan? Om jag inte minns fel fick den tryckas om både en och två gånger för att stilla efterfrågan inom klubbarna.

I forsknings tjänst var jag till Jula och köpte deras lina ”Bore” för 99 SEK.

959090_b.jpg


också denna lina har en för liten ögla, till och med för mina rätt små händer.
Efter lite dissekering mätte jag upp vikten på själva linan till 136 g och längden 20,2 m. 6,73 g/m blir det.
Kasttyngden består av en 2 plastpåsar med något sandliknande innehåll. Vikt 357 g inklusive plastpåsar.

Per
 
Dyneema med polyesterstrumpa??

Hjertmans http://www.hjertmans.se/ har en lina som heter 6009-32 klicka på tågvirke och Linor, Admiral Racing så hittar du den. 3mm och 10 kr per meter brottstyrka 500 kg.

Kanske nått att utgå ifrån vid egna konstruktioner?

Palle tror du att en sådan lina blir för styv?

Johans inlägg håller jag i stort med om men man bör betänka att polypropylen inte tål solljus och sannolikt åldras sämre än många andra material.

Sedan jag förlorat en av mina Raskenslinor vid en billift så använder jag för närvarande Möjalinan.

Thure
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
DrNiclas Fästning av kastlina/karbinhake Långfärdskridsko 1
erakopk Val av kastlina, vad skall jag köpa? Långfärdskridsko 5

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...