Everest dubbelpik - bra/dålig

Rimligen bör man jämföra Everests dubbelpik/stavar med andra tillverkares dubbelpikar/stavar - är det någon skillnad på en Everest-konstruktion a 500 kr och t.ex. en Lundhags/Skyllermark-konstruktion a 1000 kr? Jag har inte använt någon annan tillverkares dubbelpikar/pikstavar, med undantag för provturer med pikmakarns modell - jag märkte ingen större skillnad. Däremot ser jag en förbättringspotential i Everests modell - annan spets, framförallt.

Kontroversen enkelpik med hjälpstav vs dubbelpik/pikstavar är en helt annan diskussion. För att inte tala om estetiska hänsyn...
[Ändrat av Sarvi 2005-12-08 kl 17:02]

Replik

redösnoj; sa:

Vad är i onödan? Varför är det fult, farligt, beklagligt, beklämmande och bör bekämpas?

Många svenssonåkare undviker plurrningsrisker genom att inte ge sig ut på tunna isar. Är inte det säkrare?

Klicka för att se resterande...

Stavar har blivit ett substitut för dåliga bindingar dåliga skor dålig inställning av skridskorna samt dålig teknik. Jag tycker stavar är utmärkt för vrakis och för nybörjare eller de med mycket dålig balans men för många så hindrar stavanvändandet i onödan förbättringar avseende utrustning och teknik.

Farligt är det när man viftar med stavarna så att bakomvarande kan skadas.
Beklagligt och fult i mina ögon medan bra skridskoteknik är en estetisk upplevelse hos den som tittar på.

Också farligt och beklagligt därför att det kan bli omöjligt att pika sig tillbaka till stabil is om man hamnat en bit ut på svampig is där en riktig pik kan diffa bärighet medan en sylformad stav inte kan leda skrinnaren rätt. Ju mer oerfaren ju större nytta av en bra pik. För eller senare hamnar även en försiktig "svenssonåkare" på ett lurigt parti.

Till viss del kan man givetvis minska risken att plurra genom att t ex aldrig beträda isen innan man ser en bil ute på den men det riktigt farliga är att tro att man är på säkra isar.

Frågan är som du säkert anar återkommande men jag tycker att den är väl värd att diskutera ytterligare.

Thure

Re: Replik

thureb; sa:

redösnoj; sa:

Vad är i onödan? Varför är det fult, farligt, beklagligt, beklämmande och bör bekämpas?

Många svenssonåkare undviker plurrningsrisker genom att inte ge sig ut på tunna isar. Är inte det säkrare?

Klicka för att se resterande...

Stavar har blivit ett substitut för dåliga bindingar dåliga skor dålig inställning av skridskorna samt dålig teknik. Jag tycker stavar är utmärkt för vrakis och för nybörjare eller de med mycket dålig balans men för många så hindrar stavanvändandet i onödan förbättringar avseende utrustning och teknik.

Farligt är det när man viftar med stavarna så att bakomvarande kan skadas.
Beklagligt och fult i mina ögon medan bra skridskoteknik är en estetisk upplevelse hos den som tittar på.

Också farligt och beklagligt därför att det kan bli omöjligt att pika sig tillbaka till stabil is om man hamnat en bit ut på svampig is där en riktig pik kan diffa bärighet medan en sylformad stav inte kan leda skrinnaren rätt. Ju mer oerfaren ju större nytta av en bra pik. För eller senare hamnar även en försiktig "svenssonåkare" på ett lurigt parti.

Till viss del kan man givetvis minska risken att plurra genom att t ex aldrig beträda isen innan man ser en bil ute på den men det riktigt farliga är att tro att man är på säkra isar.

Frågan är som du säkert anar återkommande men jag tycker att den är väl värd att diskutera ytterligare.

Thure

Klicka för att se resterande...

OK.

Jag tolkar det som att du förutsätter att folk vill ha en optimal åkning med optimal teknik och optimala tekniska prylar. Jag har fått för mig att många åker bara för att det är roligt, som ett komplement till lite skidåkning på längden, lite utförsåkning och skoteråkning (OK, jag bor i Norrland). Vad jag har sett här på Storsjön i Östersund handlar det mer om en folkrörelse med alla möjliga stilar. Skridskoåkning med barnvagnar (och då utan stavar förstås) och med och utan stavar. Eftersom folk här inte blir upplärda i någon förening (som jag upplevde att det var i Linköping där jag bodde förut) så blir allt lite spretigare. En bra mycket större andel använder stavar och visst blir det en annan teknik som påminner mer om fristilsåkning på skidor. Men är det sämre? Är det något som bör bekämpas?

Om man som bakomvarande en stakåkare håller ett bra avstånd så klarar man sig. Är inte skidåkning också farligt på samma sett?

Vad gäller andra åkares estetiska uttryck är väl det deras ensak. Läste nåt om saccosäck på häcken ovan...

Jag kan köpa argumentet om att det är bra med en riktig pik som kan "diffa bärighet" även om jag själv aldrig upplevt att jag saknat detta (jag har ett par bambustavar med kassa spetsar).

Apropå stil

Apropå stil och estetik har jag sett en som diagonalåkte på skridskor med stavar, lång man med långa stavar och det gick asfort. Det var bland det mest fascinerande jag har sett. Stort och yvigt men ändå väl avvägda rörelser. Även om det inte var vackert som en skridskoprincessa var det imponerande och kraftfullt och lite komiskt eftersom jag aldrig hade sett det förut.

Besserwisser?

Jag vet att det kan tolkas som en besserwisserattityd att ha synpunkter på hur andra beter sig vid friluftsaktiviteter.

Jag tar den risken av två skäl. Dels för att stavar kan vara farliga enligt ovan dels för att för mycket stavanvändning kan minska nöjet hos utövaren att känna hur tekniken och förmågan att åka förbättras.

Valet att utveckla eller inte utveckla sin utrustning och åkförmåga är upp till var och en.

Stavar kan givetvis användas för att få stakträning. Vid mycket motvind eller strävt före kan det gå fortare med stakning än utan stakning men på bra is går det fortare utan stakning, speciellt om man är en grupp som ligger nära varandra. (Både den främste åkaren och de som ligger bakom får förmånligare luftmotstånd när man ligger nära varandra.)

Onödig stakning blir tyvärr allt vanligare bland svenska långfärdsskridskoåkare i de flesta sammanhang.

Thure

Re: Besserwisser?

thureb; sa:

Onödig stakning blir tyvärr allt vanligare bland svenska långfärdsskridskoåkare i de flesta sammanhang.

Klicka för att se resterande...

Varför då, tror du?

Marknadsföring + exemplets makt mm

Delvis är det för att skridskor, bindningar och kängor som säljs inte har varit och är tillräckligt bra.

Med stavar i händerna så får åkaren en balanshjälp som kompenserar teknik och utrustningsbrister.

Hjälpstaven som kompletterar ispiken infördes som obligatorisk utrustning för ca 20 år sedan i skridskoklubbarna för att gruppdeltagarna skulle bli mer jämspelta på sämre isar, för att underlätta vid råkövergångar etc.

De gamla träpikarn är bra för isbedömning men inte idealiska som balanshjälp och stakning.

Det var nog då inte många som förutsåg de nackdelar med stavanvändning som jag pekat på i mina tidigare inlägg. Succesivt blev det ovanligare med bra ispikar och vanligare med dubbelpikar/stavar på isarna.

Numera så marknadsförs dubbelstavar betydligt mer än ispikar kanske för att det går att tjäna mer pengar på dubbelstavarna. Men för isbedömning är fortfarande träpikar/fälpikar etc bättre.

Thure
[Ändrat av thureb 2005-12-09 kl 12:44]

Re: Re: Besserwisser?

redösnoj; sa:

thureb; sa:

Onödig stakning blir tyvärr allt vanligare bland svenska långfärdsskridskoåkare i de flesta sammanhang.

Klicka för att se resterande...

Varför då, tror du?

Klicka för att se resterande...

För att det är svårt att åka skridskor. De flesta lär sig aldrig.
Då känns det tryggare att åka med stavar och staka sig fram isället för att lära sig en bra och stark teknik.

Kul læsning!

Detta børjar likna debatten som fanns inom klætring dær det gamla gardet førtvivlat såg hur ungdommar efter bara några år klættrade ifrån dom, før att dom fuskade med dynamiska moves, bultar, hangdogging och nu æven inomhustræning. Kanske kan man dra paraleller till att "man aldrig lær sig telemark om man inte børjar med læderkængor"?

Om jag ska ut och åka med en kompis som kanske ær sæmre eller bættre på skridskor så ær jag bara glad att stavar finns. Då kan man bli mer jæmspelta. (Skridskofantasterna har sækert rætt i att det ær bættre att ha bra grejor och kunna åka med bra teknik.)

Nåvæl, en kul debatt som jag gærna ser fortsættningen på. Ser fram emot skridskoåkningen i vår, ska bli kul att kolla stilar nu nær jag vet mer om vad som ær rætt. Nu sætter jag på mina ljusblåa stighudar på mina toksmala skidor och tar en eftermidagstur. Helt fel, men skoj...

Re: Re: Besserwisser?

redösnoj; sa:

thureb; sa:

Onödig stakning blir tyvärr allt vanligare bland svenska långfärdsskridskoåkare i de flesta sammanhang.

Klicka för att se resterande...

Varför då, tror du?

Klicka för att se resterande...

Hur många vuxna cyklar med stödhjul på cykeln ?. Förmodligen väldigt få, där för att dom flesta en gång i tiden har lärt sig cykla ”på riktigt” d.v.s. , utan stödhjul. Och då har man lärt sig att man måste ha en viss fart för att hålla balansen och att man lutar cykeln när man svänger. Sådana trivialiteter lär man sig inte om man alltid åker med stödhjul.

På samma sätt är det nog med skridskor. Har man som barn lärt sig ta skär, så kan man nog ta skär som vuxen. Men har man som barn tagit sig fram på skridskor med konståkningstaggarna är det nog svårare att lära sig av den ovanan, och lättare att ta till stavar när man har ett par långfärdsskridskor på fötterna.

Per

Den bästa är ultralätt och kort(110cm) träpik, man kan hålla den i handen eller bakom ryggen och åka med hastighetsstil. Jag undrar varför alla riktiga åkare inte har sådant. Det var ungf. 4-5 år sedan jag undrade varför man inta har klaps, kanske jag måste bara vänta. Jag har haft UL-pik 18 år.

Dubbelpik

Vid råkövergångar och riktigt svåra partier så är dubbelstav/dubbelpik vettigt.

110 cm räcker på en enkelpik som bara används för isbedömning men är väl kort för ett par pikar/stavar för de flesta.

Långa stavar är effektiva att staka med men för balansstöd speciellt om man har en effektiv och stabil åkstil med böjda ben så är det bättre med korta stavar med en längd någon dm längre än slalomstavar.

Personligen använder jag en stav resp pik i vardera handen allt mer sparsamt, kan gå flera turer utan att jag tar ur hjälpstaven ur ispiken. Hjälpstaven förvaras under åkningen instucken i ispikens aluminiumrör.

Thure