Ny badfilm med ensamuppstigning inspelad!

Utan att kommentera (och riktigt ha läst) alla inläggen kan jag ju bara konstatera att det är lätt att inse att sällskap (och lina) är i det närmaste ovärderligt vid plurrning.

Men för all del, de som menar att isdubbar (samt ev ispik) är en tillräcklig säkerhetsdetalj, och att ensamåkning därigenom är möjlig på ett säkert sätt, har antagligen övat mer på plurrningar än tjejen på videon...

Upp med benen

Bra film. Jag undrar hur hon hade sina ben, kunde inte se skridsko eller sko ovan för vattenytan. När jag övningsplurrade tyckte jag att fötterna ville dras under iskanten, då fick jag tyngdpunkten fel och det var tji omöjligt att komma upp på isen med bröstkorgen. När jag fick upp fötterna bakom mig så mest gled jag upp på isen. Jag har dock bara provat att hoppa i vak, ska prova bristande is vad det lider.
/Stina

Piken - min erfarenhet

Jag gjorde i höstas en snarlik plurrning som den i filmen från Bohuslän-Dal.

Jag började bryta mycket is, men kom upp just med hjälp av att lägga piken på tvären längs iskanten under mig och rulla upp på den. Det gick mycket enkelt med min helt runda träpik som funkade som en rulle.
Jag är tveksam till om jag orkat bryta mig till is tjock nog att komma upp på utan pikens hjälp.

Samtidigt kan man ju fundera på om inte en "rullvänlig" pik är att föredra vid vakuppstigning, till skillnad från vissa dubbelpikar med mycket stora, kantiga handtag.

Förtydligande

Vill bara förtydliga att länken till filmen inte är den som nämdes i första inlägget, och personen använder inte heller den tekniken som Lison utvecklat.

Fö. får jag instämma med andra, bra film, alltid kul att se plurr. Hon arbetar väldigt snabbt och tröttar nog ut sig på så sätt tror jag, hade hon tagit det lugnare och inte stressat eller tagit i så mycket hade hon sparat sina armar.

Re: Piken - min erfarenhet

skrinnare; sa:

Jag gjorde i höstas en snarlik plurrning som den i filmen från Bohuslän-Dal.

Jag började bryta mycket is, men kom upp just med hjälp av att lägga piken på tvären längs iskanten under mig och rulla upp på den. Det gick mycket enkelt med min helt runda träpik som funkade som en rulle.
Jag är tveksam till om jag orkat bryta mig till is tjock nog att komma upp på utan pikens hjälp.

Samtidigt kan man ju fundera på om inte en "rullvänlig" pik är att föredra vid vakuppstigning, till skillnad från vissa dubbelpikar med mycket stora, kantiga handtag.

Klicka för att se resterande...

Jag lade min pikmakapik under mig och den följde med bra, trots att det var 1 dm snö och snösörja på isen.
/Stina

Re: Förtydligande

boe skates; sa:

Fö. får jag instämma med andra, bra film, alltid kul att se plurr. Hon arbetar väldigt snabbt och tröttar nog ut sig på så sätt tror jag, hade hon tagit det lugnare och inte stressat eller tagit i så mycket hade hon sparat sina armar.

Klicka för att se resterande...

Noterade också detta. Hon verkade rätt så skärrad och krävde tydliga direktiv från andra uppe på isen. Rätt så vanligt - blev själv helt paralyserad första gången jag plurrade innan någon ropade "ta det lugnt".

Vad är bedömningsgrunden för när isen är tillräckligt tjock/stark för att man skall försöka sig på att faktiskt ta sig upp istället för att bryta is?

Som Per och Thure skriver så hade det i filmen kanske funnits en möjlighet att lägga piken tvärs och försöka fördela vikten och komma upp tidigare.

Någon som vet om det är mätbar skillnad i istjocklek när man kan dra upp någon med lina respektive ta sig upp själv? Borde vara så eftersom man inte belastar isen lika hårt när man använder lina.

-Palle

Utan specifik erfarenhet, men med vissa mekaniska kunskaper i bagaget, vågar jag nog gissa att det går att göra isdubbsuppstigningar där man fördelar tyngden/kraften bättre på isen än vid en mindre väl genomförd uppstigning med lina...

Tvärtom lär också vara möjligt.

Sen kanske nån med erfarenheter från lite olika varianter kan säga om det är vanligare att man lyckas ta sig upp på tunnare is med lina än med isdubbar?

Mezzner; sa:

Sen kanske nån med erfarenheter från lite olika varianter kan säga om det är vanligare att man lyckas ta sig upp på tunnare is med lina än med isdubbar?

Klicka för att se resterande...

Det är mycket lättare komma upp på tunn is med linan än med dubbar. Därför måste man vara försiktigt ensam och plurra bara i starka isar.

Provocerande enbensåkning

Palle_Z; sa:

Vad är bedömningsgrunden för när isen är tillräckligt tjock/stark för att man skall försöka sig på att faktiskt ta sig upp istället för att bryta is?

Klicka för att se resterande...

Det jag har lärt mig är att om man åker på ett ben och provocerar isen lite (gungar/trycker ifrån) så ska isen hålla för att ta sig upp igen (gäller kall kärnis). Stakar man däremot bredbent ut på tunn is, så brister isen när den är för tunn för att man ska kunna ta sig upp. Med fart kan man komma långt ut på tunn is. Nota bene! den som plurrar på filmen kommer tämligen långt ut med bara låg fart.

Om provocerande enbensåkning är en helt säker metod håller jag för ovisst, men troligen är det ett hyffsat bra sätt att agera. Det vore intressant att höra om någon har andra rön eller erfarenheter.

Vissa isar kan nog vara mer vanskliga. Utmattad is, speciellt i plussgrader, kan kollapsa över stora ytor och göra det mycket svårt att nå fast is (turligt nog har jag bara erfarit detta på grunt vatten där man kunnat vada i land). Pipig våris lika så. Här kan man behöva mer marginal.

/ Johan

Palle_Z; sa:

Vad är bedömningsgrunden för när isen är tillräckligt tjock/stark för att man skall försöka sig på att faktiskt ta sig upp istället för att bryta is?

Klicka för att se resterande...

En av poängerna, som jag ser det, med Lisonmetoden är att isbrytning och uppstigning sker med samma metod. Om isen går sönder, simmar man fram och provar vid den nya iskanten. Om isen håller fortsätter man och tar sig upp. Därför är detta inget problem om man använder Lisonmetoden.

Re: Upp med benen

cykelstina; sa:

Jag undrar hur hon hade sina ben, kunde inte se skridsko eller sko ovan för vattenytan. När jag övningsplurrade tyckte jag att fötterna ville dras under iskanten, då fick jag tyngdpunkten fel och det var tji omöjligt att komma upp på isen med bröstkorgen. När jag fick upp fötterna bakom mig så mest gled jag upp på isen. Jag har dock bara provat att hoppa i vak, ska prova bristande is vad det lider.

Klicka för att se resterande...

Om man använder den traditionella metoden som predikar att man skall sätta isdubbarna långt fram är det verkligen svårt att undvika att benen åker in under isen. Prova själv att stående sträcka dig efter något långt fram; man putar ut med baken och vips ligger benen framför kroppen. Även här finns fördelar med Lisonmetoden i och med att man hugger ner isdubbarna precis vid iskanten, och ej långt fram. Det är då lättare att undvika att benen åker in under isen och omöjliggör uppstigning.