Värt att notera också är att det gäller att uppsöka vård snarast om man blir biten, när symtomen på rabiessmitta kommer är sjukdomen långt progredierad och behandlingen mycket komplicerad. Inkubationstiden varierar kraftigt. Om rabiessmittan leder till encefalit (hjärninflammation) är den nästan alltid dödlig och när kliniska symtom framträtt, finns dåligt med specifik behandling.
Rabiesviruset kan inte själv ta sig igenom huden utan behöver ett öppet sår eller just då ett bett. Kan räcka med smittad saliv på ett öppet sår (läs hunden slickar). Bett i ansiktet anses smitta mer än bett i kroppen, och vilda däggdjur är alltså värddjur.
Håller med Patrik om att smittskyddskliniker har en stor kunskap. Det är ju också så att vårdcentralerna oftast inte har det primära ansvaret för vaccinationer, det har infektionskliniker där man är proffs på riskstratifiering av sjukdomar som lyder under smittskyddslagen och även tropiska sjukdomar (och därmed vaccinering). Det är där kompetensen finns, inte i primärvården. Problemet är dock ofast tillgängligheten av sådan specialkompetens, men vid de stora sjukhusen vet jag av egen erfarenhet att det oftast fungerar väl. Ni som tvivlar på deras kompetens, var tror ni de svenskar som smittas utomlands av allehanda sjukdomar vårdas när de kommer hem? Jag vågar påstå att kompetensen vid i a f Universitetssjukhusen är mycket stor av allehanda tropiska sjukdomar, här vårdas patienter med Ebola, Dengue, Rabies, Öppen Tuberkulos, Malaria mm.
Tycker helt klart du som startade tråden ska ta vaccinet, risk för rabies är inget man skojar bort. Behöver väl inte påminna om reseförsäkring va? Ganska dyrt att vårdas utan det, och j-vligt dyrt att transporteras hem...
