Mickael83; sa:
Att folk tar sig till Sydpolen på skidor finner jag föga intressant men det kanske beror på att jag inte tycker att just den typen av äventyr är så intressanta. Att drifkraften bakom allt som människan företar sig skulle vara självbekräftelse måste jag ändå ifrågasätta. Att jag sitter plockar isär nav för att se hur de fungerar, vilken typ av självbekräftelse skulle det generara?
Att jämföra äventyrare med skådespelare och författare är väll ändå lite att ta i va?
Det jag syftade på med frågan var att du skulle ge ett exempel på ett äventyr som på ett naturligt sätt har väckt ditt intresse.
Frågan man kan ställa sig, vad är ett naturligt väckt intresse? Finns det onaturligt väckta intressen? Påtvingade intressen där olika äventyrare tvinga privatpersoner att bli intresserade genom att?
Förstår inte riktigt ditt resonemang...
Vad jag menar är (förhoppningsvis tydligt nog denna gång): Att påstå att man ska cykla från Treriksröset till Smygehuk för att slå ett rekord, utan att för den skull bry sig om den uppmärksamhet och intresse detta väcker hos folk, är, givet den människokännedom jag förvärvat under mina 28 år, ett ej alltför snyggt snickrat självbedrägeri.
Jag började med att påstå, innan någon tog det hela personligt, något av mer allmän karaktär. Det vill säga: att påstå att så kallade äventyrare inte bryr sig om den uppmärksamhet deras äventyr väcker, och att de alltså enbart fokuserar på den personliga tillfredställelsen, är en dålig beskrivning av vad som driver människor i allmänhet och den typ av människor som kallar sig äventyrare i synnerhet.
Därmed hoppas jag att detta är klarlagt nog och att vi kan gå vidare. Vad jag skriver ovan är inga förskräckliga sanningar. Vad jag säger är bara det att äventyrare är som människor är mest.
