Problemen som uppstår vid "vanliga" djupa dyk är kopplade till att man andas in komprimerad luft. Därför måste man stanna på vägen upp för att stabilisera gastrycket i blodet (någon som faktiskt dyker med tuber kan ge ett mer uttömmande svar...).
Vid fridykning har du alltid bara den luft som var i lungorna vid ytan, så det finns ingen risk för den sortens fenomen.
Sorry, men nu pratar du i nattmössan. Ska försöka förklara det här lite snabbt nu.
När man dyker nedåt så ökar trycket med ca 1 bar per 10 meter, trycket på havsytan är ca 1 bar så på 10 meters djup så har trycket ökat till det dubba, på 30 meters djup så har det ökat till det dubbla igen. Det här medför att BÅDE apparatdykare och fridykare har komprimerad gas i sina lungor under dyket.
När trycket ökar så kommer gas från lungorna tryckas ut i blodet och lösa sig där, ungefär som kolsyra i läsk. Stannar man nere längre så kommer gasen fortsätta att lösa sig i andra delar av kroppen, muskler, fetter mm. När trycket sedan minskar så kommer inte lika mycket gas kunna lösa sig i blodet utan kommer bilda bubblor. Ungefär som när man skruvar av korken på en läskflaska.
Har man för mycket löst gas i blodet så bildas det stora bubblor som t.ex. riskerar att sätta igen blodkärl, eller i värstafall hamna i ryggraden eller andra nervtäta området. Det är det här som kallas dykarsjuka i vardagligt tal. För att undvika det här så måste man gå upp sakta, från riktigt djupa och/eller långa dyk så stannar man till och med på vägen upp för att vädra ut gas.
Fridyk är däremot så pass korta att gasen nästan bara kommer hinna lösa sig i blodet där det är rätt så "harmlöst" jämfört med andra områden i kroppen.
Det som Skrinnare är inne på att om man kollar på tabeller för apparatdyk till de här djupen så börjar man närma sig gränserna för om man borde få dykarsjuka när man går upp så här så här fort även från så här pass korta dyk. Och ja, det här börjar enligt vissa bli ett problem för fridykare. När Herbert Nitsch satte världsrekord för herrar i grenen No-limit så körde han med ett stopp strax under ytan för att vädra ut gas från blodet.
Ett antal fridykare har också visat symptom på dykarsjuka, främst efter flera fridyk men även efter enstaka djupare dyk, anledningen till att det inte är fler är dels att bottentiden bara är nån miniut och framför allt så är den faktiska tiden nere på 100+ m inte många sekunder och att fridykare tenderar att vara extremt vältränade och därför klarar större påfrstningar än t.ex. gamla eller feta personer som är mycket känsligare för dykarsjuka än andra.
Sen kan man också speklulera i om den extremt låga pulsen som man har under ett dyk spelar in men där känner jag att jag inte har tillräckligt med kött på bena.
