Djurmöten

Första gången Jag vandrade i Sarek för över 30 år sedan. Vi tältade nere i Rapadalen på södra sidan i närheten av Nammatj.
Vi vaknade upp mitt i natten av ett bökande utanför tältet och funderade på om det var "tjuvar". Då smög vi upp tyst och öppnade tältet. Döm om vår förvåning när vi såg rakt in i en älgskalle, en stor hane, ca en halv meter från oss. Han blev lika förvånad som oss och sprang iväg. Tur att han inte sprang över oss. Några dagar senare i Aktse fick vi höra att det varit en 20-taggare i farten den natten.
Ett möte som är svårt att glömma.
 
Älg har jag givetvis sett många gånger i fjällen (renarna räknar jag inte). Men den djurupplevelse som satt sig mest fast i minnet var när vi satt utanför tältet någonstans mellan Vakkotavare och Teusajaure en solig sommarmorgon för många år sedan och åt frukost, när en fjällräv nyfiket och försiktigt tassade förbi på ca 25 m avstånd.
 
Vid ett par tillfällen någon gång under första halvan av 70-talet stötte jag på myskoxar i dalen mellan Tänndalen och Hamra i västra Härjedalen. Det är ståtliga djur som inger ett stort mått av respekt. På cirka 50-100 meters håll i det fria är det helt klart en mycket spännande och sannolikt en relativt ovanlig upplevelse som jag sent kommer glömma.

Jag har nog kvar ett litet gammalt brunt kuvert med en del underull från dessa myskoxar, plockad från buskar där djuren har strövat och underullen fastnat. Det är en otroligt mjuk och varm ull.

/Birger
 
Strövade på en ö i Söderhamns skärgård när jag fisk ställa mig frågan varför någon samlat ihop ett stort bål mitt i skogen. En blick uppåt avslöjade boet till havsörn. Dock svårt att se honan som försvann i det gigantiska boet och bara stack upp huvudet vid enstaka tillfällen när jag spanade från håll.

Nedanför låg en stor mängd ben av varierande ålder och en gigantisk fjäder som jag plockade med mig som minne och som nu sitter på väggen framför mig, 47 cm spets till spets och rejäl bredd.

Vi såg även hanen flyga in till boet vid ett flertal tillfällen då vi hade basläger 4-500 meter därifrån.
 
Klippt ur min blogg här på Utsidan

En vinterdag i slutet av februari för ett par år sedan blev jag avsläppt i Pershyttan av Livskamraten. Några dagars skidåkning längs Kilsbergsspåret och på myrar, sjöar och skogsbilvägar i dess närhet låg framför mig. Övernattning skulle ske i vindskydd eller kojor. Helst vindskydd, för dessa erbjuder möjlighet att lyssna till nattens ljud. Jag hoppades på ugglor. Men... några ugglor blev det inte...

Första övernattningen ägde rum i vindskyddet vid Rusakulan. Denna plats är betydligt mer inbjudande vintertid än på sommaren. Dagen var mycket vintrig, men molnen gjorde att kvicksilvret inte sjönk till tvåsiffrigt, åtminstone inte förrän tidigt på morgonen då molnen dragit bort. Någon gång på kvällen (det var inte kolmörkt än) sitter jag och sysslar med matlagning. Då ser jag i ögonvrån att något rör sig. Jag tittar upp och ser något stort och mörkt ljudlöst försvinna in i skogen.

Men... vad sjutton? Kan det ha varit...? Jag måste ha sett fel...

Efter en liten stund - när pulsen har lugnat sig - böjer jag mig åter över kastrullen. Nästan i samma ögonblick händer det igen: Något rör sig. Denna gång är jag mer fokuserad. Snabbare...

Där går en varg... Jag ser den några sekunder - 10? - innan den försvinner lika ljudlöst på samma plats som tidigare.

Drömmer jag? Har jag sett inte en, utan två vargar?

Nästa morgons klara solsken ger tydligt besked. Det var ingen dröm...
Här har passerat två vargar av något olika storlek. De största tassavtrycken var lika stora som min stavkringla.

HåkanF
 
Jagad av älg

Inte vandring, utan vid terränglöpning i stans bäst underhållna spår.

Jagad av älg, någon gång i mitten av 80-talet. Så rädd så jag hävdar att Carl Lewis skulle vara avundsjuk. Innan det fanns pulsklocka med GPS.
 

Bilagor

  • Älg Rocklunda VLTövermålad.jpg
    Älg Rocklunda VLTövermålad.jpg
    70.7 KB · Visningar: 899
Vi blev jagade av en mkt upprörd tjäder som ansåg att vi inte hade något att göra i hans revir. Med tanke på att vandringsleden mellan Vålådalen och Stensdalen passerar där, så lär han ha fullt upp hela dagarna under vandringssäsongen!
 

Bilagor

  • 20180917_192351.jpg
    20180917_192351.jpg
    65.8 KB · Visningar: 816
På 80-talet var jag ute och plockade svamp och gick efter en traktorväg över ett hygge med 3-5 meter högt sly, inne i slyn lät det som någon höll på att röja. Då det var grannmarken till där farsan jagade och jag kände den äldre bonden som hade marken så började jag bana väg in i slyn och roppade "Så du är ute och röjer skottfält för jakten Erik!" och kom precis fram till det som orsakat ljudet. Det var inte bonden Erik, utan en typ 6-8 taggare som fejade hornen, så på 2-3 meters håll, båda lika förvånade, så sprang vi båda och lyckligtvis åt olika håll!

På senare år har jag råkat ut för en uppskrämd älgko. Såg först ett par älgkalvar springande tvärs över min färdväg på ca 40-50 meters håll. Tänkte typ "Alltid kul att se djur, men var är morsan?" Knappt hade jag tänkt det så kommer älgkon i full fart på samma stig som jag går på runt en kurva 10 meter från mig, hon spottar mig direkt då jag rör på mig och vevar med armarna. Jag har aldrig tidigare sett en älg få sladd med baken som hon gjorde när hon hoppade av stigen för att passera mig. Jag hade redan hoppat vänster av stigen och älgkon höger men vi var knappt en meter från varandra vid passage. Pulsen var jävligt hög ett bra tag efter det!
 
Nu är jag ju till åldern kommen och varit mycket ute i naturen så det har blivit en hel del djurmöten men enbart ett där jag blivit rädd.
I ungdomen var vi och paddlade i ätran när vi tappade bort ån vid ett kraftverk så jag gick ensam och rekade bästa vägen att bära kanoterna när jag plötsligt ser en stor älghane 50 meter framför mig. Vi fick syn på varandra ungefär samtidigt men reagerade olika, jag stannade men den började rusa mot mig. Ungefär en meter framför mig stannade den och det gick inte att undgå att notera att han inte tyckte jag var välkommen men efter en del grymtanden och fnysanden så vände han och gick.
Den farten han kom mot mig i skrämde mig nog till att frysa fast där jag stod, jag hann helt enkelt inte börja fundera på vad jag skulle göra, samt så var stanken bedövande :)
Sett många älgar efter det men detta minnet lever kvar. I övrigt har jag haft många djur som kommit mig nära och flera gånger så har jag fått vandringssälskap av rådjur, ibland har de gått skuldra mot skuldra med mig under långa sträckor. Räv har också hälsat på vid ett läger, han kom insmygande och satte sig en meter från mig och tittade. Jag stäckte ut handen som han luktade på men sen gick han lugnt vidare.
Ett tråkigare möte var med en fiskgjuse, den hade fastnat i ett nät och var mycket upprörd, tog mig nog en timme med försiktiga närmanden och lugna samtal innan han accepterade att jag fick ta på den och försiktigt skära bort nätet. Efteråt satt den kvar en stund och lyssnade på mig, troligtvis mest för att återhämta sig men jag vill gärna tro att det var för att tacka.
Björn i det fria har jag dock enbart sett på så stort avstånd att det nog inte räknas och bäver har jag enbart sett i alsterdalen. Ormar brukar man springa på ofta, utav alla de sorter men frun ser dem oftast förre mig.
En sparvhök försökte landa på min axel en gång men avveck i sista sekund och landade istället tre meter framför mig och tittade lite snett på mig, tror att det var min gråa huvudbonad som var orsaken. Ekorrar har hälsat på och en Uggla fick ett tag fungera som min terapeut och svenska lärare när jag som utlänning i Sverige blev mobbad för mitt uttal. Vi träffade varandra på samma plats varje afton
Tja det var en del möten men de flesta förutom ormar har skett när jag varit ensam
 
Senast ändrad:
Ha ha!
icon7.gif


Psst! Du missade att censurera kompisens namn på ett par ställen (antar att det är det du målat över i början).

Så kan det bli när jag inte läste tillräckligt noggrant. Men han var ännu mer vältränad än jag. Han sprang normalt milen på 36 minuter då han var ensam, medan jag behövde 45 minuter på mig.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...