Cyklister i naturreservat!

Breda stigar

Cyklister måste sluta påstå att det inte gör större åverkan på en stig med cykel än om nån går. Är det fuktigt ute, vilket det är ofta, gör tre cyklar mer spår i stigarna än tre vandrare. Speciellt där det lutar lite. Cyklister tenderar att utökar blöta stigoartier till breda leriga fält. Spåren talar sitt tydliga språk: hästar och cyklar förvandlar stigar till lervälling i högre grad än vandrare

Breda stigar tycker jag absolut vandrare står för som inte vill bli t.ex. blöta om fötterna, medans de cyklister jag cyklat med och mött helt och hållet håller sig till befintlig stig. Därav synliga cykelspår i leran då vandrare ofta väljer att kliva utanför och därmed skapar bredd.
 
Egentligen har jag inget problem med att det finns olika regler för olika naturreservat, men.

Såna här diskussioner brukar dock tendera att bli ganska polariserade vilket känns lite trist. Det är klart att cykling orsakar ett slitage, men vandring - eller besöksnäring överhuvudtaget är ju inte oproblematisk ur ett sånt perspektiv heller - handlar det strikt bara om att skydda naturen så bör vi inte besöka den alls. Det räcker ju med ett litet vindfälle så skapas ganska snabbt en ny stig runt hindret och nedskräpning är tyvärr något som "alla" grupper bidrar med. Det blir lätt ganska menlöst att diskutera vem som orsakar mest slitage - sliter 100 vandrare mer eller mindre än 10 cyklister på fatbike?

I den kommun jag bor i nu (Jokkmokk) där 25% av ytan utgörs av nationalparker och ytterligare stora andelar av skyddad natur är slitage från cyklister ett icke-problem - däremot innebär den ökande besöksnäringenmed vandrare sommartid och hundspann/snöskoter såväl ökat slitage på vissa områden som friktion med lokala näringar - främst rennäring. Jag intervjuade stugvärdar och några vandrare vid Aktse i sommar och kunskapen om att de rörde sig genom ett kulturlandskap där det pågår verksamhet som ibland kräver särskild hänsyn, var väldigt dålig. De flesta kände inte heller till att rennäring och den samiska kulturen är ett av grundfundamenten till att Laponia fick världsarvsstatus - naturvärdena i sig räckte inte till. Vintertid är det tyvärr ett ökande problem med hundspannsoperatörer som inte tar hänsyn till rennäring eller annan besöksnäring.

Vad jag vill säga med detta för tråden något splittrade inlägg är att besöksnäring oavsett den består av vandrare, cyklister, skidåkare, skoterförare, hundspann eller vad man nu kan tänka sig orsakar påverkan - i olika grad och på olika sätt såklart. När jag bodde i Sthlm och cyklade en del i Hellasområdet stötte jag vid något tillfälle på någon som surmulet betraktade mig som om jag spritt radioaktiva sopor i skogen - sånt tycker jag inte bara är trist utan rätt inskränkt och jag saknar ibland ödmjukhet och tyvärr också kunskap - inte sällan hos en del friluftskonservativa grupper.

Men som sagt, jag har inget principiellt emot att vissa områden har olika grad av skydd och att man i vissa områden med högt besökstryck försöker kanalisera besökare till ex olika stigar så att det går att samsas men jag tror det är nyttigt att alla förstår att de bidrar med någon form av påverkan.
 
Dessutom har jag en 4-hjuling som används med markägarens tillstånd när den inte körs på väg.

För lite information men det luktar brott mot terrängköringslagen. En markägare kan inte ge dig tillstånd till att köra i naturen men en fyrhjuling. Om han inte har terrräng där det är ok att köra med fordon, ex Försvarsmakten.
 
Allemansrätt grundlagen

Ändå var du väldigt snabb på att föreslå att man skulle ifrågasätta cykelförbudet i terrängen där...



Nu har jag iofs inte ursprungliga beslutet, men det jag har kunnat hitta så ser jag inte något om något landstigningsförbud på stränder.

Jag skulle kunna tänka mig att eldnings och övernattningsförbud kan vara motiverat pga fridlysta arter på ön, men jag är iofs ingen expert på detta.



Jag antar att dessa förbud inte har införts genom bildande av naturreservat. Ärligt talat hur vanligt tycker du det är med att badplats med sopmaja och toa tror du är naturreservat?



Som jag påpekat är allemansrätten inget annat än ett specialfall av frånvaro av förbud. De behöver alltså inte egentligen ha kunskap om allemansrätten, de behöver bara ha kunskap om de lagar och förordningar som bemyndigar dem att införa förbud.

Återkommer med vad jag uppfattade från länsstyrelsens seminarium jag nämnt tidigare. Allemansrätten skrevs in i grundlagen 1994. Grundlagen torde övertrumfa de hittepå beslut enligt tidigare. Du verkar ha en annorlunda utgångspunkt i dessa frågor än jag som är aktiv inom Friluftsfrämjandet. På tal om lagar är det i princip bara hemfridsbrott och skadeståndslagen som kan komma i fråga vid överträdelser. Det med cykling eller att ta sig väg över växande gröda är det bara de första 2-3 som fördärvar som kan bli skadeståndsansvariga. Övriga har faktiskt rått att använda den uppkomna stigen utan straff. Skulle inte fövåna mig om detta oxå gäller cykelspåren i inledningen av denna tråd.
Alla som vandrat i fjällen bör veta att skillnaden i avtryck mellan skor och cykel är försumbar mot vad snösmältningens vatten i desamma ställer till med. Inte ovanligt men halvmeterdjupa spår där vandrare dragit fram
 
Bra synpunkt

Egentligen har jag inget problem med att det finns olika regler för olika naturreservat, men.

Såna här diskussioner brukar dock tendera att bli ganska polariserade vilket känns lite trist. Det är klart att cykling orsakar ett slitage, men vandring - eller besöksnäring överhuvudtaget är ju inte oproblematisk ur ett sånt perspektiv heller - handlar det strikt bara om att skydda naturen så bör vi inte besöka den alls. Det räcker ju med ett litet vindfälle så skapas ganska snabbt en ny stig runt hindret och nedskräpning är tyvärr något som "alla" grupper bidrar med. Det blir lätt ganska menlöst att diskutera vem som orsakar mest slitage - sliter 100 vandrare mer eller mindre än 10 cyklister på fatbike?

I den kommun jag bor i nu (Jokkmokk) där 25% av ytan utgörs av nationalparker och ytterligare stora andelar av skyddad natur är slitage från cyklister ett icke-problem - däremot innebär den ökande besöksnäringenmed vandrare sommartid och hundspann/snöskoter såväl ökat slitage på vissa områden som friktion med lokala näringar - främst rennäring. Jag intervjuade stugvärdar och några vandrare vid Aktse i sommar och kunskapen om att de rörde sig genom ett kulturlandskap där det pågår verksamhet som ibland kräver särskild hänsyn, var väldigt dålig. De flesta kände inte heller till att rennäring och den samiska kulturen är ett av grundfundamenten till att Laponia fick världsarvsstatus - naturvärdena i sig räckte inte till. Vintertid är det tyvärr ett ökande problem med hundspannsoperatörer som inte tar hänsyn till rennäring eller annan besöksnäring.

Vad jag vill säga med detta för tråden något splittrade inlägg är att besöksnäring oavsett den består av vandrare, cyklister, skidåkare, skoterförare, hundspann eller vad man nu kan tänka sig orsakar påverkan - i olika grad och på olika sätt såklart. När jag bodde i Sthlm och cyklade en del i Hellasområdet stötte jag vid något tillfälle på någon som surmulet betraktade mig som om jag spritt radioaktiva sopor i skogen - sånt tycker jag inte bara är trist utan rätt inskränkt och jag saknar ibland ödmjukhet och tyvärr också kunskap - inte sällan hos en del friluftskonservativa grupper.

Men som sagt, jag har inget principiellt emot att vissa områden har olika grad av skydd och att man i vissa områden med högt besökstryck försöker kanalisera besökare till ex olika stigar så att det går att samsas men jag tror det är nyttigt att alla förstår att de bidrar med någon form av påverkan.

Håller med till 100% med tillägg att mig vetligt är syftena med bildandet av naturreservaten en kombination av artbevarande och att vi skall komma dit och uppleva det särskilda med området. Finns det inga besökare blir syftet meningslöst och obegripligt för oss som betalar kalaset
 
Rätt- men inte fel.

För lite information men det luktar brott mot terrängköringslagen. En markägare kan inte ge dig tillstånd till att köra i naturen men en fyrhjuling. Om han inte har terrräng där det är ok att köra med fordon, ex Försvarsmakten.

För litet information var det - jag har tillåtelse att köra i hans traktorspår. Inte fritt på hans mark.
 
Vad är problemet att det bildas några stigar i skogen, dör den?

Skogen dör kanske inte helt, men om en bit av vegetationen på en klipphäll nöts sönder (som nån postade en bild på tidigare i tråden) så kan det göra att mer och mer av klipphällen hamnar i dager.

Även många insekter och smådjur påverkas av människans framfart i naturen.

Naturreservat är ju just till för att bevara naturen i dess naturliga skick så mycket som möjligt.
 
Så här är det i svenska fjällen

Jag förstår att det är lite speciellt med tävlingar (som jag antar att det var i det här fallet, jag är inte insatt), men desto större anledning till hänsyn och sunt förnuft kan man iofs tycka, tillåtet eller ej. Spåret som går nedför berget, genom högerkurvan är alltså inte en befintlig stig, utan uppkommet helt och hållet efter cyklingen. Stenar har flyttats, stockar har kapats och mossa har grävts upp för att underlätta cyklingen.

Bra eller dåligt men människan gör avtryck i naturen både med skor och hjul.

https://www.utsidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=25854&stc=1&d=1506110479
 

Bilagor

  • P1020294.jpg
    P1020294.jpg
    67.5 KB · Visningar: 360
C föreskrifter Hallands väderö

Återkommer med vad jag uppfattade från länsstyrelsens seminarium jag nämnt tidigare. Allemansrätten skrevs in i grundlagen 1994. Grundlagen torde övertrumfa de hittepå beslut enligt tidigare. Du verkar ha en annorlunda utgångspunkt i dessa frågor än jag som är aktiv inom Friluftsfrämjandet. På tal om lagar är det i princip bara hemfridsbrott och skadeståndslagen som kan komma i fråga vid överträdelser. Det med cykling eller att ta sig väg över växande gröda är det bara de första 2-3 som fördärvar som kan bli skadeståndsansvariga. Övriga har faktiskt rått att använda den uppkomna stigen utan straff. Skulle inte fövåna mig om detta oxå gäller cykelspåren i inledningen av denna tråd.
Alla som vandrat i fjällen bör veta att skillnaden i avtryck mellan skor och cykel är försumbar mot vad snösmältningens vatten i desamma ställer till med. Inte ovanligt men halvmeterdjupa spår där vandrare dragit fram

Kollade C föreskrifterna på Hallands väderö. Punkt 15 anger landstigningsförbud på sandstränder, där betesdjuren klampar och skiter. Förbud att landstiga med en kajak där är helt utan sans och eftertanke. Vad gäller kommunala badplatser är det bara ett exempel där jag ifrågasätter kunskapen om allemansrätten. Nu får man i stället ut i skogen och bereda sig en egen camp med allt det innebär.
 
Bra eller dåligt men människan gör avtryck i naturen både med skor och hjul.

Det är väl ingen som har sagt annat heller i tråden? Det handlar om hur mycket avtryck de gör och på vilket sätt.

Både bland cyklister och fotgängare finns det dessutom variationer.

Nån som promenerar i skogen gör inte lika mycket avtryck som nån som springer med spikskor, och nån som slöcyklar med en vanlig "streetbike" med nästintill släta däck gör inte lika mycket avtryck som nån som "rejsar" med en MTB med grovmönstrade däck.

Problemet är fördelningen mellan dessa. Det är en större andel av cyklisterna som gör stort avtryck, än andelen fotgängare som gör stort avtryck.

Jämför stigen på bilden du visar med de uppslitna cykelspåren som visades tidigare i tråden. Hur många vandrare har gått på din stig och hur många cyklar krävdes för att slita upp de andra spåren?
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...