Kaitumälven

Hallå
jag och en vän planerar att paddla längs med Kaitumälven (från Tjounajokk - Kaitum by) i sommar och fiska under resans gång. Är det någon som har gjort det? Även om det har blivit en del kajak är vi inga erfarna forspaddlare. Är det för farligt att ge sig på då? Bör man börja med en annan älv, t ex Lainoälven?

Tacksam för svar

Henrik Nilsson
 
Jag paddlade Kaitumälven med min kompis i en hyrd alu-kanadensare för ca 10 år sedan. Tyvärr minns jag inte så många detaljer men jag kommer ihåg att vi körde bil så långt uppströms det gick (Kaitum by?). Sedan paddlade vi och bar uppströms i flera dagar. Om jag minns rätt tog vi oss till den nedre gränsen av en förbudssträcka, sedan var det ju ingen idé att fortsätta längre upp.

Fisket var hyfsat men de sista dagarna regnade det rätt mycket. Vattenståndet var nog lite högre än vanligt då det var dax att paddla hem. Jag kommer ihåg att vi ställde väckarklockan och klev upp för att käka gröt. Sedan rev vi lägret och paddlade genom alla forsar ända ner till bron. Inga större missöden men en del stopp för att tömma vatten, haha. Vi hann till och med återlämna kanadensaren till uthyraren och köra hem till Luleå. Efter en mycket välbehövlig dusch gick vi ut och tog en öl...

/Micke
 
Kaitumälven är nog ingen älv att paddla för den som inte känner till den relativt väl, och har ganska stor erfarenhet av liknande paddling.

Sen är det förstås stor skillnad på vad man avser att paddla och hur.

Om vi börjar runt Tjounakokk, så är det ju stora sjöar däe och uppåt, som på sätt och vis är lite mindre spännande både som paddelvatten och fiskevatten (subjektivt sett). Självklart är T-j ett fiskeeldorado ändå, men det är väl Tjirtjam och kring forsen nedan T-j, som utgör attraktionen.

Där är det också lätt att köpa fiskekort. Jag är inte helt hundra på fiskerättsreglerna längre, men från att det tidigare har varit svårt att fiska annat än just kring T-j, samt nedanför Kaitum (bron), så är det numera lättare att köpa kort och få fiska även på sträckor däremellan. Dock inte hela sträcka om jag minns rätt - och det är rätt långt mellan T-j och Kaitum, kanske 6 mil eller nåt.

Paddelmässigt så är det omväxlande mellan en del rejäla sel och en del relativt strida forsar. Forsarna är i flera fall sådana att man måste bära om man nu inte är ren forspaddlare. Det är väl för all del mer än halva sträcka man kan paddla - men bärandet kan ju i värsta fall kännas rätt drygt.

Från Kaitum är det sen rätt lång sträcka med bara sel, och "dåligt" fiske. Så är det fram till Killingi. Där kommer man till Killingifallet, och därifrån är det bra fiske med mina mått, ända ned till Neitisuando. Mellan Neitisouando och Lappesuando vet jag inte så noga, men sträckan är ju inte så lång och där är det lugnare vatten igen, och älven tar ju slut innan Lappesuando.

Jag är varje år i Kaitum och Killingi, och nedanför fallet har det ju hänt att jag stött på långturskanotister. Jag blev lite imponerad en gång när jag stötte på ett danskt par ovanför Svartselet. De bar kajaken där, och jag frågade var de kom ifrån (där finns ingen väg). Från fallet var svaret, och jag var fortsatt imponerad, och frågade hur stor del av sträckan de paddlat? "Inte ett spår!" vill jag minnas att svaret var, på danska förstås. Då var jag inte så imponerad av paddelförmågan längre, men insåg att de var duktiga på att bära. Att gå sträckan utan packning tar väl en god halvtimme om man går i skogen en bit från älven; att bära en kanot längs stranden kan antagligen ta en lång dag... eller två...

Något som är vanligare (eller var hoppas jag) är tjuvfiskare som åker gummibåt från Tjuonajokk och nedåt, och forcerar forsar lite mer aggressivt tack vare gummibåten, samt fiskar hur och var de vill, samt i samma stil inrättar lägerplatser utan någon som helst hänsyn till den relativt tröga återhämtningsförmågan i skogen osv. Själv blir jag lite svart i synen när jag ser diverse föryngringsytor runt eldstäder, eller björkar som blivit av med sitt näver. Barrskogen upphör en liten, liten bit uppströms Kaitum, och björkarna sträcker sig väl knappt till Tjirtjam. Detta gör ju att de spår man lämnar blir kvar mycket länge.

Med ovanstående kanske det inte känns som jag rekommenderar att du paddlar och fiskar sträckan - men det är ju inte riktigt rätt. Som du förstår så är jag mycket förtjust i älven, och tycker att många delar av den ger ett starkt intryck. Det är dock inte en älv som är lätt att paddla för nybörjaren, och det finns inte mycket "service" (Tjuonajokk och Killingi är enda undantagen).

Bilväg finns till Killingi och numera vidare till Kaitum. Bitvis går den nära älven, men som regel inte. Till Tjuonajokk flyger man, eller vandrar från Nikkaluokta. Jag har själv gått från Nikkaluoktaa och kring Kaitumsjöarna och sedan även hela sträckan till Kaitum. Mellan Kaitum och Killingi har jag bara åkt båt (samt bil och cykel förstås), men sen har jag avverkat sträckorna mellan Killiingi och Neitisuoandos byavatten otaliga gånger.
På den senare sträckan kan man ju förresten få en uppfattning om karaktären om man betänker att det är selen som fått namn, medan forsarna inte heter nåt ;).
 
Angånde Kaitum

Kaitum är inte direkt en älv för ovana paddlare. Jag har paddlat forsen med en kanot (modell okrossbar) Sträckan Tjounajåkk - Killinge - Tärendö (kalixälv) en sträcka som innehåller många svåra forsar gradering 4-5 (svårt till mycket svårt) och några grad 6 (ofarbart typ vattenfall). Det vill säga det blir långa och många lyft om man vill undvika 4:eek:rna och 5:eek:rna. Bra eller dåligt fiske har jag inte så stor koll på då jag är mer än nöjd om jag lyckas få åtminstone några firar vilket jag gjorde.

Lainio är där i mot en riktigt trevlig liten älv som jag gärna rekommenderar. Från Kiruna är det möjligt att flyga ut till Rovvejaur/Tavvaätno som rinner in i Lainio.Ner till Nedre Soppero är det sedan ca 1 veckas paddling. Forsarna är till största del av grad 1-2 och någon 3:a. Det finns även en kort 4:a och en 5:a som är lätt att bära förbi. Sträckorna nedanför Nedre Soppero har jag inte paddlat men det bästa fisket och naturupplevelsen hittar du ovanför Nedre Soppero.

Forsgraderingar är rätt godtyckliga då det beror väldigt mycket på vem som har graderat och om forsen har paddlats med kanot, kajak eller gummi flotte men i stora drag är det.

1 = strömmande
2 = lätt fors
3 = medel till medelsvår fors
4 = svår fors inget för nybörjare bör rekas innan man paddlar forsen
5 = mycket svårt fors måste! rekas innan man paddlar forsen
6 = ofarbar vattenfall......


Tommy
 
Till Kaitum älv finns det ju kanotkarta, alltså en lite avlång trycksak, med kartbild och flygbild på hela sträckningen (typ 10 sidor), med gradering av alla forsar.
Den är antagligen oundgänglig för den som ska paddla älven.
 
För 20 år sedan eller nåt paddlade jag Tjuonajokk-Lappeasuando. Till Tjuona måste man flyga. Harrfisket är fantastiskt men man får hålla koll på fiskeförbudsområden och forsarna. Kaitumälven är INTE lämplig som nybörjarvatten. Sträckan Tjuona-Killinge består av ganska långa sel och ett helt ofarbar fors/fall (Stuor Kortje klass VI om jag minns rätt) och två stora forsar (klass III-IV). Nedanför Killinge börjar en forssträcka med Killingefallet (Klass V, jodå jag har sett paddlare klara det längs kanten) och därefter forsar med djupcirkulerande valsar och stoppvågor (III-IV). Hyfsat svårt kanadensarvatten. Det finns en kanotguide utgiven av Kiruna Långfärdspaddlare som är riktigt bra. Jag tror du kan kontakta turistinfo i Kiruna för att få tag på den.

Jag skulle nog rekommendera Kalixälven, exempelvis Kaalasjärvi-Lappeasuando, Lainioälven Jårkastakka-Kangos eller Torneälven Jukkasjärvi-Vittangi som mer lämpliga sträckor för ovana paddlare. Kanotguider finns för alla sträckorna, kolla turistinfo i Kiruna.
 
Ja, du har rätt, jag läste bara i ditt inlägg att det var älvens brantaste parti. Men helt klart är nog sträckan ovan Kaitum mer lämplig för kanadensare - även om den är besvärligt brant i vissa partier. Men det finns ju både stora sel, och en del forsar som är lite mer farbara. Dessutom skiljer sig omgivande terräng ganska mycket i de övre och nedre delarna. Det är ju också en del av upplevelsen.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...