Bortglömda områden i Sarek?

TRE flyvrakstycken vid magnesitbrottet

Jo, valtteri, där finns säkert många andra bortglömdheter också.

Just nu vil jag återvända till de tidligare och mycket spännande inlägg om flyvrakstycken i Vuojnesluobbala. Jag besökte platsen 19 juli efter magnesitbrottet och fann efter någon sökan (hadde inte tilgång til utsidan i Sarek...) platsen där vrakstycken från 1945 ligger.

Där finns inte bara två, eftersom man i andra sida viken ca 100 m mot ost hittar nummer tre (foto)!

Även brottet som också Grundsten skrivar upptäcks på lång avstånd pga dess vita färg är väl värd ett besök. Verktyg (foto) och annat står som det troligen lämnades då man i 1945 insåg att det inte blev mer av detta grova brott på nationalparkbestämmelserna...

De flesta går ju på norra sidan Vuojnesluobbala (entrén till Sarek från Suorva och Salto). Därifrån ses tydligen vrakstycken, brott och upplag i viken på södra sidan och upp mot Ähparbergen, i alla fall om man har kikare. Vadmöjlighet från norra sidan brukar finns strax öster och väster om Vuojnesluobbala, men i regniga perioder får man inte lita för mycket på dom (19 juli 10 var t ex öster om sjön inte säker och jag gick tillbaka till de västra ställen)

mvh
Hans/DK

Vuosskelvagge

Jag ska rekommendera Vuosskelvagge med håll Gisuris.
Från Suorva uppe till höger. Men efter Vuosskelvagge har man besvärlig blockterräng, så det är enklare att gå med en liten sväng till vänster mot Guhkesvagge.



Alla Bilder:http://www.skarja.de/lappl08/

Peter

antagon sa:

Jag ska rekommendera Vuosskelvagge med håll Gisuris.
Från Suorva uppe till höger. Men efter Vuosskelvagge har man besvärlig blockterräng, så det är enklare att gå med en liten sväng till vänster mot Guhkesvagge.

Alla Bilder:http://www.skarja.de/lappl08/

Peter

Klicka för att se resterande...

Tack för länken!
Där fanns många fina bilder. Skulle vara intressant med vandringsbeskrivningar till bilderna, även om det går ganska bra att följa med enbart genom att titta på bilderna.

/ Bertil

Bilderna är nu på http://www.skarja.de/joomla/index.php/galerien-2

Peter

Sarek har alltid känts som ett Eldorado för mig! Jag har aldrig varit där, men det känns verkligen som det vackra,mysteriska landet bortom kebnekaisefjällen och söder. Önskar att besöka det någon dag. Särskilt finns det alltid någon bild på en väldigt fin och känd dalgång i sarek som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på, raspadalen kanske den hette, den har massa småälvar som delar upp sig. Jag har förmodligen alldelles för höga förväntningar och tankar om Sarek, lär nog inte vara så speciellt när man väl kommer dit. Men det är ju alltid härligt att drömma .

En rookie besöker den södra sidan av Rapadalen

Under början av 1990-talet gjorde jag och en kamrat vårt första besök i Sarek. Det var under slutet av juli. Jag hade dessförinnan inte gått i fjällen. Jag hade endast läst bröderna Karlssons bok ”Sareks Fyra Årstider’ innan turen och blivit helt tagen av Rapadalen.

Utgångspunkten var Kvikkjokk och tanken var att vi skulle ner i Rapadalen, följa Rapaälven förbi Tjakkeli och tillbaka till Kvikkjokk. På kartan såg det lätt ut och vi hade avsatt fem dagar för turen.

Vi gick Kungsleden förbi Pårtestugan och efter att vi kommit förbi Nationalparksgränsen, mellan gränsbron och den bro som kommer näst utmed leden tog vi av mot norr och banade oss väg genom björkskogen och till slut var vi uppe på Ivarlako och gick vidare mot Rapadalen. På sina ställen var det kraftigt med videbeståndet.

På väg ner genom Rapadalen började det att regna.

Vi följde Rapaälven i dess meanderlopp och banade oss väg genom videsnåren som på sina ställen var riktigt högt och tätt. Efter att ha gått i någon timme kan vi fram till sankmark. Enligt kartan skulle det inte finnas något sådant där vi var. Efter att ha pulsat fram här en lång stund kom vi på att det inte alls var Rapaälven vi följde längre. I stället var den en större jokk som anslöt Rapaälven.

Vi vände om och kom tillbaka till Rapaälven där nämnda jokk flöt ut i älven. Denna jokk var inte strid, men väldigt djup. Den gick inte att vada. Vi beslöt då att gå tillbaka samma väg vi kommit och slog läger vid Litnokstugan.

Det hade regnat hela dagen och det regnade hela natten.

Det regnade också då vi vaknade. När jag såg Rapaälven från stugan var den inte lugn som under kvällen innan. Istället hade älven förvandlats till ett rasande odjur. Det var faktiskt lite läskigt att gå nära den eftersom stigen vid älven rasat vid flera stället. Det hade varit oklokt att gå den stig som fanns kvar nära älven. I stället var det att bana väg genom björkskogen. De jokkar som vi passerat som hade sitt utlop i Rapaälven den föregående dagen var nu djupa och strida varpå vi beslöt att ta dessa högre upp i terrängen.

Regnet fortsatte och det regnskydd jag hade till ryggsäcken klarade inte av att stå emot regnvåta björkgrenar som näst intill hela tiden låg mot ryggsäcken, dessutom fortsatte det att regna.

Vi fick ta jokkarna i hög terräng och fick gå över rasbranter där man hörde hur vattnet rann under stenarna. Det slutade regna någon gång under eftermiddagen. Efter en dags kämpande var vi tillbaka på Ivarlako igen. Som tur var hade endast det yttre lagret i ryggsäcken blivit blött och sovsäcken var torr.

Dagen därpå gick vi genom ett av dimma täckt Ivarlako där sikten var tio till femton meter. När vi var tillbaka på Kungsleden hade det klarnat upp.

En aning naivt och orutinerat att ge sig ut på den turen då, men jag har sedan dess besökt Sarek vid ett flertal tillfällen. Det skulle vara kul att gå den ovan nämnda turen igen nu när man fått lite rutin och vet vilken utrustning man ska ta med sig och hur man ska ta sig fram.