Nu är det dags! Vandringskängorna lämnas hemma!

Tundraman: hur är S-Lab Amphib jämfört med Mist? Lika luftiga och snabbtorkande? Jag gillar att sulan på Mist är tillräckligt mjuk för att även användas som vardagsskor; hur är Amphib i det avseendet?

snurte sa:

Jag har aldrig testat någon sko från Inov-8 och vill vara tydlig med att det här svaret inte handlar om att ifrågasätta deras grepp på något vis. Däremot vill jag påpeka att Vibram har fler olika typer av sulor med skiftande grepp. Den jag testat och verkligen fastnade för heter Megagrip, en relativt ny sula från dem.

Jag får hålla tummarna för att Hydroskin fungerar för mig då. Än så länge har jag ju inte ens haft behovet. De ligger ändå där i säcken som en extra säkerhet.

Klicka för att se resterande...

Du triggade igång mig lite då jag har erfarenheter av innov-8, Vibram och Hydroskin, men jag var inte ute efter att ifrågasätta dina erfarenheter utan mer delge mina, ursäkta om det framstod så, det var inte meningen.

Intressant att det finns olika typer av Vibramsulor, det hade jag ingen koll på. De jag har erfarenhet av är Merrell Trail Glove 3 och Merrell Bare Access 4. Merell anger bara på sin hemsida Vibram sula, ingen typ. På Vibrams hemsida säger de att Trail Glove har Vibram Bare sole vad det nu innebär, det står ingenstans vilken typ av "Grip" det är. Trail Glove är nog mina favoritskor för skog och mark, men den tunna sulan blir lite kall i snöslask och de kan nog ge en hemsk upplevelse om man tar de på en längre vandring utan att ha fötter som är mycket vana vid den här typen av skor.

Jag försökte verkligen att få Neoprensockorna att funka då de har flera fördelar jämfört goretexvarianten. Efter jag provat mina Hydroskin funderade jag på om det inte skulle kunna göra stor skillnad med plastpåsar mellan innerstrumpor och neoprenstrumporna för att eliminera omsättningen av kallt vatten direkt mot huden. Lite kraftigare plast, t ex stekpåsar skulle dessutom kunna hålla rätt bra under det skyddande neoprenet. Men till slut måste man ju välja så jag gick inte vidare med det. Men det kan ju möjligtvis vara ett tips.

Förhoppningsvis är du lite mer köldtålig så Hydroskin 0,5 blir bra för dig...

majjen sa:

Detta har sannerligen utvecklats till en fantastisk tråd. Därmed inte sagt att det gör mitt val lättare. ;-)
Några av er har berättat vilka skor ni använder vid fjällturer såväl gåendes som löpandes. En fjälltur kan dock vara så många olika saker. Den bild som dyker upp i min hjärna är ledtransport. På någorlunda väl upptrampad fjällstig förstår jag att nästan vilken typ av sko som helst skulle fungera. Jag använder mig av leder i stort sett enbart för att komma fram till ett område jag är intresserad av - sedan lämnar jag lederna och vandrar i blötmark, över rishedar, genom blockterräng, över snölegor, i kanten av glaciärer och över ganska strida jokkar.
Pallar meshskorna för det?
Jag hoppas att ni svarar ja, för det är det jag vill höra!

HåkanF

Klicka för att se resterande...

Ja .

username2 sa:

Tundraman: hur är S-Lab Amphib jämfört med Mist? Lika luftiga och snabbtorkande? Jag gillar att sulan på Mist är tillräckligt mjuk för att även användas som vardagsskor; hur är Amphib i det avseendet?

Klicka för att se resterande...

Jag tycker att de är ingen större skillnad på sulan mellan Mist o Amphib...


Har iofs inte använt Amphib mer 8-10 mil än så länge men jag gillar dom skarpt från första steget..

Riktigt sköna....typ omsluter över foten perfekt o blötvikten är i princip samma som torrvikten för att hela skon är tillverkad i ett material som inte suger åt sig vatten alls och dränerar otroligt bra men ändå är skon mjuk o behandling..

Jag började experimentera med den här typen av skor för något tiotal år sedan då Jörgen propagerade som mest här på Utsidan. Sedan 2010 har jag gjort alla mina långvandringar i lätta skor och de jag hunnit igenom hittills är:

Merrell Gauley och Merrell Maipo: Vattensportskor med nät. Sköna att gå i, men jag upplevde näten som för klena mot slitage och fick dessutom in för mycket fin sand och lera i skorna som slet ut strumpor på löpande band. När det gått hål på näten så kommer även grus in i i skorna konstant. Bristen på grovt mönster under sulan gör dem också hala på vissa underlag.

Merrell true glove och Merrell trail glove: 'Barfotaskor' utan drop och mycket tunn sula. Precis som 'qy' här ovan så älskar jag de här skorna och använder dem mycket till vardags. Använd inte de här skorna om ni inte är vana vid tunna sulor på ojämna underlag - annars kommer fötterna att protestera vilt. Den stora nackdelen är bristen på mönster under sulan vilket innebär att de blir väldigt hala på tex lera och blött gräs. Tänk inte ens tanken att skråa över ett brant snöfält med de här skorna. Däremot så fäster de bra på blöta stenar och liknande. Om någon hittar ett par liknande skor med lite grövre mönstrade sulor så låt mig veta

Inov8 Xtalon 212: Renodlade lätta terränglöparskor. De här har jag använt de senaste åren och de är nästan lika sköna som barfotaskorna från Merrell men har fördelen att de fäster på alla underlag förutom våta spänger som blir helt sanslöst såphala... De torkar också något långsammare än de andra skorna jag använt, men dock inom acceptabla gränser. Jag såg att Rocklite nämndes tidigare i tråden och de har jag aktivt valt bort eftersom jag inte tror att de hinner torka mellan jokkarna ens om vädret är bra. Värt att notera med Inov8 är att de gör skor i olika bredder - för min del är det bara de breda som fungerar.

Jag gjorde också misstaget en gång att gå i skor med GTX-membran vilket resulterade i konstant blöta fötter och farligt djupa skoskav efter ett par dagar.

Normalt går jag i tunna ankelhöga nylonstrumpor med så många denier jag kan hitta (typ 50-70) som brukar hålla runt en vecka. De tunnaste på 20D går oftast sönder efter bara någon dag.

I kallt och regnigt väder eller över långa, kalla glaciärjokksvad kör jag med de tunnaste neoprensockar jag kunnat hitta vilket har fungerat bra. Jag har inte provat några andra lösningar för det här.

En av de stora nackdelarna med lätta skor är att de bara håller 100-150mil innan de är utslitna, så man får räkna med att köpa nya i princip varje år...

joanna. Om du inte var så frusen av dig. Har du möjligen något förslag på en barfotasko som torkar snabbt, som dränerar undan vatten effektiv med hyfsat greppig och ändå tunn sula?

Helt enkelt den där icebug mist med tunn sula och plats för tårna.

Keen Gallatin CNX verkar vara lite åt det hållet

CNX är Keens lättare, mindre uppbyggda koncept. Inte minimalistiskt men åt det hållet. Ser bra ut. Mesh.

Jag är skeptisk. Vad är det som gör en enkel tunn fotbeklädnad så mycket bättre än en stabil känga. Jag rantar runt sedan 70 talet i bökig skogsterräng med röj och motorsåg. Om jag bortser från säkerhetsaspekten kring skodonodet så är ju stabiliteten något som alltid varit viktigt. Kanske det går bra att vandra på en upptrampad led med dessa tunna och enklare skor men om man ska "snubbla" runt i timmar varje dag, funkar det lika bra? Kanske det gör det i viss typ av vandring men jag betvivlar det som ett nytt revolutionerande sätt att ta sig fram.
Kanske jag har fel?

Smogz sa:

joanna. Om du inte var så frusen av dig. Har du möjligen något förslag på en barfotasko som torkar snabbt, som dränerar undan vatten effektiv med hyfsat greppig och ändå tunn sula?
Helt enkelt den där icebug mist med tunn sula och plats för tårna.

Klicka för att se resterande...

Irländska ghillies

Många bergsfolk har använt liknande modeller. Det hela bygger på att minimera läderdelen till i princip lite uppvikt sula och remmar, därmed samlar de inte nämnvärt med vatten. De används alltid ihop med tjocka, gärna filtade ullstrumpor och den perfekta passformen fixas med remsnörning uppåt foten/benet. Som tonåring hjälpte jag till att valla får i Tatrabergen, och medan jag frös i mina genomvåta kängor, bytte mina infödda arbetskamrater bara de filtade ullstrumporna i sina "kierpce" - den polska motsvarigheten till ghillies. Eller bara vred ur dem och tog på igen - ullen värmde ändå.

Arcteryx har ju försökt sig på en modern version av samma princip, men deras version är oändligt mycket klumpigare och alldeles för smal om tårna.

Av moderna plastvarianter tyckte jag att den här kom nära idealet, inkl det perfekt "klistriga" greppet på både torr och våt klippa. Men tyvärr fel form på tåboxen för att åtminstone mina tår ska kunna sprida sig på det naturliga sätt som väl ingår i begreppet "barfota".

Springer i stan gör jag i Nikes Free Flyknit 4.0 - den äldre, mer minimalistiska version som tyvärr inte längre tillverkas. Överdelen är det närmaste nätstrumpa man kan komma och tåboxen generös (betydligt mer än i nyare modeller), men sulan samlar tyvärr smågrus och fungerar inte bra i obanad terräng.

Missar vi inte något här???

Jag har läst flera av skoförslagen här och jag tycker det saknas en ganska väsentlig sak här genomgående men rätta mig gärna om jag har fel.

Det är bra att införskaffa information om den sträckan man ska gå/springa. De som springer i fjällen med löparskor och tycker att det funkar bra har med stor sannolikhet INTE en ryggsäck som motsvarar en vandrares (> 10 kg).

Jag har under många år gått med kängor och burit tungt...men allt eftersom har vikten på packningen gått ner och därmed har skorna kunnat bli lättare och tunnare. När jag gick GR20 på korsika med 13 kg på ryggen så pallade helt enkelt inte skorna för terrängen. Väl hemkommen så upptäcktes att sulan frakturerat mitt under foten. Således. Välj skor efter belastning och terräng =)

Mbatikopio sa:

Jag är skeptisk. Vad är det som gör en enkel tunn fotbeklädnad så mycket bättre än en stabil känga. Jag rantar runt sedan 70 talet i bökig skogsterräng med röj och motorsåg. Om jag bortser från säkerhetsaspekten kring skodonodet så är ju stabiliteten något som alltid varit viktigt. Kanske det går bra att vandra på en upptrampad led med dessa tunna och enklare skor men om man ska "snubbla" runt i timmar varje dag, funkar det lika bra? Kanske det gör det i viss typ av vandring men jag betvivlar det som ett nytt revolutionerande sätt att ta sig fram.
Kanske jag har fel?

Klicka för att se resterande...

Du menar att t ex orienterare använder höga stabila kängor? Hur länge har man historiskt sett haft "stabila kängor" 50 år?

joanna sa:

Irländska ghillies

Många bergsfolk har använt liknande modeller. Det hela bygger på att minimera läderdelen till i princip lite uppvikt sula och remmar, därmed samlar de inte nämnvärt med vatten. De används alltid ihop med tjocka, gärna filtade ullstrumpor och den perfekta passformen fixas med remsnörning uppåt foten/benet. Som tonåring hjälpte jag till att valla får i Tatrabergen, och medan jag frös i mina genomvåta kängor, bytte mina infödda arbetskamrater bara de filtade ullstrumporna i sina "kierpce" - den polska motsvarigheten till ghillies. Eller bara vred ur dem och tog på igen - ullen värmde ändå.

Arcteryx har ju försökt sig på en modern version av samma princip, men deras version är oändligt mycket klumpigare och alldeles för smal om tårna.

Av moderna plastvarianter tyckte jag att den här kom nära idealet, inkl det perfekt "klistriga" greppet på både torr och våt klippa. Men tyvärr fel form på tåboxen för att åtminstone mina tår ska kunna sprida sig på det naturliga sätt som väl ingår i begreppet "barfota".

Springer i stan gör jag i Nikes Free Flyknit 4.0 - den äldre, mer minimalistiska version som tyvärr inte längre tillverkas. Överdelen är det närmaste nätstrumpa man kan komma och tåboxen generös (betydligt mer än i nyare modeller), men sulan samlar tyvärr smågrus och fungerar inte bra i obanad terräng.

Klicka för att se resterande...

Tack för tipset. Jag har själv en äldre modell av ultra som inte alls skulle funka pga usel sula och ingen plös. Den där såg ju ut som en riktig sko.

Va coolt att vandra i fjällen några dagar med bara den där och ullstrumpor. Intressant. Och lätt som tusan.