Om scouters utrustning

Glöm friluftsliv, religion, militärer och annat...

... som egentligen inte har ett dyft med scouting att göra!

Robert Baden Powell, scoutings grundare, var till yrket militär. (Så, Ja, scoutings första embryo finns inom den militära verksamheten.)
Vid tjänstgöring i Afrika ledde han bl a försvaret av staden Mafeking.
Under denna belägring noterade han bl a att ett flertal av stadens unga killar mest drev omkring och ställde till med jävulskap för andra människor. (Inte så förvånande egentligen. Vad ska man hitta på när man vecka efter vecka sitter instängd i en stad utan att ha något att hitta på?)
Han fick då idén att aktivera dessa killar genom att "utbilda" dem till ordonnanser (det här var innan radiokommunikationens tid) och till spejare. ( Dvs icke stridande befattning som det skulle heta idag). På det här viset slog han två flugor i en smäll; Dels fick han bort ett orosmoment inom stadens murar och dels ökade han stadens försvarskapacitet.

När kriget väl var över och BP (jag använder den benämningen för enkelhetens skull) återvände till England så såg han att samma fenomen (kringdrivande halvkriminella gäng) fanns även i London.
Han putsade då av sin idé från Mafeking och samlade en del av dessa killar och startade en scout-grupp (alltså spejare på svenska). Men det grundläggande motivet var alltså inte att utbilda militär personal utan att få dessa, som vi skulle säga idag, "värstingar", att kanalisera sin energi till något positivt. Genom att visa dem hur man genom egen ansträngning kan åstakomma något som man är stolt över och som samtidigt gör att man hjälper sin omvärld.
Med andra ord, han hjälpte individer på driv att få ordning på sitt liv.
Uniformen var säkert ett naturligt steg för BP, militär som han var, men tjänar idag helt andra syften. Dels ger det en gemenskaps- och vi-känsla som bygger på känslan att ingå i en gemenskap. Dels fungerar den som en "social-status-utjämnande" faktor. I många länder finns stora sociala skillnader vilket bl a påverkar möjligheten att köpa kläder. När både jag och du har samma skjorta så syns det inte om du tjänar tre gånger så mycket som jag gör eller om min pappa är chef på ett stort företag och din pappa är arbetslös alkoholist. Vi är alla lika mycket värda!
Bara det att ha ett bälte med liljan eller en liten pin på kavajslaget har gjort att jag har fått många bra kontakter inte bara på fritiden utan även vid jobbresor både inom och utom Sverige.
Återigen ett sätt att göra världen till ett bättre ställe. Vi är många som strävar åt samma håll.
Scouting är faktiskt världens största ideella organisation. Sist jag hörde en siffra så var vi ca 38 miljoner (38.000.000!)

Och detta är fortfarande grundtanken inom scoutverksamheten!
Att genom olika verksamheter hjälpa individen att bli starkare, att inse sin del i ett större sammanhang och att utveckla en vilja och förmåga att göra världen till ett bättre ställa att leva på.

Faktum är att vid en undersökning för några år sedan så visade det sig att personer som varit scouter hade betydligt lättare att hantera personliga kriser senare i livet eftersom man genom "learning by doing" hade fått in i ryggmärgen att "om inte jag gör mat så får jag lägga mig hungrig och om inte jag slår upp vindskyddet så kommer det att regna på mig i natt".
(Om man sen slår upp ett 4 kg's bomullsvindskydd eller ett 2 kg's fjälltält är helt irrellevant för det som scouting vill åstakomma.)

Att sedan ett antal redan existerande organisationer tagit till sig detta tänk och applicerat det inom sina värderingar är en helt annan femma. T ex har KFUM/KFUK en scoutverksamhet som givetvis (åtminstone historiskt) haft kristna övertoner liksom att IOGT/NTO haft betoning på nykterhet.
SSF (Svenska ScoutFörbundet) är en ren scoutorganisation utan någon moderorganisation så där finns mycket lite av t ex religion.

Sen är det ju också så att all verksamhet färgas av de ledare som bedriver verksamheten och de värderingar som för tillfället råder i samhället.
T ex så utförde svenska scouter en del uppgifter inom totalfösvaret under andra världskriget och idag växer scouting på webben. Dvs verksamheten är levande och förändras med tiden, även om grundtanken och grundvärderingarna fortfarande är de samma.
I länder där religionen är en del av vardagen på ett helt annat sätt än i Sverige (t ex i många katolska länder) så är givetvis även scouting färgat av detta.

Men detta har inte med scouting att göra egentligen!

Så kan vi nu fimpa den här förvirrade diskussionen om ifall scouter är religösa eller inte, om vi är nykterister eller inte eller ev nån sorts para-militär verksamhet och åtegå till trådens grundfråga: "Om scouters utrustning" och konstatera (som många redan gjort) att, Jo, det finns lite av varje, allt från UL till ST (SuperTungt) och att det till stor del är en ekonomisk fråga. Och vad jag vet så tar alla scoutkårer tacksamt emot donationer...


GUT PFAD

Ola.

Ok, när jag gick in via den länk som finns högre upp i tråden kom jag tydligen till Svenska Scoutrådet. Där står t ex om hur Jesus ska lanseras på ett nytt sätt - men nu förstår jag att Svenska Scoutrådet (www.scout.se) inte har med Svenska Scoutförbundet att göra, det är parallella organisationer(?).

Eller förresten, på http://www.ssf.scout.se/om-oss/vad-ar-scouting/ verkar det som om Svenska Scoutrådet är en paraplyorganisation... Och de verkade ju inte direkt oreligiösa, utan kristna.

Nu tycker jag inte i denna diskussion att det är så stor skillnad på om det är "lite religiöst" eller mer religiöst...

Håller däremot med om att detta blivit en ren trådurspårning så den som vill och orkar svara, får gärna göra det i en ny tråd.

Vad har religion med scouternas utrustning att göra? Konstig tråd..

Min favoritpryl inom scoutrörelsen är ändå ullskjortan (bussarongen eller vad det heter) den är ju stenhård! Används den fortfarande?

komunikations fråga

Jag brukar låna ett vindskydd när jag är ute privat eftersom det är så mycket trevliggare.

problemet kan vara att det inte håller myggen borta, så ibland blir det tält ändå.



Det ska inte behöva kosta en massa att vara scout, men egentligen ligger inte problemet i den utrustning som kåren tillhandahåller, utan i scouternas egen utrustning.

Materialproblemet är en komunikatioinsfråga, hur vi berättar för föäldrar och scouter vad de behöver. Det finns så mycket bra utrustning som inte behöver kosta mycket alls, men det får man inte veta om man går till en sportaffär som tar 150 kr för ett par strumpor

mekstr sa:

Jag brukar låna ett vindskydd när jag är ute privat eftersom det är så mycket trevliggare.

problemet kan vara att det inte håller myggen borta, så ibland blir det tält ändå.



Det ska inte behöva kosta en massa att vara scout, men egentligen ligger inte problemet i den utrustning som kåren tillhandahåller, utan i scouternas egen utrustning.

Materialproblemet är en komunikatioinsfråga, hur vi berättar för föäldrar och scouter vad de behöver. Det finns så mycket bra utrustning som inte behöver kosta mycket alls, men det får man inte veta om man går till en sportaffär som tar 150 kr för ett par strumpor

Klicka för att se resterande...

För ett gäng or sedan hade jag en patrullgrupp (var ledare för scouter som var i gränslandet mellan barn och ungdommar) med mycket bristfällig personlig utrustning i vissa fall. Vi gjorde gemensam beställning från ett påstorderföretag som sålde en hel del billiga gamla militärprylar. Det var en bieffekt att det såg lite paramilitant ut men tro mig; det var ingen som var rädd att ha sönder sina 10-kronors brallor och de fungerade bättre än de jeans vissa annars kom i!

Annars har jag märkt att många scoutledare helt glömmer att ge tipps/hjälpa till med annat än just skalplaggen, i många fall kan även ett dåligt träningsunderställ eller en skjorta i ull vara ett mycket billigt sätt att må mycket bättre. Vet inte hur många gånger jag sett skillnad på vilka som använder bommulslångkallingar och vilka som har andra grejer.

Jag är ju patrullscoutledare, d.v.s. ledare för scouter mellan 12 och 14. I patrullscouterna är det meningen att scouterna skall bli självgående, förstaåringarna får för första gången komma ut på en hajk där de måste bära ALLT själva.

Och ser man en 40-kilos 12-åring bära på en fullproppad 70-litersrygga så inser man verkligen att man måste försöka få dem att förstå att de inte behöver så mycket med sig.

På det sätt som vi oftast är ute så måste man dessutom bära med sig nästan allt vatten (i skogarna i stockholms län finns det inte så mycket vatten man vågar dricka direkt).


Vi brukar ta upp det direkt på första föräldramötet på hösten (då har vi visserligen redan hunnit med ett par korta hajker), jag har skrivit ihop ett häfte om att packa (dels fördelning av gemensam utrustning men även vad man behöver och inte behöver ha med sig när man bara är ute en helg) som vi delar ut. Sen brukar vi försöka tipsa om bra ställen att handla på (men där har jag inte riktigt lyckats få igenom budgetalternativen, övriga i kåren tycker KG Jonsson är "bästa stället att handla på" så mina tips om Jula, ÖB och liknande ställen hamnar i skymundan).

Hm, den svenska vanan att bära med sina tält gör kanske sitt till.

När det gäller den personliga utrunstnigen råder ofta platsproblem. Den tjocka träningsoverallen (collegetröjestil) tar väldigt stor plats i en ryggsäck. Likaså regnkläderna som i vårt fall hellre är stabil än små rullaihop/andas. Det känns lite knäppt att lägga ut (mycket) pengar på utrustning som de snabt växer ur. De robustare sakerna tar ju större plats. Samma sak med sovsäckar. Vi har köpt två omgångar på Aldi. Kvalitativt ok. Det ena paret tar dubbelt så stor plats som det andra. Oavsett vad man i annat kan tycka om de tyska lågpriskedjorna kan det faktiskt löna sig att kolla in fridtidsutrustningen där.

Visst försöker jag lite mer att tänka på plats och vikt när friluftskläder köps men det är inte alltid så lätt. Å andra sidan ska ju scouterna lära sig genom erfarenheter. Det kanske inte gör så mycket att det blir tungt någon gång.

Nej visst är det så att det är svårt att motivera att köpa de lättaste grejena. Jag försöker fokusera på att lämna hemma i första hand. Sån sak som tandkräm, måste alla i patrullen ha varsin tandkrämstub? Behöver en patrull på 8 personer verkligen ha med sig 8 kompletta ombyten? Kan man tänka sig att några kompisar delar på ett ombyte? För det ska ju främst användas om man av nån anledning blöter ner sig helt. Och gör hela patrullen det så är det nog bättre att avbryta, göra eld och krypa ner i sovsäckar.


Den här diskussionen började ju dock med vindskydden, och där finns det ju i alla fall idag lättare varianter än de vi hade "på min tid" (för 25 år sen). Men det kostar ju att byta ut de gamla, så det sker ju inte över en natt.

Nån som vet var man hittar hållbara yxor? Tittar man i vårt förråd, i lådan med "trasiga saker", så är sönderslagna yxor som verkar vara det största problemet. På ett läger för några år sen hade det köpts in nya fina Fiskars-yxor. Efter en dag var två skaft avslagna, efter lägerveckan kunde man inte gissa att yxorna varit nya för en vecka sen.

Ofta så används ju tyvärr både yxor och spadar som slägga (i brist på riktig slägga). På Jiingi så slog seniorerna av skaftet på stora släggan när de skulle slå ner tältpinnar (stockar...) till kameltältet. Tur att vi i alla fall hade slägga med oss.

Hm Förhållandena är annorlunda. På hajken skickades ungarna iväg utan tält. De frågade en bonde om de fick sova i en lada. Faktist rätt så vanlig metod, det är inte heller fel att kunna be om hjälp.

Ibland är övernattningplatsen ett förutbestämt vindskydd, fast eller uppbygt.

nermander sa:

Efter en dag var två skaft avslagna

På Jiingi så slog seniorerna av skaftet på stora släggan

Klicka för att se resterande...

Måste bara säga att jag alltid beundrat scouter (skåjter på göteborgska) men aldrig varit en själv. Personligen ser jag er som blåklädda McGyvers så då undrar jag, hur många minuter kan det ta för en patrull att tälja till ett skaft?

Vättlefjäll sa:

Personligen ser jag er som blåklädda McGyvers så då undrar jag, hur många minuter kan det ta för en patrull att tälja till ett skaft?

Klicka för att se resterande...

Vi återanvände skaftet. Det var nämligen grövre i "hålla"-änden än den knäckta änden där slägghuvudet suttit. Så efter att fått loss det som satt kvar i hålet så trädde vi helt enkelt skaftet baklänges genom hålet. Dock var det lite "fel" form så det fick täljas lite grann för att gå ner ordentligt sista biten.


Att skicka ut scouterna utan nåt att sova i och låta dem sova i en lada kan kanske funka om man bor på landet. I stockholms län är det lite svårare att hitta lämpliga nattplatser om man inte har eget skydd med sig. Frågan är också hur många bönder idag som skulle låta ett gäng scouter övernatta i en lada...

nermander sa:

Nån som vet var man hittar hållbara yxor?

Klicka för att se resterande...

Svaret är förstås - gör själv!
Yxors överlevnad när de utsätts för milt övervåld (när skaftet flisar ur precis nedanför huvudet) förbättras markant när man utrustar dem med en stålkrage (behöver inte gå varvet runt) i stil med vad som sitter på Gränsfors klyvyxor. Gamla ugnsplåtar är en lagom kompromiss mellan styrka och formbarhet, klipp ur en bit, forma den och fäst den med nubb eller korta skruvar i skaftet.

Annars går det bra att stålskafta yxor också, vilket rekommenderas för yxor som utsätts för grovt övervåld. Har man tillgång till en svets och ett skruvstäd så är det ett betydligt snabbare arbete än att passa in och sätta krage på ett träskaft.
Använd skruvstädet för att dels klämma hela skaftet lite ovalt (inte nödvändigt, men ger lite bättre styrsel under hantering), dels för att forma röret där det skall passa i yxhuvudet.
Bäst balans får man om man nyper röret kon/droppformat så att det hamnar längst fram i hålet i yxhuvudet. Oftast fyller röret inte ut hela utrymmet i yxhuvudet, utan man får ett gap längst bak. Detta kan man mycket väl ignorera, men om det stör ens estetiska sinne så kan man antingen bygga upp ett lock genom att lägga svets på svets, eller så kan man packa utrymmet med spik, bult och allsköns järnhaltig bråte innan man svetsar över det.
Samma kan förstås göras med rörets innandöme om man känner för det, notera dock att yxhuvudet blir kännbart tyngre efter en sådan åtgärd vilket påverkar hur yxan är att arbeta med. För klyvning är det oftast positivt.

Den enklaste metoden jag kommit på för att göra stålyxor lite trevligare att hålla i är att trä cykelslang över stålskaftet(fast krympslang funkar säkert också). Så snart man krängt på en liten bit kan mant blåsa in tryckluft mellan slangen och stålet så brukar resten av slangen vara ganska lätt att fösa på plats. Se dock till att tvätta bort talken från slangens insida, annars vill den gärna börja glida om yxan blir rejält blöt.
Ett rationellt sätt att skapa en valk längst ner på skaftet är att kränga tillbaka slangen, linda på tejp till önskad tjocklek uppnåtts och sedan vika över slangen igen.
För små s.k. campingyxor är gamla cykelramar en bra källa till rör, för riktigt stora yxor kan gröna/blå vattenledningsrör användas och för de däremellan så får man väl ta vad man hittar, jag kan tänka mig att hammockställningar och en och annan möbel med stålstomme kan vara lämpliga donatorer...

Hur är de då att hugga med? Tja, ingen större skillnad faktisk. Omställningen från ett flerfaldigt krökt träskaft till ett nästan konturlöst rörskaft är enklare än man kanske tror. Visst kan träskaften vara trevligare, men med starkare yxa, snabbare reparation och billigare material så vinner stålskaften utan tvekan på poäng.