Skälet till att det blir grinigt är dels pga tidigare bravader och dels hennes syfte med sitt klättrande. För oss som klättrar för vår egen skull spelar stilen ingen roll. Det är en fråga för oss själva och vad vi klarar. Men om man har som syfte att bli känd, stå i rampljuset och få sponsorer (Se på mig!) blir frågan viktigare. När Hillary begav sig in i okänt land kan man förstå att det var en större apparat, med syre och t o m ett helt gäng som bar mynten för löner. Men sedan Messner mfl, däribland ett stort antal sherpas, visat att det är fullt möjligt att klättra rent i alpin stil tappar senare syre/bärar-bestigningar sin glans. Ändå är det en massa människor som försöker slå mynt av att köpa en kommersiell plats och curlas upp. Väl hemma får man medial uppmärksamhet, skriver en bok om sin inre syrefattiga resa och blir motivationskonsult. De där mörkhyade i sämre kläder och utan syrgas, orsaken att man ens tog sig genom isfallet, glömmer man snällt bort. Lite kolonial känsla på det. Ingen journalist ställer kritiska frågor, för de hör bara Everest och tänker wow!
Vi är ju båda paddlare. Tänk dig att samtidigt som han polacken solopaddlade över Atlanten var det en annan med följebåt (att sova på), färsk frukt och privat massör. Tror att polacken skulle bli lite sur om den andre fick mer cred för sin bedrift.
