Angårnde skavsår och comped (otrevlig bild på skavsår)

Att inte försätta sig i situationen att få skavsår tycker jag är den bästa metoden. Skavsår ger varningssignaler först, alltså innan de uppstår. Man får en värmesensation, det kallades ”bränning” förr i tiden, kanske heter det så fortfarande.

När man känner (anar) denna bränning, stannar man tvärt, man tar inte ett steg till. Tar av sig på foten, undersöker, låter torka om det är fuktigt, tar en rejäl paus, plåstrar om noga och kanske överväger att slå läger för natten så att det hela hinner lugna ned sig.
Det viktiga är att känna av sina fötter eftersom de är den viktigaste biten av kroppen när du vandrar.

Sen, byt stumpor vi varje paus. Händ de använda på ryggsäcken så att de torkar, byt igen nästa paus. Tvätta strumporna på kvällen, torka i sovsäcken och så har man fräscha strumpor nästa dag. Då undviker man skavsår.

Foten skall inte kunna röra sig, alltså glida, inne i skodonet. Allt utrymme skall vara utfyllt med lämplig socka, sockor, fotlapp eller vad man nu vill använda. Runt foten bör man använda ett material som transporterar bort fuktigheten. Utanför detta bör man ha ett material som suger upp fuktigheten. Skodonet bör vara ventilerat.

Jag gick med stövlar och det gör jag fortfarande – och jag har aldrig skavsår. Jag gick mest med Hellys fiberpälssocka närmast foten, den transporterade bort fuktigheten, stövelns foder sög åt sig fuktigheten. Jag gick alltid med nedvikta skaft, vikta i S-form. Det gjorde skaften mycket låga – och det mesta av fukten ”pumpades” ut när man gick.

Min erfarenhet av skavsår är att de uppstår oftast i kängor eftersom kängor inte tas av när man pausar eftersom ”det ä för jobbigt”. De som vandrar i stövlar tar av sig stövlarna och torkar fötterna, byter stumpor – och får oftast inga skavsår.

Skavsår är alltså någonting självförvållat under en fjällvandring –enligt min åsikt.

Jag har vandrat med många människor under årens lopp. Jag lärde ut tekniken, såg till att den användes – och ytterst få fick skavsår under vandringarna. Tekniken fungerar alltså.

Man kan rädda situationen om man hittar en vattenblåsa när man slagit läger. Trä en sytråd (steril = koka först) genom blåsan försiktigt och låt vätskan sakta avdunsta genom de uthängande trädarna på var sida av blåsan. På morgonen skall alltså blåsan vara tom och huden bör ha börjat ”växa” fast igen, det skall kännas torrt. Dra ut tråden och tejpa noga. Se mycket noga till att foten inte kan röra sig, alltså glida, inne i skodonet och gå lugnt nästa dag med många pauser och torka vid varje paus. Ofta håller denna metod, såret läker, huden faller av efter 1-2 dagar och om man tejpar noga och är mycket uppmärksam de närmaste dagarna så håller det och man kan gå som vanligt efter 4-5 dagar. Det kan rädda en fjällvandring.

Det kanske viktigaste, börja fjällvandringen i lugnt tempo så att fötterna vänjer sig, pausa ofta, lufta fötterna varje paus.

Thomas
 
Den nordiska traditionen är passande skodon, oftast måttsydda och mjuka samt lätta. Styva kängor kom med bättre tider efter WWII. Samt FMs känga M42 och skidlöparpjäxan. Plötsligt skulle alla ha kängor....
Går mest i vandringskor, mjuka, dämpade, har ombyte så att de kan få vila sig och hinna torka mellan användningstillfällena. Snör så att foten sitter väl och tårna kan röra sig men hälen sitter fast i alla tre planen. Strumport som passar min fots svettproduktion. Senaste skoskavet, 1976 i nya kängor med felaktiga strumport...Tog av mig, tejpade, bytte strumpor, blötte skinnet i kängan där det skavde och trimmade hälförstärkningen med kniven på kängans insida (vass kniv underlättar). Därefter inga problem...
//J
 
Man kan rädda situationen om man hittar en vattenblåsa när man slagit läger. Trä en sytråd (steril = koka först) genom blåsan försiktigt och låt vätskan sakta avdunsta genom de uthängande trädarna på var sida av blåsan. På morgonen skall alltså blåsan vara tom och huden bör ha börjat ”växa” fast igen, det skall kännas torrt. Dra ut tråden och tejpa noga. Se mycket noga till att foten inte kan röra sig, alltså glida, inne i skodonet och gå lugnt nästa dag med många pauser och torka vid varje paus. Ofta håller denna metod, såret läker, huden faller av efter 1-2 dagar och om man tejpar noga och är mycket uppmärksam de närmaste dagarna så håller det och man kan gå som vanligt efter 4-5 dagar. Det kan rädda en fjällvandring.

Det kanske viktigaste, börja fjällvandringen i lugnt tempo så att fötterna vänjer sig, pausa ofta, lufta fötterna varje paus.

Thomas

använder man skavsårsplåster rätt så kan man gå som vanligt efter 10 minuter. :)
 
Efter att ha genomfört Nijmegen 3 ggr (+06:an) och en massa träningsmil och div småmarscher och fjällvandringar utan blåsor och skavsår så skulle jag säga att förebyggande vård är A och O. Jag vårdar mina fötter väldigt mycket, filar och smörjer in dem så gott som dagligen, ser ut som babyfötter men klarar sig utan blåsor. Använder så gott som alltid 2 par tjocka sockar i ull/syntet blandning. 10 timmars marsch i 30 graders värme och inga strumpbyten. Sen gäller det att använda kängor som passar ens egna fötter, har sett många gå sönder sina fötter i Meindl och liknande kängor. Fötter har en tendens att svälla under en dags marsch, försvarets m90 kängor och Lundhags bredare modeller är de som funkat bäst för mina fötter. Att sedna ha känga lätt snörd och inte hela vägen upp har hjälp mycket också.

Compeed använder jag så gott som aldrig under marsch, oftast är det något som får sitta på när allt är avklarat. Skumplast och tejp är ett bra sätt att lindra blåsor och skavsår. Att sen hålla rent skavåsren är otroligt viktigt om man inte vill ha en blodförgiftning, vet flera som inte vill lyssna på råden som fått det.
 
sajberjohan har poänger här! Skall man gå riktgt långt räcker inte att gå ner i socktjocklek utan även större skodon är ett av em-/kvällstricken...
//J
 
Marja..varför skall man gå igen efter 10 minuter när man slagit läger?

Visst kan man elda lite på nålen så att den blir steril, tråden är dock lite svårare att elda lite på så att även den blir steril…

Det där med att spara tid? Varför är det alltid så bråttom på fjällvandringar? Jag har aldrig bråttom, jag fjällvandrar ju för att slippa ha bråttom.

Skulle jag få en blåsa så stannar jag och sköter om den för att säkerställa att jag kan fullfölja det jag planerat - och så utnyttjar jag tiden till att studera omgivningen där jag är. Det är ju därför jag är där.

Thomas
 
Jag tycker det viktigaste är att man testar sina kängor, stövlar, sandaler eller konståkningsgrillor innan man ger sig ut på en 10 dagars vandring. Jag kör ett par Coolmax stumpor, Ett par smartwool och det fungerar utmärkt i mina Meindl Island Pro. Jag har aldrig haft i närheten av ett skavsår och då har jag även lyckats bli blöt om fötterna och fortsatt gå.
Se till att ha med er rena och torra strumpor/sockar och byt ofta. jag har 4 par av varje och det brukar räcka för 10 dagar.
 
Marja..varför skall man gå igen efter 10 minuter när man slagit läger?

[...]

Skulle jag få en blåsa så stannar jag och sköter om den för att säkerställa att jag kan fullfölja det jag planerat - och så utnyttjar jag tiden till att studera omgivningen där jag är. Det är ju därför jag är där.

Slagit läger? Man kanske inte känner skavsåret lagom till lägerdags? Det kanske är en halv dagsmarsch kvar. Att man ibland måste raska på kan bero på tågbiljetter etc så att man tar sig hem igen.

Med ditt resonemang skulle det ju vara helt okej om skavsåret tog 12 timmar att plåstra om. Men så gott tålamod tror jag att inte ens du har.

Själv försöker jag låta bli att antyda att ingen utom jag själv fattat vad fjällvandring går ut på.. :)
 
Jag har ett enormt tålamod med allt utom ren dumhet, speciellt min egen sådan.

Jag har några gånger ifrågasatt just ”jäktet” och att man ”måste hinna fram” eftersom jag själv inte har den synen.
Jag har tid att stanna ett dygn eller två - om jag anser att jag måste – eller om jag vill undersöka området ifråga närmare. Det ingår i min planering. Likaså ingår det att jag inte behöver gå just den tur jag planerat. Jag kan ändra mig någonstans längs vägen och gå en helt annan väg - eller stanna på en plats jag trivs på och vill veta mera om. Det är den frihet jag vill ha.

Gällande ”norm” för en fjällvandring är ju att alltid gå från A till C via B på X antal dagar.

Varför inte gå från A till B och stanna där en vecka och sedan gå tillbaka till A? Då lär man känna platsen B en hel del, både växt och djurliv - samt övrig natur i dess omgivning. Inga tider att passa mer än att gå tillbaka till A. Inget jäkt eller stress.
Det är ett sätt att uppleva fjällen som jag försöker göra reklam för.

Naturligtvis vandrar var och en efter sitt eget intresse och var och en får förhoppningsvis ut det de vill få ut av sin fjällvandring.

Många av de fjällvandrare jag mött vill se djurlivet, helst något av de större rovdjuren naturligtvis. Ytterst få har turen att ens skymta något av dem.

Ligger du stilla på en plats och undersöker området finner du snart spår om du letar efter dem, ser du spår så vet du att det djuret finns i omgivningen. Då kan du välja om du vill se det djuret eller inte - och anpassa dygnet efter detta. ”tråkig” spaning timma efter timma ger ofta positiva resultat - om man har tålamod.

Jag tror att om du såg en björn eller en järv under en timma eller två och kunde ligga med kikare och studera den, eventuellt till och med fotografera den, så skulle den upplevelsen vara en av de bästa från alla dina fjällvandringar.
Men, det förutsätter att du ligger stilla, att du lärt känna området, osv.

T.ex. Jag visste var en järvlya fanns, bara någon kilometer från Kungsleden och jag kunde när jag passerade där, år efter år, se järvfamiljen ifråga. Denna del av Kungsleden är livligt trafikerad av vandrare och jag tror att ingen av dem såg denna järvfamilj röra sig på fjällsidan eftersom man nästan måste veta att den fanns där samt ligga och spana efter dem i timmar med kikare för att få se någon av dem.

Jag hörde många fjällvandrare säga om detta område att ”det är en tråkig del av Kungsleden, en jäkla transportsträcka bara”…

Om det är detta du anser vara mina antydningar – ja, då antyder jag. Själv tycker jag att det är bra förslag till annorlunda och trevliga naturupplevelser naturligtvis.

Thomas
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...