Tore Abrahamsson

Tore Abrahamsson skrev bland annat två mycket bra böcker om Kebnekaise-massivet (en väldigt bra handbok och en foliant för läsning i läsfåtöljen framför brasan), men han skrev även om andra fjäll och bergsmassiv i Sverige (t.ex. Vindelfjällen) och annorstädes (t.ex. Himalaya).

Abrahamssons Kebnekaiseböcker slår mig ibland som något mer självupplevda än Grundstens ibland ganska torra turbeskrivningar. Abrahamsssons prosa är dessutom mer poetisk än Grundstens. Det är kanske det som skapar det självupplevda intrycket.

Jag läser med sorg och saknad i Svenska Fjällklubbens tidning Fjället att Tore Abrahamsson har avlidit.
För mig i den äldre generationen fjällvandrare var Tore Abrahamsson den främste inspiratören med sina fjällskildringar. I den poetiska boken Kebnekaise fick han oss att söka alternativa upplevelser i Kebnekaise under flera årstider. Med boken Okända Fjäll inspirerade han oss att uppleva sällan besökta trakter i vår fjällvärld. Hans vetenskapliga framtoning finner man i böckerna Drömmar av silver och Axel Hamberg och Sarek.
Till sist ytterligare ett citat från sista kapitlet i hans mästerverk Fjällvärld - tidlöshet och trygghet:
"Någonstans är den blåa himlen fri, och någonstans är ett avsked som ett glädjefyllt möte".

Må frid råda över Tore Abrahamssons minne.

Som sjuttiotalist så var det med "Detta är..." som jag vandrade runt. Hade ofta en i benfickan, med kartan. Otroligt bra böcker och välskrivna. Har även uppskattat hans andra böcker och tycker han var en väldigt bra skribent.

Hans stuga , tex Singi, är en fin stuga som tar fasta i umgänget istället för de korridorer med stängda dörrar sen började uppföra.