Bad(våt)dräkt
Eftersom speciellt den äldsta dottern (12 år) är badgalen, och alltså lätt har en blåaktig färgton efter en stund, köpte jag en enkel och billig våtdräkt till henne. Jag köpte den i Falmouth, Cornwall. Där ser man ju knappt folk som badar utan våtdräkt, så sådana kan man köpa i snart sagt vilket varuhus som helst.
Inget för dykning, förstås, men som varmare baddräkt fungerar den perfekt.
Långa ärmar, långa ben, 4 mm tjock, tror jag. Kostade 40 pund (då lite drygt 400 kronor).
Emily har badat mycket i den. Speciellt praktiskt eftersom behovet av att komma upp titt och tätt för att värma sig, blöta ner handdukar, vara beroende av att det är någorlunda fint väder osv i stort sett försvinner.
Nu växer ju ungarna så det knakar, så det har blivt totalt tre stycken, ungefär likadana (West Coast WetSuits), köpta på samma ställe, vid olika tillfällen.
Vid midsommartid i år, vid Tylösand, var det bara Emily och hennes kompis (hon fick låna en av de tidigare dräkterna) som badade i regn och snålblåst, ivrigt påhejade av livräddarna, som annars inte hade någon att titta på!
Dessa våtdräkter är av enklaste utförande, med vikta sömmar. Det gör dem obekväma om man ska ha dem någon längre tid, men det avhjälps enkelt med en skin suit eller vad det kallas (catsuit sa man väl när tjejerna hade sådana på disco för en del år sedan?) undertill, som "jämnar ut" effekten av sömmarna.
Eftersom denna dräkt på 4 mm funkar som baddräkt (nu försöker jag komma tillbaka till ämnet), stämmer det säkert att 5 mm är bra, om man ska simma hela tiden. Lite tjockare om man ska ligga stilla.
Anders