Elda i olika miljöer?

Aska brukar väl heta "ashes" och inte "ash"?

Det är såna där grejer som vi svenskar ibland har svårt för. T.ex. att en sax är "a pair of scissors", en tång heter väl "pliers" (d.v.s. pluralis) också?
 
Verkar ju som om dikten beskriver två arter ask samt att elda den torr resp färsk. Eller är det bara min hushållsengelska som får mig att tro det.
Diverse lövträd är ju vanlig i England. Däribland ask. Vår favvo björken ser man mer sällan.


Skickas från min iPhone via Tapatalk
 
Som försök till svar på trådskaparens fråga,

En bra bok att att läsa är försvarsmaktens överlevnadshandbok eller någon av Lars Fälts böcker.

Sen när det gäller att elda och hålla en eld levande bör man ha grunden helt klar för sig. Det brinner genom att i huvudsak tre faktorer påverkar förhållandet och det är:

- Värme
- Syre
- Bränsle

Som exempel, om du har bränsle och syre, men veden inte vill ta eld så saknas värme. (I boken Eld lägger man stenar på veden för att värmen skall spridas fortare)

I sammanhanget bör det nämnas att det bästa enligt mig är att öva på att göra upp eld i alla möjliga och omöjliga förhållanden.
 
Så det kan bli. Klart det skall vara druvfläder. Tack för noten.


Skickas från min iPhone via Tapatalk

Alla olika typer av fläder innehåller giftiga glykosider, även vanlig fläder. Däremot är inte blommor och bär på vanlig fläder giftiga, men väl blad och stammar. Men det är nog inget problem att elda dem
 
Äventyrssugen, tråkigt att höra att det inte finns mer kunskap bevarad!
Men den engelska visan var väldigt intressant. Jag undrar varför det skulle vara... förknippat med död att elda fläder (elder tree). Eller varför våt aska efter att ha eldat med ek skulle vara värmade?? Men man kanske inte ska ta den för ordagrant. Jag undrar om det även eldades med rå ved på sydligare breddgrader, till exempel att de träslag som inte närms som torkade i den engelska visan går att elda råa. Gubbarna i Eld går ju igenom alla träslag i fjällen och har vissa favoriter som går fint att elda råa.

seobserver, jo det är ju klart att det är bra att ha koll på samhällets lagar och regler.
Men eldkunskap är ju även bra för att elda så att det inte märks eller blir någon brandrisk. Folk förr i tiden eldade säkert även om det var högsommar och knastertorrt men visste hur man gjorde för att det inte skulle bli skogsbrand. Kan t ex tänka mig att elda i skogen på ett underlag av råtall-grenar är ett bra sätt att skydda marken. Just strand är väl ett väldigt bra underlag (liten spridningsrisk, lätt att sopa igen spåren) och säkert så länge man håller koll på eldens storlek och gnistor etc.

Ek och ask går att elda råa.
 
Fläder är et träd, buske som omgetts med mycket tro och föreställningar. Under flädern bodde småfolken och att såga ner eller skada flädern bringade stor olycka. Hymnen ska nog inte tas för bokstavligt men den visar tydligt på att ved inte bara var ved, trä inte bara trä, som det lätt blir när man inte arbetar med och är beroende av det. Så är det med det mesta. Frågar man gamla vedgubbar idag så har de alltid en bestäms uppfattning om vad som är bäst att elda med och vad som är skitved. Men det är inte alltid som deras tvärsäkra påståenden överensstämmer.

En närstående diskussion som jag tycker sällan tas upp är att det ofta pratas/skrivs om konsten att göra upp eld men sällan om konsten att bevara/spara eld. Att slippa starta upp från början varje gång utan kunna börja med glöd vore en stor vinst. Tänkte på det i helgen när jag var ute. Jag hade bara tillgång till sur ved och det var ett väldigt sjå att få igång den på kvällen. Sen la jag mig och sov och fick göra om samma procedur på morgonen. Säkert hade det funnits ett sätt att både förvara glöd till morgonen och samtidigt kanske torka upp lite av surveden.
 
Gräver man en liten grop i mitten på eldstaden så överlever oftast glöd där nere.
Man kan också förebreda med riktig surved/färskved i stabila bitar och släng
på innan läggdags på en snaskig glödbädd.Rätt gjort så glöder sedan undersidan för fullt i 24-30 timmar - dom kanske glöder bort helt vilket kan ta flera dygn.
Bäst funkar det med typ en småsur tjock stubbe i herrstorlek.Jag har haft en sån glödande på undersidan dygn tre en blöt kall höst när jag kom tillbaka till baslägret.
Det var bara att palla up så det kom in luft så tog det sig
 
Yggdrasil har jag också tänkt var en ask, men enl wikipedia ska det kunnat vara en ek eller gran.

Verkar rimligt om man tänker att myten hade ganska stor spridning. Ask trivs bara upp till zon 4, eller nått.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...