Vill ha en utmaning

Jag är lite oerfaren av svensk fjällvandring. Men till sommarn så har jag slutfört en Norrlands Jägar utbildning och jag tycker att den erfarenheten räcker för att klara mig själv ute i skogen!!

Skulle va kul att veta vilka sträcker/leder man ska välja om man verkligen är ute efter att "kötta"??

Led kan du väl direkt utsluta om du vill ha en utmaning utöver den vanliga?

Skog men fjällvandring; exempelvis startpunkt Adolfström, Arjeplogsfjällen, sen tar du dig västerut genom Laisdalen, förslagsvis på södra sidan om Laisälven om du är mer än lätt masochistiskt lagd. Det går även att finna utmananande vägval i södra fjällkedjan, t.ex om du vandrar väster om Rogen.

Principen torde vara att bara använda leder som start och slutpunkter och gå obanat om du inte har något emot att slita lite. Brukar bli en mer händelse- och upplevelserik vandring på så vis också, även fast leder ofta dras genom spektakulära områden. Fast jag skulle vända på det; gå obanat och få en mer intressant och givande vandring, och då har man inget emot att slita lite.

Raskesven

--John--; sa:

Skulle va kul att veta vilka sträcker/leder man ska välja om man verkligen är ute efter att "kötta"??

Klicka för att se resterande...

Jag vet inte riktigt vad du menar med "kötta", men jag antar att du menar gå långt och bära mycket? Leder i Sverige är i allmänhet lätta så antingen måste du söka dig bort från leder eller gå långa sträckor.

Att gå Kungsleden med 3 mil i snitt om dagen och bära med sig all mat tar väl ca 3 veckor och är iaf i början grymt jobbigt. Annars är det väl bara ta vilken sträcka som helst och gå dubbla dagsetapper.

Men varför skall man göra det? Att paja ett knä eller riskera att man aldrig vill fjällvandra igen innan man haft en fjällvandrarkarriär tycker jag låter puckat.

/Jonas U

Jag vandrade genom Arjeplog- och Jokkmokkomun själv i somras. Turen tog 3 veckor och mat fixade jag genom att fiska... Ett härligt äventyr!

Kör hårt och lycka till.


PS. Glöm inte att förbereda dig väl...

Jo klart man ska vara försiktig med skador men jag är ute efter att lära känna mig själv lite mer i hårda situtioner.

Så som vi har jobbat i armen är i 7 manna grupper och ingen grupp är ju starkare än dess svagaste länk. Så när man själv bara vill fortsätta så är man tvungen att sakta ner eller kanske stanna, inget fel med detta men för min del så skulle det va kul att få prova en "marsch" på egen hand. Där jag själv sätter gränserna.

Känna vad man egentligen kan klara av!

Leder är som sagt ingen sport om du vill ha en riktig utmaning. Då kan du lika gärna köra 1000 varv på elljusspåret.

Nej, bestäm dig för hur lång sträcka du vill ta dig, sätt ner fingret mitt i svenska vildmarken, hitta ett mål på rätt avstånd och se till att ta dig rakaste vägen dit. Skit i vägar och stigar. Då får du en äkta utmaning - ta dig över älvar, över/runt berg, genom träskmarker osv.

Har du tur bryter du benet långt åt helsike. Det lär vara en utmaning som heter duga.

Visserligen får du klart jobbigare och tuffare utan led men jag tycker du kan hålla till på eller nära led i alla fall.
Dubbla bara dagsetapperna och släng sten i ryggsäcken.
Göran Kropp köttade sina pannbensmarscher i fjällen men jag har lyckats glömma vilken sträcka han brukade gå, tror han valde att gå på led.
Du borde vara väl förberedd när du gått (ha!) klart din jägarutbildning.
Krydda med att gå rakt över en fjälltopp.

Räkna med spydiga kommentarer av fjällvandrarproffs med Fjällrävenjacka och snusnäsduk.



JL

kaa kaa kaa

Lorre2; sa:

Visserligen får du klart jobbigare och tuffare utan led men jag tycker du kan hålla till på eller nära led i alla fall.
Dubbla bara dagsetapperna och släng sten i ryggsäcken.

Klicka för att se resterande...

Men är det inte lite inskränkt - på gränsen till fegt - att bara låta utmaningen begränsa sig till hur långt man kan gå? Vem som helst kan ju träna upp sig på ett par månader så att man kan pannbensgå. Det behöver man dessutom ingen vildmark till.

Nej, låt utmaningen röra större delar av dina färdigheter. Jag hoppas verkligen att våra spaningsförbands friluftskunskaper inte begränsas till skavsårsvård.

Minimal packning, tvärs över vildmarken. Annars skulle du lika gärna kunna sitta på staben, som jag.

Re: kaa kaa kaa

Nordesjo; sa:

Nej, låt utmaningen röra större delar av dina färdigheter. Jag hoppas verkligen att våra spaningsförbands friluftskunskaper inte begränsas till skavsårsvård.

Minimal packning, tvärs över vildmarken. Annars skulle du lika gärna kunna sitta på staben, som jag.

Klicka för att se resterande...

Där har du en bra poäng.

Det är ju rätt svårt att "kötta" på annat sätt än den rent fysiska ansträngningen (gå rakt över branta berg?) om man har en fullt fungerande komplett utrustning. Jag menar, vilka delar består en vandring av och vilka av dem går att göra tyngre?

Vandrandet har vi redan pratat om, det går att göra tyngre med vägval och/eller tyngre packning (båda innebär såklart en ökad risk att nåt otrevligt händer).

Mat och läger är det som är kvar, skippar man tält (och inget fusk med puncho och kök och tar med sig bara hälften av maten man behöver (och ordnar resten längs vägen) så har vi köttat till den biten också.

Men vad gör man mer på en vandring? Inte särskilt mycket som går att kötta till väl?

Minns ni tråden om att tvätta sig med industritvättmedel för att det är starkare och därmed sparar in vikt?
Tvätta skavsårsfötter med sånt är kött så det räcker...
Skämt åsido, högt tempo, långa dagar och tung ryggsäck är vad jag tänker på.
Vandring på eller nära led för att det skulle vara säkrare om man går över gränsen och trillar dit på något. Om man skulle råka driva det för långt så skulle den relativa tryggheten hos en led kännas bra.

Det är ju skillnad om Kroppen eller Skinnet eller någon skulle ut och slita ont, här är det en ung kille som visserligen gör jägartjänst men som ändå borde sakna mycket erfarenhet som kommer med åren både om kroppens och psykets reaktioner.
Lätt hänt att trilla dit när ingen kan bromsa vid märkliga symptom.
Vore ju trist att sluta när man står på topp.



JL