Tekniken eller fotografen?

Strmbrg sa:

En A4-bild betraktas väl normalt på kanske en halvmeters avstånd eller så. Sitter man med den i handen kanske på 35-40 cm.

Klicka för att se resterande...

Javisst, tittar man på UTSKRIFTENS upplösning så beror ju den på betraktningsavtåndet.


Men frågan handlade väl om ifall det fanns nån anledning att ha många megapixel? Och det gör det, beroende på hur bilden skall användas.

Ett A4 utskrivet med 300 PPI blir ju i alla fall nånstans runt 7 megapixel.

Strmbrg sa:

Men på nåt vis känns det som att alla möjligheterna snarare begränsar min kreativitet än tvärtom.

/Strmbrg,

Klicka för att se resterande...

En hålkamera skulle då kanske passa bra?

Ja, en hålkamera är ju så begänsad teknikst att allt hänger på min egen kreativitet!

Antingen blir personen som måste plåta med hålkameran våldsamt kreativ för att få nåt vettigt gjort med den.
Eller så blir vederbörande helt handlingsförlamad, slänger skiten och ger upp.

Om några år har väl standard-kameran 30000 pixlar och hyfsad sensorstorlek etc.
Långt dessförinnan har vi emellertid passerat vad vi kan förnimma som förbättring i en normal bild förstorad i en normal storlek.
Skulle man dra upp bilden i flera meters storkek? Okay... Men då måste man ju stå ganska långt ifrån, i varje fall om man vill se hela bilden samtidigt

Men vetskapen om att man äger det "bästa" är kanske en grej i sig för många.

/Strmbrg,

Pixlar hit & dit !!!

Jag har läst igenom vad alla har skrivit på denna tråd och vad ska man säga, det känns som om många håller på med detta "vilken pixel hysterin" tyvärr.
Linsen då kanske vore intressant att ta en funderare där och analogt vs digitalt är en stor skillnad kan man inte se det så kan det kanske bero på att man inte har plåta så mycke analogt.
Visst är digitalt kanon i många avsende framför allt vid bildbehandling.
Men det är alltid den som står bakom kameran som komponerar bilden / skapar bilden. Kameran är ett verktyg som det gäller att bemästra och även få lov att vara lekfull med.
Sedan ska man alltid ställa sig frågan hur stor förstorning är jag ute efter??? och till vad???
Jag säger bara analogt / dia den mustigheten är ganska svårslagen om vi nu pratar om en obehandlad bild och inte en bild som någon har suttit i timmtal med och manipulerat, fast det går att se var så säker.
Eleuthera

Strmbrg sa:

Förstår dej.
Jag utgick mer från mej själv.
Jag lufsar huudsakligen omkring i Väsby där jag bor, och försöker hitta nåt intresant att fota i den torftiga vardagsmiljön, skogen, grustaget, soptippen etc.

Fattigt kanske, men sant

Klicka för att se resterande...

Som en väsbybo till en annan. Vårens projekt är att fotografera bäver i väsbyån.

seobserver sa:

Håller inte med efter att ha sett 10 000 tals publiserade bilder där det mest fundmentala, horisonten och betraktaren helt glömts bort, pga av kvantiteten och dåligt omdömme.

Klicka för att se resterande...

Fast jag tror att det snarare beror på att det är så lätt att ta många bilder och att publicera dem. Förr hamnade alla dåliga bilder i en låda som ingen någonsin öppnade. Nu hamnar alla dåliga bilder på internet till allas beskådan.

Själv är jag övertygad om att med analoga kameror och högre rutpriser bemödade sig fotograferna mera om ett bättre slutresultat.

Klicka för att se resterande...

Och jag är övertygad om att fler mediokra fotografer tar fler bättre bilder nu än förr!

seobserver sa:

Basal redigering borde alla få lära sig i skolan så att vi slipper se bilder som lutar och är oskarpa på publicerade sidor.
//J

Klicka för att se resterande...

Jag antar att du syftar på sidor som utsidan. Jag ber (inte) om ursäkt för att jag lägger upp oskarpa bilder här på utsidan, men det gör jag under aktiviteter såsom tex paddling, inte under fotografi. Mitt intresse för bland annat paddling överträffar mitt intresse för fotografering, och jag gillar att titta på folks paddelbilder oavsett om de är tekniskt och estetiskt genomtänkta. Jag tycker bara det är kul när folk visar vad dom håller på med...

/Niklas

seobserver sa:

Själv är jag övertygad om att med analoga kameror och högre rutpriser bemödade sig fotograferna mera om ett bättre slutresultat.

Klicka för att se resterande...

Håller inte med. Det stämmer möjligen för ett proffs eller duktig hobbyfotograf, men det uppmanar ju inte direkt vanligt folk att vilja utvecklas som fotograf.

Vill man utvecklas från "här-är-ännu-en-bild-på-familjen-vid-julbordet"-fotograf till "den-här-bilden-kan-jag-sätta-upp-på-väggen"-fotograf tycker jag personligen att digitalkameran är det absolut bästa verktyget eftersom man omedelbart kan se vad som händer när man fotar på ett visst sätt. Med en analog kamera blir fördröjningen så lång att det är nästan omöjligt att inse hur man kan förbättra sitt foto. Då blir man fast i skitbildsträsket.

För mig har digitalkameran varit en grundförutsättning för att ta steget till bilder som är mer än bara minnesprotokoll.

Men vi får heller inte glömma att det faktiskt finns många som använder kameran just för att föra minnesprotokoll.

Martin Fjäderlätt sa:

tycker jag personligen att digitalkameran är det absolut bästa verktyget eftersom man omedelbart kan se vad som händer när man fotar på ett visst sätt.

Klicka för att se resterande...

Problemet är ju att om bilden blir "fel" så vet många inte varför.

Digitalkameran är jättebra att prova sig fram med, men det gäller ju att veta vad man ska prova att ändra på annars blir ju bilderna inte bättre, bara annorlunda.

nermander sa:

Problemet är ju att om bilden blir "fel" så vet många inte varför.

...det gäller ju att veta vad man ska prova att ändra på annars blir ju bilderna inte bättre, bara annorlunda.

Klicka för att se resterande...

Samma resonemang gäller även för analoga fotografer. Det tar bara längre tid innan man kan titta och analysera resultatet. Och dyrare. Om man absolut vill fota med "vanlig" film för kvaliténs skull t.e.x. så kan det ändå vara värt att börja experimentera med en liten digitalkamera med alla manuella inställningar.

Jag håller förresten med om Lasses tankar om pixlarna. De är bara viktiga om man jämför två kameror som är lika i övrigt.

Om jag jämför min tio år gamla Ixus med 2 miljoner bildpunkter med kameran på min nya Sony Ericsson P1i med 3 miljoner bildpunkter så är P1:ans kamera ett skämt på alla sätt och vis. Trots en extra miljon pixlar. Jag trodde faktiskt att tekniken hade kommit så långt att jag kunde ersätta en urgammal första generationes digital-Ixus med en av marknadens bästa handdatortelefoner. Så korkat av mig...

Men inom Ixus-serien var antagligen steget från 2 till 3 väldigt viktigt för möjligheten att ens göra normalstora pappersbilder.

Största fördelarna med digitalt för mig är:

1. Slippa repor. Jag bytte till digitalt efter att labbet sabbat för många av mina bilder. En fin bild på en isbjörn blev så förstörd att det tog flera timmar att scanna in den och ta bort repor och annat, ändå blev den inte riktigt bra. Dessutom hade dom överframkallat filmen så att den blev grynig. Nej, inga mer pengar till labb som inte gör sitt jobb, jag har flera kompisar som också bytt av den anledningen. (Ja, även proffslabben kan klanta sig.)

2. Lättare att hålla reda på bilderna. Att gräva bland 1000-tals diabilder är jättetråkigt, även om man har perfekt ordning på dom. Det är lätt att dom blir liggande.

3. Billigare att fota och mindre att bära på.

Visst blir det finare med Velvia i Hasselbladaren, men jälkar så bökigt det är att hålla på med. Och dyrt. En perfekt bild tagen med 35mm kamera är faktiskt lite bättre än vad jag kan få ur min d70s, men det är så mycket enklare med digitalt att jag kör det ändå.