Vad har ögat för brännvidd?

Beträffande vad som är normal bildvinkel så är det såsom redan påpekats individuellt och dessutom en aning subjektivt, men att 85 mm (till småbild) skulle vara normalobjektiv var en nyhet.

Jag trodde faktiskt 50 mm var en rätt vedertagen norm för "normal".
Det som påverkar är ju bara hur man vill definiera storleken på synfältet för en människa och då med båda ögonen öppna förstås.

Men Thure sade väl aldrig att 85 mm är normalobjektiv?

En vanlig beskrivning av "normalbrännvidd" är den brännvidd som är lika med diagonalen i negativformatet i fråga, t ex 42 mm för småbild. Men 50 mm brukar kallas normalobjektiv (kanske för att 42 mm är en ovanlig brännvidd?). På digitalkameror är sensorn mindre, på min Dynax 5D är den t ex 28 mm, så mitt 28 mm-objektiv är en exakt normalbrännvidd på det formatet.

Jag håller med Thure om att 85 mm motsvarar vad jag ser skarpt med ett öga. Det är definitivt mindre än med 50 mm iaf.

Med ett öga och lite oskarpt ser jag uppskattningsvis som med 35 mm. Med båda ögonen och lite oskarpt ser jag snarare motsvarande 28 mm eller så.

Känslan jag har för 50 mm objektiv är "det jag tittar på". För 35 mm känner jag "det som är framför mig".
 
Den förklaring jag känner igen från den tiden jag var mer intresserad av foto, var alltså att 50 mm var det som mest och lite allmänt liknade den "bild" vi ser.
Naturligtvis med båda ögonen, och så skarpt att vi inte upplever det som perifert.

På kompaktkameror har det ju sedan i många år varit vanligare med ca 35 mm liksom många pressfotografer åtminstone under någon period oftast hade en 35:a på vid tillfällen då man skulle plåta folk som nyheter.

Thure sa inte att 85 var normalobjektiv, men anledningen till att man kallar normalobjektiv skulle förstås då vara att de ger en "normal" bild - snarare än att det är det vanligaste objektivet, eller att det motsvarar den förklaring som hörde ihop med 85 mm.

Fast det är ju dumt av mig att ta den diskussionen med dig, Millimeter. Känns ju som jag diskuterar längdmått med urmetern i Paris... :)
 
Thure sa inte att 85 var normalobjektiv, men anledningen till att man kallar normalobjektiv skulle förstås då vara att de ger en "normal" bild - snarare än att det är det vanligaste objektivet, eller att det motsvarar den förklaring som hörde ihop med 85 mm.

Ja, inget är ju skrivet i sten. Hur man kategoriserar vad som i ens synfält är "synligt" påverkar ju sin tur vilken brännvidd som motsvarar detta. Jag kanske är mer kräsen än andra (dvs mer "trångsynt" :)) så att jag "ser" med längre brännvidd.

Vilket objektiv som ger "normal" bild beror också på. Vidvinkelobjektiv kan ge kraftiga perspektivförvrängningar, men det beror snarast på att man inte varierar betraktningsavståndet med brännvidden. Vidvinkelbilder ger rätt perspektiv om man bektraktar dem från närmare håll än man betraktar t ex telefotobilder. (En bild tagen med 28 mm och förstorad 10 ggr bör betraktas från 28 cm, om jag tänker rätt.)

En drös med kontingenta fakta har kanske också gjort att cirka 50 mm varit en lämplig brännvidd. Människor fotar ofta andra människor från ett sådant avstånd att 50 mm ger ett bra utsnitt, bilder betraktas ofta från ett sådant avstånd att 50 mm ger riktigt perspektiv etc.

Jag har för mig att bilder på småbildsnegativ tagna vid 50 mm, och förstorade till vykortsstorlek ger riktigt perspektiv när de betraktas från ca 30 cm (dvs närmaste bekväma läsavstånd). Människan är alltings mått :)

Själv föredrar jag lite vidvinkligare än 50 mm. 35 mm är bra, 28 också (i småbildsformat.)
 
Senast ändrad:
Lite mera om ögat

kontra olika kamera/linskombinationer hittade jag på http://www.clarkvision.com/imagedetail/eye-resolution.html och http://hypertextbook.com/facts/2002/MiriamJanove.shtml

Man hittar lite olika uppgifter om vilken småbildsglugg som motsvarar ögats avbildning men man brukar kunna läsa att perspektivet hos en 85 mm glugg eller en 50 mmm glugg motsvarar det mänskliga ögat. Med perspektiv brukar man mena hur hoptryckt bilden ser ut att vara avseende förgrund/bakgrund. Med en vidvinkellins ser avståndet till långt bort liggande bildelement att vara större än vad ögat uppfattar medan en telelins tvärtom skapar illusionen av att det är närmre.

En rolig detalj är att ögats avbildning kan sägas motsvara en digitalkamera med upplösningen 324 - 576 Mpixel beroende på hur man räknar.

Thure
 
Jag undrar ju lite om orsaken till ursprungsfrågan?

Varför veta ögats "brännvidd"?

Det är ju så att byta brännvidd på kameran ger i stort sett samma resultat som att beskära pappersbilden (brännvidden påverkar ju inte perspektivet, skärpedjupet kan påverkas lite men det är väl rätt ointressant för diskussionen?).

Så det finns ju inget på en kamera som ger "normal" förstoringsgrad (d.v.s. samma som ögat) eftersom det beror på hur stor man gör pappersbilden (eller hur stor skärmen man tittar på är).

Man kan ju ställa frågan, vilken brännvidd motsvarar en kikare med förstoringen 1x? Går den frågan att ens besvara?

Är det egentligen ögats bildvinkel som efterfrågas? Den är ju som sagt var inte direkt ett fast värde, vårt perifiera seende är ganska brett men där ser vi ju inte detaljer (om jag inte minns fel är detta en av de saker man kollar när man gör synkoll för körkort).
 
Perspektiv

Jag undrar ju lite om orsaken till ursprungsfrågan?

Varför veta ögats "brännvidd"?

Det är ju så att byta brännvidd på kameran ger i stort sett samma resultat som att beskära pappersbilden (brännvidden påverkar ju inte perspektivet, skärpedjupet kan påverkas lite men det är väl rätt ointressant för diskussionen?).

Det stämmer men om man jämför två bilder med samma avbildningsskala på förgrunden t ex en människa och vidvinkel respektive teleobjektiv så kommer bakgrunden att se helt olika ut. Detta förutsätter förstås att vidvinkelbilden tas nära människan i förgrunden men teleobjektivbilden tas på ett betydligt längre avstånd från förgrunden.

Det här har viss betydelse när man fotograferar inomhus eller i närheten av byggnader. Vidvinkel får rum att se större ut (säkert ett knep som mäklare känner till och utnyttjar).

Å andra sidan så trycker teleobjektiv ihop perspektivet och får folksamlingar att se tätare ut, bergslandskap blir ochså trängre/tätare och ser brantare ut.

Thure
 
Tveklöst har tråden farit iväg i en riktning som kanske var oförutsedd eller oavsiktlig från trådstartarens perspektiv.

Vill dock påminna om att en bild tagen från en given punkt, har samma perspektiv oavsett brännvidd. Bildutsnittet (eller bildvinkeln) varierar dock - och om man sedan tänker sig att man gör en förstoring till en viss storlek så blir det ju s a s olika skala på de olika detaljerna i bilden. Alltså kan man med olika brännvidd få fram samma bildutsnitt med samma perspektiv på en bild tagen med vidvinkel som med tele. (Kornigheten, och sannolikt skärpan, blir dock sämre.)

Det faktum att man vid användning av vidvinkel ofta behåller ett större bildutsnitt på förstoringen gör dock att man får mindre (dvs kanske "mer ihoptryckt") detaljer på bilden i ett givet format. Man får också en bildvinkel som kan kännas lite märklig för ögat, och det ger ju en viss illusion av att ett rum kan kännas större.

Egentligen så tilltar ju både de optiskt problemen som störtande linjer vid lutande filmplan, resp optiskt ofullkomligheter från slipningen med minskande brännvidd. Men det är ju en indirekt effekt av brännvidden.

Personligen har jag nästan alltid ett 20 mm på min gamla FE2:a. Jag har blivit så van vid det att det för mig känns normalt. Skärpedjupet är ju rätt ruggigt också - och rörelseoskärpa får man inte i första taget...
 
Det utmärkande för människans seende är egentligen inte bildvinkeln utan att ögat söker upp det intressanta med det skarpa seendet ungefär som en videokamera som panorerar.

Många jagade djur har i stället i stort sett runtomsikt för att kunna uppfatta möjliga hot.

Personligen har jag nästan alltid ett 20 mm på min gamla FE2:a. Jag har blivit så van vid det att det för mig känns normalt. Skärpedjupet är ju rätt ruggigt också - och rörelseoskärpa får man inte i första taget...

Kul jag har också en gammal FE2:a men mina favoritlinser är 35 mm och 85 mm. Vilken som sitter på beror på aktiviteten. 24 mm har jag använt en del för aktionfotografering med lyckade resultat men jag är inte nöjd med extrema vidvinklar optiskt. Trivs numera bättre med digtalkompakter som kan ta fantastiska bilder med tanke på formatet av kameran i hopfällt skick.

Thure
 
Vidvinklar är lite som knark. Har även en 28:a, men den slutade jag i princip använda, när jag väl skaffat 20:an.
Kvaliteten på det objektivet är hög, och när det gäller de faktiska optiska effekter som hör ihop med brännvidden så är det nog både så att jag har ett visst överseende med dessa samt att jag tänker mig för hur jag håller i kameran. Vill jag t ex fota byggnader med lite höjd så kunde ju ett Nikkor 35-PC (perspective control) varit ett alternativ, men jag har ju det utsnittet redan i min 20:a och får bara stå ut med att jag får mycket mark också. Sånt kan man ju då beskära i efterhand så har man en bild som antagligen tar högre utsnitt än 35-PC och utan störtande linjer.

Byter dock gärna 28:an mot ett kort tele (85 eller 105) som jag saknar i uppsättningen.

Tar också mest digitalt numera - mest med telefonkameran som faktiskt ger riktigt bra bilder (vågar man väl inte säge i ett fotoforum), men annars med en digital kompakt. Den senare har kraftig zoom och i och för sig bra optik, men om jag minns rätt så är det kortaste "motsvarande 38 mm småbild".



Här är en bild tagen med en aningen sämre telefonkamera än min ordinarie. Tveklöst är bristerna i bilden på fotografens (eller objektets) sida snarare än kamerans... (Den är ju dessutom komprimerad i efterhand.)
http://www.utsidan.se/obj/photo/67/6718a9f2cd0a13d84c9ded13ad4f94d6.jpg
 
Senast ändrad:

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...